Nekromanti The beast - en till vampire-tråd :)

[Recca]

I allmänhet så tycker jag humanity är extremt svårt. Kampen mot besten har jag alltid haft svårt att fokusera spelet runt men då har jag alltid spelat intrigkampanjer till största del och så får det med besten vara en del av detta. För min del så är vampire ett spel som är mörkt, makabert, förunderligt där pakterbryts och underlig vänskap uppstår. Skulle det bara handla om personlig ångest där man lider och kämpar mot sig själv under en hel kampanj så tror jag att både jag och spelarna skulle tröttna.

Men som sagt - jag försöker få in det lite mer creepy. Då jag spelar kampanjer med stora tidshopp och gamla karaktärer så försöker jag få in hmmm känslan att de inte riktigt kan förstå människor. Och att människor som umgås med dem inser att de är... annorlunda. De som följer Road of Humantiy är lite mer befriade från detta. Men de andra blir mer stofiler som till största del umgås med sitt eget släkte.

Besten har ofta svårt att ploppa fram när jag spelleder. Jag tycker att det är jättejobbigt att "ta över" om någon t.ex. blir förolämpad eller hamnar i bråk. Vi har ju en brujah och de är ju specialenkla att få i frenzy men jag har helt enkelt svårt att avgöra när jag ska säga till om det. Helst av allt vill jag ju inte säga till om det alls utan att någon annan eller de själva säger att det nog är läge, för jag gillar inte att kontrollera karaktärernas känslor. Just angående det där tycker jag att vampire-systemet sköter det lite illa. Eftersom att SL har uppgiften att bestämma om någon borde gå frenzy eller ej från att ha blivit förolämpad, vilket är kasst. Om det är eld eller hunger som driver vampyren till frenzy är det en helt annan sak, förstås. Det är just det där med att tolka andras RP åt dem som jag stör mig på.

Edit: Oops. Glömde att ställa en fråga. Men det jag undrar över är hur ni skulle vilja lösa mitt problem?

 

[Blasphemy]

Edit: Oops. Glömde att ställa en fråga. Men det jag undrar över är hur ni skulle vilja lösa mitt problem?

Jag tycker inte att man skall ta över en karaktär bara sådär. De skall i alla fall få en chans att slå ett slag men helst skall de välja att spela ut det.

Men två lösningar:

1. Rollpersonerna belönas för att gå Frenzy.
Kanske får rollpersonerna igen Willpower om de går frenzy? Besten rensar systemet eller - tja något annat. De får bonustärningar som är speciella belöningsstärningar. Detta gör ju att spelare får något ut av det hela. Det kan självklart bli lamt om personer skulle gå frenzy bara för att få igen poäng så du får ha en klasul att det måste vara i en dramatisk riktig situation.


2. Ett system för det hela.

Bygg ett enkelt system för det hela. Om rollpersonerna hamnar i en jobbig situation så säg - slå för Frenzy eller ta en "poäng". Denna poäng gör att de håller inne den men läggs till svårigheten för nästa frenzyslag. Till slut när de fått nog med poäng så måste det komma ut eller att du kan tvinga fram ett slag om de hållit det inne i sig för mycket.


Men samtidigt. Hur kul är det att personer går frenzy egentligen. Visst - det är kul ibland och det bör hända. Men jag menar om alla vampyrer är instabila och går bärsärk hela tiden så är det ju jobbigt. Kanske kan man gestalta besten på ett mer krypande och omänskligt sätt. Typ att man får poäng som gör att man inte kan sluta dricka blod. Man njuter av jakten. Man förlorar empati. Människor börja tycka att man är underlig. Eller jag vet inte.

Kanske kan det vara lite som Frodo säger i slutet av Return of the King. Att han inte längre kan minnas hur gräs doftar, hur vinden känns mot bar hud, smaken av jordgubbar. Allt han känner är ringen.

Borde inte detta kunna det som är besten? Man ser ingen njutning i tillvaron. Man uppskattar inte skönhet. Har inte förmågan att hålla sig intresserad i diskussioner. Allt blir blekt, grått, dött. Det enda som skänker en tillfredställelse är jakten och vildsintheten. Att sluka blodet. Detta kanske blir en fix som dämpar gråheten och apatin. Men man måste hela tiden gå längre och längre.

