Nekromanti Tankar om fisktanken

[anth]

Re: och fåglarna på taket

Det är en annan anledning till att jag har mer rälsning än fisktankande. Mina spelare sätter helt enkelt inte igång med en massa eget jox om jag släpper dem.

Ja, men det är ju därför du har pirayorna (eller heta potatisar).
Om du börjar med: "ni sitter på ett värdshus, vad gör ni?" och spelarna inte gör någonting - så KNUFFA på dem!

- "plötsligt kastar någon in en molotovcoctail"
- "plötsligt kommer en storvuxen och överförfriskad herre fram och säger hotfullt till den minsta karaktären - jag tycker inte om din frisyr"
- "det uppstår ett bråk vid bardisken och en person blir nedstucken"
- "en gammal hagga till prostituerad kommer fram och försöker ragga kunder vi karaktärernas bord"
- "plötsligt slår en blixt ner och karaktärerna är förflyttade till stonehenge"

Man behöver inte ha någon bakomliggande historia bakom "pirayorna" (inte ens om spelarna blir teleporterade till stonehenge) - men du kan ge dig f-n på att spelarna börjar bete sig som ett getingbo man ruskat om.

Felet med inaktiva spelare är oftast en inaktiv spelledare.

 

[entomophobiac]

Re: Släpp ut fiskarna i havet?

Jag kan se fördelar med det formatet. Min plan är att göra något liknande i en kommande kampanj. Inte helt fritt, dock, utan med ett grundläggande koncept; typ "ni kommer precis fram till det främmande landet; vad gör ni?"

Som kolonisationen ungefär. Utrymmet är fortfarande fritt, och det är upp till spelarna om de kommer plundra lokalbefolkningen, idka handel, leta efter lokalt legendomsusade ruiner eller helt enkelt slåss med varandra fem minuter in i spelet för att avgöra vem av dem som får bestämma vad de ska göra...

Och jag tror faktiskt på havsfisk lika mycket som fisk i tank, faktiskt. Så länge minst en av spelarna är initiativtagare så kommer det gå som en dans.


En gång i tiden, när jag inte resonerade så långt som om min spelstil var fisktank eller varför jag spelade Mutant Chronicles så var det nog nästan havet som gällde. Rollpersonerna skapades efter spelarnas tycke ("faen va coolt med Cybertronic" var på den tiden alldeles tillräcklig motivation) och sedan placerade jag dem i ett sammanhang. Till exempel "ni befinner er i Luna".

Oftast blev det någon sorts degenererat spel med mord av oskyldiga, bankrån och massakrer innan polisen kom och tvingade spelarna att göra nya karaktärer. Men det var kul, och det höll sig ibland i mer än bara några timmar.

Jag minns speciellt en rullstolsbunden Imperial rollperson som hade lyckats få väldigt hög socialnivå från början. Med hjälp av alla sina tillgångar köpte han ett litet rymdskepp, och så var plötsligt hela havet och inte bara Stilla Havet tillgängligt. Det var nog det närmaste en karaktärsspelad kampanj vi kom på den tiden...

Faen, nu fick du mig att sväva ut i någon form av nostalgivåg här. Det är inte rättvist

 

[Krille]

Re: Släpp ut fiskarna i havet?

"Man gör alltså detta helt utan plan (fast det skadar ju inte att ha huvudet proppfullt med ideer som man kan ploppa in vid behov), det enda man har är karaktärer designade för att interagera med varandra och världen"

Det finns lite olika sätt att släppa i fisk på.

Man kan göra som Rex Hunt: ge dem en puss, släppa i dem och låta dem leva sitt eget liv.

Man kan göra som lämplig taxichaffis: fråga spelarna vart de vill bli avsläppta, och sedan släppa av dem där.

Eller så kan man göra som Greenpeace: dra ut dem i havet varje gång de strandar.

 

[Rising]

Re: och fåglarna på taket

"Mina spelare sätter helt enkelt inte igång med en massa eget jox om jag släpper dem. (*buhu, mina spelare är tråkiga *)."

Egentligen är det ju synd att det inte finns några spelmekanismer som belönar dem som vill ta egna intiativ. Jamenar; jag började på ett litet, typ, pokemonliknande rollspel en gång, där man kunde smala djur och träna upp dem och så, och jag tänkte att det kunde vara kul att få jaga djur emellanåt i spelet på ens resväg och så. Spelarna ville inte alls klara mitt äventyr som jag hade skrivit, utan de ville alla planera rutter runtom på kartan som jag hade ritat för att försöka jaga sällsynta djurisar på exotiska platser.

Lixom; när ett spel gör det roligt för spelarna att ta egna intiativ, då gör de det.

Tills dess: Se till att du som spelledare belönar alla spelarintiativ ordentligt och broderar ut dem till minnesvärda spelstunder.

