Haha! Wow. Tack. Det här är jättebra. Du är en källa av visdom.Tell said:I ditt specifika fall: Victorianska eran...
Först och främst, är allt inte nattsvart. Drottningen är just drottning, och kring henne cirkulerar ständigt ett hov av andra intellektuella kvinnor, vilka dock umgås stängt. De respekteras och hörs, men är på det hela dolda. Arkitypen av den viktorianska kvinnan var den sk. Memsahib, som bäst illustrerades som en proper (pryd och artig) kvinna, som hade strikta rutiner - och var villig att följa med till himalaya (utan mat), och kräva att bli serverad varmt te (under reträtt från främmande makt). Denna separation är rätt markerad över huvud taget - tänk inte på dina kvinnor som rättslösa - tänk på dem som instängda. Mannen under eran förväntades deferera totalt till kvinnans renhet och ösnkningar, under förutsättning att dessa ställdes inom ramen för de områden inom vilka kvinnan antogs verka (dvs när som hälst inomhus, bakom stängda dörrar/tältöppningar). Det fanns sammanhang där man var tvungen att umgås över könsgränsen - hovet är ett typexempel, men den tidigar arbetarrörelsen, liksom de intellektuella klubbarna samt naturligtvis administrationen av kolonierna är andra exempel. Här smög man med saken, och skammen faller på mannen om kvinnans deltagande i faktiskt beslutsfattande upptäcks.
Grundprincipen är alltså: var hur stark du vill, men utnyttja andra och låtsas hjälplös när du agerar. Du äger formellt sett inget, men ingen bryr sig om du drar upp din egen revolver ur klänningslivet, så till vida att du först har bett om någon annas.
Angående tidigare historia (och romarna), så är jag nog med de flesta. Rom var rätt hellenistiskt före kristendomen, och idealiserade det ioniska mindre asien (där vi exempelvis hade kvinnliga doktorer - proffs var proffs där borta). Rom älskade kvinnliga krigare, eftersom det var sexigt när de dog; på samma sätt hade man inget emot kvinnliga filosofer, eftersom kroppen trots allt bara var ett skal. Kvinnor löd (liksom män) under en absolutregerande pater familias, men detta är ett exempel på en generell auktoritär kultur, snarare än något annat. Roms kvinnor skriver testamenten, bedriver affärsverksamhet, har egendom, och administrerar delar av kolonierna (samt fungerar som diplomater till de barbariska iranska och ethiopiska rikena). De gör inte politisk karriär (innan kejsardömet); detta eftersom alla debatter sker i tempel med exklusivt manligt medlemskap.
Denna attityd mördades brutalt när kristendomen kom, men ersattes av två andra arkityper. Istället för starka kvinnor som faktiskt agerar i civilsamhället får vi hänsynslösa kvinnliga maktpolitiker, och istället för exklusivt kvinnliga kulter, så får vi kvinnliga elders, eller diakoner. Detta skjuts i sin tur i sank när rom faller till barbarerna, vilka betraktar kristendom som en ursäkt att stänga av de (lagstadgade) kvinnorättigheter man tidigare hade. Que 500 år av mörker (till 1100-talet).
Högmedeltiden är halvokej, om man är adlig eller borgare. Annars fortsätter mörkret från folkvandringstiden. Om du spelar i frankrike eller spanien med din dark ages kampanj, så kommer du att ha kvinnliga karriärpolitiker, kvinnliga bankirer och handelsmän, en och annan kvinnlig riddare och flertalet kvinnaliga civildomare, pirater och akademiker. Generellt kommer borgar och slott att styras av kvinnor, eftersom det bara är de och prästerna som har tid att sätta sig in i ny information, mellan jordbruk och privatkrig.
När renässansen kommer är det rent av en guldålder, där kvinnor använder nunnekloster som ett sätt att ta sig ur taskiga äktenskap, och sedan lever i perfekt självstyre där, inte sällan med sina älskare eller pojkvänner... Sen kommer reformationen, och nunnekloster blir favoritmålet eftersom de är exempel på kvinnlig liderlighet. Utför under 100 år, til sextonhundratalets mitt. Då börjar istället genikulten, vilken hålls för könlös. 1700talet ser transvistitbaler, och könsrollsbyten, som en självklar del i bildad kultur. 1800-talets början håller med. Sen kommer romantiken, som menar att allt tänkande är av ondo. Den viktorianska eran är en utväxt ur detta tankesätt - alla som måste tänka smyger med det; de storslagna ingeniörerna måste ha kulturellt kapital som poeter, för att kunna vara socialt gångbara; kapitalisterna möts separat, och är nästan utestängda från all egentlig makt (de tvingas mer eller mindre att acceptera tilltalet "kapitalister", vilket under 1800talet ungefär har samma konnotationer som "ockrare" eler "slavhandlare" har idag); kvinnor och intellektuella möts i låsta rum.
Alla de som är intressanta för rollpersonerna (dvs de som tänker) finns i samma låsta utrymmen som de kvinnor du kommer att spela med. Se resten av världen som eran såg den; ett mörkt och obehagligt moras, fyllt av obildade, otvättade sluskar, där det enda ljuset kommer då de kan lockas till att inte tänka, exempelvis genom äkta skönhetsupplevelser.
Inte ironi. Min kunskap i historia är ungefär på den nivån så att om det visar sig att det fanns en kvinnlig viktig person i historien som jag inte känner till men däremot en massa lika viktiga gubbar i samma era, så kan jag inte kvinnans namn för att de där gubbarna är så mycket mer kända än kvinnan som man typ behöver specialintresse för historia för att gräva fram.