Nekromanti Tankar om ickerollspelares tankar om rollspel

[Rickard]

5. Jag, som 25-åring, har inga problem med att säga att jag spelar rollspel till andra.. De i fotbollslaget vet om det och sett mina konvents- och wrnu-t-shirtar.. När jag däremot sade att jag hade varit på datorspelsmusikfestival så skrattade dem..

4. Varför tror alla att jag lajvar för, när de frågar mig om rollspel?

3. Varför drar min chef analogier om tevespelsstrider (Final Fantasy-aktigt) när han ska förklara något för mig?

2. Samme chef (som för övrigt är i min ålder) tyckte jag var jättekonstig som först spelade rollspel, sedan programmerade men hade spelat fotboll under mycket längre period.. Det kunde han inte fixa i sina tankar..

1. Jag står lite konfunderad till varför folk jämnt är så intresserade av rollspel.. Faktiskt så tror jag inte att jag skulle kunna ha några som helst problem att dra ihop en spelgrupp med intresserade ickerollspelare.. Ligger det i tiden med rollspel, likt nördarna i FC Z?

/Han som under inläggets skapande tog inspiration från Gerts Fylkings liststruktur

 

[Gastono]

5. haha!
4. de tror att det är samma sak.
3. *host host*
2. Vet hur det är...
1. De är nyfikna.

 

[Johan K]

4. Varför tror alla att jag lajvar för, när de frågar mig om rollspel?

En tanke som slått mig är när det gäller det så tror jag att gemene man har lite dålig koll på skillnaderna, faktiskt. Har åxå fått den fårågan inimellanåt. Dock så blir de allt som oftas nästan likanyfikna på lajv som penan & papper-rollspel.

En annan tanke som kläcktes hos mig när jag läste det här inlägget är varför folk ser rollspelare som lite udda, eller vad man nu ska säga. Vad är det som är så konstigt att speal rollspel egentligen ? Det är ju ganska snarlikt teater & det ser ju folk som ganska "normalt"..

/ Johan K, som håller på att varava ner efter ännu en rejält arbetspass..

 

[Dewil]

Vad är det som är så konstigt att speal rollspel egentligen?

1. Det finns ingen spelplan och det spelas inte med en vanligt 52-korts kortlek.
2. Spel är för barn. Vuxna spelar inte spel om det inte är a) Trivial Pursuit med grannarna en lördagkväll över ett glas vin i salongen, eller b) Texas hold'em-poker. Vuxna som spelar andra spel är per definition suspekta.

Dewil

 

[Rickard]

"Det är ju ganska snarlikt teater & det ser ju folk som ganska 'normalt'.."
Gör dem? Själv tycker jag teaterfolk känns som värsta kufarna, ungefär i stil med esteterna som bajsar på folie.. Ok, de senarenämnda är mer uppenbara men teaterfolket känns rätt vrickade i tanken även dem..

/Han som förvisso inte träffat så mycket teaterfolk (typ inga)

 

[lasergreger]

Jo, när jag nämner för mina arbetskollegor, som är 10-30 år äldre än mig att jag spelar rollspel så tror de att man springer omkring utklädd till en riddare på stan. Tack vare att alla reportage på TV handlar om Lajv och inte bordsrollspel så tror alla att rollspel = lajv.
En annan lite mer skrämmande detalj var när jag hade ett prat med en karriärsvägledare. När denne hörde att jag spelade rollspel så sa hon "det skall du inte ta upp i ett personlig brev" för att rollspel har ett slags stigma, enligt henne.
Tänk om någon kunde göra ett reportage om vanligt bordsrollspel som visar att man sitter runt ett bord och rullar tärningar... kanske fler skulle förstå...

 

[Hunk]

En annan lite mer skrämmande detalj var när jag hade ett prat med en karriärsvägledare. När denne hörde att jag spelade rollspel så sa hon "det skall du inte ta upp i ett personlig brev" för att rollspel har ett slags stigma, enligt henne.
Tänk om någon kunde göra ett reportage om vanligt bordsrollspel som visar att man sitter runt ett bord och rullar tärningar... kanske fler skulle förstå...

Jag minns när TV var och gjorde ett reportage hos spelföreningen Ylva i Göteborg (framför allt kända för figurspelande) för ett par år sedan. Hälften av alla som var där (inklusive jag) gömde sig för kamerorna för att slippa bli igenkända. Numera har jag en betydligt mer avslappnad attityd till detta, men har ändå inte berättat för mer än en handfull av mina arbetskamrater vad jag sysslar med på helgerna. Min flickvän däremot, som kom in i rollspelandet via mig och mina kompisar, har däremot berättat för hela sitt jobb att hon spelar roll- och figurspel då och då. Kanske är det bara jag som har varit feg, men jag tror faktiskt att din karriärvägledare har rätt och att det finns ett geekstigma på rollspelare. Även om de flesta män i 30-35-årsåldern förmodligen har spelat Drakar och Demoner i sin ungdom, så ser de nog detta som något man gjorde när man var barn - inte när man är vuxen.

