Nekromanti [Teori] Drama
- Thread starter Mogger
- Start date
Mogger
Hipsteranka
Aha. Ok, då är jag med. Ja, drama bryter ju mot arketyper, men den typen av arketyper de bryter mot är ju hårda konstruktioner, som att en maffiaboss alltid är stenhård (och ser ut som Al Pacino) eller innerst inne har ett hjärta av guld (och ser ut som Al Pacino), och liknande (men ser ut som Al Pacino).Eksem said:
En riktig mafioso låter sig inte så enkelt pressas in i den formen.
Jag ser inte det alls det som en arketyp-brytare, tvärtom. Jag ser det som något djupt mänskligt.
Edit: Arketypen är ju en platt förenkling som inte alls har något med det här att göra.
Lupus Maximus
Tekniker
Nu har jag ingen aning om varken Tony Soprano eller Troll Slayers. Men mycket går tillbaka till om det finns en rimlig förklaring till hur personen är på det sättet. Att vara en god drow är nog egentligen inte alla gånger "snöflinga", utan kanske mer handlar om uttjatad kliché.Eksem said:
Finns det en bra förklaring till hur Tony har nått sin position, och kan behålla den, trots det som "gör honom unik"?
För att ta ett annat exempel ryckt ur luften. En feg överviktig Navy Seal är inte rimligt, för att personen skulle inte bli antagen till uttagningstesterna och ännu mindre fått jobbet. Men en f.d. Navy Seal som blivit väl medveten om sin dödlighet (dvs feg) efter att han blev skadad, och flera av hans kamrater dog; för att sedan lagt på sig 50 kg och blivit otränad efter att han självmedikerat sin depression med mat, är en helt annan sak.
Drama kan vara "13 dagar", "Apollo 13", "Good Morning Vietnam" och "Traffick".
Mogger
Hipsteranka
Jag håller med till fullo. För mig är trovärdighet väldigt viktigt.
Mogger
Hipsteranka
Del 4 - Upplösningen och sammanfattning
Då är det dags för sista delen. Den här är egentligen ganska enkel, men samtidigt oerhört viktig.
Spelet måste få ett slut.
Varför? För att en berättelse utan slut är inte färdig. Vi kan inte säga något om de val som rollpersonerna gjort förrän allt är över. Först då har vi facit, det är då vi kan summera berättelsen och se vad den handlade om.
Hur? Antingen har spelet inbygda end game-mekanismer eller så måste gruppen avgöra när det är slut. Båda funkar.
jag tycker inte att slutet måste vara ett klimax. Ibland blir det så av sig själv, ibland inte, men jag upplever att det kan bli lite ansträngt om slutet måste leda till något stort. Det behövs inte heller. Tillfredställelsen med ett slut är lika stor även om det finns massa obsevarade frågor och sånt. Det gör inget.
I del ett berättade jag om hur viktigt det är med mänskliga rollpersoner i en social kontext.
Del två handlade om hur miljön aktualiserade rollpersonerna, hur den lyfte fram dem och gav dem utrymme.
Del 3 handlar om hur berättelsen drivs frammåt genom rollpersonernas val, och hur dessa val måste vara betydelsefulla.
Och nu har vi slutet. Rollpersonernas handlingar leder till slut fram till en upplösning. Vi kan nu säga vad berättelsen handlade om.
The End
Då är det dags för sista delen. Den här är egentligen ganska enkel, men samtidigt oerhört viktig.
Spelet måste få ett slut.
Varför? För att en berättelse utan slut är inte färdig. Vi kan inte säga något om de val som rollpersonerna gjort förrän allt är över. Först då har vi facit, det är då vi kan summera berättelsen och se vad den handlade om.
Hur? Antingen har spelet inbygda end game-mekanismer eller så måste gruppen avgöra när det är slut. Båda funkar.
jag tycker inte att slutet måste vara ett klimax. Ibland blir det så av sig själv, ibland inte, men jag upplever att det kan bli lite ansträngt om slutet måste leda till något stort. Det behövs inte heller. Tillfredställelsen med ett slut är lika stor även om det finns massa obsevarade frågor och sånt. Det gör inget.
