Nekromanti The Game - powertekniker

[Rising]

Nu när Saxifrage läst The Game och skrivit ett inlägg om det (längre ned) så blev jag så sugen att jag läste om boken. I Sax's tråd blev det prat om vad friform var, och det intresserar mig inte, men däremot blev jag sugen på att se om man kunde översätta trick från PUA-världen direkt till rollspelshobbyn.

Så, utan vidare dröjsmål; här kommer några riktiga powertekniker ni kan använda i ert nästa spelmöte! Mer eller mindre "fula trick" att köra om ni vill prova att powergejma de sociala reglerna. Från raggarna - via mig - till er:

Positiv eskalering
Ni vet alla gånger ni försöker göra något som kräver spelledarens godkännande, och ni kan se honom stå och avväga huruvida han skall tillåta ert förslag eller inte. Såsom att ni försöker använda gardinerna som en fallskärm när ni hoppar ut från den åttonde våningen, eller när ni försöker övertyga stadsvakten om att er vän (som är efterlyst) är leprasjuk och att alla därför borde hålla sig undan.

Now, om ni tillåter spelledaren att tänka över dessa situationer, då har ni redan förlorat. Visst, han kan gå med på det, men om du låter beslutet ligga i hans händer stärker du hans auktoritet och underminerar din egen. Vad du behöver göra är att ge honom illusionen av att ha ett val, men i själva verket sätta scenen så noggrannt att spelledarens beslut kommer vara i din favör när det väl behövs.

Spelledare har två lägen; positivt och kritiskt tänkande. Det positiva tänkandet är "Ja, det här går bra! Alla har roligt! Jag är en bra spelledare! Mina spelare förstår mig, och jag har kontroll över äventyret!" och leder till ageranden i form av "mer av samma!" och "behåll flytet!" När spelledaren är i det positiva stadiet så är han tillåtande och går med på vad du föreslår. Det kritiska tänkandet är istället ett försiktigt och avvaktande stadie: "går det här verkligen? Gör jag det inte för enkelt för dem? Är jag en pushover? Måste jag inte sätta ner foten för att markera att det är jag som bestämmer?" osv. Varje gång spelet pausar och varje gång du frågar spelledaren något som han måste fundera över, så skiftas spelledaren från det positiva stadiet till det kritiska.

Vad du behöver göra är att ställa enkla frågor som manar till automatiska, jakande svar; frågor som ger spelledaren bekräftelse om att det är han som bestämmer och att han har lyckats beskriva miljöerna på ett bra sätt. När du frågar spelledaren "vi var på åttonde våningen, visst var det så?" så får du ett enkelt jakande svar. Den mest automatiska formen av svar. Och när du fortsätter; "och, eftersom Maximiliano är så högt uppsatt så antar jag att han har ett kontor med läcker utsikt, inte sant? Kanske till och med över parken?" så får du lite mindre automatiska svar, men desto mer uppmuntrande. Vad du gör är att bekräfta spelledaren; du ger honom illusionen av att ha beskrivit Maximiliano så bra att du som spelare förstår vilken utsikt han har fastän han inte ens nämnt det. "En fråga: Det lät på dig som om Maximiliano hade klass. Nu när vi är på kontoret, kan vi se att det bara var en fasad; typ, har han enkla persienner på fönstret som vanliga kontorsslavar; eller har han riktiga gardiner?" En sådan här fråga är lömskare. Vad du gör är att ta över beskrivningen av kontoret, men utan att ta kommando över berättelsen. Det är inte samberättande, utan vad du gör är du lurar spelledaren att tro att han beskrivit så bra att han inte behövt berätta om huruvida fönstret har persienner eller gardiner. Och eftersom han redan sagt "ja, ja" två gånger så är han inne i det positiva tänkandet. Det uppmuntrande tänkandet som leder till "javisst! mer av samma! håll det kokande!" Han kommer säkert ge dig gardinen du behöver för att kunna hoppa ut från fönstret.

Att få spelledaren att svara "ja" på enkla frågor är positiv eskalering, en "yes-spiral". Tre "ja:n" brukar vara tillräckligt för att man sedan skall få det avgörande "ja" man behöver.

Stjäl Temperaturen
Alla spelledare har "buying temperature"; deras stämning som måste ökas för att en konflikt skall lösas. Ingen spelledare vill framstå som en pushover (precis som ingen tjej vill känna sig som en hora), så du skall aldrig förvänta dig att första bästa förslag på en lösning skall fungera. Såsom att bara ringa snuten och tro att de skall lösa sin rollpersons problem. Spelledaren kommer att hitta på en anledning till att det inte funkar.