Att visa TV-reportage om rollspelare kan möjligen lugna föräldrar som är rädda för att rollspel innebär att man blir en människooffrande kultist, men jag tror inte att det hjälper för att tvätta bort nördstämpeln. Dock var faktiskt ZTV-reportaget för något år sedan med Magnus Seter rätt bra, men lajvinslaget i samma program gjorde att nördstämpeln för rollspelare för dem som inte kan skilja på table top- och liverollspel troligen blev större efter att man sett programmet.

 

[Rickard]

"En annan lite mer skrämmande detalj var när jag hade ett prat med en karriärsvägledare. När denne hörde att jag spelade rollspel så sa hon 'det skall du inte ta upp i ett personlig brev' för att rollspel har ett slags stigma, enligt henne."
Jag har tagit upp saker (som rollspelsarrangör/korrekturläsare) i mitt CV som kanske skulle vara rätt konstigt om jag inte skulle skriva något om det i min presentation.. Sedan anser jag mig att ha fått så mycket från rollspelet, så jag vill helst inte utelämna det.. Dock så blev det lite väl mycket om rollspel.. Måste ändra det någon gång.. Jobbet jag fick var mest för att jag skrivit att jag spelat fotboll och därmed antagligen hade tävlingsinstinkt..

Alltså, jag anser inte att man bör dölja att man spelar rollspel för då framstår rollspel som ännu mer kufiskt i folks ögon.. Som jag har skrivit tidigare så brukar rollspel väcka intresse (och i vissa fall i fotbollslaget, delade intressen från gamla rollspelare).. Lajvarna brukar krypa undan (Ja, nu stryker jag, precis som med esteterna i tidigare inlägg, alla över en kam) och skita i att försvara (läs: förklara) sin hobby.. Det märks tydligt exempelvis i redan nämnda repotage i ZTV (i programmet Samantha som handlade om 80-talsretro).. En reporter ställde en fråga "Så du klär ut dig och springer ut i skogen. Gjorde man det inte som barn" (fritt från minnet) och lajvaren kröp mest undan och svarade med ett lamt "Ja"..

"Tänk om någon kunde göra ett reportage om vanligt bordsrollspel som visar att man sitter runt ett bord och rullar tärningar... kanske fler skulle förstå... "
The Gamers?

/Han som brände ut filmen till en kompis och när han visade den för sin icke-rollspelande flickvän så sade hon att det var sådär hon trodde vi spelade

Jag har väldigt lätt med människor, något som antagligen berott på att jag har sportat i hela mitt liv. Mestadels i lagsporter som ishockey och innebandy för jag har trivts i att kämpa i ett lag och dela segerns sötma. Av de många skiftande sporter jag en gång utövat så är det bara fotboll som jag fortfarande är aktiv inom.



Idrotten har delat min fritid med rollspel (interaktivt historieskapande i diverse miljöer), som har fått mig att börja läsa (fantasy)böcker. Bokläsningen har även inneburit att jag har erfarenhet i efterforskning och faktaläsning, då rollspel i regel kräver en hel del sådant.



Rollspel har även väckt andra intressen såsom teckning och mitt intresse för beteendevetenskap och mänsklig kommunikation. Förvisso läser jag mycket sådant som en del i självanalyser, men det är också för att personer oftast finner en trygghet hos mig och brukar söka sig till mig för att anförtro sig.



En sista sak som jag kan säga att rollspelet har gett mig är problemlösningsmekanik. Jag kan i regel sätta mig in i andra personers tänkande eller olika sitationer och försöka lösa dem på det sättet. Jag gillar att vara innovativ och se hur man kan göra det bästa av situationen.



Vid sidan av detta har jag även haft ett datorintresse som jag sedan har breddat med min utbildning. Programmeringen som har ingått har gett mig förmåga att kunna strukturera upp saker och hemside- och filmmakandet har gett ett öga för design. Utbildningen har även innefattat studerandet av kognitiv inlärning och det är bland annat sådant som jag läser under fritiden.



Sammanfattningsvis:
Folk skulle väl beskriva mig som en fåfäng, humoristisk datornörd med socialt intresse.

 

[Nightowl]

Rollspel = barnsligt

Även om de flesta män i 30-35-årsåldern förmodligen har spelat Drakar och Demoner i sin ungdom, så ser de nog detta som något man gjorde när man var barn - inte när man är vuxen.

Det är problemet jag har, framförallt med min familj. Min far beter sig ungefär som om jag fortfarande lekte med Barbie.

