Nekromanti Templi Morti

[Marukusu]

Damn you're good! [OT]

Fan, jag skulle kunna offra min vänsterarm för att ha dig som spelledare!

Nu tycker jag att Ymir-sama skall börja skriva en bok som behandlar überkampanjerna i hans spelgrupp. Inte nog med att boken skulle sälja som smör, den svenska fantasygenren skulle tamejfan behöva det!
Det är helt sjukt att Neogames inte fått upp ögonen för er tidigare, så mycket bra som ni har skrivit.

Det enda som jag kan klaga på i inlägget var Mûhadinernas begravningssed, klart rippad från zoroastrierna(???? tror det var dem... nåt i mellanöstern iaf). Inte för att det gör mig något speciellt dock, själv är jag helt förjävlig på att kopiera...
Sedan så var det ganska jobbigt att läsa igenom alltihopa, men det var det fanimej värt.

I övrigt så var det helt klart ett av det vackraste inläggen som jag läst på forumet (visserligen har jag inte varit här särskilt länge, även om jag vunnit mina sporrar).
Det kan avslöjas att i vår spelgrupp så står "Ymirs Mundana" som något ouppnåeligt och gudomligt, och allt som händer och sker där är helt enkelt så jävla ballt (främst min och Rygars förtjänst, de övriga hänger sällan på här forumet).

Alltså: skriv minst en bok, gärna flera. Icke-forumiterna måste få ta del av era idéer, det är ditt Öde!

Tills sist så skall du veta att det inte är ofta jag ger folk beröm, snarare tvärtom (eller så håller jag bara käften och tänker negativa tankar om personen i fråga, det allra vanligaste alternativet). Du är fan otrolig, som sagt.

MVH
Danne, fett avundsjuk och imponerad...

Kuriosa: jag svor 6 gånger i det här inlägget

 

[Hjalle]

Den Bäste - bäst!

Kan... Inte... Annat... Än... Hålla... Med...

-Hjalle, skulle offra vänstra benet...

 

[Marukusu]

Re: Ikuham

Nähädu, det blir nog inga badbollar för min del.

Dock så tycker jag att historien är lite underlig. Ikuham bodde i sin lilla by i ett antal tusen år utan en tanke på att frosta av frysen, kjoltyg, omvärlden, politik etc. Är inte det gaaanska långtråkigt?
Sedan så lär ju byn ha varit befolkad av diverse missfoster på grund av all inavel efter alla år av isolation. Jag kan tänka mig vilken skräck de coloniska soldaterna måste ha upplevt när en intorkad zombie med tre armar och två huvuden kom stapplandes mot dem...
Annars så borde ju någon grupp tappra äventyrare under årens lopp ha snappat upp lite rykten och begett sig till hålan i hopp om ära och rikedom, eller kanske någon alvisk bärplockare som gått vilse och funnit sig själv i en by full med deformerade lik innan den coloniska patrullen kom dit. Det är ju en ganska fet tidsrymd vi snackar om här, trots allt.

MVH
Danne, som känner sympati för Bearnie när Ymir kommer och stjäl hela tråden...

 

[Hjalle]

Sympati... (OT)

Tja, jag har väl redan berömt Bearnie tillräckligt (vill minnas att han blev smått irriterad den gången... fast bara på låtsas kom det fram sen) redan, men ärligt talat tycker jag inte att Ymir kommer och stjäl hela tråden. Bearnie har skrivit minst fem toppklassiga inlägg och har trots allt hittat på allt detta finelifina grojjs. Både Bearnie och Ymir är forumsbästa, och ingen stjäl nåt.

(Undrar hur många tecken det kan vara, Ymirs nekromastodontinläggsomjagochalladeandratycktevarväldigtjättebra. Det slog ju knappast demonmastodontinläggetsomjagochalla...(och bla bla bla)
Men, långt var det visst!

-Hjalle, de '1 stycken' som betygsatt tråden, hittils.

 

[Marukusu]

Försvarstal [OT]

"Tja, jag har väl redan berömt Bearnie tillräckligt (vill minnas att han blev smått irriterad den gången... fast bara på låtsas kom det fram sen) redan, men ärligt talat tycker jag inte att Ymir kommer och stjäl hela tråden."

