Så länge jag slipper värmländska på film eller tv så är jag nöjd. Är som bekant själv från Karlstad men jag talar nog mer likt en stockholmare då jag försökt eliminera värmländskan sen jag började mellanstadiet.
Dels låter värmländskan så fel eftersom alla tänker "Smala Sussie" eller någon annan av herr Malmros filmer. Sen så upplever jag att Värmland är Sveriges motsvarighet till djupaste Alabama eller kanske någonstans i Appalacherna, så värmländska för mig är också starkt förknippat med att alla på landsbygden bränner hemma och är sina egna kusiners föräldrar och syskon samtidigt. Ja, inavel tycks oproportionerligt vanligt tillsammans med nepotism och stark storfamiljsvälde i de mindre kommunerna i Värmland. Egentligen är det mesta här rätt underligt men jag råkar vara född här och som tur är så är inte min mors släkt från Värmland så jag slapp att bli inavlad, att alla våra föräldrar bland mina klasskompisar ända upp till gymnasiet, brände sprit hemma var dock helt normalt.
Så för mig är rikssvenskan en chans att slippa berätta för de flesta jag träffar att jag är från Värmland och det är bra mycket enklare att få jobb och liknande om de man träffar faktiskt förstår att man har läst och förmodligen läser böcker och inte bara Systembolagets prislistor.
I övrigt håller jag med om att många andra dialekter skulle passa alldeles utmärkt för mycket fantasy om det skulle bli svensk film eller serie av det.
.
