Storbritannien och Frankrike gick in i andra världskriget därför att Tyskland hade börjat rita om Europas karta med våld. Det hade inget med kolonialism att göra. Hotet var nära och extremt allvarligt. Hitler hade ju talat klarspråk.
Kolonialism och kolonialism. Tyskarna hotade deras egna politiska intressen i Europa. Men det är sant att där fanns kompromissvilja; det var ju nån konferens där man med Tyskland diskuterade möjligheten att ge tillbaka de tyska kolonierna i Afrika, men konstaterade att Tyskland skulle behöva göra stora eftergifter i Europa först. Men förstå mig rätt, allt jag försöker säga är:
Andra världskriget var -inte- konflikten där demokrati stod mot fascism och godhet mot ondska. det var en konflikt där olika stormakters maktanspråk krockade med varandra, och ingen (utom UK i någon liten mån) var beredd att backa undan. Det var -precis- samma anledningar, i grund och botten, att det blev krig som det var i WW1, även om det naturligt nog hos axelmakterna i WW2 fanns en mer påtaglig revanschlusta.
Churchill och Roosevelt talade också klarspråk med sina krigsmål. Det handlade om att få slut på fascism och militarism och se till att Tyskland och Japan skulle sluta vara hot mot resten av världen. (Stalin hade däremot andra krigsmål.)
Eller så kan man se det som att -de- ville göra världen demokratisk med våld, Stalin ville göra världen kommunistisk med våld. Lika goda kålsupare, lika goda imperialister.
Och om avsikten var att -få slut på- fascism och militarism, varför lät man Franco hållas?
USA hade 1939 inga koloniala ambitioner. Man hade redan schemalagt självständigheten för sin enda stora koloni Filippinerna till 1946.
Så varför har de kvar Amerikanska Samoa, Guam och Puerto Rico än idag? Det kallar jag kolonialism (och minns gnället när de gav Panama tillbaka Kanalzonen). USA hade inga ambitioner att -utöka- sitt välde, det hade knappast UK heller längre, det är sant, men nog tusan var de fast beslutna att försvara varenda litet korallrev av sin hegemoni mot Japan. De var en stormakt med besittningar över halva världen, imperialism är närmast ofrånkomligt då.
Roosevelt uppfattade ett tyskstyrt Europa som ett existentiellt hot mot själva USA. Detta var ett av skälen bakom Lend-Lease-lagen, dvs att USA skulle utrusta och försörja mycket av den brittiska krigsinsatsen.
Jo, men att -Roosevelt- kan ha haft mer eller mindre altruistiska amibionter har jag heller inte ifrågasatt, men enskilda aktörer spelar ganska liten roll på det stora hela.
1945 återupprättade de västallierade arméerna demokratin i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Danmark och Norge.
Visst gjorde de det, men i Korea utropade man en högerextrem lydstat, och i Eritrea, Libyen, Indien, Indokina...well..liksom, utesluter det ena det andra? Kan man inte hedra sina allianser med de man betraktar som jämlikar (i.e; européerna), men fortsätta förtrycka Afrika och Asien lite till? Jag ser inte hur det här är ett argument -mot- mina resonemang, helt enkelt.
1947 började Storbritannien avveckla sitt kolonialvälde.
Kom inte och säg att det var frivilligt, bara...