Nekromanti [Teori] Konflikt- vs. handlingsresolution

[Genesis]

Alltså, jag håller med om att exemplet är HR. Det var dock inte riktigt min poäng. Istället menade jag att det i många spel finns en glidande skala, där olika färdigheter de facto används på olika sätt.

Detta håller jag med om. Jag håller dock inte med om att detta skulle vara en glidande skala mellan HR och KR. Om det finns spel som använder bägge två är jag rätt övertygad om att de ligger i indieträsket. Traditionella spel är rakt av HR. Det finns kanske folk som driftar dem mot KR, men då tror jag att de inte riktigt spelar efter reglerna. Eller? Nu blev jag osäker.

...och jag menar vidare att det kännetecknas av vad som händer när vi misslyckas. Heraldik var ett tråkigt exempel, så vi kan ta övertala istället. Många spel(ledare) skulle bara tillåta ett försök att övertala, men oändligt antal försök att slåss.

Vad har antal försök med saken att göra? Det blir ju knappast KR bara för att man inte får försöka igen, eller HR bara för att man får det.

Vilket väl är ungefär samma sak som när du säger att det finns HR och KR, plus situationer då HR och KR kan se likadana ut...

Observera att bara för att de ser likadana ut så betyder det inte att de överlappar. De ser likadana ut på utsidan, men kollar man under huven ser man att helt olika saker försiggår.

Låt oss alltså ta exemplet övertala. Såhär kan handlingsresolution se ut:

Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon släpper in dig i borgen.

Och såhär kan det se ut i konfliktresolution:

Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon släpper in dig i borgen.

Det ser precis likadant ut utifrån, men under huven försiggår helt olika saker. I det första exemplet avgör tärningen huruvida rollpersonen lyckas övertala vakten eller inte. I det andra exemplet avgör tärningen huruvida rollpersonen tar sig in i borgen eller inte. Låt oss titta på ett nytt par exempel. Först HR:

Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon tar med dig för att bli insläppt i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig tillkallar han hela vaktstyrkan för att arrestera dig!

Och nu KR:
Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du misslyckas; hon tar med dig för att bli insläppt i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig tillkallar han hela vaktstyrkan för att arrestera dig!

Här är exemplen totalt omvända. Ett resultat av ett lyckat slag i HR kan vara samma sak som resultatet av ett misslyckat slag i KR. Och vi kan göra det omvända, också. HR:

Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du misslyckas; hon vägrar släppa in dig i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig skiner han upp. "Min vän, jag har ännu inte tackat dig tillräckligt! Kom in och ta ett glas med mig i borgen!"

Och KR:

Spelare: Jag vill övertala vakten att släppa in mig i borgen!
SL: Varför då?
Spelare: För att ta mig in i borgen!
(tärningar slås)
SL: Du lyckas; hon vägrar släppa in dig i borgen, men så dyker vaktkaptenen upp. Det är han du träffat på tidigare, och så fort han får syn på dig skiner han upp. "Min vän, jag har ännu inte tackat dig tillräckligt! Kom in och ta ett glas med mig i borgen!"

Samma resultat i fiktionen, rakt motsatt resultat på tärningarna. Här kan vi se skillnaden mellan HR och KR. Ofta så kanske de ser likadana ut, men de är fortfarande skilda saker. Generellt så kommer nog KR-SL att helt enkelt låta vakten övertygas om slaget är lyckat, men ibland känns det kanske inte trovärdigt. Om rollpersonen suger på att övertala och vakten är fientligt inställd, men rollpersonen ändå lyckas på grund av att hon har svintur med tärningarna, så skulle det kanske kännas vettigt med ett scenario likt ovanstående. Det visar tydligt att rollpersonen inte helt plötsligt fått smort munläder utan att hon lyckas ta sig in på grund av ren och skär bondröta, vilket ju är vad tärningen visade.

 

[Ram]

Mycket bra inlägg! Jag vill bara utveckla en sak som även om det är lite pyttigt så är det lite intressant när man vill designa spelsystem. Det finns ett sätt där konfliktresolution och handlingsresolution är i princip samma; Om man spelar med mycket små konflikter, så små att de liknar färdigheter.

Man kan till exempel ha färdigheter som eskaleringskurvor. "Jag vill få bort min motpart från gillesmästarposten" kan eskaleras via färdigheterna Retorik till Smutskastning till Våld och man får på köpet en del av beskrivningen och behåller fortfarande förankring i färdigheter.

Man kan även dela upp utmaningar i flera steg för att ge mer information. En smed som vill smida ett svärd värdigt en adelsman (inte en konflikt egentligen, men det är tidigt...) kan slå slag för att hitta rätt metall, för smidet och för slutarbetet och dessa genererar resultat på en skala "det blir dåligt och...","det blir dåligt men...", "det blir bra men..." och "det blir bra och...".

Många färdighetsslag är småkonflikter. Övertala, Spåra (mot någon som vill dölja sina spår), Köpslå, ... Skillnaden uppstår (och det är ofta förvisso) när man vill göra någonting som inte alls täcks av färdigheter eller vill göra saker som är större än enskilda färdigheter.

 

[Mogger]

Att ha ett avlägset mål med sin handling gör inte de små stegen till konflikter.

För att det ska bli en konflikt krävs en konflikt här och nu mellan minst två parter med motstridiga agendor.

 

[Ram]

Håller med. Sa jag något om att konflikterna skulle ha avlägsna mål? Jag menar alltså att det som skall ske skall ske direkt i fiktionen.