Vad du måste förstå är att du måste höja spelledarens temperatur innan han köper en lösning. Särskilt när ni spelar fisktanksäventyr där det saknas riktiga officiella lösningar på konflikterna. Grejen är att spelledaren inte skiljer på din temperatur och de andra spelarnas. Spelledaren har bara sin temperatur, och den gäller för er alla. Om du går in för tidigt och bränner ut alla dina bästa idéer så höjer, höjer och höjer du temperaturen utan att nå någon egentlig framgång, men får spelledaren att känna att han negligerar övriga spelare; varpå de sedan kan leverera sina bästa idéer och både casha in på spelledarens vilja att ge dem upprättelse för att han negligerat dem, samt den buying temperature som du ansträngt dig så hårt för att öka.

 

[krank]

Själv skulle jag vilja se hur samma tricks kan användas åt andra hållet; det finns gott om spelare som det är svårt att egentligen hålla någon som helst styr på.

med det sagt, gillar jag din genomgång. Det där med "ja-sägandet" och temperaturen har ju visserligen båda varit finfina käpphästar för såväl vissa reklamare som ockultister/magiker och hypnotisörer, men det känns ändå trevligt när någon diskuterar dem.

//Krank, som mer har problem med spelledare som är pushovers än sådana som faktiskt säger emot

 

[walium]

PUA-världen?

"Så, utan vidare dröjsmål; här kommer några riktiga powertekniker ni kan använda i ert nästa spelmöte! Mer eller mindre "fula trick" att köra om ni vill prova att powergejma de sociala reglerna."

Du kunde inte hitta några trick som gynnade gruppen som helhet istället för olika tekniker att "lura" (eller i alla fall manipulera) spelledaren?

 

[krank]

Re: PUA-världen?

Du kunde inte hitta några trick som gynnade gruppen som helhet istället för olika tekniker att "lura" (eller i alla fall manipulera) spelledaren?

Tror det skulle vara svårt; boken han refererar till är ju i praktiken en powergamingmanual för sociala situationer; dvs hur man raggar på effektivast möjliga sätt. Där finns inte plats för samarbete eller gruppgynnande saker. Det är ju så att säga ett "powergame", om man går efter vad boken säger.

 

[Gordeg]

Jag har varit med om en variant av positiv eskalering många gånger, fast ändå inte riktigt samma sak: Att spelaren först får spelledaren att gå med på två eller flera villkor och sedan försöker få spelledaren att köpa sin slutsats. Den tekniken kan se ut ungefär så här:
- Ligger det några döda soldater i helikoptervraket? (Ja")
- Är soldaterna stridsutrustade? ("Ja")
- Ok, då letar jag upp en skyddsväst i min storlek.
I det här fallet försöker spelaren få spelledaren att gå med på en i spelarens ögon logisk slutsats av de komponenter som spelledaren redan gått med på. Istället för att direkt fråga om han kan hitta en skyddsväst i sin egen storlek försöker han etablera bakgrundsfakta som stöder sitt mål, sedan ställer han sin fråga, fast inte som en fråga utan som ett påstående.

Gordeg

 

[Rising]

Negging & NLP

Mera tekniker. Jag delar upp dem i olika inlägg för att det ska bli enklare att läsa.

Negging
Många AFC:s tror att man når störst framgång i rollspel genom att ha så smarta idéer som möjligt och få alla runt bordet att häpna inför ens lysande rollgestaltningar. Det är fel, och fungerar inte hela vägen. Det gör snarare spelledaren för passiv - till en betraktare - och sänker dennes känsla av delaktighet och kontroll.

En "neg" är en negligering, en sorts halvförolämpning för att demonstrera att du ännu inte är så imponerad; att spelledaren måste försöka hårdare. En framgångsrik spelare skall inte framstå som om han tävlar om spelledarens gunst, utan snarare uppträda som om han vore priset: Svåruppnålig och distanserad.

En field report med Vitulv som spelledare: I Galtevår kom vi fram till en kulle med något dött träd på, samtidigt som det var hög tid för oss att slå läger för natten. Med kommentaren "ja, vi övernattar väl här vid kullen och väntar på spökena, då" så neggade jag Vitulv och äventyret så pass mycket att han sedan erkände att det fanns spöken vid kullen, men att han sket i dem efter att jag visat hur förutsägbart det vore. Good powergejming!

I allmänhet borde man dock vara försiktig med neggandet, och framförallt se till att man inte framstår som så sur att man väcker en aversion hos spelledaren. Ens målsättning är bara att vara "avvisande, fast lämnandes ytterdörren öppen". Du skall inte få spelledaren att ge upp, utan få honom att försöka hårdare.