Äh, det är klart han gillar att folk slickar hans röv. Det är det som skiljer oss från djuren

Jag ber kamrat Bearnie om ursäkt om han blev förnärmad. Bearnies inlägg är på intet sätt "unter" Ymirs, Ymirs inlägg var bara något helt annat, liksom flytande, svävandes, mystiskt tolkienistiskt. Typ som att jämföra [jordnära jävligt bra författare] med Tolkien (ooooh). Bearnie är inte alls dålig på att skriva, men Ymir känns mera som lissom ba whoa shit va grym asså! medans de andra inläggen lissom ba a hallå, fan va schysst asså!, om ni förstår vad jag menar.
Ymir beskriver ur ett highfantasy perspektiv medens Bearnie är mer på dödlig nivå trots alla lischer och drakväkterskor. Det är det jag velat kommit fram till och då jag själv brukar hålla mig på en jordnära nivå som SL (när jag inte slänger in rödögda bärsärkar, vampyrer och demonkefaler, som mina spelare lärt sig att hata), varför Ymirs inlägg väcker mer uppmärksamhet hos mig är Bearnies.

Alltså diggar jag både Bearnie och Ymir, alla är lika mycket värda, vi skall tillsammans skapa evig fred på jorden, internationalen till alla lycka bär (f'låt Pendragon) bla bla bla bla.
Do I make myself clear?

"Hjalle, de '1 stycken' som betygsatt tråden, hittils."

Make it two.

Shalom everybody
Daniel, ska nog börja trappa ner på alla Center som han regelbundet trycker i sig...

 

[Ceram]

1337

Varför inte byta hans hemort från en by till en mindre stad, kanske en lite mer isolerad. Det känns mer logiskt att en stad har katakomber, det kan vara enklare att dölja sig i en stads förvaltning samt ger lite omväxling från Akalana Riskoz. Det blir lite mer unikt jämfört med de andra.

Jag snabbrotade i Geografica Mundana för att hitta den där ganska avskilda kyrkliga staden med bara några tusen invånare, helst i kuperade terräng med mycket betande boskapshjordar och deras herdar. Tyvärr fick jag ingen träff så det fick bli [by] istället. Har du en bra stad som inte kräver för mycket modifikation för att passa in så lyssnar jag gärna.

Sen skrev du bra där fast jag saknade min egna tragiska bisida hos honom. Alla storskurkar och storhjältar måste vara tragiska annars får de inte vara med och leka hos mig .

Yramilor är antagligen Molavirs närmaste rådgivare. En demon som tvingats in i kroppen av en femtonårig flicka som sparkats ihjäl av en häst borde knappast vara nöjd. Yramilor upptäckte dock snabbt att det sällskap han/hon hamnat i var en maktfaktor. Därför valde det/hon att, åtminstone tills situationen ändras hjälpa sin ”mästare” efter sin förmåga. Efter att ha fått mer insikt i situationen började det/hon aktivt verka för att manipulera människor för att knyta dem tätare till sig själv och sin mästare. Efter ett par år fick även Yramilor möta Umbtholonir och kom bra överens med denne. Sedan dess har det gått cirka 30 år och Yramilor har, utan att bryta mot sin mästares befallning, byggt upp ett eget litet hemligt sällskap som komplement till mästarens kontakter inom daakkyrkan och förvaltningen.

Yramilor går ofta under namnet Misia när den unga flickan vandrar runt i byn som tjänarinna eller nunnenovis. Hennes hår är ljusbrunt och ögonen klart bruna även om spår av rött kan ses ibland. Hennes hud är givetvis relativt blek och kall, på ryggen finns två stora ärr och rester av blåmärken som blivigt kvar efter att Molavir öppnat upp och rätat ut de brutna revbenen från hästens hovar. I övrigt har kroppen kvar ovanligt stora delar av sina mänskliga funktioner, till och med matsmältningssystemet fungerar även om det oftast inte används.

Yramilor har med åren börjat känna sig mer och mer mänsklig. Rösten har kvar mindre av sitt demoniska hat och låter nu endast demonisk vid starkt raseri eller hat. Dessutom har hon fäst sig mycket vid de nunnor som Misia har nära kontakt med. Yramilior tänker mer och mer på sig själv som Misia och på sina demoniska förmågor som gudagåvor. Respekten för de levande har dock endast höjts för personer Misia fattar tycke för, fiender behandlas fortfarande helt inhumant.

