Symbaroum - obalans?

[Zimeon]

Eftersom jag råkar tycka Symbaroum är en lika intressant värld som reglerna är obalanserade, har jag svårt bli ledsen om spelet sjunker in i glömskans dimmor. Jag kan inte tänka mig spela Symbaroum igen utan en rejäl omarbetning, en ny upplaga som i grunden arbetar om systemet.

Med risk för att gå OT, får man fråga vad som är galet obalanserat i reglerna? Som nyuppvaknad rollspelare har Symbaroum varit en av de sakerna jag funderat på att titta närmare på, och negativa åsikter brukar alltid säga mer än positiva...

 

[JohanL]

Med risk för att gå OT, får man fråga vad som är galet obalanserat i reglerna? Som nyuppvaknad rollspelare har Symbaroum varit en av de sakerna jag funderat på att titta närmare på, och negativa åsikter brukar alltid säga mer än positiva...

Hjälteförmågorna är ofta extremt kraftfulla och tvivelaktigt balanserade.

 

[Paal]

Med risk för att gå OT, får man fråga vad som är galet obalanserat i reglerna? Som nyuppvaknad rollspelare har Symbaroum varit en av de sakerna jag funderat på att titta närmare på, och negativa åsikter brukar alltid säga mer än positiva...

Jag skrev ett långt inlägg för några år sedan om reglerna, se här:

Nekromanti - [Symbaroum] Reglerna i allmänhet

Men kring rollspelsbordet kvittar det väl om Kalle Krigare dödar fem svartalfer med varje slag och kan tackla omkull en anstormande urorne, samtidigt som han skyddar Mia Magiker vars styrkor ligger på ett helt annat plan? Om Mia Magiker är proportionerligt mycket bättre än Kalle Krigare på det...

www.rollspel.nu

TLDR: (Mina åsikter) Vissa förmågor är obalanserade, speciellt vissa kombinationer av förmågor, men det löses enklast om SL inte tillåter dem.
Korruptionen är lite för straffande, vi har en något förmildrande husregel.
I längre kampanjer blir rollpersonerna lätt för mäktiga, vilket löses bäst med mindre ERF per äventyr (om man spelar längre kampanjer).
Med många förmågor under bältet ökar vapenskadorna dramatiskt, vi husreglade in en begränsing i antal bonustärningar man kan ha och det har löst det mesta för oss.

 

[CapnZapp]

Med risk för att gå OT, får man fråga vad som är galet obalanserat i reglerna? Som nyuppvaknad rollspelare har Symbaroum varit en av de sakerna jag funderat på att titta närmare på, och negativa åsikter brukar alltid säga mer än positiva...

För att uttrycka sig väldigt kort: spelet framstod som fullständigt otestat vad gäller rollpersoner med erfarenhet.

Det var trivialt att ge sin karaktär en kombination av förmågor som lät dig döda även de kraftfullaste monstren (Lindormar typ) på en enda runda.

Jag menar inte att spelet blev skakigt på de allra högsta nivåerna. Jag menar att spelsystemet föll ihop som ett korthus såfort man petade på det.

Eftersom min erfarenhet är från 2015 minns jag tyvärr inte detaljerna, men vi kan ju fråga CapnZapp från åtta år sedan:

Nekromanti - Spelbalans med erfarna karaktärer

Låt oss diskutera spelbalans på hög nivå. Något stämmer nämligen inte i Symbaroum. Järnringen slår sig för bröstet vad gäller att ALLA har grundegenskapsvärden från 5-15, vilket med Exceptionellt Karaktärsdrag ger 18 Kroppspoäng som mest även för det största, äldsta och farligaste monstret...

www.rollspel.nu

Det som fortfarande irriterar mig är att i andra trådar viftades objektiv saklig kritik undan, allt i ett försök att få det till att det finns olika åsikter, och att Symbaroums regler är helt obalanserade bara skulle vara en åsikt bland många.

Det kan du hitta många exempel på om du gräver i Symbaroum underforumet; jag väljer att inte ge några direkta länkar.

Det är ett obestridligt och objektivt faktum att Symbaroum har exceptionellt svagt regelfundament om du planerar dela ut erfarenhetspoäng till spelarkaraktärerna. Jag har sällan stött på ett kommersiellt rollspel med så klara och allvarliga brister vad gäller regler.

