Nekromanti [Teori] Drama

[Krille]

Re: Del 2 - Setting

[Begriplighet] kräver en miljö (alltså spelmiljö, som sig New York 1932 eller Irakkriget eller för all del Midgård eller mytiska Vikingasverige, osv) är begriplig. Att vi som spelar förstår vad som driver dess invånare och vilka kulturella koder som gäller. Vi måste kunna förstå vilka rimliga konsekvenser en handling har. Om jag vägrar buga inför kungen, är det en skymf? Om jag tar mig två hustrur, är det ett socialt tabu? Sådana grejer. Det är nämligen allt det här som är dramats ammunition.

Det finns en liten motsättning mellan begripligheten och presentationen. Begripligheten är sällan något som är inbyggt, eftersom de flesta spelmiljöer har en klase förutsättningar som måste förvärvas i förväg av spelaren. Vissa miljöer har underförstådda förutsättningar (polisserier, standardtunnelkräl etc). De flesta har det inte, utan detta måste pluggas in för att bli begriplig.

Och däri ligger motsättningen. Hur gestaltar man en roll, även en med naturlig friktion, om man inte har pluggat förutsättningarna? Finns det en möjlighet att sänka instegskraven? Exempelvis, att med drama genom att lyfta fram olika roller för fram begripligheten av miljön över tid?

Ett av mina favvo-exempel på kassa rollspel är Sengoku, ett japanrollspel under krigseran (ca 1500-talet) som lägger stor tyngdpunkt på just kulturella koder och dess konsekvenser. Problemet är att allt det beskrivs som underförstått, vilket ett femtonhundratalsjapanskt samhälle inte är (såvida man inte är japansk nörd insnöad på japanska kostymdramer). Så dramat uteblir - istället blir man irriterad på att författaren behandlar dem som inte är japanska nördar insnöade på kostymdramer som lägre stående varelser som inte förtjänar att läsa hans bok, och därmed att man inte får ta del av ammunitionen till dramat.

Ungefär samtidigt som Sengoku kom så släpptes även Fuzion-varianten av Usagi Yojimbo (den med taktikkort). Det är nästan samma regler och nästan samma miljö. Det är hundra år senare, grovt räknat, och det är animorft. I Usagi lades mer tyngd på rollerna, medan miljön inte beskrevs med så mycket mer än en karta och en massa lösryckta serierutor från serien med samma namn, och definitivt inte med en massa kulturella koder. Det lades mer krut på den underliggande konflikten från att den onde lord Hikiji försökte intrigera sig till makten, och inte ens det var särskilt mycket - det nämndes typ att han försökte och att han hade sin privata neko-ninja-armé för det. Men det räckte.

Sengoku sög, för det hade inget drama. Det hade bara en massa japannörderi. Usagi Yojimbo rockade, för det hade drama utan en massa japannörderi.

 

[Mogger]

Re: Del 2 - Setting

Ja, precis. Om miljön inte kan presenteras begripligt så faller det platt.

Sengoku (som jag inte har läst, så jag får lita på dig) kan väl sägas utgöra skalans ena ände och Usagi Yojimbo den andra.

var man lägger sig beror rimligtvis på preferenser,kunskap och pluggvilja

 

[Mogger]

Del 3 - Betydelsefulla val

Jag vågar påstå att den enskilt viktigaste delen för att uppnå drama är just betydelsefulla val, och också den del som det inte går att plocka bort.

Med betydelsefulla val avser jag att de handlingar som spelarna, genom deras rollpersoner, tar sig för inte på något sätt dikteras av något annat än spelaren själv, utifrån hur hon väljer att tolka sin rollperson i den givna situationen.

Del 1 och 2 handlar om att underlätta för det här. Men det krävs som sagt en pusselbit till, och det är att inget påverkar valet.

Alltså, spelvärlden, dess invånare och skeenden, påverkar naturligtvis. Rollpersonen själv (och övriga rollpersoner) påverkar naturligtvis. Men dessa är de enda som får lov att göra det.

Spelledaren får inte ställa några krav.
Äventyret får inte ställa några krav.
Övriga spelare får inte ställa några krav.
"Storyn", om man kan tala om ett så abstrakt begrepp, får inte ställa några krav.

Rollpersonen, och hennes val. Thats it.

Givetvis måste inte allt detta uppnås i varje given situation. Rollspel är en social lek, där vi ger och tar, så det är oundvikligt att vi påverkas, dras med, av annat som händer. Det viktiga är att det inte får vara ett uttalat eller outtalat krav att spelaren måste "följa äventyret", "inte lämna gruppen", "inte döda andra rollpersoner" eller vad det nu kan vara.

