[T2000] "Youre on your own"

[Mogger]

Vi har spelat två spelmöten och jag är väldigt imponerad av spelet! Ska gå igenom det lite:

1. Vi gjorde om chargen en aning. Kändes lite för slumpmässigt eller tråkigt med de alternativ som fanns, så vi gjorde en slags blandning. Som funkade utmärkt. Vi spelar US Rangers.

2. Stridsreglerna är verkligen mumma! De är nog de bästa jag har använt, och ser nog ingen anledning att använda några andra när det gäller hyfsat realistisk modern miljö.

3. Hela spelet pekar med hela handen åt ett håll - du kommer inte klara dig om du inte ser till att organisera dig (eller ha en jävla tur). Bara en sådan sak som att sova ute utan sovsäck kommer, rätt snart, innebära att ni inte klarar er. Den hotande desperationen är verkligen lysande. Det gäller att ha koll på var man är, vad man har med sig och allt sånt.

4. Det var första gången någonsin i ett rollspel där jag på riktigt jublade när min RP framgångsrikt lyckades jaga (jag nedlade en riktigt stor jävla älg så nu har vi mat för en vecka iaf).

Oerhört bra jobbat Fria Ligan (och övriga som hjälpt till!)

Storyn so far:

Vi flydde i vår pick up men blev snart förföljda av två ryska fordon. Vi lyckades, som genom ett mirakel, slå tillbaka dessa trots att vi var färre. Men, vår pickup blev skadad. Vi stuvade undan den i en lada och gav oss av för att leta efter 1) reservdelar och 2) friendlies. Hela området är en kollapsad front så det är verkligen inte säkert att röra sig.

Vi hade som tur var mat för ett tag, och vi lyckades hitta en del ryska konserver hos de ryska soldater som vi nedgjorde. Och gav oss av ut på fältet. Vi vågade inte gå på vägarna. Vi stötte på polska flyktingar som vi hjälpte och fick en del info i gengäld. Vi fortsatte till en närbelägen mindre stad, men sprang på en utsvulten björn på vägen. Vi lyckades med nöd och näppe nedlägga den. Vi anlände till staden och gjorde ett tyst och snabbt inbrott i en verkstad och övernattade sedan i ett övergivet industriområde. Maten började ta slut och vi var trötta och medtagna (sömnbrist och stress, som är regelmässiga tillstånd/effekter). Vi valde att färdas på landsvägen för att hinna tillbaka till ladan innan vår mat tog slut. Där fanns även ett intakt boningshus så vi slog läger här i 2 dagar, lagade bilen och utforskade och jagade.

Med en till slut hyfsat fungerande pick up ger vi oss av mot Lodz.

 

[Skarpskytten]

Kul att läsa, jag gillar kommenterande spelrapporter mkt bättre än berättande!

 

[Christoffer]

Kul och bra skrivet! Skriv lite om stridsreglerna utifrån en specifik strid om du har lite tid! Blev nyfiken!

 

[Mogger]

Ok, @Christoffer Är ju Vab idag så passar fint att ge min bild av striderna:

Vår första strid var lite som i Band of Brothers så till vida att om vi hade vetat hur jävla farligt det var hade vi aldrig försökt ta ut en större fiendegrupp genom taktik utan flytt!

Strider är kaotiska och slumpmässiga. Du kan ju absolut, och bör, använda dina vapen och terräng för att få taktiskt övertag. De flesta vapen vi har använt har funkat som de borde göra IRL, men det är ju resursbrist så vi har ännu inte använt vårt LMG för att skjuta massiv nedhållande eld. Faktum är att vi har undvikit strid sedan första gången.

I princip alla vapen kan orsaka en dödlig skada. Det går inte att avfärda en sårad rysk soldat med bara en pistol. Du har en fast skada och sedan en "crit-tröskel". Kommer du över den så orsakar du en kritisk skada och då blir det geggigt. Finns ju inga fältsjukhus och vår grupp har visserligen lyckats hitta lite medical supplies men man vill inte få en kula i buken!

