Nekromanti Tant Ragnar tittar på Twin Peaks

[Jarl]

Något jag har fått för mig.

Spoiler

Jag har som sagt var bara sett lite av S3, men jag har fått för mig att det finns en skådis castad till en roll som heter Diane. kan dels vara jag som missförstått något eller en helt annan Diane. Hon var i vart fall inte med i de tre-fyra avsnitt jag har sett.

Spoiler

I säsong 3 är Diane med i de flesta av avsnitten och har en viktig roll. Hon spelas av Laura Dern

 

[Rymdhamster]

För att återknyta till min fundering gällande Diane. I ett av de tidiga avsnitten i säsong 2 bekräftas att Cooper verkligen fick sina öronproppar som han beställde genom att prata in ett meddelande i sin lilla bandspelare.

Jag kan inte komma på en rimlig förklaring till detta. Ringer han upp Diane, och använder inspelningarna som minnesanteckningar? Har han satt upp någon sorts expressbud som levererar kassetterna? Ger han dem till Lucy, och så får hon ringa upp? Tibetansk tankeöverföring?

Alltså, Cooper är ju en FBI-agent som är ute i obygden och spårar en seriemördare. Är det så konstigt att han skickar regelbundna rapporter tillbaka till byrån?

Antagligen ger han banden till någon antingen på hotellet eller på polisstationen som sedan skickar dem med over night express från vanliga postkontoret.

Posten är ju lite större i USA än i Sverige, både nu och då. De har ju till och med sitt eget polisväsende.

 

[Tant Ragnar]

Alltså, Cooper är ju en FBI-agent som är ute i obygden och spårar en seriemördare. Är det så konstigt att han skickar regelbundna rapporter tillbaka till byrån?

Antagligen ger han banden till någon antingen på hotellet eller på polisstationen som sedan skickar dem med over night express från vanliga postkontoret.

Posten är ju lite större i USA än i Sverige, både nu och då. De har ju till och med sitt eget polisväsende.

ja, du kan ha rätt. jag fick för mig att det gick väldigt snabbt mellan att han talade in meddelandet och fick propparna, typ samma dag. men jag kan minnas fel. överlag har jag svårt att hänga med tidsmässigt i serien. det verkar som att tiden flyter olika snabbt för olika karaktärer, men det kan vara en effekt av att det är så många roller att hålla koll på.

 

[Jocke]

ja, du kan ha rätt. jag fick för mig att det gick väldigt snabbt mellan att han talade in meddelandet och fick propparna, typ samma dag. men jag kan minnas fel. överlag har jag svårt att hänga med tidsmässigt i serien. det verkar som att tiden flyter olika snabbt för olika karaktärer, men det kan vara en effekt av att det är så många roller att hålla koll på.

Det går ett dygn per avsnitt, utom vissa avsnitt (tex s2e1) som utspelar sig enbart under en natt.

 

[Tant Ragnar]

Episod 14 - "lonely souls"

Det här är nog min favoritepisod än så länge i hela serien. Den stora grejen är att vi får vet vem som är killer Bob (och rimligen därmed också vem som mördare Laura). Den scenen är så himla bra - Lynch i sitt esse med att bygga upp en rejält obehaglig stämning med ljussättning och ljud (skivspelaren som snurrar och klickar fastän plattan är slut). Starka spotlights på scenen, och så det otroligt obehagliga och råa våldet. Verkligen knytnävsslag i magen. Extra ruskigt då jag kommer ihåg att obduktionen av Laura visade på att hon hade haft sex med tre män - vilket därmed borde innebära att

Spoiler

hennes egen pappa både mördade och våldtog henne. Riktigt, riktigt nattsvart mörker.

Podcasten diskuterade lite hur serien ofta speglar det känslomässiga innehållet i en scen i skådespelarnas ansikte i nästa scen, vilket även sker här. Den skröplige servitören kommer fram och säger att han är så ledsen, Laura gråter, Bobby ser väldigt tagen ut. Och James, tja, James ser ut precis som vanligt - nollställt stirrande.

