Re: Höghastighetsskor och vätebomber
>Problemet är ju att dagens jaktrobotar har mycket sämre räckvidd på
>sina sensorer än vad planen har.
Och ändå träffar de...
>Om du satte ett KSP på en AMRAAM skulle den ha mycket sämre
>träffchans en den som sitter på planet (om man använde samma
>styrsystem för båda).
Jag ser inte problemet. Säg att en missil avfyras från ett skepp på 1 ls och detonerar på 15'000 km (t.ex. en Traveller the New Era - Nuclear Pumped Xray laser stridsspets). Då kommer missilens sensor mottaga en signal som är 400 ggr starkare än skeppets sensor för passiva sensorer och 160'000 ggr starkare för aktiva sensorer. Missilen kan dessutom koncentrera sig på en bråkdel av himmlavalvet (0.00000000001% för ett 20 meters mål). Med dom förutsättningarna borde det inte behövas så mycket till sensor. Den starka signalen gör också att eventuella elektoniska motmedel förlorar i effektivitet (högre S/N).
>Att använda en aktiv sensor på en missil känns väldigt korkat -
>laser-/radar-varnare och en försvarslaser så var den missilens saga slut.
Det är ju inte så att missilen är osynlig om den har passiv sensor. Den sekund som den slår på raketmotorn upptäcks den på IR och även om den slår av motorn kommer raketen fortfarande vara varm (och med stor sannolikhet sprängd då den inte längre undviker) och dess nuvarande och framtida position är känd. Då målet vet att den kommer att attackeras med missiler kommer den i sin tur att åtminstonde intermittent att använda sin radar om den inte kan följa missilen på annat sätt. Jag har svårt att se någon möjlighet för missilen att förbli oupptäckt. En hyfsad andel av missilerna måste kunna leverera sin stridspets även om målet skjuter på dem.
>>Nä det har du rätt i. Det stora problemet är att en massdriver blir så
>>himla lång för en vettig hastighet. En massdriver som är 100 m lång
>>och kan accelerera en projektil i 1000G får ju bara en hastighet på
>>1414m/s och det är ju ynkligt.
>Du kommer upp i mycket mer än så. En 100 m lång MDC i dag kan ha
>en mynningshastighet på ca. 10 km/s. Det är inte alltför osannolikt att
>den hastigheten kommer mångdubblas, men det stannar ändå kring 100
>km/s.
Mitt fel. Tänkte på en klart större och komplexare projektil i en annan liknande diskussion. En 100 m MDC med 10km/s mynningshastighet accelererar sin projektil i 50000G (100 km/s ger 5 milioner G - urk). Om inte projektilen är uniform kommer den att komma ut platt. <stort leende>
>>Detta slipper man med en raket, dessutom så kan raketen styra vilket
>>är ett stort plus (och anledningen varför jag valde den lösningen).
>
>Jag också, om stridsavståndet är mer än några hundra km. En MDC är
>dock väldigt trevlig för att plocka missiler.
Några 100 km är ett väldigt kort avstånd i rymdstrid och på gränsen för att ett långsamt skepp skall kunna manövrera undan resterna av missilen. En MDC är inte lika effektiv som en laser lite längre avstånd fastän den är betydligt större. Exakt hur effektiva olika system är beror på hur nära missiler måste komma för att skada målet men "projektilhastigheten" den oftast viktigaste faktorn (även om hög eldhastighet kan uppväga låg projektilhastighet på nära håll) och det är svårt att slå 300'000 km/s. MDC, anti-missil-missiler och plasmakanoner (om de har en projektilhastight på 0.01-0.1c) är iofs bra alternativ speciellt om SF miljön inte tillåter eller begränsar lasrar.
>Eh, ja, jag har inte läst de senare utgåvorna av Traveller så jag vet inte
>vilken typ av drivsystem de använder. Jag kommer ihåg att när jag
>räknade på det, och använde (optimistiska) siffror från NASA på hur
>effektiv en plasmamotor med en fissonsreaktor som kraftkälla kunde vara
>så slutade det med omkring 100 km/s i sluthastighet. Beroende på hur
>optimistisk jag kände mig kunde jag få upp det en bit högre (400-500
>km/s var väl det högsta jag kunde tro på).
HePlaR är farligt nära den övre gränsen (jag har för mig att siffor från NASA användes - det kan vara samma) på vad som är möjligt. Framför allt så är hastigheten på reaktionsmassan väldigt hög vilket ger äckligt bra bränsleekonomi. Missilen är dessutom i stort sätt ett HePlaR aggregat, bränsle samt en fusionsreaktor så mer än så här får man nog inte ut ur en TL15 missil. TL15 är å andra sidan ganska mycket. Ett mindre extremt men fortfarande bra alternativ för låg-tech SF vore en deuterium+helium3 fusionraket eller liknande.
