Rising
Vila i frid
Re: Puss! [ANT]
Okej. Förlåt, Dnalor. Det var enbart menat som en kärleksfull blinkning. Jag tycker du är en mycket sympatisk person, och ditt kall att rädda planeten är en jag finner lika sympatisk.
Jag roas naturligtvis över din frustration i den här tråden, men inte på ett det minsta hånfullt sätt, och inte för att jag skulle tycka att du var blåögd eller för att jag tycker du har fel i sak. Det är bara så att jag känner igen mig så mycket i dig just nu; när du brinner för något så starkt att du liksom bara fjärmar dig från målet ju mer du stångas för din sak. Du är väldigt uppriktig och idealistisk i en situation där du skulle tjäna mer på att vara diplomatisk och pragmatisk.
Så det var bara på grund av detta inbillade släktskap från min sida som jag hänföll åt en kamratlig och personlig vinkling i mitt inlägg. Jag beklagar att du tagit illa vid dig.
Jag har iaf fullaste respekt för dig, och helt allvarligt kan jag säga att den här frågan engagerar mig. Alltså inte klimatfrågan, utan frågan om hur man som liten människa kan åstadkomma någon förändring i ett stort komplext, system. Kan vi ens påverka med våra demokratiska röster?
Serien Watchmen tycker jag åskådliggör det här problemet på ett mycket bra sätt. Där det skulle krävas en Ozymandias för att åstadkomma nödvändig förändring, där är du som Rorschack, och jag är Comedian. Vi kan lätt konstatera att världen inte blir bättre av uppgivna cyniker som jag. Men frågan är vad en bitter idealist som du kan göra bättre. Just nu vet du exakt vad problemet är - men du går ändå omkring nere i hamnkvarteren och bryter fingrar. På gott och ont så behöver världen någon som är mindre idealistisk och mer manipulativ. Någon som förmår få saker att hända i det stora perspektivet; det som räknas. En Ozymandias.
Jag har det inte i mig att bli en sådan person. Jag bryr mig nämligen inte tillräckligt. Det fascinerar mig dock att du verkar ha det, och jag kan inte göra annat än att berätta det lilla jag vet, och peka ut hur din handlingsplan felar på vägen mot målet. På mitt Comedian-retsamma sätt, givetvis, men jag försäkrar att det finns mycket hjärta bakom dessa retsamheter.
Okej. Förlåt, Dnalor. Det var enbart menat som en kärleksfull blinkning. Jag tycker du är en mycket sympatisk person, och ditt kall att rädda planeten är en jag finner lika sympatisk.
Jag roas naturligtvis över din frustration i den här tråden, men inte på ett det minsta hånfullt sätt, och inte för att jag skulle tycka att du var blåögd eller för att jag tycker du har fel i sak. Det är bara så att jag känner igen mig så mycket i dig just nu; när du brinner för något så starkt att du liksom bara fjärmar dig från målet ju mer du stångas för din sak. Du är väldigt uppriktig och idealistisk i en situation där du skulle tjäna mer på att vara diplomatisk och pragmatisk.
Så det var bara på grund av detta inbillade släktskap från min sida som jag hänföll åt en kamratlig och personlig vinkling i mitt inlägg. Jag beklagar att du tagit illa vid dig.
Jag har iaf fullaste respekt för dig, och helt allvarligt kan jag säga att den här frågan engagerar mig. Alltså inte klimatfrågan, utan frågan om hur man som liten människa kan åstadkomma någon förändring i ett stort komplext, system. Kan vi ens påverka med våra demokratiska röster?
Serien Watchmen tycker jag åskådliggör det här problemet på ett mycket bra sätt. Där det skulle krävas en Ozymandias för att åstadkomma nödvändig förändring, där är du som Rorschack, och jag är Comedian. Vi kan lätt konstatera att världen inte blir bättre av uppgivna cyniker som jag. Men frågan är vad en bitter idealist som du kan göra bättre. Just nu vet du exakt vad problemet är - men du går ändå omkring nere i hamnkvarteren och bryter fingrar. På gott och ont så behöver världen någon som är mindre idealistisk och mer manipulativ. Någon som förmår få saker att hända i det stora perspektivet; det som räknas. En Ozymandias.
Jag har det inte i mig att bli en sådan person. Jag bryr mig nämligen inte tillräckligt. Det fascinerar mig dock att du verkar ha det, och jag kan inte göra annat än att berätta det lilla jag vet, och peka ut hur din handlingsplan felar på vägen mot målet. På mitt Comedian-retsamma sätt, givetvis, men jag försäkrar att det finns mycket hjärta bakom dessa retsamheter.