Jag blev en gång mycket framgånsrikt neggad av en spelare som aldrig avslöjade sina intentioner med sina undersökningar. En rollperson vaknade upp med minnesförlust, och helt paralyserad från midjan och neråt. Spelaren frågade om hans ben såg friska och starka ut. Jag sade "ja" och då fortsatte spelaren "Jaha, då måste du ha råkat ut för en olycka ganska nyligen, och inte vara född så där". Poängen var att jag hade föreställt mig att pojken skulle vara just född rörelsehindrad och blev tvungen att backtracka.

Genom att göra så där så underminerade spelaren mig och tog the frame; han klagade inte på mig eller tyckte att jag var en idiot, men han fick mig att anstränga mig hårdare för hans skull. Han fortsatte med att lukta på en pistol som låg bredvid sig, och återigen förstod jag inte riktigt vad han fiskade efter; så när han förklarade att han ville avgöra huruvida den nyligen hade avlossats så spelade jag med i hans spel och sade "ja", samt att jag lät just två kulor fattas i magasinet. Det är möjligt att om han inte hade neggat mig så hade jag gjort det svårare att avgöra huruvida pistolen hade avlossats.

Öht, så ansträngde jag mig ganska hårt för att ge honom bra ledtrådar och försöka tänka mig in i hans konfliktlösningar, samt att jag ansträngde mig väldigt hårt för hans skull i allmänhet. Han powergejmade mig duktigt, helt enkelt.

Men för nybörjare; håll er långt borta från gränsen till att göra spelledaren frustrerad. Ett enklare sätt att negga spelledaren är att låtsas tappa intresset och börja rita på ditt rollformulär när han talar med andra spelare, när äventyret blir rälsat eller när han hittar på bullshitanledningar till att dina planer inte lyckas; medan du istället ser till att skina upp, involvera de andra spelarna och öka stämningen runt bordet när han ger dig rörelsefrihet och du får ett flyt.

Ankare
Det här är en Neurolingvistisk Programmeringsteknik (NLP) och tillhör kanske de mest extrema typerna av powergejmande.

Idén är att känslor och reaktioner lagras i hjärnan tillsammans med övriga sinnesintryck de associerats med; vilket betyder att man senare kan trigga dessa känslor en gång till genom att åter presentera sinnesintrycken de associerats med. Associationen i sig har blivit känslans ankare.

För att programmera användbara känslor hos spelledaren (såsom uppmuntrad, tillåtande glädje) se till att ge honom någon tydlig - men naturlig - signal varje gång denna känsla infinner sig; såsom att luta dig framåt och gräva i chipsskålen i mitten på bordet, eller förstrött klia dig på hakan; varje gång som du anar spelledaren är uppfylld av den aktuella känslan.

När du senare vill frammana känslan vid behov, så utför du bara den signal som du ankrat känslan till. Du kommer förstås inte kunna manipulera spelledaren likt en marionett, men enligt teorin kommer du kunna förstärka känslor som ligger nära till hands.

Jag har aldrig sett någon ankra i verkligheten (men har youtubat lite idag och letat efter filmer från PUAs, kanske kommer jag hitta någon som gör det) och kan inte ens minnas mig ha sett någon spelare göra något som påminner om att ankra. Som spelledare har jag dock vissa tekniker som i efterhand delvis skulle kunna förklaras som ankring. Typ; när stämningen är hög kan jag ställa mig upp och spelleda - och på samma sätt kan jag göra det när jag vill öka stämningen lite extra när jag är rädd för att stämningen håller på att sjunka.

Men det kan förstås ha mer med att spelleda ståendes att göra, än med den här flummiga NLP-tekniken. Jag är dock sugen på att prova lite mer subtila ankare för att se om det här har någon som helst effekt. Om inte annat så låter det jätteroligt att prova, som ett litet spel-i-spelet.

 

[Rising]

PUA = Pickup Artist. Raggningsmästare.

Du kunde inte hitta några trick som gynnade gruppen som helhet istället för olika tekniker att "lura" (eller i alla fall manipulera) spelledaren?

Mina avsikter med dessa tekniker är mest att skapa en rolig tråd, en som man läser med ett visst mått av "skaka-på-huvudet-och-skratta-åt-tokigheterna", men som ändå också kan locka till någon sorts tanke och inspiration.

Jag gillade infallsvinklingen att powergejma och manipulera spelledaren för att vinna fördelar i den fiktiva världen eftersom det är en så helskön och vrickad inställning till rollspel. Några av teknikerna kan förstås också användas i andra ändamål - som gynnar gruppen som helhet i större utsträckning. Men det blev roligare så här.