>AM är trevligt om du kan transportera det på ett effektivt sätt. Även om
>en stor del av energin försvinner är det fortfarande mångdubbelt
>effektivare än fisson.
Problemet är att komma upp med en design som inte strålar ihjäl besättningen och förstör elektronik och motor. Det kan vara möjligt att använda den på en missil om man startar den tillräckligt långt från skeppet men annars får man tillämpa någon typ av "magisk" (oförklarad) teknologi enligt samma metod som man använder för FTL och antigrav för att lösa det.
>>Med ett deltaV på bara 60km/s kommer du inte långt i rymden. Dom
>>klassiska Traveller missilerna klarar 6G i en timme och vill man slippa >>dom är det bara att mer eller mindre åka ifrån dom. Om de bränner av
>>6G-timmar i ett sträck så kommer de bara 388'800km och då blir inga
>>undanmanövrar.
>
>Nej, du får räkna med att det kommer att ta bra lång tid för missilerna att nå målet.
Om du räknar på det så kommer du nog fram till att det tar *för* lång tid. När missilen kommer fram så har målet flyttat på sig (speciellt då skeppen rör sig i tre dimensioner) eller så är striden redan över.
>Å andra sidan så ska det mycket till för att målet ska upptäcka en
>passiv missil på flera tusen km avstånd, så det behöver inte vara ett stort problem.
Så svårt borde det inte vara med realistiska senorer. Har skeppet upptäckts tittar redan sensorn dessutom i rätt område. Vi upptäcker redan nu passiva isbollar och asteroider som är båda kalla och mörka på mycket längre avstånd än det. Missilen har en temperatur som vida överstiger bakgrundsstrålningen (3K) och reflekterar åtminsone 0.1-1% av infallande solljus. Har missilen då dåligt med deltaV kvar när den blir upptäckt så är den ett lätt mål oavsett avståndet.
>Sen så räknade jag inte direkt med Travellerskepp, snarare 2300AD utan
>stutterwarp (max >1-2G under några tiotal minuter, <0,5G under jondrift
>för längre förflyttningar).
Ahh, du pratar om måltavlor.
Tyvärr har jag inte 2300AD men har tänkt köpa nytrycken så fort de kommer. Den långsama accelerationen är ett problem då acceleration i kombination med avstånd är det enda som kan rädda ett skepp från att bli träffat. Är accelerationen för låg blir avstånden vid strid för långa. Då långsamt accelererande skepp ofta betyder lågtech vilket ofta betyder realistiskt kan man få en situation med kassa vapen, långa avstånd och för bra sensorer. En annan risk är att man får problem med att ändra vektor då den lilla acceleration man har går åt till undanmanövrar.
>Jag tror att när du kommit så nära att du kan vara någotsånär säker på
>att du verkligen skjuter på målet kommer de 915 ggr större träffbild vara
>mer eller mindre akademiska.
Inte om det andra målet bibehåller ett längre avstånd samtidigt som det pepprar på med sina lasrar. Då kan du hitta ett avstånd där varannan laserpuls träffar men bara var 1830-ionde partikelacceleratorpuls gör detsamma. Ett av skeppen kommer att må riktigt illa av denna situation.
>Även en laser sprider sig på avstånd, på 1 LS kan det bli ganska markant.
En viss spridning slipper man inte undan. Hur mycket man kan kompensera är väl mest upp till speldesignern att bestämma så att det passar miljön i övrigt. En lösning är kortvågiga fotoner som UV, röntgen eller gamma vilka sprids mindre på grund av den kortare våglängden.
>Ett knippe atomer i 0,1c är mycket billigare (i energikostnad) än
>motsvarande energimängd fotoner.
Är inte så säker på detta (eller hur du menar). Som jag tolkar (partikelaccelerator mer effektiv) det så gör det inget eftersom energimängden ändå skall avsättas i fiendens skepp. Missar man mer slösar man mer.
>När du börjar närma dig c med en partikelaccellerator så kan du lika
>gärna byta till en laser...
Yap, en partikellaser... En bra anledning till att använda partikelacceleratorer (PA) är att de inte har någon igentlig övre gräns på hur kraftiga de kan bli. Behöver du en fyra gånger kraftigare PA så gör du den bara dubbelt så lång/41% bredare. En PA skulle vara en typisk huvudbeväpning på tyngre skepp. Med ett sådan vapen så tjänar man på att ha bra räckvidd så hög mynningshastighet (eller vad det nu heter för en PA) är viktigt. Partikelstrålningen hinner dessutom sprida sig mindre med högre hastighet (10x mindre vid 0.99c än vid 0.1c och detta är utan relativistiska effekter) vilket ger högre intensitet (100x) när partiklarna träffar och därigenom bättre penetration.
Patrik