"Du gillar ordet lökig va?"

...ett av orden som jag har skrivit mest gånger av alla på forumet (två andra är "nipprig" och "LSD"). "Lökig" var jag dessutom först med. Det där hade jag tänkt starta en tråd om, förresten: Alla ska hitta ett ord som de dels var först med att säga i forumets historia, och dels så ska de ha sagt det flest gånger av alla.

Det kommer nog bli en jättekul tråd. Rätt många kommer nog bilda helt nya uttryck bara för att få vara med på ett hörn.

/Rising

 

[Nightowl]

Re: Släpp ut fiskarna i havet?

Vad tror ni?

Tycker det låter som en mycket intressant idé - delvis för att jag varit med om liknande experiment, delvis för att jag utarbetar mina kampanjer på ett liknande sätt - tillsammans med mina spelare.

Det händer aldrig att jag sätter mig ned med en kampanjidé och ber spelarna göra karaktärer, utan att kolla om de vill spela en sådan kampanj, utan att kolla om karaktärerna kan tänkas passa i kampanjen. Jag brukar 'rälsa' karaktärsskapande, även om jag föredrar att folk skapar sina egna karaktärer, men de regler som jag sätter upp för hur folk gör sina karaktärer är baserade på vad folk ville ha för kampanj.

Med andra ord, isynnerhet om det gäller en välkänd värld, så kollar jag innan: Vad vill folk göra? Vill ni vara rövare eller upptäckare eller inkvisitorer? Var då någonstans?

Jag letar alltså upp vilken havsvik guldfiskarna skall släppas i innan jag gör det, baserat på egna önskemål, och sedan kör man.

Men som Feuflux säger, kräver det vissa sorters spelare - det kräver spelare som inte har nåt emot att ge input (inklusive 'det här SUGER!'), som gör upp planer, som kanske till och med är beredda att lära sig mer om världen (som t.ex. ställer frågor eller kommer med kommentarer, vilket lär mig mer om världen, även om det är en värld JAG har hittat på).

En hel del av det här tar bort grunden för rälsning (som kan vara nödvändig, ibland, men bara lata spelledare gör en dygd av nödvändigheten). Om spelarna har bestämt sig för att spela lojala undersåtar till Kung Sune, medlemmar av Rojalistiska Exploratorsällskapet, så är det väl konstigt om de inte skulle nappa på en idé till en expedition i Majestätets namn? Om de däremot är svältande löskefolk, vore det abnormt om de inte plockade upp en kista som 'föll av en vagn' och som de kan sälja dyrt någonstans.

I viss mån kan det verka krångligare än den trötta standardmodellen för hur man gör, men jag slipper t.ex. komma på en massa detaljer om kampanjen, för det gör spelarna själva. Och det betyder inte att den saknar utmaningar. Bara för att Roffe själv bestämde att hans ärkefiende Doktor Domedag är en viktig kampanjskurk innebär det inte att han vet vad den gode doktorn gör.

Det finns kampanjstilar där det här kan fungera uselt, och skräck är ett bra exempel: då skall ju helst rollpersonerna vara maktlösa och utsatta och ha liten koll. Min banala lösning är att inte spelleda sådana kampanjer, utan spela dem med någon av de av mina polare som är BRA på sådant.

Erik

 

[Nightowl]

Ännu ett politiskt inkorrekt tips...

En arketypisk dungeon, om den är tillräckligt stor, är en utmärkt fisktank. Den kräver visserligen lite mer förberedelser, men det är en äventyrsform som kräver en sak från spelledaren (att han vet hur dess invånare och artefakter funkar) och en sak för spelarna (att de är intresserade av att gå dit och göra något vadsomhelst, inklusive att komma tillbaka).

Det tredje äventyr jag spelledde var D&D-äventyret Keep of the Borderlands . Jag läste om det för ett tag sedan, och även om det ofta får mig att stöna gjorde det mig också förvånad över hur fritt det var för att vara ett gammalt grottkräl gjort av *korstecknet* Gary Gygax. Det utgår t.ex. kallt från att man kan liera sig med ett gäng monster, eller ta över stället, och folket i grottorna har mål, personlighet och självbevarelsedrift.

Och det enda man måste ha skrivit under på i kontraktet med spelledaren är 'OK, min rollperson har nån anledning att utforska Kaosgrottorna...' ...välj själv.

Erik

 

[walium]

Around here we call it OT

"Det kommer nog bli en jättekul tråd. Rätt många kommer nog bilda helt nya uttryck bara för att få vara med på ett hörn."

Oh, gör det! Jag hoppas kunna ståta med att vara den som gnällt flest gånger över att du inte lyckas göra någonting mer konkret av alla dina vilda idéer.