Faktum är att stridsreglerna är så snabba och strömlinjeformade att de knappt märks. Du har ju fiffiga symboler på tärningarna som ökar din skada:
1. Först rullar du mot färdigheten, två tärningar. Får du några symboler ökar de damage, så redan har kan du komma över crit-nivån
2. Sedan, om du vill, skjuter du flera skott (men det måste man ju säga först) och även där kan du öka skada.
3. Initiativkort gör att man aldrig vet vem som är först, förrän det är försent. Som sagt har vi inte skjutit nedhållande eld än, men tror det kan påverka?

Vi kommer sannolikt inte välja att strida mot några om det inte är på våra villkor. Eller om vi är i desperat behov av någon resurs. Precis som jag vill ha det

 

[Mogger]

Vi har hunnit med lite fler spelmöten sedan sist och det är ett jäkligt kul spel!

Förra gången sprang vi på en bombad konvoj och vår CIA-agent ( @afUttermark ) hittade en portfölj med halvt brända dokument. Finns sannolikt bra intel där men vi har inte hunnit gå igenom innehållet än. Vi fick nämligen in en nödsignal från en amerikansk enhet och beslöt att undsätta dem. Genom en briljant taktisk manöver kunde vi anfalla de sovjetiska förbandet i ryggen och den blev en snabb och geggig historia. Att strida ur överläge är verkligen precis så överfarligt och effektivt som man önskar.

Det visade sig vara resterna av ett förband grönska baskrar med ett uppdrag. De var förtegna om vem som givit dem ordern (hela stabstrukturen och allt har rasat samman så det finns inte längre någon övergripande organisation) men de skulle slå ut en bro innan sovjektisk trupp hann transportera bränsle över den.

Vi tog oss till bron och rekade (för lite) och beslöt att anfalla från tre håll. Planen kändes hyfsat solid men vi hade helt missat att sovjeterna hade hyfsat läge samt att det var ett helt gäng som kamperade under bron. Dessa hade vi inte ens sett. Till vårt försvar ska sägas att vi tvingas arbeta under tidspress. Vi vet inte när bränsletransporten kommer men vi vet att vi måste aptera bron innan dess.

Vi går inte direkt in i en fälla men det blir en ömsesidigt överraskningsmoment när soldaterna under bron vaknar och ger sig in i striden. Tyvärr för oss blir det en del förluster och min kapten får, vad som ser ut som, en dödlig träff i armen. Vi lyckas ta bron men endast en grön basker överlever.

Spelet är oförlåtligt men regler för strid och skador är enkla, logiska och effektiva och det känns superrealistiskt utan att vara detaljistiskt. Simulationism på absoluta toppnivå!

Vår CIA-agent/doktor ser över min kaptens sår och vi vet alla att det ser illa ut. Det är inte alls säkert att han kommer överleva. Men några mirakulösa slag mot relevanta färdigheter löser den värsta krisen och efter några svettiga timmar är han hyfsat stabil. Faran är dock inte över. "Lever han om 12h är faran över". Det visade sig att han överlevde, till min glädje

Vi slickade våra sår och gjorde bäst vi kunde med sprängämnen vi hade. Specialisten hade dött i striden. Vi lade oss i bakhåll och väntade in konvojen. Det visade sig vara en lastbil eskorterad av ett elakt pansarfordon. Vi lät pansarfordet passera över bron innan vi sprängde den Vi hade en RPG och kunde ta ut lastbilen. Sedan flydde vi.

