Först: skitskönt att se dig igen, stenhöna!
När det pratas om Storytelling som ett sorts mellanting mellan friform och tärningsspel så menar man i regel det lite speciella som sker när man förvisso spelar med definierade spelvärden, fastän man inte använder någon slump.
Då har man alltså fortfarande ett rollformulär med olika egenskapsvärden, så det är inte riktig "friform", så som många tolkar det begreppet, men ändå slumplöst. Tärningslöst.
---
De flesta svenskar är nog vana vid hur det kan fungera efter att ha spelat DoD Expert. Där fanns det s.k. "B-färdigheter" som var graderade från 0 till 5, och där varje nivå var välbeskriven i reglerna. När man hade Matematik:3 så kunde man addition, subtraktion, multiplikation och division, typ. (Eller hur det nu var)
Fördelen med ett sådant system är att spelaren och spelledaren är helt överrens om vad rollpersonen kan, och istället för att rulla tärningar varje gång som en matematisk operations kall göras, så kan spelaren agera likt sin rollperson och spelledaren kan hindra spelaren från att veta sådant som rollpersonen är för dum för att kunna räkna ut.
Särskilt praktiskt är detta vid språk, så att både spelare och spelledare vet på vilken nivå en kommunikation mellan rollpersonen och en spelledarperson kan hållas. Spelaren kan prata med brytning om rollpersonen är lite knackig på det nya språket, och spelledaren kan obfuskera sina meddelanden till spelaren om det sägs något runt rollpersonen som han/hon inte kan förstå. Osv.
Vad storytellersystemet gör, är helt enkelt att den omvandlar ALLA färdigheter till B-färdigheter. Spelledaren och spelaren får samberätta hur bra det går för rollpersonen i alla möjliga situationer, även när det gäller fysiska färdigheter. Utan slump.
...men WW har stoppat in ett tärningssystem också, lite som en gardering (och sedan, för att kunna nå en större målgrupp, så har de gjort så att detta tärningssystem blivit rätt tungrott vid strid och liknande situationer, tyvärr. Det känns lite som att de motarbetar sig själva)...
---
Fördelar/nackdelar gentemot friform, det är lite svårt att yttra sig om, för så länge man inte använder några tärningar i Storytellersystemet så är de tu spelstilarna ju i själva verket mycket lika varandra, men man kan väl säga att spelet (för spelarnas del) rör sig ett litet steg bort från tillit och in mot rättvisa.
Man har ju ett gemensamt regelverk och klart definierade färdighetsnivåer som gemensam grund. Det borgar för lite mer rättvisa, om man nu som spelare inte har den där speciella tilliten till att spelledarens vision alltid stämmer överrens med ens egen. Å andra sidan så är det ju helt klart ett regelmoment "för mycket", det här med B-färdigheter och nivåer. Om man upplevt perfekt friform någon gång så kan man känna det som att Storytellingen är som att spela friform med tunnelseende. Det är helt enkelt inte lika perfekt som det hägrande målet högst där uppe på den gyllene friformspyramiden.
/Riz