Däremot är det välkommet om äventyret, övriga spelare, spelledare och story lockar spelaren/rollpersonen till svåra val.

Det här innebär att det aldrig bör finnas några handlingar eller situationer som bygger på en viss utgång, då faller det. Det som händer händer. Spela för att berätta.

 

[gruntl]

Re: Del 3 - Betydelsefulla val

Givetvis måste inte allt detta uppnås i varje given situation. Rollspel är en social lek, där vi ger och tar, så det är oundvikligt att vi påverkas, dras med, av annat som händer. Det viktiga är att det inte får vara ett uttalat eller outtalat krav att spelaren måste "följa äventyret", "inte lämna gruppen", "inte döda andra rollpersoner" eller vad det nu kan vara.

Jag håller med om det mesta du skriver. Svåra och betydelsefulla val är nog bland det viktigaste för att skapa drama när man spelar. Men jag ser inte hur uttalade/outtalade krav som de du nämner ovan direkt påverkar skapandet av dramatik. Ett "meta-kontrakt" mellan spelarna att inte döda varandra är inte nödvändigtvis en dramatisk begränsning. Att "följa äventyret" eller "inte lämna gruppen" kan också handla om att göra spelledarens jobb lite enklare och inte tvinga hen till att improvisera precis hela tiden. Som erfaren spelledare så tycker jag för det mesta det är kul när RP går sina egna vägar, men det blir inte alltid så bra. Det är lättare i spel som är designade från grunden att premiera detta (*World-spel tex), men det är inte alltid jag som SL känner att jag orkar.

Drama kan uppstå även om det finns ramar för hur RP kan bete sig. Jag ser inte att det är någon direkt skillnad mellan spelvärldsliga begränsningar (nej du kan inte köpa en lightsaber till din D&D-barbar), karaktärsbegränsingar (nej din Trollslayer kommer inte fly från trollet) och de mer "meta"-baserade begränsningarna (du får inte döda dina medspelares karaktärer). Båda sätter en ram inom vilken rollspel kan ske. Det kan i vissa fall tom driva mer dramatik att ha begränsningar, i synnerhet då kanske – paradoxalt nog – då man bryter mot dem.

 

[Mogger]

Re: Del 3 - Betydelsefulla val

Jag håller med om det mesta du skriver. Svåra och betydelsefulla val är nog bland det viktigaste för att skapa drama när man spelar. Men jag ser inte hur uttalade/outtalade krav som de du nämner ovan direkt påverkar skapandet av dramatik. Ett "meta-kontrakt" mellan spelarna att inte döda varandra är inte nödvändigtvis en dramatisk begränsning.

Jag har flera gånger varit med om att båda jag, och andra spelare, har valt att inte begå våldshandlingar mot en annan RP för att det är så det gängse kontraktet ser ut. Det innebär att det finns handlingar som RP inte får lov att utföra, trots att de är exakt vad min RP bör göra i den givna situationen. Då tycker jag att RP:s val övertrumfar ett outtalat kontrakt, och därför säger jag hellre att det inte finns något sådant. Det som händer, det händer.

Det är inte meningen att alla måste hålla med om allt jag skriver här, men det är min fasta övertygelse att det jag kallar drama underlättas om tyglarna är fria.

Att "följa äventyret" eller "inte lämna gruppen" kan också handla om att göra spelledarens jobb lite enklare och inte tvinga hen till att improvisera precis hela tiden. Som erfaren spelledare så tycker jag för det mesta det är kul när RP går sina egna vägar, men det blir inte alltid så bra. Det är lättare i spel som är designade från grunden att premiera detta (*World-spel tex), men det är inte alltid jag som SL känner att jag orkar.

Att "göra det enklare för SL" tycker jag är viktigt, men det finns redskap som gör det, som fungerar inom ramarna för det här. Använder SL redskap som inte är optimerade för drama så anser jag att SL bör byta redskap, eller eftersträva en annan typ av spel.

Märk väl att jag redan tidigt i den här tråden säger att det här inte är ett binärt tillstånd. Det handlar inte om drama vs inte drama. Din mellanväg är en helt ok kompromiss.