 

[Rickard]

"Positiv eskalering
/.../
Vad du behöver göra är att ställa enkla frågor som manar till automatiska, jakande svar;"
Har du testat det här? I de fall folk har kört det på mig, så har jag börjar fundera varför personen ställer så ovidkommande frågor och vill istället att personen kommer med slutpoängen. Jag kommer dock inte ihåg om de lyckades eller inte, men det låter som något som visserligen skulle kunna funka, eftersom jag får en motivering (visserligen, numera så kan spelarna hitta på sådant utan att jag bryr mig - de är med och skapar historien och har de en rolig historia så kan jag lyssna på den).

"Now, om ni tillåter spelledaren att tänka över dessa situationer, då har ni redan förlorat."
Annars håller jag med om just detta. En spelare jag hade fick gratishandlingar genom att han agerade såsom föll honom naturligt. Om det kommer fram en stor demon i gränden så kunde han säga "Jag blir så rädd att jag slänger mig bakom en tunna" och spelledaren tyckte typ "Ja, varför inte?" och godkände det. Sedan blev det strid och alla andra fick slänga sig bakom soptunnor också. Den spelaren var en mästare på att manipulera (antagligen omedvetet?) spelledaren på det sättet.

"Stjäl Temperaturen
...
Vad du måste förstå är att du måste höja spelledarens temperatur innan han köper en lösning."
En teknik jag använder jätteofta (rollspel som i andra diskussioner) är att jag väntar ett tag med mina åsikter och lyssnar på de andra. Sedan tar jag och utgår från deras åsikter när jag framför mina åsikter. På så sätt får jag de att tänka "Åh, han tycker som mig" och blir intresserad på att lyssna vidare på vad jag har att säga.

Vet dock inte hur man kan manipulera spelledaren på detta sätt, då denne sällan avslöjar sina åsikter, men det funkar när man ska manipulera de andra spelarna i en diskussion kring vad rollpersonerna ska göra (och eftersom förslaget kommer sent, så blir väl spelledaren mer vänligt inställd till förslaget, som du skrev). För att återgå till The game-konceptet; hur stjäl man temperaturen för att få tjejer? Skickar man fram sina fula polare först innan man lägger in en stöt själv?

Två korta frågor (som jag säger kan få reda på om jag söker på The game på Wikipedia, men det är roligare att fråga för att påvisa att man inte förstår):

Vad står "PUA" för?
Vad står "AFC" för?

/Han som tackar för ett roande, intressant och annorlunda inlägg

 

[Rickard]

Re: Negging & NLP

"Negging
/.../
Genom att göra så där så underminerade spelaren mig och tog the frame;"
Det här är något som jag blir skitirriterad på, för det är ett sätt att sätta dit spelledaren. En av mina gamla spelare såg ibland rollspel som en strid mellan spelare och spelledare där spelledaren gick att överlista. Ok, klart det gjorde, för spelledaren är endast mänsklig. Jag blev bara så frustrerad på det så jag kunde säga "Kom till poängen. Vad suktar du efter?; med andra ord har du rätt med att man ska vara försiktig med neggning. Gör man det för mycket, så fungerar det som en vaccination - den utsatte går inte på det längre.

"Ankare
/.../
Jag har aldrig sett någon ankra i verkligheten..."
Plocka fram Call of Cthulhu säger åt spelarna att de ska spela rädda.

Slå dolda tärningar är ett jättegammalt trick för att öka spänningen. Det hela ligger inte alltid i att spelarna inte vet resultatet eller vad det står för, utan kan lika gärna ligga i att de vet vad som hände tidigare.

Det finns en mängd olika sätt att förankra och antagligen är de för uppenbara för att du kan se dem.

/Han som nästan tycker det är jobbigt när man läser böcker om mänsklig kommunikation och hur man blir skriven på näsan över de uppenbara sakerna som man aldrig tänker på

 

[Troberg]

För att återgå till The game-konceptet; hur stjäl man temperaturen för att få tjejer? Skickar man fram sina fula polare först innan man lägger in en stöt själv?

Nästan. Man skickar fram sina fulla polare först, sedan går man dit och schasar iväg dem.

 

[Rising]

AMOGing

AMOGing
AMOG är en förkortning för Alpha Male Of the Group; alfahanen som måste utkonkurreras för att en PUA skall kunna göra en DHV (=demonstrate higher value) och attrahera den HB (=Hot Babe) han vill ha. AMOG's är generellt sett naturals; de har en naturlig social känsla och är ofta fysiskt stora och starka - vilket betyder att en PUA måste använda ytterst finslipade tekniker för att reframe:a varje set han går in i om han vill nå framgång. Dessa AMOGing-tekniker och patterns har man dock nytta av i all interaktion med män, även i anställningsintervjuer och liknande.