Jag gillar också scenen med Shelly och Norma, när den förstnämnda säger upp sig då hon måste ta hand om Leo. Det känns som mycket underförstått kommuniceras i minspelet mellan de två skådespelarna - man ser hur Norma verkligen förstår Shellys situation, och kanske känner igen sig själv i den. Återigen, jag gillar kompsrelationerna i serien.

Scenen när Maddie säger farväl till Leland och Sarah var också väldigt fin

Spoiler

men såklart helt fruktansvärd med facit i hand...

 

[Tant Ragnar]

En tanke slår mig. Vi är bara halvvägs genom säsongen. Vad kommer att bli den tunga plotten nu, tro? Coopers kollega? Allmänt Twin Peaks-tokeri? James et al (usch....)? Jag är väldigt nyfiken på vilken vändning serien kommer att ta hädanefter!

 

[Jocke]

Inte handlingsspoiker, bara en åsikt om avsnitten som kommer

Spoiler

Serien går verkligen ner sig efter mordmysteriet är över. Några avsnitt är till stor del en plåga. Men sen tar det sig igen frammåt slutet.

 

[Tant Ragnar]

Inte handlingsspoiker, bara en åsikt om avsnitten som kommer

Spoiler

Serien går verkligen ner sig efter mordmysteriet är över. Några avsnitt är till stor del en plåga. Men sen tar det sig igen frammåt slutet.

Hm, de antydde något liknande i podcasten också. Får väl bita ihop och se fram emot filmen och säsong 3 .

Hur är den nya säsongen förresten? Om jag förstått det rätt så är alla avsnitt skriva/regisserade av frost och Lynch. Det borde väl vara ett gott tecken?

 

[Jarl]

Hur är den nya säsongen förresten? Om jag förstått det rätt så är alla avsnitt skriva/regisserade av frost och Lynch. Det borde väl vara ett gott tecken?

Många blev besvikna då den mer eller mindre dumpar såpa-inslagen helt (då Lynch kände att han gjort den grejen) och för att den var väldigt abstrakt och förvirrande (då många inte sett Fire Walk With Me). Jag tyckte det var 2017 års bästa tv-serie

 

[daflum]

Hur är den nya säsongen förresten? Om jag förstått det rätt så är alla avsnitt skriva/regisserade av frost och Lynch. Det borde väl vara ett gott tecken?

Den är helt klart något speciellt i dagens TV-landskap och hade nog aldrig sänts om det inte var just Twin Peaks på grund av sin speciella sida och det finns något fint med en serie som verkligen inte håller en i händerna eller anpassar sig till vad publiken förväntar sig.

Med det sagt tycker jag personligen att serien är ett av få bevis på att det inte alltid är bra att manusskapare och huvudregisör får fria händer. Serien tar bort småstadslivs-såpan vilket jag anser var en viktig ingrediens i seriens storhet i hur den blandade det skruvade i sitcoms och drog det till sin spets samtidigt som det fanns ett mysterium och märkliga ting. Serie tre består bara av märkliga ting och det är väl fine på ett sätt men serien introducerar femtielva karaktärer som antingen försvinner lika fort igen eller som vi förväntar oss att ta till vårat hjärta. Framför allt är den dock otroligt seg överlag, och seghet kan funka på film men inte i över 10 timmar där saker staplas på varandra som sen i slutändan inte resulterade i så mycket mer än någon slags navelskådan i intet. Jag började tappa hoppet för att ens få närheten till något svar alls men så helt plötsigt börjar serien gå i ultrarapid de sista tre avsnitten och svaren läggs upp på löpande band för att sedan avslutas i typ ännu en cliffhanger som inte gav mer än knepighet. Serien hade behövts styras upp något enligt mig helt enkelt och jag tycker det var lite bortkastat att inte använda tidens gång mellan serierna på ett bättre sätt. Framför allt tänker jag på en karaktär som kommer tillbaka och vars agerande är fullkomligt obegripligt och verkligen inte leder till något, där hade man kunnat göra något kul och pillrigt men istället görs inget.

All in all, speciell serie med bortkastad potential på grund av att skaparparet valde alldeles för mycket fokus på att göra det svårbegripligt än att fungera enligt mig.

Med det sagt: This is the water. And this is the well...