Erik

 

[w176]

Hur i helvete lyckas man dölja det egentligen

"Tack vare att alla reportage på TV handlar om Lajv och inte bordsrollspel så tror alla att rollspel = lajv."
Det bror på att vi är så mycket snyggare och intressantare och bättre på pr. Så det så

"En annan lite mer skrämmande detalj var när jag hade ett prat med en karriärsvägledare. När denne hörde att jag spelade rollspel så sa hon "det skall du inte ta upp i ett personlig brev" för att rollspel har ett slags stigma, enligt henne."
Nå i alla mina ansökningsbrev så finns rollspel med ett stycke oftast efter jujutsun, och av de fem jag hittills skickat runt har det blivit jobberbjudanden på tre så avskrämnade kan de faktiskt inte vara.

Normalt sett ser mallen för mindre ut, (med anpassningar och betoningar på olika saker för varje jobb) ut såhär ungefär.

”Ju-jusu, blablabla, svart bälte december 2004, blabla, instruktör, barnkommite, barnverksamhet, arbeta med en massa olika människor med olika förutsättningar i olika åldrar bla bla bla, erfarenhet att arbeta med massa handikapp som till exempel autism... [Underliggande budskap] Jag är duktig, seriös och ambitiös [/underliggande budskap]

Rollspel och teater i olika former , sitta i massa styrelser för "kulturföreningar", arrangera massa saker, blablabla, [underliggande budskap] Jag är socialt kompentent och flexibel och kommunikativ [/underliggande budskap]”

Visst, jag är ganska vag med jag egentligen sysslar med, men det är ingen ide att förklara, men att man är social och sysslar med teater och andra prettosaker ses som bra även om jag inte berättar att de involverar att sitta och tugga på tärningar i mörka källarlokaler klockan två på natten. Fast det är lika lite som jag säger att jujutsu handlar om att få folk att vrida sig i smärta och själv vrida sig i smärta och tycka det är kul.

Fast jag tycker det är djävligt skumt när folk försöker eller för den delen lyckas dölja vad de sysslar med. Folk vet vanligtvis ryktesvägen att jag är en sån där som sysslar med skumma teatersaker och spel, och alla som mer eller mindre har lite att göra med min familj någonsin får veta det för att jag:
A: Är på spelmöte/skall i väg på spelmöte/komma hem från spelmöte/säger att jag inte kan göra något en viss kväll för då är det spelmöte/förbereder mig inför spelmöte/är på konvent/tvättar mina tärningar/skriver rollbeskrivning
B: Är på lajv/Ska på lajv/Kommer hem från lajv/syr till lajv/testar monstertänder till lajv/har köpt tyger till lajv/skall på lajvmöte/inte kan göra något en viss helg eller kväll på grund av lajv eller lajvmöte/hoppar över något annat på grund av lajv
C: Pratar om lajv eller rollspel.

Liksom hur lyckas folk dölja att de spelar rollspel ett par kvällar i veckan, säger folk öhm, jag kan inte på onsdag för jag skall um… (inte spela vammpire) öhm… sticka vantar/runka/äta chokladbollar då?

 

[w176]

Men svaret är ju ja?

En reporter ställde en fråga "Så du klär ut dig och springer ut i skogen. Gjorde man det inte som barn" (fritt från minnet) och lajvaren kröp mest undan och svarade med ett lamt "Ja".."

Japp. Det brukar vara kortsvaret. Liksom de är det vi gör och de fyller precis samma värden (skapa historier testa värderingar och roller, få leva ut känslor och smyga i skogen) och är precis lika kul nu. Svaret på den frågan är självklart alltid ja. Frågan om de kommer mer utförlig förklaring efter det handlar om man just då vill lägga ner den en timme av samtal det brukar bli för att förklara hur kul och givande de är att klä ut sig och springa omkring i skogen och man kan ha precis lika kul som man är liten, det beror mest på vem man talar med, om det skulle vara kul just då och göra det och om man har lust.

Jag är alltid stolt över öppen med min hobby och kan stå för den i alla sammanhang men vissa gånger ids man inte lägga ner den där timmen som krävs innan man förklarat hur det går till och vad man får ut av det. PÅ samma sätt som jag alltid inte ids förklara jujutsun historia och dess förhållanden till andra kampsporert och en utredning var hjärtat av jujutsun är.

Men det är en grov underdrift att lajvarna är de som är diskreta och inte går ut med sin hobby då lajv är den hobby som alltid ser till att ta så mycket uppmärksamhet i media och annat som möjligt olikt rollspel.

 

[Rising]

Re: Rollspel = barnsligt

Min far beter sig ungefär som om jag fortfarande lekte med Barbie.