I rollspelssammanhang är spelledaren den självklara alfahanen. Han är jocken - spelarna är nördarna. För att vinna status runt bordet och få andra att anpassa sig till ditt frame (särskilt viktigt om du gestaltar ledaren eller andra starka frontfigurer i gruppen - såsom en paladin) så behöver du erövra rollen som AMOG runt bordet.

Några riktlinjer:
När någon försöker tillrättavisa dig - överbevisa dem med ett minimum av ansträngning, eller var helt kall och få det att framstå som om de måste anstränga sig för mycket för att sätta sig över dig.

Här kommer ett exempel där spelledaren powergejmar för att återta rollen som AMOG från en auktoritär spelare (men samma teknik kan användas omvänt):

Spelare: Jag letar i mörkret efter telefonen och ringer 112.
Spelledare: Det går inte, det är ju strömavbrott.
Spelare: (mästrar, försöker AMOGga dig) Men nähä! Man kan ju alltid ringa 112! Telefonstationerna har ju reservkraft!

Möjliga svar:

Kort och sakligt-metoden:
Spelledare: Hushållet har Com Hem.
Spelare: Huh? Vadå? (ju vagare spelledaren varit, desto mer måste spelaren fråga och därmed underordna sig spelledaren. Om spelaren dessutom blir frustrerad och jagar upp sig så framstår han som extra underlägsen i förhållande till spelledaren)
Spelledare: Com Hem-telefoni fungerar inte som det vanliga telenätet. (men låt bli att läxa upp spelaren eller att kalla honom "dumskalle" eller liknande.)

Låt spelaren överanstränga sig-metoden:
Spelledaren: (helt neutral, tittandes neråt) Hur menar du då?
Spelare: Så här är det, bla bla
Spelledaren: (Visar ointresse och bekräftar inget spelaren säger, för att denne skall repetera sig, svamla och bli långrandig)
Spelare: (Repeterar sig, svamlar och blir långrandig)
Spelledare: (räcker stillsamt över Kult-boken, fortfarande kylig och med avvikande blick) Jag har för mig att det står något i den här boken som du har förbisett i ditt resonemang...
Spelare: Vadå? (återigen, hamnar i underläge gentemot spelledaren)
Spelledare: Jag vet inte exakt, tror det stod någonstans mellan kapitlet om andeväsen som besätter automatvapen, och stycket som beskriver hur nefariter kan vända ut och in på en människa med blotta tanken. Kanske i närheten av de där gatorna i Bombay som leder ut till Limbo? Börja kolla där. (vänder till sist upp blicken och fäster den i spelarens ögon tills han tittar åt ett annat håll)

---

En annan riktlinje: Fyll aldrig själv i ditt eget "rapport gap". Tyler Durden beskriver det så här:

When the boss of an office tells a joke, everyone laughs. When the beta male tells it, he worries that nobody will, and laughs at his own joke to fill in the so-called rapport gap.

För att erövra rollen som AMOG måste du se till att andra fyller i ditt rapport gap, du skall inte fylla i dem själv. Detta leder till frågan om huruvida man skall fylla i andras rapport gap.

Strictly speaking: Om du vill vara AMOG; egentligen inte. Om någon spelare säger "vi går väl tillbaka till värdshuset och sover, då" och de andra spelarna fyller i "ja", "mmm" och "japp" så rättar du in dig i ledet under den förste spelaren om du bekräftar dennes initiativ. Samtidigt kan du inte säga "ja, gå ni; själv skall jag gå omkring och solospela med spelledaren och fråga ut skumma typer nere vid hamnen i flera minuter medan ni får sitta där och se dumma ut", för då profilerar du dig inte längre som alfahanen över gruppen, utan någon som frigör sig från densamma.

Tyler Durden talar om "The Vibe", och att ställa sig utanför the vibe är såsom att försöka vara intressant men istället bli ett freak. Såsom att när en HB säger "kolla min tröja, är den inte söt?" svara "Har sett sådana förr. Jag har nyss kommit hem från Tokyo, där skulle ingen bry sig om en tröja likt den där" - liksom; den här killen har ställt sig utanför The Vibe.

Alltså måste man balansera ens ställning inom gruppen. Man måste fylla i rapport gap tillräckligt mycket för att ge good vibe, men samtidigt kunna utföra DHA. Ett knep är det som Rick H. kallar "Always have a better answer". Ge aldrig det förväntade, vanliga svaret. Se till att krydda din väg genom äventyret så att varje gång du står inför ett val så skall de andra bli nyfikna på vad du tänker göra. Istället för att bara fråga efter vilken belöning som väntar er om ni tar er an kontaktpersonens uppdrag - börja flörta med spelledarpersonen! Istället för att bara vänta på att spelledaren skall låta något intressant hända under resan; ta egna initiativ! Följ med de andra spelarna hem mot värdshuset, men se till att göra något på vägen ut/hem! Se till att vara den intressantaste personen runt bordet.

