Det skitlandet var nämligen ett iskallt klassamhälle av rang.
Jasså?
Jag skulle blanda in lite statistik i diskussionen. Det krävs dock att ni är någorlunda bekanta med
Ginikoefficienten - ett mått på hur inkomst fördelar sig i ett land, vilket varierar mellan 0 och 1 (0 = helt jämn fördelning, 1 = en person får all inkomst). Dagens stater varierar mellan 0.2 och 0.5, ungefär, men snittet ökar globalt.
Källa: Globalization and Social Change
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>
Country |Gini 87-90 |Gini 93-4 |Gini 96-8 |Index of GDP in 1999 (1989=100%)
Poland | 0,28 | 0,28 | 0,33 | 122
Slovenia| 0,22 | 0,25 | 0,30 | 109
Hungary | 0,21 | 0,23 | 0,25 | 99
Czech R.| 0,19 | 0,23 | 0,25 | 95
Belarus | 0,23 | 0,28 | 0,26 | 80
Estonia | 0,24 | 0,35 | 0,37 | 77
Turkmeni| 0,28 | 0,36 | 0,45 | 64
Russia | 0,26 | 0,48 | 0,47 | 57
Ukraine | 0,24 | | 0,47 | 36
Georgia | 0,29 | | 0,43 | 34
</pre></div></div>
I första kolumnen, tiden för murens fall, har forna Sovjet historiskt jämn inkomstfördelning (mellan 0,19 och 0,29) - det betyder även att klassklyftorna är historiskt små. Samtida exempel är Norge på 0,35, USA på ungefär 0,45 och Brasilien på 0,55 (Sydamerika är en region med kroniskt dålig fördelning).
I nästa kolumn, fem år senare, har en ny ackumulationsregim inrättats och samtliga stater, undantaget Polen, tar steg mot att bli mer utpräglade klassamhällen. Vissa steg är historiskt sett enorma - se på Estland, Turkmenistan och, framför allt, Ryssland (0,26 till 0,48 på 5 år).
Den tredje kolumnen visar på en fortsatt utveckling eller bibehållen ojämlik fördelning, undantaget Visegradgruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern). Vi kan också se att Ukraina och Georgien har tagit sig till samma nivå som Ryssland, nu bland klassamhällseliten globalt.
Den fjärde kolumnen är intressant. Den visar hur stor del av bruttonationalprodukten som är bibehållen 10 år efter östblockets upplösning. Visegradgruppen klarar sig återigen bra (Polen har till och med en helt ok tillväxt), Baltikum klarar sig ok, vilket betyder att bara 20-25% av deras kapital lämnat landet. De stora förlorarna är Turkmenistan, Ryssland, Ukraina och Georgien. Ukraina, ett land på 46 miljoner invånare, har 34% av den ursprungliga volymen på ekonomin kvar, Ryssland, med sina 142 miljoner invånare, har fått behålla 57%.
För arbetarklassen utgör den minskningen så mycket mer, eftersom dessa länder, sedan Sovjetunionen, utvecklats till några av världens mest utpräglade klassamhällen. De tillgångar som finns kvar är fördelade i händerna på några få. Vad vi kan se är alltså en förskjutning av kapital ut ur dessa ekonomier, men också uppåt i samhällshierarkin.
Vem gynnas? Vem missgynnas? Den nostalgi som tidigare diskuterats i tråden är troligtvis mer än bara "längtan efter ett ofta idealiserat förflutet".
Det ska bli spännande att se hur trådens liberaler tar åt sig detta. Blir det fortsatt svepande omdömen, frihetsfloskler och hyttande fingrar, eller går denna diskussion att lyfta till en mer nyanserad nivå? Ymir efterfrågade nyans, här kommer den.