/Ceram, skrev något mer.

 

[Dimfrost]

Varför, varför, varför?

Ja, alltså, varför spelar du Eon? Jag trodde att poängen med spelet var att det skulle vara ett trovärdigt fantasyspel (med segast möjliga regler som en liten bonus ). Borde inte din kampanj passa bättre i till exempel Eberron, med ett system som är avsett att hantera högnivåkaraktärer genom exempelvis ett levelsystem? Inte för att jag gillar D&D, egentligen, men det känns som om Eon inte är det bästa spelet för denna sorts kampanjer. Eller har jag missförstått något?

För det är alldeles underbart, egentligen. Inlägget får mig att bli sugen på att spela klichébaserad (nåja) standardfantasy, och det säger inte så lite. Jag är mest nyfiken på varför du väljer att använda Mundana.


/Dimfrost

 

[avatarex]

Re: Varför, varför, varför?

En poäng med Mundana är att det går att spela med trovärdighet plus att det går att applicera diverse episkhet och högnivåfantasy på't. Effekten blir större än om det vore en värld med drakar i varje gathörn. Även om jag spelar high fantasy så vill jag inte att min munk ska lära sig skjuta eldbollar från sin stav bafatt han klubbat ner jättemånga dumma rövare och otrogna.

Det kanske inte är ett ultimat spel för ändamålet - men det är väl inte alltid spel är det? Gällande förbättring av rollpersoner så kan det ju vara så att man vill att rollpersonerna skall starta på en hög nivå för att därifrån inte avancera så mycket. Då tillför levelssystem ingenting. Det är fullt möjligt med snabb stegring av dugligheten hos rollpersoner i Eon, men om man skulle köra med levelsystem så får man med en massa nya kunskaper vid varje levlande som rollpersonen kanske inte alltid gjort sig förtjänt av. Vill dra mig till minnes att Magnus Seter förvånat kommenterade att man bara kunde bli bättre i färdigheter man tränar i Eon (jag kan ha fel, hittar inte via sök-funktionen, kanske var det i den stora försvunna tråden?).

Antagligen är varken DnD eller Eon ultimat utan vissa ändringar. Kanske finns det nåt annat spel?

 

[Ymir]

Därför

För att Mundana hänger ihop. Mundana är fantasyvärlden, kanske den enda jag vet, där en utspelad bricka alltid påverkar andra brickor. Så vad dessa übermäktiga magikerfraktioner än hittar på i sina storslagna agendor så får det konsekvenser ned till minsta gräsrot.

Sedan är det inte mångtusenåriga superentiteter jag i första hand använder regelsystemet till - sådana kan lika gärna stårytellas. Däremot är Eons regelsystem, enligt mig, oslagbart för att levandegöra karaktärer och strider på en mer jordnära nivå, och det är trots allt denna jordnära nivå som oftast spelar roll för rollpersonerna.

Se vidare avatarex inlägg nedan.

- Ymir, redogör

 

[Big Marco]

Re: Varför, varför, varför?

Dessutom, som tillägg till Ymirs och avatarex inlägg, så finns det en hel del tilläggsmaterial i Eon III som stöder högnivåspel som inte fanns med i tidigare utgåvor.

 

[DarkMystic]

WOOT [OT]

Äh, det är klart han gillar att folk slickar hans röv. Det är det som skiljer oss från djuren

Det där var det lätt värsta jag har hört på en vecka

/DarkMystic undrar vem denna Danne är igentligen...

 

[Dimfrost]

Re: Därför

Efter att ha läst ditt och Avatarex inlägg förstår jag lite bättre. Jag trodde att man hellre ville ha cinematiska strider än jordnära när man spelar på den nivån, till exempel. Men håll med om att den typen av högnivåspel inte är det första man tänker på när det gäller Eon; jag associerar direkt till D&D eller Exalted, typ.