 

[Tant Ragnar]

Episod 15 - "drive with a dead girl"

Ett helt OK avsnitt. Leeland/Bob är överlycklig över att ha kommit undan med ytterligare ett mord. Ben sitter i häktet, och Normas mamma har en ny kille som visar sig vara gammal kåkfarare.

Jag kom just att tänka på att Hank bara dök upp igen, efter att ha blivit tillfångatagen av Renault. Fick vi reda på varför han släpptes?

En annan tråd som verkar ha tappats helt är att Bobby verkar ha slutat bry sig om Donna och James. Ok, han har mycket för händerna med att förstöra Shellys liv och komma på misslyckade utpressarplaner mot Ben, men jag tycker ändå att han slutade bry sig helt och hållet ganska abrupt.

 

[Tant Ragnar]

Praktisk guide Spoilers!

Snyggt! Håller något så när med om omdömena i bilden än så länge, fram till....

Episod 16 - "arbritary law"
alternativ titel - "arbritary out of character

Oj, det här var nog den sämsta episoden någonsin.

Albert gör en helomvändning och köper Coopers hokus pokus rakt av utan vidare motivering. Det mystiska går från att vara diffust till att vara extremt konkret; Bob erkänner direkt vad han är, och vad hans förhållande till Leeland är. Han gör inte ens en ansats att tala i gåtor eller baklänges. Han försöker inte ens få till ett litet rim. Jag funderar också varför han gör det? I och med att Bob erkänner så rentvår han delvis Leeland. Varför? Det skulle väl skapa större lidande om han bara drog utan att förklara sig.

På samma sätt känns scenen i baren där Cooper skall "trolla fram" vem som är skyldig för explicit. Användandet av åskknallar för att understryka när Cooper säger att han skall använda... MAGI känns och överdrivet och lite fånigt.

Jag serveras fler scener med Donna och James än vad jag gjort mig förtjänt av.

Det som jag gillar är en väldigt snygg scen i slutet av förtexterna där kameran zoomar upp genom ett grenverk och slutar med att landa på en bevispåse i Alberts hand, och möjligen scenen med Donna och Leeland som känns obehaglig.

 

[Tant Ragnar]

Okej, efter episod 17 var jag tveksam till huruvida jag skulle fortsätta kolla över huvud taget. Det här är verkligen, verkligen, inte bra.

Men, Jarls bild ovan, och podden jag lyssnar på, gör det värt att fortsätta. Jag har knäckt ganska många avsnitt på raken nu, så jag kommer att skriva lite om trådar i handlingen som jag har någon sorts tankar om istället för att skriva om varje avsnitt.

Episod 17-21, tema James
Jag gillar inte James. Jag gillar inte rollen, och jag gillar inte skådespelaren. Jag blev överlycklig när han verkade vara på väg bort från handlingen och blev väldigt besviken över att han fick sin egen, jättedåliga, story arc. Men, så kom jag på något underbart! I mitt huvud ersätter jag skådespelaren med en sjuårig kopia av sig själv. Det är det enda som ändras, hans kläder är i vuxenstorlek, och hans dialog är precis som den är i serien.

Det är inte en svår mental övning då skådespelaren redan ser ut att vara typ nio, och är en lika dålig skådespelare som barnskådisar brukar.

Det blir plötsligt skitkul att kolla på James - ett barn som med stort allvar försöker, men inte riktigt lyckas, spela vuxen.

Två scener blir riktigt roliga av detta. Dels scenen i baren där han ber om lov att "leka med lådan" innan de åker ("do you mind if I play the box first?"), och sedan scenen där han ber Ed att skicka alla hans besparingar, varpå Ed säger att han bara har 12(?) dollar, och James säger, med helt allvarlig röst, att "ja, det är bra, skicka dem". Bisarrt att en vuxen skulle tycka att 12 dollar var något att skicka, men helt rimligt att sjuårs-James tycker att det är mycket pengar.