 

[walium]

Upptäckarglädje

Jag vet att mina och säkert många andra spelare älskar att upptäcka och utforska nya saker. Att placera dem i rollen som upptäckare, kolonister, erövrare, utforskare, världsomseglare eller något liknande hade nog fungerat alldeles ypperligt. Dessutom hade det inneburit en stor frihet även för spelledaren. För att det ska funka så krävs det dock att världen antingen är ett blankt papper eller tillåter spelarna att staka ut sina egna territorier.

 

[anth]

Re: Ännu ett politiskt inkorrekt tips...

En arketypisk dungeon, om den är tillräckligt stor, är en utmärkt fisktank.

Mest beroende på att om den är tillräckligt stor så kan den innehålla hela nationer med t.ex. drows / duergar / svirfnerblins / illithider...
Om du lever i ett fängelse och fängelset är så stort att du inte kan se murarna så lever du inte i ett fängelse.

Och det enda man måste ha skrivit under på i kontraktet med spelledaren är 'OK, min rollperson har nån anledning att utforska Kaosgrottorna...' ...välj själv.

Den inställningen tycker jag inte om: "ni får göra vad ni vill, bara ni går in i den här grottan" - det är ingen valfrihet.
Om spelledaren istället manipulerar spelarna så att de går ner i grottorna så är det helt OK.
Jag tycker fortfarande att det är helt OK att spelledaren "rälsar" spelarna, förutsatt att spelarna inte vet om att de är rälsade.

 

[anth]

Re: Släpp ut fiskarna i havet?

Oftast blev det någon sorts degenererat spel med mord av oskyldiga, bankrån och massakrer innan polisen kom och tvingade spelarna att göra nya karaktärer. Men det var kul, och det höll sig ibland i mer än bara några timmar.

Jag får nostalgiska GURPS-minnen när du säger så där.
"Vi har inga pengar, vad gör vi?
Vi rånar en bank."
Men jag tror jag har vuxit ifrån det stadiet, det är kul att göra vad man vill, men till slut tröttnar man på att råna banker.

 

[Nightowl]

Re: Ännu ett politiskt inkorrekt tips...

Den inställningen tycker jag inte om: "ni får göra vad ni vill, bara ni går in i den här grottan" - det är ingen valfrihet.

Skitsnack. Det är mer valfrihet än i de flesta kampanjer som publiceras. Notera också att jag aldrig startar en kampanj utan att sondera terrängen först. Jag skulle kolla OM spelarna vill krypa i grottor ÖVERHUVUDTAGET.

Din inställning till rälsande tycker JAG inte om; skenbar valfrihet går emot själva vitsen med rollspel. Då hamnar vi på den allvetande spelledaren som kör sitt race och sitter och myser över hur cool han är, vilket enbart är otrevligt. Om frekvensen av misshandel går upp i Sverige men ingen anmäler det har fortfarande mängden misshandel ökat - det är svårare att göra något åt saken, bara. Om SL ser till så att mina beslut inte spelar någon roll, kunde han lika gärna ha sagt från början: 'Ni får gå vart ni vill, bara ni går in i grottan.' Då är han åtminstone reko.

Möjligtvis kan jag hysa stor aktning för en SL som kan rälsa helt osynligt, men oftast har han bara fantasilösa spelare som är vana att slippa tänka själva.

Erik

 

[anth]

Re: Bah, lyssna inte på de andra

Jag måste tillägga en sak till mitt eget inlägg:
7) Se till att alla karaktärer har gemensamma mål när man skapar karaktärerna.
Detta kan låta självklart för de flesta men jag råkade ut för följande en gång:
"De 4 vännerna sitter på ett värdshus, vad gör ni"
"jag går västerut"
"jag går österut"
"jag går söderut"
"jag går norrut"
Och vips så satt jag där med 4 solokampanjer.

Detta är inte samma sak som Nightowl föreslog - att spelarna LOVAR att utforska Underdark, här är vad jag skulle gjort istället:
- karaktärerna är alla bröder och deras syster har blivit kidnappad, spåren leder till Underdark.
- karaktärerna är kidnappade av Drows och förda ner i underdark för att bli slavar. Spelet börjar med att karaktärerna ska försöka fly.
- karaktärerna är simpla skattletare, efter att ha hört sig för om olika berömda skatter under första spelsessionen får de höra rykten om en ofantligt stor skatt i underdark.
Jag skulle aldrig säga åt mina pelare att de MÅSTE ner i underdark och jag har alltid material ifall de skulle göra något annat istället, men normalt så är spelarna lättledda och tar sig dit man förväntar sig - att de tar sig ditt på oväntade sätt är en helt annan femma och en del av charmen med fisktanken.

 

[anth]

Re: Ännu ett politiskt inkorrekt tips...