/Dimfrost

 

[ripperdoc]

Österns torn (lite spånande)

Jag vill bara ta chansen att spåna lite runt Österns torn. Jag kommer dock inte att skriva ett mastodontinlägg - jag har bättre saker för mig Eller nåt. Värt att nämna är också att jag nog aldrig skulle inkorporera Ymirs tankar i mitt Mundana - jag är för jordnära för det. Det är dock kul att spåna ändå.

Den äldsta sammanslutningen av magiker i HELA Mundana är sannolikt Kabalaorden, sombildades 4848 f.D. Kabalaorden är också den största organisationen för magiker i hela Mundana. Samtidigt är de på sätt och vis en av de tystaste i världspolitiken. Ebhron har inte rört ett finger mot centrala Mundana sedan Colonans dagar, och knappt då heller. Kan verkligen Kabalaorden vara så isolationistisk? Här ruvar österns torn...

Jag kommer inte ge några svar, snarare funderingar...
Vad har Kabalaorden gjort alla tusen åren egentligen?
Framkallades Luberos demoniska varelse verkligen som ett straff, eller har orden några andra planer gällande denna växande demon? Kanske är Luberos världens största laboratorium för magiska studier? Hur kommer det sig att stora ebhronitiska skepp på regelbunden basis passerar Luberos?
Även Lalasta är i Kabalaordens grepp sedan mycket länge. Många övergivna silvergruvgångar används enligt rykten av Kabalaorden. Och öns gamla drake, dräptes verkligen den vid den ebhronitiska invasionen? Kanske fjättrades den i en underjordisk gång och har sedan bearbetats av Kabalaorden?
Även ön Terne har en mystisk air över sig. Avgrundshålet vid kristallbergets fot, vad är det?
Vad beror Kabalaordens antipati mot religioner och vidskepelse egentligen på? Varför ogillar de att man talar om legenden hur Ebhron blev till, att kontinenten lösgjorde sig från fastlandet? Låg månne en anfader till Kabalaorden bakom detta?
Kanske hyser Kabalaorden ett hat mot drakarna, en önskan att se deras hemligheter. För Kabalerna har studerat magins innersta i tusentals år, alltjämt tycks drakarna veta mer än dem. Vill de kanske kalla ned Mörkret i ett försök att komma åt drakarna? Är kanske demonen på Luberos alstrad för att skapa den kraftfullaste drakdödaren någonsin
Varför har Ebhron varit så passivt så extremt länge? Självfallet för at dölja något mycket större verk som är av en helt annan magnitud än enkla krig mellan stater. Kabalerna är mästare på att agera i det fördolda. De döljer sin verksamhet bakom sjok av byråkrati och akademiska ceremonier. De utnyttjar sin position, att världen ser dem som en fjärran makt utan verkligt inflytande..

/RipperDoc

 

[ripperdoc]

Re: Därför

Är det bara jag som tycker att förmågan att spela kampanjer som Ymirs är oberoende av regelsystem? Ymir hade till och med kunnat spela det i en annan kampanjvärld, med tanke på hur mkt han spånat fram själv. Det är bara så att Mundana råkar vara en sammanhängande och detaljerad värld. Detaljnivån ger oerhörd hjälp vid framställandet av denna typen av kampanjidéer, eftersom man kan hitta en konspiration bakom minsta lilla.

En annan faktor kan också vara viktig. Läser man i Eon-böckerna ser man bara vaga skymtar av eventuella stora konspirationer och high-fantasy som kan ligga bakom. Det är små öar i annars ganska jordnära beskrivningar. Läser man i en utpräglad high-fantasyvärld kommer det stå om mäktiga magiker på var och varannan sida. Det är en betydligt mer kittlande upplevelse för spelarna att se att något finns BAKOM den värld de läser om i böckerna, att spelledaren kan avslöja något böckerna inte talar om. Spelarna ska inte kunna säga "Aha, det är DEN level 45 magikern...jaja...visst, då förstår jag", snarare "Va, jag trodde inte sådana fanns? Helvete...vad ska vi göra nu??".

Så ja, jag håller med om att man inte tänker på Eon när man hör kampanjbeskrivningen. Just det är en av styrkorna med konceptet...

/RipperDoc - tycker

 

[Dimfrost]

Okej.