Eller så är det helt enkelt så att när en jobbig situation uppstår säger du som spelledare "slå ett slag för det här eller det här mot svårighet X". Misslyckas slaget så måste personen agera på det på något sätt - få ett utbrott vilket kan röja maskeraden. Håller personen inne på det så får du en "bestpoäng". Denna kan du sedan aktivera i särskilda scener.

Om personen dricker blod från någon kan du slänga in poängen som säger - "Du kan inte förmå dig att sluta dricka".

Om det blir en ny situation som kräver ett slag kan du slänga in poängen och säga "Du misslyckas automatiskt".

Eller... tja... det tål att tänkas på i alla fall.

 

[Ymir]

I Lycans Vampire-system, som jag tidigare beskrivit, gestaltar man själv sin Beast, men denna har några Destruction-motivationer som man är tvingad att spela på så länge man står under dess kontroll.

Även i vanliga Vampire-derivat där besten har en personlighet, typ KotE, finns ju egentligen inget som helst hinder för att man gestaltar sin egen rollpersons beast, snarare än att köra på att andra spelare agerar shadowplayers a'la Wraith. Faktum är, samma sak borde funka fint även i vanilj-Vampire, egentligen, och vad är det som säger att det måste vara upp till SL att bestämma om man frenzyar? (Till att börja med tycker jag det är lökigt att man skulle kunna gå i frenzy av att bli förolämpad, men men).

Speaking of that... jag skulle faktiskt skriva om Brujahs klannackdel till något mindre...fattigt. De borde ha en klannackdel som anspelar mer på deras philosopher-kings-tema än att de är korkade brutes, liksom.

 

[Anarchclown]

Brujahs blev arga antingen när deras grundare Troile diablerizerade den faktiska Brujah, eller när Cartago föll för Ventrues ondsinta ränker. Hursomhelst tycker jag att det är tillräckligt etablerat i loren för att inte vara så roligt att ändra på, detta är väl dock en smaksak.

Till Recca kan jag säga att personligen tycker jag att det finns vissa saker som jag tvingar folk att slå för oftast. Som att de blir slagna i ansiktet eller är tomma på blod och ser någon som blöder. Men annars måste det i alla fall delvis vara upp till spelaren att avgöra vad hans karaktär blir upprörd av. Om spelaren sitter och blir upprörd och spelar sin karaktär som förolämpad men väljer konsekvent att ignorera möjligheten till frenzy så kan man ju tvinga denne att slå. Men förhoppningsvis kommer spelarna själva sköta den saken om de är någotsånär mogna.

 

[Poseur]

När vi ändå pratar Brujah

Brujahs blev arga antingen när deras grundare Troile diablerizerade den faktiska Brujah, eller när Cartago föll för Ventrues ondsinta ränker. Hursomhelst tycker jag att det är tillräckligt etablerat i loren för att inte vara så roligt att ändra på, detta är väl dock en smaksak.

Alltså fluffmässigt så är det ju så att brujahs har lätt att tappa tålamodet för att det ger allt, de har en grym passion/lidelse för sina principer. Deras passion tar snabbt överhanden. Kanske kan man göra något snyggare än +2 frenzyrolls men.

 

[Blasphemy]

Speaking of that... jag skulle faktiskt skriva om Brujahs klannackdel till något mindre...fattigt. De borde ha en klannackdel som anspelar mer på deras philosopher-kings-tema än att de är korkade brutes, liksom.

Alla klannackdelar är ju lökiga. Jag har skurit bort dem alla.

 

[Blasphemy]

Även i vanliga Vampire-derivat där besten har en personlighet, typ KotE, finns ju egentligen inget som helst hinder för att man gestaltar sin egen rollpersons beast, snarare än att köra på att andra spelare agerar shadowplayers a'la Wraith. Faktum är, samma sak borde funka fint även i vanilj-Vampire, egentligen, och vad är det som säger att det måste vara upp till SL att bestämma om man frenzyar? (Till att börja med tycker jag det är lökigt att man skulle kunna gå i frenzy av att bli förolämpad, men men).

Som sagt... om det är en kamp gentemot besten så känns det som att det kan bli lite problematiskt (om man nu inte har en väldigt vettig spelgrupp) att ena stunden spela sin vanliga sida. Sedan spela sin mörka sida som försöker korrumpera en och sedan sin mörka sida igen. Jag har inget emot att SL gestaltar besten rent generellt. Men tycker ju om att det finns ett system för det.