Vi tog oss till en mindre polsk stad i närheten för att vila upp oss och leta förnödenheter. Det är alltid brist på vatten och mat. I byn lyckas vi ta kontakt med ett förband amerikanska infanterister ledda av en inkompetent och självisk major. Det finns även en del civilbefolkning i byn, samtidigt som vi blir varse att det är rätt intensiv sovjetisk aktivitet. Dessutom är de 10 soldaterna undernärda och saknar både proviant och vatten. Vårt redan hårt ansatta förråd börjar ta slut. Situationen är ohållbar. Och dessutom extremt känslig. Min kapten får gå några verbala ronder mot majoren men det blir uppenbart att det kommer krävas finess för att hantera situationen. Vi bekantar oss med civilbefolkningen men det är nära att situationen helt urartar när majoren tvingas hantera ett möte med unga utsvultna tjuvar på egen hand. Vi lyckad dock hantera det och på majorens order beslutas det att vi alla ska utgå samma natt.

Vi tar oss norrut och märker snart att ryssarna tycks ha fått upp spåret. Här slutar vi. Hela förbandet är inkvarterat i en gammal idrottshall med sovjetiska trupper på ingång och ett narcissistiskt befäl i de egna leden. Vi har lyckats få honom att inse att en avledningsmanöver är enda sättet. Där slutar vi.

----

Min enda kritik är att det borde finns fiffigare system för att ha koll på sin proviant och ammo på rollformuläret. Jag får kanske skapa ett nytt utrustningsformulär åt oss.

 

[Mogger]

Så, sist blev vi ju fast med en narcissistisk överste (eller vad han nu var) som vi ville undkomma. Vår plan var att dra på oss uppmärksamhet och lura med oss sovjeterna ut ur byn. Sagt och gjort. Vi hoppade i vår pick up och visade tydligt att vi blivit tagna på sängen och flydde i panik. Medan våra landsmän gömde sig i en gammal skola. Vi hade givit dem lite mat och vapen innan vi gav oss av. Planen funkade. Ett tag...

I nattmörkret lyckades vi visserligen ta ut kursen (vi ska till Lodz) men vår chaufför, Johnny, lyckades köra ner i ett dike, och vi var fast. Vi lämnade bilen, efter att ha tagit allt av värde som vi orkade bära samt rigga en IED. Vi gav oss av till fots ut i mörkret. Som väldrillade rangers är det här vårt rätta element och vi skakade av oss våra förföljare (någon av dem utlöste fällan!).

Vi har kommit över en karta som vissar sovjetisk trupp i närområdet och tack vare den kan vi navigera oss fram i hyfsat säker terräng. På vägen möter vi en herrelös hund som fattar tycke för oss. "Bones" (@afUttermark) matar den med lite av vår mat (som nästan är slut) och den följer oss på avstånd. Vi tar oss vidare tyst, snabbt och säkert, och kommer någon gång efter soluppgången till en väl dold liten gård. Den ligger i en dal med skog så den syns inte och är därför relativt orörd. Inne i huset väntar en otrevlig syn

Spoiler: Encounter

En familj som tagit livet av sig som vi begraver under andakt

Vi vilar upp oss på gården. Vår nya bekantskap, hunden, stryker runt, äter rester och jagar ekorrar.

Vi ger oss av mot Lodz och den EZ som vi har utsatt på vår karta. Vi lyckas få kontakt med en grupp via radion, när vi gömt oss i Lodz ruiner, och förstår att de har oss under uppsikt. Vi låter oss bli tillfångatagna (eftersom vi förstår att vi är på samma sida) och vi förs ner i deras hemliga underjordiska kulvertbas. Här slutar vi.
.....
Återigen slås jag av hur jäkla tajt det här spelet är. Jag har inte fixat något nytt utrustningsformulär men har hittat lite lösningar för att lista ut hur jag ska läsa av mina prylar.

 

[Nero]

Kul! Vi kör också en kampanj och det är svinskoj. Hur gruppen fortfarande är vid liv förstår jag inte då de varit på gränsen till TPK flera gånger. Överraskningsmomentet är väldigt viktigt att få till i strid, eldkraft likaså.

 

[Mogger]

Kul! Vi kör också en kampanj och det är svinskoj. Hur gruppen fortfarande ör i takt förstår jag inte då de varit på gränsen till TPK flera gånger. Överraskningsmomentet är väldigt viktigt att få till i strid, eldkraft likaså.