I del ett berättade jag om hur viktigt det är med mänskliga rollpersoner i en social kontext.
Del två handlade om hur miljön aktualiserade rollpersonerna, hur den lyfte fram dem och gav dem utrymme.
Del 3 handlar om hur berättelsen drivs frammåt genom rollpersonernas val, och hur dessa val måste vara betydelsefulla.
Och nu har vi slutet. Rollpersonernas handlingar leder till slut fram till en upplösning. Vi kan nu säga vad berättelsen handlade om.
The End
Re: Del 3 - Betydelsefulla val
Drama i all ära, men jag skulle tro att de allra flesta spelgrupper (särskilt sådana som består av folk som inte känner varandra så väl) inte skulle kunna spela ihop alls om man inte hade vissa begränsningar. Givetvis är det en annan sak om alla deltagare är beredda på vad som kan hända (spelare som dödar varandra, bedrager varandra osv). I vissa spel är ju det här en del av själva spelet (Paranoia, Apocalypse World, och de flesta Storygames tror jag), i de flesta andra spel finns det helt enkelt inte stöd för det här alls.
Så om man som spelledare uppmanar sina spelare att agera helt fritt så tycker jag man bör välja ett regelsystem som faktiskt stödjer den typen av spel. Och dessutom vara helt säker på att alla spelare faktiskt är med på det hela. Om jag ska vara ärlig så tror jag andelen rollspelare som skulle ha problem med att få sin karaktär dödad av de andra spelarna är betydligt större än den andel som har problem med meta-begränsningar
De gånger de undermedvetna meta-begränsningarna blivit utmanade och tom brutna mot när jag har spelat har resulterat i otroligt dramatiska scener, men i de fallen har samtliga inblandade tagit ett snack innan vi spelade ut scenen.
Bra om avslut. Jag tycker också de är väldigt viktiga, men det är nog nästan det som är svårast att få till. I one-shots är det ofta avsluten som får stryka på foten för att folk är tvungna att dra. I kampanjspel har jag nog aldrig lyckats få till ett tillfredsställande avslut, kampanjerna fallerar av andra anledningar innan man hunnit till något vettigt avslut i berättelsen.
Jag använder mig inte personligen av uttalade meta-begränsningar alls, men de finns ju där ändå.Måns said:
Drama i all ära, men jag skulle tro att de allra flesta spelgrupper (särskilt sådana som består av folk som inte känner varandra så väl) inte skulle kunna spela ihop alls om man inte hade vissa begränsningar. Givetvis är det en annan sak om alla deltagare är beredda på vad som kan hända (spelare som dödar varandra, bedrager varandra osv). I vissa spel är ju det här en del av själva spelet (Paranoia, Apocalypse World, och de flesta Storygames tror jag), i de flesta andra spel finns det helt enkelt inte stöd för det här alls.
Så om man som spelledare uppmanar sina spelare att agera helt fritt så tycker jag man bör välja ett regelsystem som faktiskt stödjer den typen av spel. Och dessutom vara helt säker på att alla spelare faktiskt är med på det hela. Om jag ska vara ärlig så tror jag andelen rollspelare som skulle ha problem med att få sin karaktär dödad av de andra spelarna är betydligt större än den andel som har problem med meta-begränsningar
De gånger de undermedvetna meta-begränsningarna blivit utmanade och tom brutna mot när jag har spelat har resulterat i otroligt dramatiska scener, men i de fallen har samtliga inblandade tagit ett snack innan vi spelade ut scenen.
Bra om avslut. Jag tycker också de är väldigt viktiga, men det är nog nästan det som är svårast att få till. I one-shots är det ofta avsluten som får stryka på foten för att folk är tvungna att dra. I kampanjspel har jag nog aldrig lyckats få till ett tillfredsställande avslut, kampanjerna fallerar av andra anledningar innan man hunnit till något vettigt avslut i berättelsen.