(Om du läser min signatur - låt mig säga att jag älskar Järnringen och deras världsbyggande, men regler kan de inte skapa. Att MUA hade betydligt mer välfungerande regler än Coriolis* eller Symbaroum tror jag beror på att de ju inte började från noll.)

*) Jag pratar här om Järnringens ursprungliga Coriolis, inte Fria Ligans upplaga. (Jag lade ner rejält med tid på att analysera dessa Coriolis orginalregler och föreslå förbättringar och fick faktiskt en present i form av en spelledarskärm av dem för mina ansträngningar)

I min signatur avser jag däremot Fria Ligans Coriolis. Även om den fundamentalt fungerar, är den varianten av År Noll motorn antagligen den som har mest problem och flest errata.

 

[Rangertheman]

Med risk för att gå OT, får man fråga vad som är galet obalanserat i reglerna? Som nyuppvaknad rollspelare har Symbaroum varit en av de sakerna jag funderat på att titta närmare på, och negativa åsikter brukar alltid säga mer än positiva...

Det går att kombinera vissa förmågor som gör att rollpersonen utdelar och tål kopiösa mängder skador. Vissa anser att det gör hela systemet obalanserat och ohjälpligt brutet. Systemet tillåter en stor obalans, men varken föreskriver eller tvingar någon till det. Det är upp till spelgruppen. Kom överens om en rimlig nivå under spelpass 0 och ha en öppen dialog därefter, så är inte obalansen något problem.

 

[Zimeon]

Låter ju rent spontant som ett ganska kul system (lite beroende på vad man vill åt), faktiskt, även om det är svårt att avgöra bara så här på andra hand. Att det går att bryta sönder en figur helt för vissa sammanhang gör nog inte så mycket, förutsatt att det inte är bara just det området man fokuserar på. Men det kanske känns annorlunda när man spelar.

Oavsett, tack för all info!

 

[Rangertheman]

Låter ju rent spontant som ett ganska kul system (lite beroende på vad man vill åt), faktiskt, även om det är svårt att avgöra bara så här på andra hand. Att det går att bryta sönder en figur helt för vissa sammanhang gör nog inte så mycket, förutsatt att det inte är bara just det området man fokuserar på. Men det kanske känns annorlunda när man spelar.

Oavsett, tack för all info!

Jag gillar det skarpt att spelaren kan välja förmågor nästan fritt utan att vara begränsad av yrke, släkte eller något annat.

 

[Lemur]

Jag älskar Symbaroums äventyr och värld men tycker att reglerna tyvärr är bedrövliga. I synnerhet tål reglerna inte en längre kampanj, vilket ju är precis vad Törnetronen är. Jag vill gärna spela vidare på kampanjen men då kommer jag byta regler, förmodligen till Mythras, HT eller liknande.

 

[Quadrante]

Vad är största svagheten?

 

[Swedish Chef]

Mitt problem var snarast att i alla fall innan expansioner (så det kan ha ändrats) var 95% av alla förmågor fokuserade på att göra dig bra på att slåss, inget annat. Det gjorde spelet för enkelriktat för min smak. Världen är dock helt ok, och bilderna ge en grym stämning. Jag blev dock inte så imponerad av första äventyret i kampanjen, men folk hyllar den så man borde kanske ge den en chans.

 

[Rangertheman]

Vad är största svagheten?

Jag har inget emot att settingtexterna är ordrika och skönlitterära, men tyvärr är regeltexterna också det i viss utsträckning. Det gör dem vaga och öppnar upp för många tolkningsfrågor. Regelboken är inte logiskt uppbyggd. Vissa saker kan nämnas flera gånger utan någon förklaring och sedan dyker förklaringen upp på ett ställe där man inte hade förväntat sig den. Det gör det många gånger svårt att hitta reglerna när man behöver dem. Det har förstärkts ytterligare av att kampanjen också innehåller regler.

