Nekromanti Tag der Freiheit

[Arfert]

Angående statisktiken är det där inget som förvånar mig det minsta.

Det man kan säga är att ju mindre demokratiskt ett land är (av de forna östländerna och sovjettrepublikerna), och ju mer av de gamla strukturerna som finns kvar, med korruption och liknade, desto sämre går det för dem. Det är inte heller märkligt att inkomstskillnader ökar om delar av befolkningen får det bättre (skapandet av en medelklass i Polen, till exempel), medan andra ligger kvar på den gamla, usla, nivån. Växtvärk. Men jag betvivlar att de länder som anammat vår version av demokrati, och försöker hålla ner korruptionsnivåer kommer ligga efter europasnitt om en generation. Och som sagt, de länder som går dåligt plågas av korruption och semi-demokrati. En del är rena "bananrepubliker", långt från liberala västdemokratier.

Dessutom - viktigast av allt i den här diskussionen - så är det där med klasskillnader delvis missvisande, eftersom det gamla systemet handlade om privilegier, inte inkomst. Som bättre bostäder, tillgång till varor och tjänster som "vanligt folk" inte kunde åtnjuta, förtur till utbildningar, tillgång till bättre sjukvård osv.

 

[Mekanurg]

Men jag betvivlar att de länder som anammat vår version av demokrati, och försöker hålla ner korruptionsnivåer kommer ligga efter europasnitt om en generation. Och som sagt, de länder som går dåligt plågas av korruption och semi-demokrati. En del är rena "bananrepubliker", långt från liberala västdemokratier.

Jag tror att det kan vara klokt att göra långsiktiga bedömningar (över några decennier) som jämför till exempel Estland och Tjeckien med Vitryssland och Moldavien. Jag gissar att de två förstnämnda, vilka har anammat idéer som demokrati, marknad och rättsstat tämligen väl, kommer att klara sig bättre. Det tar ett bra tag att klättra upp ur det djupa elände som sovjeteran skapade.

 

[krank]

Jag har varit arbetslös sedan senvintern. Arbetsförmedlingen har inte tilldelat mig något arbete under denna tid, utan överlåtit åt mig själv att söka jobb. Lever du och jag i olika länder?

Kanske i olika landsändar? AF och soc fungerar, vad jag hört, ganska olika lite beroende på vart man bor. När jag var arbetslös var jag i Hudiksvall, och nåde den som inte sökte anvisade arbeten. Anvisning kunde ske antingen via post eller personligen på något möte; oftast försökte de med "mjuka" metoder men jag har kamrater som inte var lika följdsamma, som det blev hårdare tag för. Att man till exempel själv anser sig direkt olämplig för jobb som barnvårdare, personlig assistent eller som hjälp inom äldrevården (eftersom man, till exempel, ogillar barn eller att umgås med äldre), eller att man verkligen, verkligen, verkligen avskyr att jobba inom handel (butiksbiträde var verkligen aldrig någonting för mig; för mycket stress och för många personer som ställer mer eller mindre orimliga krav på en) spelade aldrig någon roll. Det var alltid "pröva på det här" trots att man redan "prövat på" massor av gånger. Ville man inte fanns det alltid där, hotet om avskrivning.

Mot slutet av min arbetslöshetstid krävde soc att jag sökte omkring sex jobb i veckan, oavsett hur många jobb jag nu hade utbildning eller kompetens för eller som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ha.

Det är liksom dit det leder, det här med att Alla Måste Arbeta, vilket både Mona och Fredrik är väldigt överens om. Vi Måste Få Ut Folk I Arbete.

Nu håller de ju på och luckrar upp alla trygghetssystemen också, så snart finns ingen anställningstrygghet alls (inte för att det finns så mycket nu...)

Då är vi typ där: Ta det arbete som finns, där det finns (nya regler finns redan: Från typ fjärde veckan eller så måste man söka över hela landet). Annars skrivs du ut. Att du har jobb betyder inte att du är fri; du kan närsomhelst bli utkastad igen.


Liknande effekt även om det är mindre staten och mer kapitalet som driver på.