Drama kan uppstå även om det finns ramar för hur RP kan bete sig. Jag ser inte att det är någon direkt skillnad mellan spelvärldsliga begränsningar (nej du kan inte köpa en lightsaber till din D&D-barbar), karaktärsbegränsingar (nej din Trollslayer kommer inte fly från trollet) och de mer "meta"-baserade begränsningarna (du får inte döda dina medspelares karaktärer). Båda sätter en ram inom vilken rollspel kan ske. Det kan i vissa fall tom driva mer dramatik att ha begränsningar, i synnerhet då kanske – paradoxalt nog – då man bryter mot dem.

Att bryta mot begränsningar är vad det handlar om. Men jag tycker som sagt att det spelar stor roll varifrån dessa begränsningar kommer.

När det gäller setting & RP-begränsningar! Kör så det ryker! Spela kvinna som vill bli riddare i en strikt katolsk medeltida miljö, spela HA-medlem som vill lämna sitt kriminella liv bakom sig, spela troll slayer som inte vill dö! Etc!

Man, var försiktig med metabegränsningar. Som spelare blir jag extremt avtänd av sådana. Det finns fler som mig, även om alla inte är sådana, så klart.

 

[God45]

spela troll slayer som inte vill dö!

Worst. Character. Ever.

 

[Mogger]

Worst. Character. Ever.

Vi har spelat med en sådan. Det var hur coolt som helst!

Har du något konstruktivt att komma med, annars ser jag inte riktigt poängen med ditt inlägg?

 

[God45]

Worst. Character. Ever.

Vi har spelat med en sådan. Det var hur coolt som helst!

Har du något konstruktivt att komma med, annars ser jag inte riktigt poängen med ditt inlägg?

Min poäng var lite att spelandet av en feg Troll slayer är betydligt mer settingbrytande än att hitta en ljussabel. Ljussabeln kan jag i alla fall förklara med chaos och grejer.

Men mer allmänt så är jag ytterst tveksamt till saker som att man har en värld där spelledaren säger tex Troll slayers är fanatiska dödssökare/riddare är män/Magiker har rött hår" och en spelare direkt går "Jag ska spela en feg Troll slayer/kvinnlig riddare/blond magiker". Det är så gjort, så tråkigt och så en dimensionellt. Det är som att hålla upp en skylt där det står "Jag skiter i settingen, handlingen, gruppen och allt annat. Jag vill att min karaktär är en unik skinande snöflinga" och det suger.

 

[RasmusL]

Re: Del 3 - Betydelsefulla val

Man, var försiktig med metabegränsningar. Som spelare blir jag extremt avtänd av sådana. Det finns fler som mig, även om alla inte är sådana, så klart.

Och OM dessa begränsningar finns så är det jäkligt vanskligt att bryta mot dem. Om vi har en överenskommelse om hur spelet ska fungera så bryter du inte mot den, lika lite som du sitter och fuskar när vi spelar poker.

 

[Mogger]

Min poäng var lite att spelandet av en feg Troll slayer är betydligt mer settingbrytande än att hitta en ljussabel. Ljussabeln kan jag i alla fall förklara med chaos och grejer.

Men mer allmänt så är jag ytterst tveksamt till saker som att man har en värld där spelledaren säger tex Troll slayers är fanatiska dödssökare/riddare är män/Magiker har rött hår" och en spelare direkt går "Jag ska spela en feg Troll slayer/kvinnlig riddare/blond magiker". Det är så gjort, så tråkigt och så en dimensionellt. Det är som att hålla upp en skylt där det står "Jag skiter i settingen, handlingen, gruppen och allt annat. Jag vill att min karaktär är en unik skinande snöflinga" och det suger.

Det här ser ut som en halmdocka. Jag känner inte att jag har tid, lust eller ens orsak att bemöta den.

Är du genuint intresserad av tråden föreslår jag att du konstruktivt bidrar till den, eller åtminstone frågar om det är något du tycker är oklart.

 

[Mogger]

Re: Del 3 - Betydelsefulla val

Och OM dessa begränsningar finns så är det jäkligt vanskligt att bryta mot dem. Om vi har en överenskommelse om hur spelet ska fungera så bryter du inte mot den, lika lite som du sitter och fuskar när vi spelar poker.

Ja, precis. Poängen med drama är att du inte ska känna att du gör något fel, eller behöva fråga om lov. Du ska känna att det du gör bidrar till spelet och att alla är med på noterna.

Därför är tydliga överenskommelser väldigt viktiga.

 

[God45]

Det här ser ut som en halmdocka. Jag känner inte att jag har tid, lust eller ens orsak att bemöta den.

Är du genuint intresserad av tråden föreslår jag att du konstruktivt bidrar till den, eller åtminstone frågar om det är något du tycker är oklart.