(Det här är faktiskt generellt sett ett bra spelartips. Och för att uppmuntra spelarna till det, så är det ett lika bra spelledartips att undvika call-and-response-spelledarstilen, och alltså låta bli att ställa frågor i stil med "ni ser rök komma från skogen. Vad gör ni?" för att istället försöka fokusera på så open-ended statements som möjligt. Alltså bara betraktelser som inte tycks leda så tydligt i en eller två bestämda riktningar.)

 

[Rickard]

Re: The Game - powertekniker [OT]

"Nästan. Man skickar fram sina fulla polare först, sedan går man dit och schasar iväg dem."
Haha, vad fult! Fast då har man inte sina vänner under så lång tid. Jag hade en polare som hade med sig en kille denne inte gillade och skämtade med denne för att framställa sig själv som en rolig person.

/Han som, denna gång, inte var den omskämtande individen

 

[Troberg]

Re: The Game - powertekniker [OT]

Haha, vad fult! Fast då har man inte sina vänner under så lång tid.

Är de tillräckligt fulla kommer de inte ihåg det...

 

[walium]

Re: AMOGing

"I rollspelssammanhang är spelledaren den självklara alfahanen. Han är jocken - spelarna är nördarna. För att vinna status runt bordet och få andra att anpassa sig till ditt frame (särskilt viktigt om du gestaltar ledaren eller andra starka frontfigurer i gruppen - såsom en paladin) så behöver du erövra rollen som AMOG runt bordet."

Jag ser det här som en rätt riskabel strategi. Försöker man sätta sig över människan bakom spelledarrollen så är det lätt att personen helt enkelt lägger ner kampanjen eller slutar att spelleda om han känner sig hotad och förnedrad. Försöker man sätta dit honom i hans roll som spelledare så har han tusen sätt att straffa spelaren tillbaka genom dennes rollperson och äventyret.

Spelledaren har mycket mer makt över gruppen, äventyret och omständigheterna än vad en alfahanne har i sin relation med det motsatta könet. När du raggar så är målet att förbättra dina chanser mot den utvalda kvinnan på alfahannens bekostnad och så småningom segla upp som ett mer attraktivt alternativ jämfört med honom. Här försöker du vinna kontroll över äventyret på spelledarens bekostnad men problemet är att du inte kan avskilja spelledaren ifrån äventyret på samma sätt som du kan avskilja tjejen ifrån alfahannen (och gå vidare till hennes/din lägenhet och ha sex eller vad nu tanken är). Den forne alfahannen kan alltid trösta sig med att det finns fler kvinnor som fortfarande ser honom som attraktiv alltså spöar han inte upp dig. Spelledaren kan reagera både genom att straffa din karaktär eller genom att byta spelgrupp. I inget av fallen vinner du såvida du inte själv aspirerade på att bli spelledare.

 

[Rising]

Har du testat det här? I de fall folk har kört det på mig, så har jag börjar fundera varför personen ställer så ovidkommande frågor och vill istället att personen kommer med slutpoängen.

Nä, det måste gå fort; och frågorna skall nästan snarare vara av socialt spel-karaktär. Mitt exempel var kanske dåligt. Det skall alltså vara en liten anspråkslös ritual med enkelt och automatiskt bekräftande av varandra; inte frågor som spelledaren måste fundera över.

Alltså snarare:
Kommer jag ihåg det här rätt?
Och har jag förstått det här rätt?
Kommer du svara ja på den här truismen? (vad som helst som typ alla skulle svara ja på)
...och...
Pang! Den riktiga frågan.

"Jag blir så rädd att jag slänger mig bakom en tunna" och spelledaren tyckte typ "Ja, varför inte?" och godkände det.

Bra exempel. Sådana där saker är så bra, för om spelledaren skulle neka en sådan grej så skulle han framstå som om han var småsint och sabbade tempot bara för att hävda sig själv.

För att återgå till The game-konceptet; hur stjäl man temperaturen för att få tjejer? Skickar man fram sina fula polare först innan man lägger in en stöt själv?

Tyler Durden (som mer än någon annan lade grunden för AMOGging) berättade om hur han stal temperaturen från alfahanar som redan gjort the ground work på tjejer. Han gick helt enkelt in i deras set och ut-alfade honom. När killen svarade med att överkompensera eller bli aggresiv, så kunde Tyler på ett enkelt sätt "bli en av tjejerna" och typ blicka åt tjejerna "vilket kräk, vad jobbig han är, vi går va?" på samma sätt som han var van att se tjejer blicka åt varandra när han själv misslyckats med sina sarges.