Däremot tycker jag att förolämpning, utmobbning och liknande verkligen skulle få loss besten. I synnerhet om någon har Rode of Kings och blir förudmjukad och utskrattad. Peta länge nog på ett vilddjur och det kommer slå ut med full kraft och tappa kontrollen.

 

[Ymir]

Nej, malkavernas och nossarnas är fundamentala för hela deras koncept, och Lasombras, Ventrues och Cappadocians är skitkoola...

 

[Mukwa]

Däremot tycker jag att förolämpning, utmobbning och liknande verkligen skulle få loss besten. I synnerhet om någon har Rode of Kings och blir förudmjukad och utskrattad. Peta länge nog på ett vilddjur och det kommer slå ut med full kraft och tappa kontrollen.

Låt den som förolämpar slå nåt passande (intimidate+empathy kanske) för att lyckas trigga frenzy. Låt Brujah ha svårare att försvara sig eller låt helt enkelt försöket bli lättare mot brujahs...

 

[Ymir]

Som sagt... om det är en kamp gentemot besten så känns det som att det kan bli lite problematiskt (om man nu inte har en väldigt vettig spelgrupp) att ena stunden spela sin vanliga sida. Sedan spela sin mörka sida som försöker korrumpera en och sedan sin mörka sida igen.

Well, är man seriöst orolig för att saker ska vara -problematiska- gestaltningsmässigt/narrativt bör man nog inte försöka sig på KotE över huvud taget

Hursomhaver så utgår jag alltid från att folk jag pratar med har en vettig spelgrupp, det känns som en nödvändig premiss för att råd om spelteknik ska bli meningsfulla snarare än automatiskt underminerade av off-game-dynamiska problem.

All this being said, tricket är att ge besten en mer komplex personlighet än att den är rent destruktiv. Alla bestar i KotE har som slutmål att P'o-själen ska ta över helt, visst, men de kan vara radikalt olika i sin approach till detta, ha ytterligare intressen och drivkrafter, och vara möjliga att förhandla med eller bejaka. Det gör att man kan designa/välja bestar som kan fås att samarbeta med spelgruppen snarare än att automatiskt bara fucka allt den tar sig för, och dessutom finns en miljard disciplinduttar i KotE som låter en mecka med besten på olika sätt (tex befria folk från dess grepp). Wave soul och Fire soul, dvs Rötschreck och Frenzy, är vidare tillstånd som inte har direkt med besten att göra (har de det i vanilj-Vampire?). Eftersom KotE har ett värde på besten kan man också, när man designar karaktären, själv välja hur kraftfull den ska vara, på gott och ont.

Jag misstänker vidare att som WW tänkt att Vampire ska spelas bör Willpower-ekonomin i ganska hög grad användas för att motstå de här crippling mentala stadierna regelsystemet insisterar på att vampyrer är benägna att hamna i (vilket alltid kännts lite märkligt eftersom de sällan förekommer så prominent i fluffet).

 

[Ymir]

Däremot tycker jag att förolämpning, utmobbning och liknande verkligen skulle få loss besten. I synnerhet om någon har Rode of Kings och blir förudmjukad och utskrattad. Peta länge nog på ett vilddjur och det kommer slå ut med full kraft och tappa kontrollen.

Jag gillar inte så opersonliga och våldsamma tolkningar av besten. Jag föredrar när den kan tänka, är nefarious, lömsk och destruktiv på mer subtila vis.

Här är en kasse exempel på Beast-natures från KotE.

 

[Blasphemy]

Nu har du fel igen Ymir. Fel, fel, fel!


Det blir ju lite tragiskt att säga att en klan är detsamma som dess nackdel - vilket det blir i fallet med Malkaverna och Nosferatu. Jag tycker att du kan ha kvar de koncepten utan att för den delen säga att det är klannackdelarna.

Sedan Ventrue, Lasombra... alltså... näe... Om man nu vill ha sådana quirks kan man ju välja sådana vid rollpersonsgenrereingen.

Så... du har fel. Jag har rätt.

 

[Blasphemy]

Jag gillar inte så opersonliga och våldsamma tolkningar av besten. Jag föredrar när den kan tänka, är nefarious, lömsk och destruktiv på mer subtila vis.

Som jag skrivit ovan tycker jag också att Frenzy är lite tråkigt. Men om man nu har med Frenzy som koncept så borde man ju faktiskt kunna provocera fram den.