 

[Mogger]

Ok, jag missförstod dig. Jag trodde att du menade att om små handlingar sker som en del av att överkomma en större, avlägsen konflikt så kan varje litet steg ses som en del i att lösa den konflikten även om stegen i sig är att betrakta som handlingar (enligt en handlingsresolution), och då skulle de blir konflikter i den större konflikten.

Men, det behöver vi inte gräva djupare i.

Då förstår jag helt enkelt inte hur du menar. Min uppfattning är att handlingsresolution och konfliktresolution aldrig kan vara samma sak, även om de ser ungefär likadana ut.

 

[Ram]

Ok, jag försöker utveckla lite.

Vi tar färdigheten Övertala. Övertalningen går ut på att "Jag vill att person X skall hjälpa mig att komma förbi tullen". Personen vill inte.

I båda fallen så hamnar vi i:
Slå ett slag. Om du vinner så hjälper personen dig förbi tullen.

Sedan blandar Genesis ihop en sak här. Om spelledaren sätter upp alternativa hinder efteråt har inget med resolutionen att göra. Det har enbart att göra med hur spellerarens roll är defininerad. Konflikten är löst. Om man har en specifik eller dåligt formulerad konflikt så har en spelledare med den rollen samma möjlighet att introducera nya hinder som man har i andra spelstilar. Det som det handlar om i det fallet är att spelleraren inge förväntas ha den agendan.

Det som jag tycker är lite intressant i detta är snarare om man (om man gillar att rulla tärning och använda färdigheter) i stället för att ha en eskaleringstrappa enligt klassisk modell (tala, pressa, ilska, våld eler dyl) kan (och vill) använda sina olika färdigheter för att eskalera en konflikt. Om jag inte lyckas Övertala gillesmästaren att abdikera så kanske jag kan Hota denne och om allt annars misslyckas så tar jag till Våld. Trist exempel då det blir ganska likartat som originalet, kanske är roligare med "Jag vill ha dokumentet som han bär" och man eskalerar det via Övertala->Ficktjuveri->Råna.

 

[Mogger]

Ok, jag försöker utveckla lite.

Vi tar färdigheten Övertala. Övertalningen går ut på att "Jag vill att person X skall hjälpa mig att komma förbi tullen". Personen vill inte.

I båda fallen så hamnar vi i:
Slå ett slag. Om du vinner så hjälper personen dig förbi tullen.

Ja, övertala är en sån där färdighet som i praktiken ofta innebär konfliktresolution. Kruxet är att det inte är explicit och du kan lika gärna tvingas rulla tärning helt oavsett om tulltjänstemannen i ditt exempel är motvillig eller inte. Ofta slår du för att avgöra hur bra intryck du gör eller något annat.

Men, jag svarade egentligen på ett något som du inte sa tidigare, och tror inte att vi tycker så olika om det här. Vi kan nog ta helg istället.

 

[Genesis]

Sedan blandar Genesis ihop en sak här. Om spelledaren sätter upp alternativa hinder efteråt har inget med resolutionen att göra. Det har enbart att göra med hur spellerarens roll är defininerad. Konflikten är löst. Om man har en specifik eller dåligt formulerad konflikt så har en spelledare med den rollen samma möjlighet att introducera nya hinder som man har i andra spelstilar. Det som det handlar om i det fallet är att spelleraren inge förväntas ha den agendan.

Nu hänger jag inte med. I HR avgör tärningen huruvida du lyckas med handlingen, i KR huruvida du vinner konflikten. Att slå tärning i HR innebär inte att konflikten är löst. I HR innebär ett lyckat slag att du lyckas övertala vakten. I KR innebär det att du blir insläppt. Du kan bli insläppt utan att lyckas övertala vakten, och du kan övertala vakten utan att bli insläppt. Vad är det jag blandar ihop?

Om man kan snacka om en "dåligt formulerad konflikt" så har man redan lämnat handlingsresolution bakom sig, för där finns inga konflikter (rent regelmässigt). Bara handlingar.

 

[Ram]

Nu hänger jag inte med. I HR avgör tärningen huruvida du lyckas med handlingen, i KR huruvida du vinner konflikten. Att slå tärning i HR innebär inte att konflikten är löst. I HR innebär ett lyckat slag att du lyckas övertala vakten. I KR innebär det att du blir insläppt. Du kan bli insläppt utan att lyckas övertala vakten, och du kan övertala vakten utan att bli insläppt. Vad är det jag blandar ihop?

Om man kan snacka om en "dåligt formulerad konflikt" så har man redan lämnat handlingsresolution bakom sig, för där finns inga konflikter (rent regelmässigt). Bara handlingar.

Jo: Oberoende av om det är konfliktresolution eller ej så är tärningshanteringen/systemhanteringen över efter tärningsslaget. Om man formulerar sin KR-konflikt som "Kan jag övertala vakten att släppa in mig (för att komma förbi vakten)" så är den konflikten lika löst som HR-handlingen "Jag vill Övertala vakten att släppa in mig" och storyns läge har lämnat systemet och återgått till spelare och spelledare på samma sätt både för handlings- och konflikt-resolution och i båda fallen kan SL bestämma att vaktkaptenen upptäcker en.

Däremot, "Kan jag ta mig in i slottet" beter sig olika mellan KR och HR. Då kan inte SL slänga fram en stoppande vaktkapten.

Men blanda ihop var fel skrivet av mig. Den intentionen som du formulerade (efter SL:s motfråga) var helt korrekt.

 

[Genesis]

Okej, då är jag med, och håller med. Om handlingen ser likadan ut som konflikten så ser hanlingsresolution och konfliktresolution likadana ut.