Ja, balansen är perfekt. Man kan inte lita på tur. Planera, utför och ha marginal. Annars ligger du illa till.

 

[Mogger]

Då är spelåret 2023 igång!

Vi befinner oss i Lodz och har fått kontakt med en lokal CIA (?) agent som tycks förse motståndet med vapen och intel. Under vårt första möte med "Joe" berättar han lite om situationen och hans roll, men är fåordig och hemlighetsfull. Han berättar att en del i deras radioslinga har tystnat och därfår för de inte längre nyheter från öst, och kan heller inte skicka vidare dem från väst. Vi, som tycks vara den enda amerikanska trupp i området, tar på oss att åtgärda det. "Joe" gör en stor poäng av att vi verkligen måste ta med oss operatören tillbaka.

Vi tar oss genom ruinstaden och börjar bekanta oss med områden och invånare. Det finns lite gäng och motståndskämpar, sovjetiska patruller och sånt. Vi når platsen där radiooperatören sist fanns men den är övergiven. Vi har en lite radiopejlare och lyckas tack vare den få upp ett spår vi kan följa. Där slår vi till snabbt och lyckas infånga operatören. Vi vet inte om det är en spion, en CIA-agent eller annan. Efter ett kort och reglementenligt förhör visar det sig att personen är DIA-agent, vid namn David. Och vi vet sedan tidigare att det finns någon form av konflikt mellan CIA och DIA.

Vi förstår att "Joe" har infiltrerat Davids lilla outfit men att infiltrören skjöts ihjäl av sovjetisk patrull. Joe har därför förlorat sin insyn och vill åtgärda det.

Vi har alltså hamnat i en intern konflikt och vet inte riktigt hur vi ska hantera det.

 

[afUttermark]

Fast jag har en plan

 

[Mogger]

Ännu ett spelmöte. Hela spelmötet var egentligen en del av vår rekognoseringsrunda, men som vanligt i T2000 händer det skit. Vi gav oss av från vårt safehouse i Lodz efter att ha lagt upp en plan. Vårt mål är att slå ut bränsledepån som Röda armén förfogar över, någonstans runt flygfältet. Vi har sedan tidigare slagit ut deras tankbil (se ovan) men ett väldigt oroande moment är att det står ett större pansarkompani några mil öster om Lodz, med soppatorsk. Lyckas ryssarna frakta sitt bränsle dit kommer det innebära en katastrof. Samtidigt har de fört in artilleripjäser i stan. Något som oroar oss är att huvuddelen att styrkan i området har lämnat Lodz och vi vet inte varför.

Vi har en fantastik karta över Lodz (en sovjetisk karta från sent 80-tal) som vi har skrivit ut på 2 A3. Det är en handout som våra Rangers har tillgång till, och vi antecknar på det. MÖP:igt värre!

VÅR PLAN:
Vi vet inte om vi kan slå ut bränslereserven men vi kan slå ut de broar som måste nyttjas för att göra det. Så vi ska gå i en lov runt den Röda zonen (de delar av Lodz som kontrolleras av sovjetisk militär), reka broarna, och överlag kartlägga deras perimeter.

Men, vår första anhalt är St Adalberts kyrka (eller święty Wojciech på polska) eftersom min RP, Cpt Preacher (ett callsign han motvilligt låter sina undersåtar använda) vill mota ateisterna med Guds vrede.

Kyrkan är hyfsat intakt men några döda soldater besudlar altaret. Vår scout tar sig fram och kropparna visar sig vara försåtminerade! Lätt panik uppstår, men vi lyckas undvika säker död. Under vår korta återhämtning, där vi tackar herren för våra liv, blir vi överraskade av polsk guerilla. Med en rysk dessertör (det visste vi dock inte inledningsvis). Ett spänt läge men till slut förstår vi att vi är på samma sida. Vi utbyter info och vår läkare lovar hjälpa några sjuka i området. Medan sjukvård pågår (kolera härjar i Lodz) rekar vi den närbelägna bron. Den är intakt men utan sovjetisk närvaro. Gott!

