Om nördar och nörderier
Ditt resonemang förutsätter två saker som inte alls är självklara...Dels att nörd skulle vara något negativt. (...) Det andra är att folk (riktigt folk, alltså, inte sådana som oss) bryr sig om vad som står och tycker det är negativt (...)
Vare sig man vill eller inte markerar begreppet nörd en person vars hela tillvaro tenderar att kretsa kring saker som den större andelen av befolkningen i typisk västerländsk kultur skulle uppfatta som socialt, ekonomiskt, kulturellt, politiskt och estetiskt meningslöst. Detta är en väldigt generell beskrivning. I slutändan är det de dominerande sociala nätverken kring den enskilde som avgör vad som är nördigt eller inte. För att ta ett banalt exempel: Ifall jag hade varit engagerad med körsång hade det bland mina kolleger på min universitetsinstitution omedelbart uppfattats som som "fin", "högkulturell" och socialt sett högst adekvat sysselsättning. I tuffa grabbgänget, däremot, skulle denna hobby med stor sannolik betraktats som smått fjönig, även om jag säkert hade kommit undan med det. Om man återvänder till mina verkliga hobbies (rollspel och dataspel) är det helt självklart att förståelsen för dessa sysslor bland kolleger och en del vänner är bristande om inte till och med minimal. För dessa människor, som jag umgås med dagligen, föreligger helt enkelt inget adekvat värde i att hålla på med rollspel, i synnerhet inte om man som jag är en fullvuxen man kring trettio. Naturligtvis accepterar de att jag lirar rollis, men de ser det ändå som över måttan exotiskt, i en mer negativ betydelse av ordet. I deras värld är rollspel i första hand något man "leker", inte något man "spelar". Och genom just detta socio-kulturella kodbrott som jag gör mig skyldig till i det att jag gillar rollspel, förvandlas jag ohjälpligen till en nörd utan att någonsin ha bett om det. Nörd är i första hand ett epitet, ett skymford, ett annat ord för social idiot. Att benämna sig själv nörd, självironiskt eller inte, blir ett accepterande av den allmänna bedömningen av en själv som just ett mindre socialt vrak, rättvist eller inte. Sedan kan man ju å andra sidan vara omättligt stolt över att inte vilja passa in i det allmänna sociala mönstret som innebär att man i stället för rollspel ägnar sig åt att sjunga i kör, spela i orkester, pyssla med trädgården eller syssla med andra "fina" hobbies. Men för den som önskar vara medveten om de attityder och kulturella koder som dominerar det sociala samspelet bör det stå fast att nörd verkligen är något negativt, något man visserligen kan vara men som man helst av allt bör undvika att skylta med om man, som jag, åtminstone vill låtsas göra anspråk på att vara "normal".
Vad det gäller självdistans och självironi finns det mängder av t-shirtbudskap som är långväga bättre och roligare, framför allt om man råkar vara fet (ett inte heller socio-kulturellt accepterat tillstånd): "It's not a beer belly, it's the gas tank to a sex machine".