 

[Tant Ragnar]

Episod 17-21, tema Ben
Det här är en av få saker med avsnitten som jag tycker om. Jag gillar Bens nedstigning i galenskap, och jag gillar att den yttrar sig i någon sorts överdriven figurspel/re-enactment. Det känns väldigt bra att Bobby tror att han skall utpressa Ben, men blir snabbt utnyttjad själv (Ben typ lurar honom att spionera på livsfarliga knarklangare utan betalning). Till och med när Ben är halvtokig så är han vassare än Bobby.

De har gjort bort sig i scenen där Catherine kommer och hälsar på Ben. Några sekunder innan hon kommer in är Bobby där, och på något sätt har Ben lyckats tända typ 30 värmeljus och tre oljelyktor när Catherine kommer in i rummet.

 

[Tant Ragnar]

Episod 17-21, tema Jaquelyn och den unga bruden
Från något som jag gillade till något jag tyckte riktigt illa om. Jag var inte förtjust i Jaquelyn som karaktär förut, och jag var glad när hon försvann. Men, överraskning, hon kommer tillbaka! Och den här gången har manusförfattaren tagit bort all agens för henne. Hon blir någon sorts märklig husslav åt Catherine. Truman kan inte låta bli att gnugga sig mot henne och slicka henne på hakan så fort de ses - oavsett omständigheterna? Jag tänker att om någon ramlar in genom min dörr mitt i natten, är kanske kidnappad och kanske skadad så är inte min första impuls att lägga mig på personen och slicka på hens hals? Samma sak när han besöker henne hemma hos Catherine.

Karaktären har ännu mindre djup nu, och verkar bara vara någon sorts pryl för folk att utnyttja och dregla över.

Samma sak gäller grejen med borgmästarens bror, och hans unga blivande fru. Hon har exakt inget djup alls. Hennes enda egenskap är att alla runt henne blir kåta?

Tidigare säsonger har förvisso haft gott om kvinnor som blivit utnyttjade och misshandlade, men alltid avbildat dem med djup, karaktär och sympati. Det fattas helt för Jaquelyn och unga frun.

 

[Tant Ragnar]

Episod 17-21, tema Windom Earle
Twin peaks tappar sitt bärande mysterium i och med att Lauras mördare avslöjas. Raskt etableras att Coopers gamla kompanjon Windom Earle är GALEN och ett GENI och ett GALET GENI då de tillsammans övervakade ett vittne som mördades som var kär i Cooper men var Windoms fru men då blev han galen men då (slutade jag lyssna på Coopers förklaring som inte var helt sammanhängande).

Jag vet inte. Jag gillade de tidiga antydningarna att Windom skulle innebära problem. Jag gillar inte när han blir en explicit mördargalning som bor ute i en stuga och gillar att göra små pysselinstallationer av sina offer.

Podden är inne på att Windom är motsatsen till "show don't tell", och här håller jag med. Det blir tröttsamt att lyssna på Coopers beskrivning av hur ond och galen han är, och det blir bara fånigt då han dyker upp i bild.

 

[Tant Ragnar]

Episod 17-21, tema Leo
Leo befinner sig i koma, och vårdas i hemmet av Shelly. Han visar små livstecken under många avsnitt tills han vaknar och överfaller Shelly. Den här biten gillade jag nog. Trevligt att de långsamt bygger upp inför hans uppvaknande utan att bli övertydliga.

Episod 17-21, tema sågen
Överaskning! Andrew lever och säger till Catherine att "allt går enligt plan". Shit, Andrew skrattar åt Kinas futtiga femårsplaner. Andrew kan trä. Thomas Eckhart kan Hong Kong. Hur dessa två egenskaper kan användas för att bygga upp ett affärsimperium går mig helt förbi. Handlingen runt sågen är nu supersåpa. Varför, varför har de inte på spegelavsnitt av "Invitation to love" bakom dessa scener?

Episod 17-21, tema major Briggs
This information is classified.

 

[Jocke]

Tråkigt nog är det inga invitation to love klipp alls med i S2.

 

[Tant Ragnar]

Tråkigt nog är det inga invitation to love klipp alls med i S2.

Buuuu

 

[Jocke]

Snack på öppet arkiv runt slutet på s1 början av s2 skulle jag tro.

https://www.oppetarkiv.se/video/2142674/absolut-samtal-carina-rydberg-och-maaret-koskinen