Vi möter upp med Doc och bestämmer träff med guerillan om en vecka i kyrkan. Vidare mot nästa bro!

Vi tar oss igenom Lodz södra ruiner och kommer till slut, utan missöden, fram till den. Den ligger mitt i ett industriområde och vi upptäcker att det är någon form av vaktpost i en av fabriksbyggnaderna. Vi tar oss in i en större fabrik och kan från 3:e vån håller vi koll på vaktposten. På natten tar sig scouten ut och kollar bron. Den är intakt.

På morgonen ger vi oss av. Mot Bro C. Floden här är något bredare, men inte stor, men det är flodbankar, och mer öppen terräng. Vi missar att det finns vakter utposterade på bron och när vi är under den hör vi röster ovanför oss. Det enda vi kan göra är att göra oss redo för strid. Vi hör springande och hasanden men gör snabbt slut på de fem soldaterna som dyker upp.

Där slutar vi.

-----

Tycker fortfarande spelet håller väl. Något jag saknar är möjligheten att skjuta små dödliga salvor. Spelet tycks mer vara skrivet utifrån hur man sköt i Vietnam (då var det mycket bly i luften), men det visade sig vara ineffektivt så den numera berömda 3-skottsalvan infördes (många vapen kan inte skjuta automateld längre). Men detta hanterar inte spelet alls. Man skjuter rätt mycket även om man vill hushålla. Visst kan man skjuta små salvor med det krävs en väldigt bra träff för att den ska vara direkt dödlig. Det är inget större problem, men jag hade önskat att de coola ammo-tärningarna hade varit D3-or istället. Eller D4:or kanske hade varit mer lämpligt. Kanske ska beställa egna T6:or med två patronsymboer på, en på 1:an och en på 6:an. Hade varit mer passande. Men det är en detalj. Det funkar väl så länge man inte, som vi gör, spelar elitsoldater.

 

[Skarpskytten]

Vill bara säga att jag tycker de flesta spelrapporter är outhärdligt tråkiga men denna, den sjunger. Blir sugen på att spela T2000. Men livet kommer nog visa sig vara lite för kort.

 

[Sinisa_]

Vill bara säga att jag tycker de flesta spelrapporter är outhärdligt tråkiga men denna, den sjunger. Blir sugen på att spela T2000. Men livet kommer nog visa sig vara lite för kort.

+1 på detta. Också älsk på fotot av kartan.

 

[Deodanders]

Ja, jag läser om första inlägget ibland och får en stark impuls att köpa spelet. Sen svalnar den, och då läser jag igen och tänker att det verkar kul.

 

[Nero]

Härlig spelrapport! Blir taggad på att gå igång min grupp igen.

 

[Nero]

Kör ni med soundtrack? Vilka låtar/filmer i så fall? Rekommenderar Dunkirk, 1917 och Thin Red Line.

 

[afUttermark]

Vi har ett blandband med 90-tals hits.

 

[Nero]

Vi har ett blandband med 90-tals hits.

Kul! Vi har ett "blandband" där varje spelpass börjar med en låt från epoken. Min favorit var när vi började passet med Alphavilles Forever Young, under passet blir en rp dödligt sårad och vi avslutade med Queens Who wants to live forever Det var även kul att börja kampanjen med Jerry Williams Vintersaga.

 

[afUttermark]

Jag gillade rage against the machine och nirvana

 

[Mogger]

Ny specialisering:

Burst Fire Mode
När du skjuter automateld med ett handhållet vapet kan du välja att skjuta kontrollerade 3-skottssalvor. Dela ammunitionsåtgången på två, så att 1D6 blir 1D3.
---
Orsak? Tränade soldater kan helt enkelt detta, och de flesta vapen är gjorda för att hantera det. Att civila pepprar är helt rimligt dock. Så inget fel på reglerna. Ovan löser problemet.