 

[Genesis]

Har inte Vampire nå'n sorts Willpower-poängekonomi? Använd den. Jag tycker såhär: att besten tar över för att man misslyckades med ett slag är kasst om man är ute efter ångest. Spelarens upplevelse blir att det inte är hennes fel. Det var ju tärningarna som tvingade till frenzy. Istället bör du fixa till en valsituation där spelaren väljer att göra hemska saker. Detta är vad jag försökt få till i Döden är svart av kval och det funkar bra (jag vet, för jag snodde det från mitt andra ångestspel Det sjätte inseglet). Gör såhär:

Alla vampyrer har några saker som är frezy-triggar. Att vara tom på blod och se någon blöda och allt det där. Sätt upp några punkter som känns vettiga. Inte alltför många. Förutom dessa har även varje vampyr en egen frenzy-trigger. Någons kanske är att bli förolämpad, någon annan fick sin sire dödad och huset nedbränt och går nu i frenzy vid lukten av brand, eller nå't.

När en trigger dyker upp erbjuder SL en eller ett par poäng Willpower. Om spelaren går med på att gå i frenzy får hon de poängen. Om hon inte går med på det måste hon betala lika många poäng. Att kämpa mot besten dränerar din viljestyrka.

 

[Poseur]

Alltså jag ser inte egentligen problemet om jag ska vara ärlig. Om du som SL känner att du känner dina spelare och deras karaktärer tillräckligt bra så bör du utan problem kunna sätta att det är dags för ett Frenzy-slag under grova förolämpningar. Liksom inte fan är det vettigt, kul eller dramatiskt försvarsbart att slå för Frenzy så fort någon säger "jag ska knulla di mama". Utan om de blir förolämpade i dramatiska situationer, där de har chans att bli förudmjukade och frustrerade utöver att bli fly förbannade över förolämpningen. Då är mycket väl ett slag för Frenzy lämpligt.
Givetvis så, om du har vettiga spelare så kommer de själva fråga/föreslå om det är dags för ett Frenzy-slag för deras karaktärer.

Sedan det här med att ta över någons karaktär är väldigt svårt och det finns många sätt att gripa tag i problematiken. Vissa lösningar passar inte varje grupp och andra lösningar passar inte varje spelare så du kanske behöver ha olika lösningar för olika spelare i din grupp.
Du kan lösa Frenzy på bla. följande sätt:
*Ta över karaktären och beskriv vad som sker, utifrån bestens perspektiv. Låt inte spelaren få tillbaka kontrollen förens scenen är avklarad eller spelaren verkligen säger nej och spenderar willpower(vilket du bör vara snäll och säga att man kan)
*Ta över karaktären, beskriv bara små enstaka tillfällen och frustrationen över att inte ha kontroll. Ge sedan tillbaka kontrollen till spelaren och beskriv vad som har hänt i omgivningen. Det är då upp till spelaren att ta reda på vad hans karaktär egentligen gjorde i Frenzy.
*Låt spelaren själv spela sin karaktär under Frenzy, beskriv saker mer simpelt, som att allting är hinder, objekt, byte eller fiender m.m.. Oavsett om det är vänner eller fiender. Vissa spelare klarar av det här bättre än andra, vissa behöver bara lite vägledning medan andra absolut vill inte spela en psykotisk mödarmaskin.
*Blanda att du och spelaren har kontrollen under Frenzyn, inte att besten och karaktären har kontrollen utan att spelaren och SL kontrollerar besten. så kan ni stötta och hjälpa varandra med hur den ska spelas ut.


Detta är bara några idéer givetvis och det står folk helt fritt att ignorera eller ta till sig.
Sedan behöver inte besten vara en fruktansvärt psykotisk rambo-mödarmaskin som skricker stutsar gormar och hoppar runt och slutar huvudet av folk för att fail:a på mind-rapeing(ursäkta ordvitsen.)
Utan beroende på vad personen har för Nature så kan besten agera mycket olika. Men även beroende på situation. Jag tror dina spelare skulle få en chock om nästa gång de Frenzade så beskriver du hur besten lungt och metodiskt går gram och kör in händerna i bröstkorgen på den där stackars människan, för att plocka ut hjärtat och sätter sig ner lungt och stilla och börjar klämma ut de sista dropparna blod ifrån det.
Experimentera





/Poseur