Mogger
Hipsteranka
Re: Del 3 - Betydelsefulla val
Ja, jag håller med. Jag tänkte försöka ge lite exempel på spel som uppmuntrar det här och kanske glider jag även in på konkreta metoder som kan användas, spelexempel och lite sånt.
Stay tuned!
Ja, jag håller med. Jag tänkte försöka ge lite exempel på spel som uppmuntrar det här och kanske glider jag även in på konkreta metoder som kan användas, spelexempel och lite sånt.
Stay tuned!
Mogger
Hipsteranka
Apocalypse World
Jag tänkte, lite kort, berätta hur jag anser att några spel förhåller sig till det jag kallar drama. Eftersom AW är det i särklass mest populära spelet i den här genren börjar jag med det.
jag tänker inte uttala mig om hur väl spelens regelmekanik funkar eller så, utan enbart kommentera dem utifrån de kriterier jag har ställt upp tidigare.
Mänskliga rollpersoner
Jag tycker att AW uppfyller det här ok, inte mer. Det mesta av det här händer i spel (speciellt First Session), inte när RP:n skapas. Det finns väldigt utförliga riktlinjer för hur man som SL ska lösa det här. Och hur man som SL ska utmana det. Men det är lätt att missa.
Vissa av playbooksen är kanske lite over-the-top, och lägger mer fokus på hur hon är och vad hon gör, snarare än vem hon är
2/5
Begriplig miljö som aktualiserar rollpersonerna
Här måste det vara full pott. Hela spelet är uppbyggt kring de behov som existerar i en postapokalyptisk miljö och hur dess invånare förhåller sig till det. Lägg sedan till den pyskiska malströmmen och spelet seglar upp i maxpoäng.
5/5
Betydelsefulla val som driver spelet
Återigen, full pott. hela regelmekaniken och spelets grund bygger på att spelarna, via sina RP, gör svåra val som betyder något och driver spelet.
5/5
En upplösning
Nja. Jag ska inte säga att det saknas stöd för det här. för det gör det inte, men det är inte alls uttalat. AW är ett spel som ska spelas unde flera sessioner, och jag menar att alla sådana spel riskerar att inte spelas färdigt. Rollspelande stäler helt enkelt för höga krav.
2/5
Jag tänkte, lite kort, berätta hur jag anser att några spel förhåller sig till det jag kallar drama. Eftersom AW är det i särklass mest populära spelet i den här genren börjar jag med det.
jag tänker inte uttala mig om hur väl spelens regelmekanik funkar eller så, utan enbart kommentera dem utifrån de kriterier jag har ställt upp tidigare.
Mänskliga rollpersoner
Jag tycker att AW uppfyller det här ok, inte mer. Det mesta av det här händer i spel (speciellt First Session), inte när RP:n skapas. Det finns väldigt utförliga riktlinjer för hur man som SL ska lösa det här. Och hur man som SL ska utmana det. Men det är lätt att missa.
Vissa av playbooksen är kanske lite over-the-top, och lägger mer fokus på hur hon är och vad hon gör, snarare än vem hon är
2/5
Begriplig miljö som aktualiserar rollpersonerna
Här måste det vara full pott. Hela spelet är uppbyggt kring de behov som existerar i en postapokalyptisk miljö och hur dess invånare förhåller sig till det. Lägg sedan till den pyskiska malströmmen och spelet seglar upp i maxpoäng.
5/5
Betydelsefulla val som driver spelet
Återigen, full pott. hela regelmekaniken och spelets grund bygger på att spelarna, via sina RP, gör svåra val som betyder något och driver spelet.
5/5
En upplösning
Nja. Jag ska inte säga att det saknas stöd för det här. för det gör det inte, men det är inte alls uttalat. AW är ett spel som ska spelas unde flera sessioner, och jag menar att alla sådana spel riskerar att inte spelas färdigt. Rollspelande stäler helt enkelt för höga krav.
2/5