 

[krank]

Dessutom - viktigast av allt i den här diskussionen - så är det där med klasskillnader delvis missvisande, eftersom det gamla systemet handlade om privilegier, inte inkomst. Som bättre bostäder, tillgång till varor och tjänster som "vanligt folk" inte kunde åtnjuta, förtur till utbildningar, tillgång till bättre sjukvård osv.

Det är något även många socialister missar; att på senare år har klassbegreppet vidgats och förbättrats från Marx' ursprungliga definition, som präglades av industrisamhällets hårda klasskillnader. Klass handlar inte om pengar, utan om makt. Pengar ger, i viss grad, makt - men det finns mycket annat som gör det också. En verkstadstekniker utan gymnasieutbildning har ganska små chanser att påverka samhället, även om han har hög lön. En gymnasielärare har ganska låg lön (även om min lön, för mig, är rätt hög) men har istället ett kulturellt och intellektuellt kapital; en maktpotential som är större.

Jag säger alltså inte emot här, utan bara stryker under att formeln "pengar = klass" inte funkar. Men jag är också intresserad av hur den där statistiken funkar - tar den hänsyn till annat än pengar? Tar den hänsyn till maktpotential och information, till kulturellt kapital? Tar den hänsyn till ickemonetära resurser?

Äganderätten är som bekant en konstruktion; det man bör mäta är istället i hur hög grad någon har makt över något.

 

[Bunny]

Det DDR gjorde bra (jämlikhet mellan könen, daghem, skolgång) gör exempelvis de nordiska länderna mycket bättre. För här har vi jobbat mer på djupet, med folks sätt att tänka, i DDR var det bara en dogm uppifrån, det blev en backlash när tvånget försvann, för mycket var inte förankrat hos folket, bara påtvingat.

Jag undrar om vi här ser ett (av säkert flera) skäl varför extremnationalism har funnit en sådan god jordmån i det forna DDR. Allt SED-prat om internationell solidaritet osv var just det: prat.

Åh LOL.

Det tycks vara dags för nästa reality check, innan någon lyckas skönja kopplingar mellan DDR och Illuminati också.

Vad innebär att "jobba på djupet, med folks sätt att tänka", hur skiljer det sig från "bara en dogm uppifrån"? Hur skiljer sig tvång från förankring? Arferts poäng är gjord otroligt lättvindigt.

Saknar de nordiska länderna politiska dogmer? Hur skiljer sig deras förankring från DDRs tvång? Troligtvis knappt alls. Att, åtminstone muntligen, förespråka ett jämlikhetsideal har de nordiska länderna gjort länge. Det politiska etablissemanget har därtill nyttjat sig av främst skola, arbetarrörelsen och media (statlig television) för att nå ut och "jobba på djupet, med folks sätt att tänka" (för att återkomma till den inledande floskeln). Jag kan svära på att DDR har nyttjat precis samma institutioner för att fostra sina samhällsmedborgare.

Jag klarar inte av att skönja skillnaden mellan tvång och förankring här - det är inte så att vi individer har medel att ställa oss utanför denna socialisation. Det som återstår i Arferts resonemang är att medan medborgarna i de nordiska länderna har förnuft nog att förstå att jämlikhet är någonting bra, så förkastar de forna DDR:arna det, för att det är förtryck. Jag tror inte att den tesen är speciellt hållbar, den heller. Inte minst för att östtyskarna knappast har förmåga att slänga bort 45 år av sitt sociala arv i en handvändning.

Nej, vad som kom att leda till en backlash över hela östblocket på flera olika plan är den socio-ekonomiska utvecklingen mot en regim som är mer patriarkal, mer rasistisk, mer ojämlik - i ord och handling. Till stöd för detta har jag inte bara Gini-variabeln, utan även HDI (Human Development Index) och GDI (Gender Development Index). Det är där vi kan skönja de krafter i fråga om kapital och ackumulation som verkligen kan förmå att förändra ett samhälle "på djupet".