Vad står "AFC" för?

Average Frustrated Chump: Det är alla vi som varken är naturals eller PUA's. Vi som är generade och har dåligt självförtroende; och som inte kan några trix.

Men; när det gäller termer: En stor del av skönheten med att läsa The Game (eller postningar på PUA-forum) är när det används termer och förkortningar som man själv inte riktigt förstår, så för att få in den stämningen i den här tråden så översätter och förklarar jag bara de termer som behövs för att man ska förstå inläggen.

Så, när ni ser mig skriva något som ni inte hajar; så är det ett medvetet drag från min sida. Inte för att djävlas med er eller för att ni skall känna er utestängda, utan för att göra tråden exotisk och för att ge er en inblick i en helt ny sorts nördvärld (vilket på sätt och vis kanske också ger er lite insikt i hur vanliga människor ser på vårt forum?)

/Rising
som får bläddra som en galning i sin bok och på nätet för att hitta rätt termer, ord och citat. Det är inte så att jag kan allt det här.

 

[Rising]

Re: Negging & NLP

Det här är något som jag blir skitirriterad på, för det är ett sätt att sätta dit spelledaren.

Jag hatar det faktiskt också. Just det där exemplet med pistolen tror jag att jag nämnt i någon tråd om "dåligt spelande", eftersom jag tyckte så illa om det och istället föreslog att man som spelare skulle nämna sina intentioner klart och tydligt, innan man frågade om den där sortens grejer.

Men en teknik är ju en teknik, och det kanske går att använda den här tekniken på andra sätt, som inte ger samma resultat. Jag tror det handlar mycket om hur man levererar replikerna. Har man kul och framstår som vänskapligt ofarlig så tror jag det funkar; det blir ingen prestigeförlust för spelledaren. Men om man framstår som någon som försöker sätta dit spelledaren så blir det lite jobbig stämning.

Plocka fram Call of Cthulhu säger åt spelarna att de ska spela rädda.
Slå dolda tärningar är ett jättegammalt trick för att öka spänningen

Ah, yes! Två mycket bra exempel. Iofs kan man nog förklara det på annat sätt än att det skulle vara NLP som var bakgrunden, men det du säger är ändå bra.

 

[Hjalle]

Kolon + O

Usch, positiv eskalering har jag använt pinsamt ofta i spelsammanhang. Börjat meningar med "Jag antar att ..., eftersom...", och skuffat in spelledaren så att han inte kan neka mig. Ibland direkt till regelfördel för mig eller för andra. "Ja, det här är ju inte direkt så riskabelt, det lär ju vara åtminstone +5 på slaget, annars hade jag knappast gjort det". Skamligt, egentligen. Kanske är det för att jag mest varit spelledare, och av någon smutsig anledning njuter lite av att styra spelet åt det håll jag vill.

Frågan är om jag ska sluta upp med det, eller om jag får ut mer av spelupplevelsen av dessa lite småglidiga aktiviteter. (-;

/Hjalle, är det rrråttorrr i lasten?

 

[Bunny]

Kalas med Big Bearnie (Spoiler: mina spelledare)

Eller: Konsten att sälja en idé

Mycket av det som Rising beskriver känner jag igen från tiden jag var en smutsig, slug och insmickrande telefonförsäljare (i höstas, vill säga). Jobbets stora utmaning kan sammanfattas med en frågeställning: Hur får jag en kund att tro att jag erbjuder något han vill ha? Jag var duktig på det - jag vann en mp3-spelare på grund av mina goda resultat.

Spelledare kan tillskrivas många saker - de är ett egensinnigt, bångstyrigt och envist släkte. Låt oss därför omformulera frågan efter våra behov: Hur förmår jag min spelledare att handla i mina syften?

Först av allt finns det något som heter kontaktfas - det är då försäljaren, i det här fallet Big Bearnie, inleder sitt samtal: "Tjena, Big Bearnie heter jag, jag ringer från företaget Büffel&Baug och undrar om jag kan få stjäla en minut av dig". Det intryck man gör då kommer prägla resten av samtalet, och kommer i högsta grad påverka dess resultat - man måste ingjuta förtroende i kunden. I rollspelssammanhang får detta representera det sociala kapital man kan tillgodoräkna sig hos spelledaren. Spelledaren är i regel mer välvillig mot en spelare som dyker upp i tid, hälsar ordentligt, inte stökar till, med mera. En mängd andra saker spelar naturligtvis in: Att du skrattar åt hans skämt, att du lämnar dammet/stöket/lukten i hans hem okommenterat - osv. Är spelledaren positivt inställd till dig har du halva inne, helt enkelt.

