Cybot;n340532 said:
FFS. Hela Egyptens varande är ordning mot kaos. De hade till och med en gud (Ma'at) som representerade deras "ordning/rättvisa/världsordningen som den borde vara" mot Isfet, som representerade kaos, världen utanför egypten och osämja. Och öknen var en del av ordningen, även om den representerade destruktiva krafter och Set (Guden över öken och stormar) representeras ofta (speciellt efter att Horuskulten blev associerade med faraonerna) som en grym och avundsjuk gud.
Så, om hela Egyptens varande är ordning mot kaos, hur förklarar du då att Öknen är ordning och Set är motståndare?
Nej. Kaos var "Allting utanför egypten", där inget var som det borde vara och social ordning, traditioner och allting annat inte existerade i den harmoni som egypten gjorde.
Eller utbytet mellan Hettiterna och Egyptierna (de krigade inte bara). T.ex. brevväxlingar mellan kungligheter på hyfsat personligt plan.
Ta också handelsvarorna på skeppet som förliste utanför Uluburun. Fartygets rutt omfattade Mykenerna, Egypten, och Hettiterna. Egypten hade en hyfsat stort utbyte med folk utanför sitt egna rike. Sedan att de kanske såg sig förmer än många andra är dock en annan femma, men tråden handlar om den hyfsade polariserade storyskrivande som är idag.
Sedan har Egypten en rätt lång historia, så vissa saker har svängt lite fram och tillbaka.
Och Asagudarna och Vanerna är snarare en samlig klassisk Himmelsgudar (Oden, Tor osv som representerar krig, rikedom, siarkonst, magi, lärdom) vs Chthonska gudar (Underjordiska/naturgudar Frej, Freja, Njord som representerar saker som natur och fruktbarhet). De som representerar kaos är jättarna och trollen.
Där en jätte är mitt bland dem och anses vara en av dem. Om jag inte missminner mig så bryr han sig mer om att hjälpa människor än de flesta andra av Asagudarna.
Överlag så säger jag bullshit att gott och ont som storytelling är en uppfinning av nationalstaten. De gör ett smalt plock av berättelser som stödjer deras tes och ignorerar resten. Jag menar...Aesop ffs. Persiska berättartraditionerna (både före och efter islam). Eller den kinesiska för den delen (där visserligen de 108 ödestjärnorna inte är perfekta personer, de är ju trots allt själar som från början var emoner och himmelsandar som har gjort uppror mot ordningen men sedan ångrat sig).
Är du säker på att det är mitt inlägg du skulle citera, eftersom jag också tog upp att gott mot ont inte kommer från nationalstaten?
Idéer som gott och ont har funnits bra mycket längre. Men inte som ett inneboende "väsen" och hur de är. De kan vara giriga och brutala, men någon kan både göra gott och ont i många andra traditioner. Det "goda" är inte bara "bländverk" för att lura folk då det utförs av en "ond".