Notera också att jag aldrig startar en kampanj utan att sondera terrängen först. Jag skulle kolla OM spelarna vill krypa i grottor ÖVERHUVUDTAGET.

Det tycker jag är fair play, det är inte värre än om man frågar spelarna om de vill spela STAR WARS eller KULT.

Om frekvensen av misshandel går upp i Sverige men ingen anmäler det har fortfarande mängden misshandel ökat - det är svårare att göra något åt saken, bara.

Det är inte svårare att göra något, det är OMÖJLIGT!!!
Hur ska jag kunna göra något åt misshandelsfrekvensen om jag inte vet att den ökat???

Möjligtvis kan jag hysa stor aktning för en SL som kan rälsa helt osynligt, men oftast har han bara fantasilösa spelare som är vana att slippa tänka själva.

Jag kan inte rälsa helt osynligt, däremot har jag ALLTID ett par olika backup-äventyr på lager ifall spelarna inte gör som jag tänkt mig, vilket faktisk händer titt som tätt.
Det är just spelarnas oberäknerlighet i fisktanken som jag tycker är charmigt.

 

[Feuflux]

Re: och fåglarna på taket

Ja, men det är ju därför du har pirayorna (eller heta potatisar).
Om du börjar med: "ni sitter på ett värdshus, vad gör ni?" och spelarna inte gör någonting - så KNUFFA på dem!

Men då är det ju jag som gör något. Som jag tolkade den "fria fisktanken" så skulle ju jag inte behöva knuffa. Men det är väl en vanesak för spelarna (som allt annat). Om jag nu kunde få spela lite oftare än vad som görs så ska jag absolut försöka få till mer egna initiativ från spelarna.

 

[anth]

Re: och fåglarna på taket

Men då är det ju jag som gör något. Som jag tolkade den "fria fisktanken" så skulle ju jag inte behöva knuffa.

Vad trodde du pirayorna var till för???

Det som skiljer fisktanken från rälsning är:
- I rälsning så knuffar du spelarna i ryggen och de går rakt fram.
- I fisktanken så kan de svänga åt vänster/höger, eller till och med vända sig om och slå till den som knuffar.

 

[Feuflux]

Re: och fåglarna på taket

Vad trodde du pirayorna var till för???

Lunch.

Det som skiljer fisktanken från rälsning är:

Jag kommenterar nu trobergs "extrema fisktank" men jag feltolkade väl pirayorna där. Jag tolkade den extrema tanken som att pirayorna skapas efterhand beroende på vad spelarna gör till skillnad från den vanliga fisktanken där de finns från start.

Hmm, I have no idea what I'm talking about. I thought it would make me sound cool.

(slutet var ett citat ifall någon missade det)

 

[anth]

Re: och fåglarna på taket

Jag kommenterar nu trobergs "extrema fisktank"

Oops, jag missade vilken tråd jag svarade på.

Men det ändrar inte speciellt mycket.
Om du släpper ut fiskarna i havet så kanske det inte finns pirayor, men likväl gammelgäddor och fiskljusar som är minst lika farliga för de små ynglen.

Jag upprepar:
Inaktiva spelare beror till stor del på inaktiva spelledare.

Om spelarna sitter på ett värdshus och verkligen inte gör någonting så kommer de förr eller senare bli utkastade för att de inte beställer något och bara tar upp plats.
Du måste fortfarande spelleda en realistisk värld där omgivningen reagerar realistiskt på vad karaktärerna gör.
I min värld får man inte bannor av en socialsekreterare om man åker fast för snatteri, man blir halshuggen.
(OK, för snatteri blir man bara av med händerna)

Det finns vissa spelledare som är så lyckligt lottade att de inte behöver ta initiativ, men jag tror att de är förhållandevis ovanliga.

 

[Ithaqua]

Re: Bah, lyssna inte på de andra

"Detta kan låta självklart för de flesta men jag råkade ut för följande en gång:
"De 4 vännerna sitter på ett värdshus, vad gör ni"
"jag går västerut"
"jag går österut"
"jag går söderut"
"jag går norrut"
Och vips så satt jag där med 4 solokampanjer..."


*Känner sig skyldig till ett vädersträck*

 

[Ithaqua]

Re: Släpp ut fiskarna i havet?

Jag får nostalgiska GURPS-minnen när du säger så där.
"Vi har inga pengar, vad gör vi?
Vi rånar en bank."
Men jag tror jag har vuxit ifrån det stadiet, det är kul att göra vad man vill, men till slut tröttnar man på att råna banker.

Det tror du bara. Remember Hans Schulz?

 

[Ithaqua]

Re: och fåglarna på taket

- "plötsligt kommer en storvuxen och överförfriskad herre fram och säger hotfullt till den minsta karaktären - jag tycker inte om din frisyr"

Tyckte mig nästan märka antydningar till tendenser till den varianten sist vi spelade...