Nästa fas är att förmå spelledaren att inse att det finns ett problem att lösa. Det är nu Big Bearnie utsätter kunden för en serie ledande frågor: "Men hörrudu, visst har du också råkat ut för att taxeringsvärdena ökar?" ... "och att det i sin tur påverkar vad du får betala i villaskatt?" - Jag vet i princip redan svaret, och kunden kommer undan med att svara "ja" på båda frågorna (minns Risings kommentar om en "yes-spiral"). Om kunden vill lufta sina åsikter om sagda fastighetsskatt ställer jag naturligtvis upp på att tillsammans med denne ondgöra mig på allt vad fastighetsskatt heter. Det här är egentligen en argumenteringsfas, men där försäljaren ser till att stå för hela initiativet. Här ska du helt enkelt kasta ett par påståenden på spelledaren som denne har lätt att svara jakande på (OBS! Använd aldrig negationer: Formulerar du din fråga likt "Visst är det <u>inte</u> speciellt skoj när motståndet känns allt för överlägset" får du ett "nej" till svar - och "nej" faller alltid under kategorin "INTE BRA!"). Svamla sedan vidare ett tag ifall du lyckats uppbåda den indignation du eftersträvar: "Ja, det är det värsta som finns när det finns en slutboss man knappt kan slå!".

Nu är det dags för dig att formulera lösningen. Big Bearnie kanske lägger fram den som: "Nu är det så att vi på Büffel&Baug har en lösning på det här. Vi förfalskar gladeligen dokumentationen till skattemyndigheten för att du ska få betala mindre i skatt - och nästan helt utan kostnad också!" - Vill du vara lika framgångsrik som Big Bearnie är du lika noggrann: "Låter du min rollperson få tag i ett sådant där magiskt svärd [pekar på bild] blir genast skattväktardraken mycket enklare att slå!"

Oftast, men inte alltid, följer en till argumenteringsfas. Har du varit noggrann i din kontaktfas och framgångsrik i din problemframställning blir den piece of cake. Som försäljare är det här viktigt att våga "gå på avslut": "Jo... visst är det problematiskt om du åker dit, men eftersom vi är överens om så mycket - att skatten är dum, att du är fattig - så tycker jag absolut att du ska slå till. Ge det här en chans!"

Argumentationsfasen leder då till beslutsfasen, och likt en hund har du numera tränat din spelledare att svara "ja". Snart har du svärdet nedplitat på rollformuläret - gratulerar!

Den framgångsrika försäljningen ser ut som följer:
Kontaktfas -- Argumentering (problemframställning) -- Lösning -- Argumentering -- Sälj!
Resultatet blir KALAS!

 

[Bunny]

Laban och Jonny Fisring

Eller: Konsten att misslyckas

Problem uppstår när du ändrar ordningen på faserna i KALAS-modellen. Det kan Jonny Fisring berätta om. Struntar du i kontaktfasen och försummar problemframställningen kommer du möta problem. Det finns något som kallas för en LABAN-försäljare, och tvärt emot Big Bearnie börjar han med lösningen: "Hej, Jonny Fisring heter jag, och jag ringer för att jag har en lösning på dina inkontinensbesvär!"

Obeveklingen kommer det följas av en argumentationsfas, men där kunden kommer stå för allt initiativ: "Vilket jävla inkontinensbesvär?" "Hur känner du till det?" osv. Ingen vacker syn. Jonny Fisring är illa ute.

Kan inte Jonny utföra mirakel kommer nämligen denna argumentation följas av en beslutsfas på kundens villkor.

Det är inte det beslut Jonny hoppats på, för han har egentligen en helt okej deal att erbjuda. Ytterligare argumentering följer, där han trots allt vill få chansen att nämna alla fördelar och förmåner: "Men... kostnadsfri blöjvård! Ett extra par prostata-korkar medföljer! Allt du behöver göra är att betala frakten!"

Kunden har dock redan bestämt sig. Den litar inte på Jonny Fisring, tycker inte om honom och är minst av allt beredd att beställa någonting av honom. Det blir ett lika slutgiltigt som skoningslöst "nej!"

Den misslyckade försäljningen ser ut som följer:
Lösning -- Argumentering -- Beslut -- Argumentering -- Nej!
Resultatet blir LABAN!

 

[Sodivra]

Re: Negging & NLP

Iofs kan man nog förklara det på annat sätt än att det skulle vara NLP som var bakgrunden
Vad sägs om betingning? Är inte ankring bara ett annat ord för gammal god klassisk betigning?