Okej...
Jag har inte spelat så mycket Symbaroum om man jämför med Eon så det blir kanske lite fel att jämföra dem sida vid sida men jag tycker också att det är svåra spel att jämföra eftersom de är så pass olika. Här handlar det ju om vad man gillar.
Symbaroum har en stor fördel. Det är betydligt mer nybörjarvänligt. Det är uppenbart vad man ska göra. Man ska gå ut i en skog och leta skatter och slåss mot monster. Spelet går ut på strid av olika slag och alla förmågor och sådant handlar i slutändan om det. Det finns till och med prislistor för licenser för att leta skatter i den stora skogen. Det är på så sätt mycket mer likt Dungeons & Dragons då man tydligt märker vad reglerna är anpassade för. Eon däremot är mycket mer svårt att börja med om man är helt ny. Vad ska man spela? Var ska man spela? Det är liksom en ändlös möjligheter och det känns som att Helmgast och Eonskaparna borde ge mer tydliga ingångar så man som nybörjare lättare kan komma in i spelet.
Sedan i jämförelsen mellan de två har ju Eon som spel funnits så mycket längre så det har ju hunnit växa på ett helt annat sätt än Symbaroum har hunnit göra. Men nedan är några tankar:
Världen
Symbaroums värld är dunkel och mystisk och det finns en tydlig ”ondska” i den. Den är byggd på känsla och det är ju trevligt. Men samtidigt tycker jag att det också trots det känns rätt så ytligt. Alltså. Det känns att man som spelare och spelledare inte ska fundera så mycket på hur saker och ting hänger ihop utan bara låta sig bli slukad av mystiken.
Eons värld däremot känns genomarbetat på ett sätt som inga andra svenska (och få utländska) rollspelsvärldar är. Det är långt ifrån svartvitt och allt är så mycket mer dynamiskt. Det känns liksom mer Tolkien. Alltså man märker att de som har skrivit saker vet hur det hänger ihop. Sedan är också Eons värld så mycket större och med massor av olika kulturer. Nackdelen är såklart att det kan komma att kännas komplext.
Sedan medan jag skriver det här inser jag att jag tycker att Eons värld också känns så mycket mer vågad och spännande i sina beskrivningar. Ödesväven är helt fantastisk i sin beskrivning av skugglandet och Spelpaketsboken med Tarkas, Skugglandet, Cermira, Nermada samt den helt underbara reseskildringen i övärlden som är från ett ingame-perspektiv är något av det bästa som gjorts. Alla dessa ställen lockar till spel och äventyr. Det är det här som jag också tycker är så bra. Det ges en känsla och inte minst ett stöd för att spela var som helst, spela vad som helst och spela när som helst. Eon funkar lika väl att spela äventyrare som ska ta skatter från Mitheraskogen men man kan också spela hela kampanjer som sjömän, riddare, handelshus, bönder, intrigerande adelsmän, kultister, ryttarfolk, alver i sunariskogen, dvärgar djupt ned i bergen och så. Eons värd är helt enkelt mycket mer en sandbox. Det är en stor fisktank där man kan uppelava saker på alla nivåer.
Bilder
Jag tycker att Symbaroum har jättesnygga bilder. De passar världen när det gäller att ge känsla. De är alla i samma stil och man ser att det är Symbaroum. Men däremot tycker jag samtidigt att de är väldigt intetsägande. Jag har till och med svårt att skilja Symbaroumböckerna på omslagen. Det är som en murrig och mörk bild med några personer på. Likadant är det i spelet. Oftast är det en siluett på en liten person och så är det något stort och diffust i fjärran typ träd eller ruiner eller sådant.
Eon har ju haft riktigt usla bilder. Consaber, Asharien och Religioner är väl de hemkaste exemplen. Men med Eon IV tycker jag att det blev en jätteförändring. Eon blev snyggt på ett helt annat sätt och det bästa med Eons bilder (till skillnad från Symbaroum) är att de faktiskt föreställer något. Jag kan peka på detaljer och visa upp för spelare och säga ”såhär ser smycket ut”, eller kläderna, eller arkitekturen, folkslaget och så vidare. Sedan har Eon ett antal stämningsbilder med men just de som faktiskt visar spelvärlden och de olika kulturerna är de som jag uppskattar mest.
Regler
Symbaroums största fördelar är att det är får världen och det går snabbt att slå 1T20 och sedan tycker jag att tanken att Spelledaren aldrig slår är rätt så rolig och fler spel borde ha det. Däremot så är det mycket att hålla reda på när man levlar upp i sina förmågor och jag tycker också systemet känns lite trasigt. Det är alldeles för lätt att opta, allt handlar om strid och det känns som att systemet ”tar slut” efter ett tag. På samma sätt som Dungeons & Dragons tar slut vid en viss level. När man kommit dit så är man klar på ett sätt.
Eons system funkar utan något trassel. Det känns stabilt, välbeprövat och så. Men då har det ju slipats till i 20 år (så här är tiden i sig orättvist att jämföra de två spelen). Förändringarna i Eon IV är i min mening geniala. Det känns som Eon men allt går så mycket snabbare utan att man förlorar mycket av detaljerna som i alla fall jag vill ha. Att skapa en rollperson är fantastiskt roligt och strid är alltid spännande. Systemet lyckas skapa en känsla i spelvärlden. Att slåss med ett spjut känns annorlunda än att slåss med en dolk eller en tvåhandsyxa. Alla föremål leder till en ny taktik och ett sätt att tänka. Likadant är det med karaktärsdrag, böner och riter och mycket mer. Det allra bästa är kanske de nya delarna för sociala situationer och systemet för utmaningar och konflikter gör att man lätt kan moddelera spelet på det sätt man vill. Det märker man ju på forumet att folk göra sina egna konflikter och utmaningar och jag har aldrig varit med i en situation i spelet där dessa är tråkiga att spela och slå.
Slutligen
Inte så konstigt så tycker jag att Eon är bättre. Det betyder inte att jag inte kommer spela Symbaroum. Jag kommer säkert spela det med och utforska Davokars djup och så. Men det känns lite som nått man kanske tar fram då och då. Eon däremot är något som jag investerar i. Det är något som väcker min fantasi. Det är just känslan av en levande värld där jag blir nyfiken att utforska nya delar. Jag kan som sitta med mina spelare på bussen och så kan nån säga ”Det vore kul att spela nybyggare i en av kolonierna” och nästa dag sitter vi och skapar rollpersoner, familjer, gör kartor över byar och sådant och försöker väva ihop saker med tidigare kampanjer och äventyr vi spelat i Eons värld.
Nu kan man säkert göra detta i andra spel med. Men just investeringen som vi gjort i Eon, att böckerna är så inspirerande och bra och att det känns som att det finns en sådan djup brunn att ösa från gör att vi nog alltid kommer ha Eon som favoritspel.
Shit vad långt det blev.
Ni som lyckats läsa ända hit får två extra förbättringsslag.