Att gå i polemik på detta vis gör lätt att de uppenbara positiva förändringarna östblockets fall medförde inte framträder. Det tycker jag inte heller är eftersträvansvärt. De senaste 20 åren har medfört en i många fall snabb utveckling av demokrati och pressfrihet i åtminstone delar av det forna Sovjet. Vad jag eftersträvar är istället att nyansera detta mot andra delar av utvecklingen.

----

Mekanurg fortsätter Arferts okritiska tankebana och belastar DDR med tillväxten av extremnationalism. Att solidariska ideal på något vis lyckas ge "god jordmån" åt högerextremism är inte en liten intellektuell tankevurpa. Den stödjer sig inte heller på några verkliga förhållanden.

Vad vi kan säga om högerextremismen i Europa är att den sprider sig bland lågutbildade män som står utanför arbetsmarknaden. Klassklyftor är en bidragande faktor. Östeuropas (fortfarande inräknande Östtyskland) ekonomiska och välfärdsmässiga utveckling efter östblockets fall ledde till en exceptionell ökning av dessa samhällsgrupper.

Den goda jordmånen tycks således de sociala omvälvningarna stå för.

 

[Mekanurg]

Mekanurg fortsätter Arferts okritiska tankebana och belastar DDR med tillväxten av extremnationalism. Att solidariska ideal på något vis lyckas ge "god jordmån" åt högerextremism är inte en liten intellektuell tankevurpa. Den stödjer sig inte heller på några verkliga förhållanden.

Mitt resonemang handlar snarare om följderna av ett samhälle som är så uppenbart grundat på lögn och potemkinkulisser: makthavarna pratar systematiskt på ett sätt medan de agerar på ett annat. Mycket solidaritets- och rättvisafloskler kombinerat med ett egoistiskt och repressivt system. Vilka följder får detta på människornas sätt att relatera till sin omvärld? Get the point?

Sedan vet jag fortfarande inte om Gini-metoden tar hänsyn till de Nomenklatura-faktorer jag har listat?

 

[Arfert]

Åh LOL.

Det tycks vara dags för nästa reality check, innan någon lyckas skönja kopplingar mellan DDR och Illuminati också.

öh, va?

För att förtydliga det jag menade... I ett odemokratiskt land utan riktig samhällsdebatt så bryr sig faktiskt folk inte om vad landets ledning säger eller inte säger.. det blir, som Anders säger, bara tomt prat.

Exempelvis hade man i DDR inte jobbat med nazismen och Tysklands skuld... utan allt var västtysklands fel; det var där fascisterna fanns... östtyskarna var helt oskyldiga i den officiella historieskrivningen, de väntade bara på att få bli befriade av Röda armén. Därför har en massa nationalistisk skit konserverats, aldrig diskuterats. Att landet dessutom VAR nationalistiskt och xenofobiskt (alla utlänningar från icke allierade stater kunde ju vara spioner och fascistagenter) gjorde inte saken bättre.

Sen är det ju alltid kul att kalla meningsmotståndare lättvindiga.

 

[!Paxen]

Är det inte såna där kliniker vi är på väg att få nu, förresten? "Det gör ingenting att vanligt folk inte har råd att gå hit, vi avlastar ju bara den vanliga vården..."

Skulle det betyda automatiskt att alla andra får sämre vård? Svenska folket väljer vilka som ska styra över sverige vilket betyder i slutändan att om vi "vanliga" får sämre vård så har vi valt fel. Det kan man inte skylla privata sjukhus för.

/Paxen

 

[Möller]

Tja, DDR genomförde ju vissa socialistiska idéer. Daghem, gratis högre utbildning, försäkran om arbete och försörjning, fördelning av resurser (om än dåligt och att effektiviteten i produktion blev lidande) är något östtyskar trots allt fortfarande ser tillbaka på med viss längtan.

Jag är inte positiv till DDR. Alls. Allt jag säger är att vissa socialistiska idéer faktiskt genomfördes till relativt stora befolkningsgrupper. Att "försäkrian om arbete" egentligen innebar slavarbete, visst. Värkningar av spenderad arbetskraft, korrupt ransonering, undermålig skola, övervakning. DDR var en diktatorisk skitstat.