Yeah, men ungarna tycker att man låter asmossig:

"På min tid spelade man rollspel utan dator. Så kallat bordsrollspel."
"Amen, vadå, hur funkar det? Hur vet man vad som händer?"
"Man berättar vad som händer. 'Ni står i en skog, ni möter ett troll, du hugger av hans huvud'"
"Shit... rena rama stonehenge. Lekte ni med kottar också?"
"Det hände att vi använde jordnötsringar som figurer för att få översiktsbilder..."
"Stööön..."

liksom, de gamla tycker att vi är barnsliga, och de unga tycker att vi är mossiga.

 

[Nightowl]

ROTFLMAO! [NT]

NT= NeanderTalsunderhållning

 

[Krille]

Re: Rollspel = barnsligt

"Det är problemet jag har, framförallt med min familj. Min far beter sig ungefär som om jag fortfarande lekte med Barbie."

Ett bra sätt att komma runt det där är att ge ut ett rollspel själv. Kritiken om barnslighet dog stenhårt när jag dängde Andra Imperiet, med fethårda pärmar och nästan 300 egentillverkade sidor, i bordet. Då är det inte barnsligt längre. Då är det business!!!

Klart, det förutsätter att man faktiskt spenderar en rätt stor klase bananer på att få skiten tryckt också.

 

[Nightowl]

Re: Rollspel = barnsligt

Klart, det förutsätter att man faktiskt spenderar en rätt stor klase bananer på att få skiten tryckt också.

Det enda som hände när jag var med och skrev Bestiarium var att farsan var övertygad om att jag på något sätt blivit "lurad" av Anders, eftersom det inte är ett nio-till-fem arbete att skriva rollspel.

Således sket jag i att berätta för honom om Abyssos , eftersom han inte var vare sig imponerad eller intresserad.

Erik, inte bitter men trött

 

[Saxifrage]

Ansökningar

Vad jag inte förstår är varför man skulle behöva reda ut sina fritidsintressen i en arbetsansökan? Jag har skrivit många ansökningar och aldrig nämnt ett ord om vad jag gör på fritiden. Det har gått bra ändå. Enligt min mening ska arbetsgivaren bara sk*ta i vad jag använder min fritid till. Den enda anledning jag ser till att skylta med sina hobbies är att det skulle vara meriterande för jobbet man söker. Så länge man inte söker jobb på Neogames eller SF-bokhandeln borde det alltså vara ganska irrelevant att dra upp rollspelsintresse i sin ansökan.

Edit: Efter att ha läst Rosens inlägg så inser jag att det kan finnas fler situationer där rollspel kan vara meriterande. Men faktum kvarstår, om det inte ger något är det ju bara att hålla tyst om'et!

 

[Rosen]

Jag har tagit upp saker (som rollspelsarrangör/korrekturläsare) i mitt CV som kanske skulle vara rätt konstigt om jag inte skulle skriva något om det i min presentation..

Dito. Jag fick mitt jobb - som technical writer; programmanualer och sånt - till stor del på att jag hade skrivit spelgrejor för publicering. Det visade att jag kunde skriva, förklara saker (kontorschefen kommenterade rollspel med att "ja, i såna spel är ju manualen själva spelet") och var van vid att arbeta mot deadlines.

Jag har inte haft lika stor nytta av mitt tecknande i det här jobbet (fast det har hänt ett par gånger), men vanan vid Photoshop o dyl som det har medfört kommer in handy ganska regelbundet.

--
Åke

 

[Pom]

Re: Hur i helvete lyckas man dölja det egentligen

[citat"Tack vare att alla reportage på TV handlar om Lajv och inte bordsrollspel så tror alla att rollspel = lajv."
Det bror på att vi är så mycket snyggare och intressantare och bättre på pr. Så det så!

[/ QUOTE ]

Blundar och föreställer mig lajvare (välsminkade personer med massor av löshår, klädda i barocka kreationer i läder och rött tyg, alternativt välvaxade rustningar).

Blundar och föreställer mig bordsrollspelare (kortklippta, glasögonprydda, klädda i jeans och t-shirt).

Hm. Det ligger något i vad du säger...

 

[Big Marco]

Jag fick mitt nuvarande arbete genom att ett trevligt intryck, insatt förståelse och en stor hög med publicerade rollspelsböcker i famnen på personalchefen.

Böcker har fortfarande en högt seriositetsfaktor.

 

[Johan K]

Gör dem? Själv tycker jag teaterfolk känns som värsta kufarna

Humm, jag jo.. Nu när du säger det så kan det nog stämma ja. De kanske är kufar på sitt sätt & vi på vårt sätt.
Men samtidigt så känns det mer acepterat, eller vad man ska säga, att säga att man håller på med teater än att man håller på med rollspel. Eller är jag helt fel på det ??