I grund och botten är regelmekaniken busenkel att lära sig och om bara spelarna håller koll på sina förmågor, samt att man inom gruppen är överens om hur de får användas, så är det väldigt lite system som SL behöver hålla koll på. Men det är de där gångerna när man behöver hitta en enskild regel... Det blir inte så mycket mer system att hålla koll på om man spelleder Törnetronenkampanjen, men desto fler SLP, grupperingar, platser, händelser, m.m. inlindade i ett ordrikt språk. Jag gillar det, men det är inte helt enkelt.

 

[Quadrante]

m.m. inlindade i ett ordrikt språk.

… kan tänka mig att jag skulle ha gillat det om jag följt med det längs vägen. Ordrikt har jag egentligen inga problem med, så länge det är väl valda ord … eller iallafall ord som sätter igång tankarna, regler som beskrivningar.

 

[Rangertheman]

… kan tänka mig att jag skulle ha gillat det om jag följt med det längs vägen. Ordrikt har jag egentligen inga problem med, så länge det är väl valda ord … eller iallafall ord som sätter igång tankarna, regler som beskrivningar.

Jag tycker att de ordrika beskrivningarna skapar många äventyrsfrön Sedan tycker jag personligen att det är rätt trevligt med rulings framför regler för allt, men det är ju jag

 

[crilloan]

… kan tänka mig att jag skulle ha gillat det om jag följt med det längs vägen. Ordrikt har jag egentligen inga problem med, så länge det är väl valda ord … eller iallafall ord som sätter igång tankarna, regler som beskrivningar.

För en som verkligen kom in sent, köpte in mig på det som fanns publicerat förra sommaren, så tycker jag att det har varit en trevlig läsning som fått igång en rejäl kampanjlust. Notera dock att jag har läst för världen, settingen och äventyren. Får jag med mina spelare på törnetronen efter att jag skedmatat dom med lite DoD23 så blir det med ett annat regelsystem, Mythras.

(undrar hur fort jag kan trumma igenom dimmornas dal innan jag kan få med mig spelarna i i fraktionsstriderna och intrigerna)

C

 

[Rangertheman]

För en som verkligen kom in sent, köpte in mig på det som fanns publicerat förra sommaren, så tycker jag att det har varit en trevlig läsning som fått igång en rejäl kampanjlust. Notera dock att jag har läst för världen, settingen och äventyren. Får jag med mina spelare på törnetronen efter att jag skedmatat dom med lite DoD23 så blir det med ett annat regelsystem, Mythras.

(undrar hur fort jag kan trumma igenom dimmornas dal innan jag kan få med mig spelarna i i fraktionsstriderna och intrigerna)

C

Jag tror att Mythras kan fungera bra. Med förbehåll för att jag bara skummat reglerna så känns det som att det är en lagom progression hos en Mythras-rollperson. Jag tror även att t.ex. Fantasy AGE hade fungerat med borttag av vissa färdigheter som inte passar in. Det som kan gå förlorat är kanske lite av känslan. Setting, illustrationer och regler i Symbaroum känns väldigt tätt integrerade, och förstärker varandra.

 

[Rangertheman]

Jag gillar det skarpt att spelaren kan välja förmågor nästan fritt utan att vara begränsad av yrke, släkte eller något annat.

Jag tvivlar på att det går att ge spelarna den här friheten om alla förmågor samtidigt ska vara balanserade mot varandra och mot de färdigskrivna äventyren. För mig är det ett större problem när strävan efter balans gör att systemet blir för mycket mellanmjölk.

 

[crilloan]

Jag tror att Mythras kan fungera bra. Med förbehåll för att jag bara skummat reglerna så känns det som att det är en lagom progression hos en Mythras-rollperson. Jag tror även att t.ex. Fantasy AGE hade fungerat med borttag av vissa färdigheter som inte passar in. Det som kan gå förlorat är kanske lite av känslan. Setting, illustrationer och regler i Symbaroum känns väldigt tätt integrerade, och förstärker varandra.

Settingen, illustrationerna och reglerna är ju skapade i ett sammanhang. Jag har ju faktiskt inte använt mig av reglerna praktiskt. Mitt beslut till att använda andra regler är:
1. Jag vill ha en rimlig "mäktighetsökning", i brist på bättre ord
2. Vi använde oss av Mythras i FoundryVTT och det fungerade så pass bra att vi använde det i >40 spelmöten
3. Jag gillar transparanta och genomarbetade regler där det finns stor frihet i hur en rollperson skapas, Mythras (RQ6) har det.

