Jag skulle vilja peka på ett häftigt spel som jag köpte igår, och spelade idag. Det heter The Committee for the Exploration of Mysteries, och kan köpas i PDF-form här för ynka 10 dollar.
Spelet är spelledarlöst och utspelar sig hos kommittén där ett gäng äventyrare berättar för kommitténs sekreterare om sin senaste fantastiska expedition. Rollpersonerna berättar alltså i första person imperfekt om sina äventyr på den expedition de just deltagit i. Spelet utspelar sig i pulpens 1930-tal, och är inspirerat till stor del av Indiana Jones-filmerna.
Känslan när man spelar påminner om Münchaussen, men spelsättet är ganska annorlunda. Man turas om att sätta scener på olika platser på expeditionens väg, och varje spelare har en annan spelare som Opposition. När man frispelat sin scen en stud så säger man helt enkelt "Föga anade jag vilka faror som väntade mig", varpå oppositionen hittar på en fara. Det finns även gruppfaror som hela expeditionen tvingas samarbeta för att överkomma. Den sista scenen är alltid en sådan gruppfara, och varje gång minst två spelares glas är tomma när en scen avslutats, så fylls alla glas på igen, och en gruppfara triggas. Fräckt system.
Andra grejor som är coola:
* Alla faror är tajmade. Du har tre minuter på dig att överkomma en enskild fara och nio eller tolv (beroende på antalet spelare) för att överkomma en gruppfara, innan kommittén tröttnar och nästa spelare abrubt avbryter dig med sin nästa scen (alternativt misslyckas du och hela expeditionen drabbas, beroende på hur tärningarna ligger). Det ger ett hetsigt tempo i actionsekvenser, och jag har aldrig känt mig så uppjagad under rollspelande som när hela gruppen slogs mot brasiliansk polis i djungeln. Vi hade ont om tid, och beskrivningarna kastades fram: "Jag skjuter ut ett nät från min multigadget!" "Polisen tar fram en eldkastare och bränner sönder nätet i luften!" "Jag öppnar eld med min pistol!" "Polisens eldkastare har startat en skogsbrand!". Bam, bam, bam.
* När du hittat på något som du vill skall dyka upp igen i ståryn, så skriver du ned det i en expeditionslogg. Andra spelare kan nu tjäna Acclaim (spelets valuta) för att knyta in dem i historien vid senare tillfällen.
* Spelet kan spelas klart på ett speltillfälle och kräver inga förberedelser -- två saker som jag verkligen gillar. Man kan dock, om man vill, spela igenom mer noggrannt och därmed dela upp spelet på flera sessioner. Båda funkar.
* Varje rollperson har en Desire, vars öde avgörs av hur mycket Acclaim de lyckas skrapa ihop under spelomgången.
Sådärja, det var bara det jag ville säga. Häftigt spel som jag kan rekommendera. Har ni några frågor om det så kan ni ju ställa dem i den här tråden. Det här var inte tänkt som en recension; jag ville bara lyfta fram ett spel som jag upptäckte av en slump och som jag inte har hört talas om tidigare. Någon annan som provat det och kan berätta om sina erfarenheter?
Rekommenderas varmt till alla som diggar Baron Münchaussen.
Spelet är spelledarlöst och utspelar sig hos kommittén där ett gäng äventyrare berättar för kommitténs sekreterare om sin senaste fantastiska expedition. Rollpersonerna berättar alltså i första person imperfekt om sina äventyr på den expedition de just deltagit i. Spelet utspelar sig i pulpens 1930-tal, och är inspirerat till stor del av Indiana Jones-filmerna.
Känslan när man spelar påminner om Münchaussen, men spelsättet är ganska annorlunda. Man turas om att sätta scener på olika platser på expeditionens väg, och varje spelare har en annan spelare som Opposition. När man frispelat sin scen en stud så säger man helt enkelt "Föga anade jag vilka faror som väntade mig", varpå oppositionen hittar på en fara. Det finns även gruppfaror som hela expeditionen tvingas samarbeta för att överkomma. Den sista scenen är alltid en sådan gruppfara, och varje gång minst två spelares glas är tomma när en scen avslutats, så fylls alla glas på igen, och en gruppfara triggas. Fräckt system.
Andra grejor som är coola:
* Alla faror är tajmade. Du har tre minuter på dig att överkomma en enskild fara och nio eller tolv (beroende på antalet spelare) för att överkomma en gruppfara, innan kommittén tröttnar och nästa spelare abrubt avbryter dig med sin nästa scen (alternativt misslyckas du och hela expeditionen drabbas, beroende på hur tärningarna ligger). Det ger ett hetsigt tempo i actionsekvenser, och jag har aldrig känt mig så uppjagad under rollspelande som när hela gruppen slogs mot brasiliansk polis i djungeln. Vi hade ont om tid, och beskrivningarna kastades fram: "Jag skjuter ut ett nät från min multigadget!" "Polisen tar fram en eldkastare och bränner sönder nätet i luften!" "Jag öppnar eld med min pistol!" "Polisens eldkastare har startat en skogsbrand!". Bam, bam, bam.
* När du hittat på något som du vill skall dyka upp igen i ståryn, så skriver du ned det i en expeditionslogg. Andra spelare kan nu tjäna Acclaim (spelets valuta) för att knyta in dem i historien vid senare tillfällen.
* Spelet kan spelas klart på ett speltillfälle och kräver inga förberedelser -- två saker som jag verkligen gillar. Man kan dock, om man vill, spela igenom mer noggrannt och därmed dela upp spelet på flera sessioner. Båda funkar.
* Varje rollperson har en Desire, vars öde avgörs av hur mycket Acclaim de lyckas skrapa ihop under spelomgången.
Sådärja, det var bara det jag ville säga. Häftigt spel som jag kan rekommendera. Har ni några frågor om det så kan ni ju ställa dem i den här tråden. Det här var inte tänkt som en recension; jag ville bara lyfta fram ett spel som jag upptäckte av en slump och som jag inte har hört talas om tidigare. Någon annan som provat det och kan berätta om sina erfarenheter?
Rekommenderas varmt till alla som diggar Baron Münchaussen.