Förmågan att spela kampanjer finns naturligtvis där oavsett regelsystem. Däremot kan jag tänka att vissa spel uppmuntrar ett liknande spel i olika hög grad. Poängen med kontraster, som redan Avatarex påpekade, var inget som jag tänkte på när jag skrev mitt första inlägg igår, och det är en intressant synvinkel.


/Dimfrost

 

[Ymir]

Re: Österns torn (mer spånande)

Underbart. Jag hade aldrig några tankar på att låta några befintliga magikerorganistioner utgöra något av 'tornen' - snarare skulle de vara små antal superärkemagiker som satt och tryckte i mörka hörn. Men nu när du säger det (och eftersom du framlägger det så snyggt) verkar det hur vettigt som helst, speciellt med tanke på att Kabalaorden har två drakar, Lhosmaxtor och Xhanara, knutna till sig. Just stödet, öppet eller dolt, av oliktänkande drakar verkar vara gemensamt för samtliga torn - Tia'shi Tarivei har (hade) Rekhem och den hjärntvättade Gohlbrandh, De trettons råd har Syalon och Syantecaran.

Så det är taget. Kabalaorden bara måste vara Österns torn. Det ger mig dessutom möjligheter att på allvar involvera Kabalaorden i mina kampanjer - de har knappt figurerat överhuvudtaget än så länge. Jag ska spåna vidare på det hela och grunna på vad deras planer är och vilka som ligger bakom. Det hela kan också förklara varför drakarna aldrig lät angripa Österns torn - de vet inte vad det är. Inte ens drakarna är allvetande, och Kabalaorden har dolt sina förehavanden väl. Verduhrakh skulle säkerligen vidta mått och steg för att försöka klippa de goda relationerna mellan Consaber och Ebhron om han fick nys om det hela.


Så, Lhosmaxtor vill gynna Mörkret. I 'Drakar' antyds det dessutom att han siktar på posten som Kabalaordens principus orbis eftersom den nuvarande, Athix Calas, motsatt sig upprustning så starkt. Ebhron, eller delar av Kabalaorden iallafall, har uppenbarligen militära ambitioner av något slag. Vill de skaffa sig medel nog att stå emot mörkret, eller helt enkelt förena sig med det eller utnyttja det för att avslöja drakarnas hemligheter? Om Mörkret är priset de måste betala för den kunskap och den makt de sökt i alla dessa tusen år, så må det vara hänt.

- Ymir, spånar vidare, och tackar för inspiration

 

[avatarex]

Finns i Eon III

Om genrebyten i Eon, sida 184 i Spelledarens guide: "Effekten kan bli mycket stor om man inlett kampanjen med typiska äventyr med mindre högstämd prägel - skillnaderna syns helt enkelt mycket bättre."

Alltså: Läs Eon III:s spelledartips så vidgas vyer. Det finns nog alltid nåt som är nytt och nyttigt!

// avatarex, nöjd med Eon III

 

[Bunny]

Re: Ikuham

"Nähädu, det blir nog inga badbollar för min del."

Kommer du inte ens på en eller två inspirationskällor? Den tredje la jag till mest för att slippa ge bort någon badboll...

"Ikuham bodde i sin lilla by i ett antal tusen år utan en tanke på att frosta av frysen, kjoltyg, omvärlden, politik etc. Är inte det gaaanska långtråkigt?"

Ikuham är inte som oss andra. Han är en värdsfrånvänd, självupptagen och osocial snubbe med mycket lite behov av vad du nämner så länge han får fördjupa sig i det som fångar hans intresse. Dessutom är hans egna teorier och tankebanor så komplexa att det knappast skulle hjälpa att ta upp dem med någon annan, vilket han finner lite behov av sällskap. Där fungerar dock de vandöda och Elysea troligtvis som ett sorts surrogat - de är iaf väsen han förstår sig på, till skillnad från det sociala livet, som inte verkar följa samma fasta matematiska struktur.

"Sedan så lär ju byn ha varit befolkad av diverse missfoster på grund av all inavel efter alla år av isolation."

Missade du det. Jag har nämligen tagit med just vad du beskriver, förutom att jag struntat i de tre armarna och dubbla huvuden. Det står med i berättelsen Sanningen & Legenden: Ortsbefolkningen bar tydliga tecken av att ha levt i fruktan i hela deras liv – de hade en krum kroppsbyggnad, svagt skellett, dålig hörsel och syn samt en medellivslängd på under 25 år. Sedan behöver jag väl inte förtydliga att slutsatsen att detta berodde på ett liv i fruktan var ur coloniernas perspektiv och inget annat...

