Detta håller jag med om. Jag håller dock inte med om att detta skulle vara en glidande skala mellan HR och KR. Om det finns spel som använder bägge två är jag rätt övertygad om att de ligger i indieträsket. Traditionella spel är rakt av HR. Det finns kanske folk som driftar dem mot KR, men då tror jag att de inte riktigt spelar efter reglerna. Eller? Nu blev jag osäker.Olav said:Alltså, jag håller med om att exemplet är HR. Det var dock inte riktigt min poäng. Istället menade jag att det i många spel finns en glidande skala, där olika färdigheter de facto används på olika sätt.
Vad har antal försök med saken att göra? Det blir ju knappast KR bara för att man inte får försöka igen, eller HR bara för att man får det....och jag menar vidare att det kännetecknas av vad som händer när vi misslyckas. Heraldik var ett tråkigt exempel, så vi kan ta övertala istället. Många spel(ledare) skulle bara tillåta ett försök att övertala, men oändligt antal försök att slåss.
Observera att bara för att de ser likadana ut så betyder det inte att de överlappar. De ser likadana ut på utsidan, men kollar man under huven ser man att helt olika saker försiggår.Vilket väl är ungefär samma sak som när du säger att det finns HR och KR, plus situationer då HR och KR kan se likadana ut...
Låt oss alltså ta exemplet övertala. Såhär kan handlingsresolution se ut:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon släpper in dig i borgen.
Och såhär kan det se ut i konfliktresolution:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon släpper in dig i borgen.
Det ser precis likadant ut utifrån, men under huven försiggår helt olika saker. I det första exemplet avgör tärningen huruvida rollpersonen lyckas övertala vakten eller inte. I det andra exemplet avgör tärningen huruvida rollpersonen tar sig in i borgen eller inte. Låt oss titta på ett nytt par exempel. Först HR:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon tar med dig för att bli insläppt i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig tillkallar han hela vaktstyrkan för att arrestera dig!
Och nu KR:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du misslyckas; hon tar med dig för att bli insläppt i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig tillkallar han hela vaktstyrkan för att arrestera dig!
Här är exemplen totalt omvända. Ett resultat av ett lyckat slag i HR kan vara samma sak som resultatet av ett misslyckat slag i KR. Och vi kan göra det omvända, också. HR:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du misslyckas; hon vägrar släppa in dig i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig skiner han upp. "Min vän, jag har ännu inte tackat dig tillräckligt! Kom in och ta ett glas med mig i borgen!"
Och KR:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon vägrar släppa in dig i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig skiner han upp. "Min vän, jag har ännu inte tackat dig tillräckligt! Kom in och ta ett glas med mig i borgen!"
Samma resultat i fiktionen, rakt motsatt resultat på tärningarna. Här kan vi se skillnaden mellan HR och KR. Ofta så kanske de ser likadana ut, men de är fortfarande skilda saker. Generellt så kommer nog KR-SL att helt enkelt låta vakten övertygas om slaget är lyckat, men ibland känns det kanske inte trovärdigt. Om rollpersonen suger på att övertala och vakten är fientligt inställd, men rollpersonen ändå lyckas på grund av att hon har svintur med tärningarna, så skulle det kanske kännas vettigt med ett scenario likt ovanstående. Det visar tydligt att rollpersonen inte helt plötsligt fått smort munläder utan att hon lyckas ta sig in på grund av ren och skär bondröta, vilket ju är vad tärningen visade.