Ja, det här är tyvärr inte alls en halmdocka utan ganska vanligt.

Jag tycker inte att jag derailar tråden eller så. Jag tycker annorlunda än du men det är inte samma sak.

 

[RasmusL]

Det här ser ut som en halmdocka. Jag känner inte att jag har tid, lust eller ens orsak att bemöta den.

Är du genuint intresserad av tråden föreslår jag att du konstruktivt bidrar till den, eller åtminstone frågar om det är något du tycker är oklart.

Ja, det här är tyvärr inte alls en halmdocka utan ganska vanligt.

Jag tycker inte att jag derailar tråden eller så. Jag tycker annorlunda än du men det är inte samma sak.

På vilket sätt kopplar du detta till att vara dåligt för "drama"?

 

[God45]

På vilket sätt kopplar du detta till att vara dåligt för "drama"?

Jag ifrågasätter att karaktären som bryter som setting "regler" är bra för drama. Jag hävdar att det är en billig gimmick som leder till att världen känns mindre levande och det i sin tur tar bort tyngden från dramat.

 

[Mogger]

Ja, det här är tyvärr inte alls en halmdocka utan ganska vanligt.

Det kanske är vanligt, men det är inte det jag pratar om. Hade jag ansett att "spela en skinande snöflinga" hade varit viktigt, eller ens eftersträvansvärt hade jag så klart nämnt det. Istället är det du som nämner det, och jag säger att det är en halmdocka. Du kan välja att inte tro på mig, men det blir ärligt talat lite fånigt då.

Jag tycker inte att jag derailar tråden eller så. Jag tycker annorlunda än du men det är inte samma sak.

Du får gärna tycka annorlunda än mig, men i det här fallet är det inte min åsikt du argumenterar emot, utan din egen tolkning av min åsikt. Där ligger skillnaden.

När det gäller ämnet snöflingor (som jag överlag inte är så intresserad av) kan jag dock säga att jag personligen inte tycker att de är så roliga men när det gäller att skapa drama så gör de varken från eller till, på ett teoretiskt plan, utan där handlar det mest om gruppens preferenser.

Klarare så?

 

[RasmusL]

På vilket sätt kopplar du detta till att vara dåligt för "drama"?

Jag ifrågasätter att karaktären som bryter som setting "regler" är bra för drama. Jag hävdar att det är en billig gimmick som leder till att världen känns mindre levande och det i sin tur tar bort tyngden från dramat.

Då är jag med, det kan jag förstå och sympatisera med.

 

[Eksem]

Är det helt säkert att "snöflinga" (såvida jag inte lägger något annat i det ordet än vad ni andra gör alltså) varken gör till eller från för drama? Är inte den unika och avvikande personen troligare att hamna i relationskonflikter och vara drivande för drama, än någon som är mer arketypisk? Jag lutar, om än en aning oreflekterat, åt att det kan vara fördelaktigt att vara snöflinga och regelbrytare om man är ute efter Drama?

 

[God45]

Då är jag med, det kan jag förstå och sympatisera med.

Bra Jag är rädd att jag uttryckte mig otydligt.

 

[Mogger]

Är det helt säkert att "snöflinga" (såvida jag inte lägger något annat i det ordet än vad ni andra gör alltså) varken gör till eller från för drama? Är inte den unika och avvikande personen troligare att hamna i relationskonflikter och vara drivande för drama, än någon som är mer arketypisk? Jag lutar, om än en aning oreflekterat, åt att det kan vara fördelaktigt att vara snöflinga och regelbrytare om man är ute efter Drama?

Det är möjligt. Jag är personligen inte så förtjust i over-the-top-drama, med uppenbara konflikter, utan föredrar mer lågmälda och subtila konflikter. Det tror jag som sagt är en smaksak.

Det jag menar med drama bygger inte på att en roll måste vara på uppenbar kollisionskurs med resten av samhället. Det funkar så klart det med, men det är inte alls vad drama är för mig.

Men som sagt, det motsäger inte heller det jag talar om. Jag säger bara att det inte är viktigt.

 

[Eksem]

Jag vet inte riktigt vad du menar med "uppenbar kollisionskurs med resten av samhället", men jag tänker mig karaktärer som Cerebus (barbar som biskop?) eller Tony Soprano (maffiaboss hos psykolog?). Är det inte alls vad Drama är för dig? För då är jag inte alls säker på vad du är ute efter med det begreppet, men det kanske klarnar med lite fler inlägg framöver (ser särskilt fram mot listan över exempelspel).