"Annars så borde ju någon grupp tappra äventyrare under årens lopp ha snappat upp lite rykten och begett sig till hålan i hopp om ära och rikedom"

I den mån det fanns tappra äventyrare i ett samhälle där det mesta går ut på att klara sig för dagen, utföra fullgoda dagsarbeten osv. Trots vad flera rollspel lär ut så borde det vara rätt sparsmakat med dessa i ett sakta stagnerande rike. I den mån de verkligen trodde att de kunde hitta ära och rikedom på en plats som ingen sagt innehåller någondera. I den mån de som var dåraktiga nog lyckades återvända med livet och vettet i behåll - om du inte antar att det jämt och ständigt borde dyka upp 11 erfarna och diciplinerade soldater till platsen. Bärplockare letar sig nog sällan ut på platser där det definitivt inte finns några bär, och ifall du nu skulle nämna dem så skyr nog ashaslättens nomader området som pesten - på samma sätt som de flesta borde.

"Det är ju en ganska fet tidsrymd vi snackar om här, trots allt."

Jag utesluter inte att folk har kommit till platsen tidigare, jag utesluter snarare att dessa har några större chanser att klura ut vad som försigår och sedan kunna återvända med den informationen till civilisationen. Den coloniska styrkan var väldisciplinerad och hade som mål att finna sanningen bakom den tabubelagda platsen - chansen att fler sådana grupper nått platsen trots flera tusen år ser jag som liten, särskilt som de senare danarthiska regimerna valt att vända platsen ryggen (som om inte de kom att ha nog med problem...).

"Danne, som känner sympati för Bearnie när Ymir kommer och stjäl hela tråden..."

Ymir har väl inte stulit någonting, och om han nu har det så får han gärna göra det flera gånger.

 

[Bunny]

Re: 1337

"Jag snabbrotade i Geografica Mundana för att hitta den där ganska avskilda kyrkliga staden med bara några tusen invånare, helst i kuperade terräng med mycket betande boskapshjordar och deras herdar. Tyvärr fick jag ingen träff så det fick bli [by] istället. Har du en bra stad som inte kräver för mycket modifikation för att passa in så lyssnar jag gärna."

Om inte Geografica Mundana tar upp sådana städer (som säkert existerar, ett flertal av dem) så kan det vara på sin plats att uppfinna en egen. Gärna i de yttre regionerna av imperiet, då inkvisitionen gärna behövs på en plats där påverkan av främmande kulturer och religioner är starkare. Jag ska nog spåna lite på en sådan stad när jag får tid.

"Sen skrev du bra där fast jag saknade min egna tragiska bisida hos honom. Alla storskurkar och storhjältar måste vara tragiska annars får de inte vara med och leka hos mig."

Klart de ska vara tragiska, dåraktiga och fåfänga, annars går det ju inte. Vad var det för något jag missade? Jag försökte bara lämpa in honom i den mall som de andra nekromaterna skrivits i. Hans bakgrund nämnde jag inte så mycket där, men den vill jag absolut inte ta bort, utan den är kvar oförändrad - förutsatt att du inte finner min version och utbyggnad svår att passa in i din.

Jag ville få med vad som motiverade honom och hans roll i Priori Morti - det som gör honom mer spelbar (från att ha varit en häftig profil). Gör gärna ett eget försök eller modda min om du tycker något fattas/är fel.

"Yramilor är antagligen Molavirs närmaste rådgivare. En demon som tvingats in i kroppen av en femtonårig flicka som sparkats ihjäl av en häst borde knappast vara nöjd. Yramilor upptäckte dock snabbt att det sällskap han/hon hamnat i var en maktfaktor. Därför valde det/hon att, åtminstone tills situationen ändras hjälpa sin ”mästare” efter sin förmåga. Efter att ha fått mer insikt i situationen började det/hon aktivt verka för att manipulera människor för att knyta dem tätare till sig själv och sin mästare. Efter ett par år fick även Yramilor möta Umbtholonir och kom bra överens med denne. Sedan dess har det gått cirka 30 år och Yramilor har, utan att bryta mot sin mästares befallning, byggt upp ett eget litet hemligt sällskap som komplement till mästarens kontakter inom daakkyrkan och förvaltningen.