Men hävda inte att möjligheten för (många) kvinnor att göra karriär trots familjebildande via daghem för barnen inte är socialistiskt.

 

[Mekanurg]

Men hävda inte att möjligheten för (många) kvinnor att göra karriär trots familjebildande via daghem för barnen inte är socialistiskt.

Är daghem något socialistiskt? Har jag missförstått dig?

 

[!Paxen]

Men hävda inte att möjligheten för (många) kvinnor att göra karriär trots familjebildande via daghem för barnen inte är socialistiskt.

Är daghem något socialistiskt? Har jag missförstått dig?

Familjebindande är socialistiskt.

 

[Arfert]

Men hävda inte att möjligheten för (många) kvinnor att göra karriär trots familjebildande via daghem för barnen inte är socialistiskt.

Jo, det kan jag visst hävda.

 

[Mekanurg]

Familjebindande är socialistiskt.

Hur binder man en familj? Är det något socialister ägnar sig åt?

Hursomhelst, här är en länk som tar upp bakgrunden till Voslenskijs analys av den realsocialistiska eliten. Boken finns här. Se gärna även här och här.

 

[!Paxen]

Familjebindande är socialistiskt.

Hur binder man en familj? Är det något socialister ägnar sig åt?

Kan det ju inte vara. Seriemördare är ju något typiskt kapitalistiskt, och därför borde väl folk som binder familjer tillhöra det också?

FÖ så tycker jag att det är intressant att ingen har tagit upp andra typiska kommunistregimer- Nordkorea, Kuba(kanske inte typiskt), Kina, kommunist Jugoslavien osv, osv..

 

[Mekanurg]

Nordkorea är atypiskt, eftersom det är en nekrokrati som styrs av en dynasti som gör anspråk på övernaturliga krafter.

Kuba faller väl men inom den klassiska leninistiska normen.

Kina gjorde helt om under 1980-talet och har blivit en kapitalistisk oligarki.

Jugoslavien, ja där har vi ett skräckexempel på hur fel det kan gå när den post-leninistiska implosionen leder till flera krig.

 

[Mekanurg]

Seriemördare är ju något typiskt kapitalistiskt,

Nej, det är det inte.

 

[Storuggla]

Jag tror det var en Citizen X-referens.


Storuggla, flytta för fan inte till amerikanska stillahavskusten bara eller till Los Angeles

 

[Krille]

Mot slutet av min arbetslöshetstid krävde soc att jag sökte omkring sex jobb i veckan, oavsett hur många jobb jag nu hade utbildning eller kompetens för eller som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ha.

Sex jobb i veckan? Ämlans lyx! På min tid var det tjugo jobbsök i veckan! Sex jobb är ju... plyschmoderatpjäfs. Tacka vet jag lite hårdnackad betongsossepolitik och militärtjänst! Då var det pli på ungdomen!

Men allt blev bara sämre när Gurra började prata liberaljävlatillväxt och kuttade försvaret och Mona snyltade Toblerone. Då fick vi de här snyltarsnorungarna vi har idag. Jaja, ha dåliga förebilder och man får dåliga ungdomar. Snart börjar de väl röka också.

 

[!Paxen]

Seriemördare är ju något typiskt kapitalistiskt

Nej, det är det inte.

Nej, dock är det ännu ett exempel på Sovjetiska ridåer. Enligt sovjet så var ju seriemördare ett fel på systemet, ett fel som fanns hos kapitilister. Därför så fanns det inte sovjetiska seriemördare, för det fanns inget fel på kommunismen. Den listan som du länkade till skulle kunna ha varit längre, för hur många seriemördare har "inte" funnits i Sovjet?

 

[!Paxen]

..och Mona snyltade Toblerone. Då fick vi de här snyltarsnorungarna vi har idag. Jaja, ha dåliga förebilder och man får dåliga ungdomar. Snart börjar de väl röka också.

Alltid denna Toblerone!! Vad var det för djävulskt kontrakt som Mona skrev på egentligen? Har inte folk på såna positioner råd med att lägga andras själar på listan?