4. Min ingång till världen och kampanjen är det förlovade landet. dvs spelare, ambrier, som flyr ett döende rike på jakt efter ett bättre liv.
Det är ju ett land som förtvinar och jag tycker tanken på att det egentligen är ett helt rike som stöper om sig och flyttar fascinerande.
För mig passar det då bra med ett system som är mindre heroiskt, rollpersonerna kan komma från alla skikt och yrken.
En gruvarbetare som ser en möjlighet att använda sina prospekterarfärdigheter i jakt på mineraler och rikedomar, eller i alla fall mat på bordet.
En lantbrukare som ser sin förväntade arvslott till jord dö sotdöden men drömmer om de feta jordarna på slätterna norr om titanerna.
och lite mer traditionella, en scout från ett av de kvarvarande förbanden som hört talas om drottningens jägarkår. En väpnare som inte ser någon framtid att vara kvar på en plats där de han bistår är ruiner till människor.

Så, ursäkta OfT Men en kampanj som börjar i liten skala och där mycket av spelarnas makt kan komma från att aliera sig med faktioner, klättra i etablerade organisationer eller skapa egna (och Mythras har bra stöd för det), samt att en griftgångare kommer vara otäck även efter tio spelmöten och några rovtroll inget man skakar på huvudet åt. En skärmmytsling med krigare ur blodseden likaså

Nu tappade jag tråden igen..
Så, jag vill verkligen spela skiten ur Symbaroumsmiljö och de intriger som finns. små spelare som kan bli Stora Spelare , men för att kunna få fram min vision väljer jag andra regler (och BRP sitter i min ryggrad)
Men, ska bara få tillbaka oss till det regelbundna spelande vi hade förra året via DoD23 först

C

 

[THZ]

Det blir inte mellanmjölk

Inte säker på att jag kan förklara det i text men skall försöka


Symbaroum i vår grupp gjorde att vi kunde bygga något som jag personligen gillar i spel. Jag brukar likna det vid Ringens Brödraskap vs "modern grupp i tv-serie/ DnD grupp

Med det menar jag att personerna i Ringens brödraskap inte var balanserade ur styrkesynpunkt.....men att de var balanserade ur story synvinkel
Det klassiska idag är att man försöker balansera alla kraftmässigt. Vilket inte stämmer storymässigt. I DnD så är tjuven lika bra på strid som fightern, de skall vara balanserade. I symbaroum är de inte det.

Det kräver dock sin grupp. Man får prata ihop sig vad man vill göra.
I vår grupp har vi en präst som är väldigt bra att ha utanför strid. Men i stridens hetta så är han inte alls kraftfull. Vi har en "ranger" som är mkt kraftig i strid men inte alls lika kraftfull utanför.

Vi tycker detta passar deras respektive "story".

Vår goblin fighter, började som tänkt goblin thief....men det var inte så den blev spelad. Så nu har vi en Goblin beserk fighter....vilket är en stark karaktär spelmässigt. Mkt starkare än prästen. Men prästen har andra kvaliteer.

Som sagt....mellanmjölk blir det inte, men Symbaroum kräver lite mogenhet av gruppen.

Är reglerna perfekta. Nej. Men de fungerar.
Jag skulle spontant säga att de är bättre för storyn/ spelet än vad exempelvis Warhammer 4e är.
Reglerna i Symbaroum kommer sällan i vägen för spelet. Men de kan definitivt bryta spelet om det är det man vill

Session Zero behövs

 

[Rangertheman]

Det blir inte mellanmjölk

Jag menade att valfriheten i Symbaroum, och att det inte finns något krav på balans mellan förmågorna, motverkar mellanmjölk

Jag tycker t.ex. det är mellanmjölk att skillnaden mellan de olika släktena i DoD23 är en ynka släktesförmåga (två för ankorna) som dessutom sinsemellan är tämligen balanserade.

 

[Rangertheman]

Det klassiska idag är att man försöker balansera alla kraftmässigt. Vilket inte stämmer storymässigt.

Håller för övrigt till 100% med om det här! Många systemet pushar för att alla ska vara ungefär lika kraftfulla.