Yramilor går ofta under namnet Misia när den unga flickan vandrar runt i byn som tjänarinna eller nunnenovis. Hennes hår är ljusbrunt och ögonen klart bruna även om spår av rött kan ses ibland. Hennes hud är givetvis relativt blek och kall, på ryggen finns två stora ärr och rester av blåmärken som blivigt kvar efter att Molavir öppnat upp och rätat ut de brutna revbenen från hästens hovar. I övrigt har kroppen kvar ovanligt stora delar av sina mänskliga funktioner, till och med matsmältningssystemet fungerar även om det oftast inte används.

Yramilor har med åren börjat känna sig mer och mer mänsklig. Rösten har kvar mindre av sitt demoniska hat och låter nu endast demonisk vid starkt raseri eller hat. Dessutom har hon fäst sig mycket vid de nunnor som Misia har nära kontakt med. Yramilior tänker mer och mer på sig själv som Misia och på sina demoniska förmågor som gudagåvor. Respekten för de levande har dock endast höjts för personer Misia fattar tycke för, fiender behandlas fortfarande helt inhumant."

Sweetness! Jag har velat få in en och annan demon i det hela, och då är det klart att en sådan läckerbit som Yramilor får plats (men är namnet speciellt demoniskt - det låter alviskt i mina öron). Om du inte misstycker så flummar jag gärna vidare på denna kreation vid ett senare tillfälle.

 

[Bunny]

Re: Priori Morti

"När en grupp supermäktiga trollkonstnärer samlas för att konspirera är det ju givet att de flesta måste ha dubbla agendor, något som helt klart borde påverka äventyret och rollpersonerna också.

From Takalorr with love
Jag har länge funderat på någon tirakisk schaman som bär med sig sin stams samlade vishet inte bara genom sin kunskap utan även i form av deras själar. Hans namn är "Många röster" eller "En stam" eller något i den stilen. Han skulle naturligtvis bli oerhört farlig om han kunde skicka ut en massa forntida tiraksjälar och ta över olika personer med hjälp av dem. Det skulle i alla fall vara rätt kul om han faktiskt var den godaste i hela gruppen. Kanske har han dolt sin sanna natur för de övriga så de bara tror att han är en vanlig schaman?"

Det är ett bra koncept att en isolerad medlem av sammansvärjningen går sin egen väg, samt följer en agenda som skulle förvåna de andra stort om det uppdagades. Därtill är "Många Röster" ett asagrymt namn. Men varför behövs han, om han nu befinner sig så avsides från resten? Kanske letar han efter en artefakt som sägs ha gömts på takalorr en gång för länge sedan, som han övertygat Priori Morti att de ska ha nytta av. Han behöver dem för deras resurser samt deras kunskap, men står lite utanför planerna med Templi Morti. Han kommer kanske in senare i kampanjen dock, då han blir något av Priori Mortis trumf om allt för mycket inte går deras väg.

Hur är hans kontakt/kontroll med/över alla tiraksjälar tänkt att funka rent konkret. Löses det på rätt sätt så kan han bli en ganska så fasansfull motståndare.

"En annan fraktion kan vara Jordemoderdyrkarna som knappast vill ha en massa odöda lösa. Dock är de ju knappast lika mäktiga eller resursstarka som sina motståndare."

Ja, de är helt klart intressanta. Inte minst i samband med utgrävningen av Templi Morti. Det finns tre möjligheter som jag ser det: antingen vet de vad utgrävningen går ut på från första början och kan finna sig i den, eller till och med stödja den efter förmåga. Eller så vet de inte vilka det är som sänder en ganska omfattande expedition ut på slätten, och kan då ganska lätt duperas av nekromanternas sida att tro att det är något fuffens på gång. Då är de ett hot mot expeditionen. Den sista möjligheten är att inga bryr sig om dem alls, varken som potentiell resurs eller motståndare, och att de fortsätter sköta sig själva - men hur kul är det egentligen?