Följer för tillfället TV serien The Outsider på HBO och känner att jag behöver ventilera. I vanlig ordning med Kings verk så börjar det alltid med något som fångar mitt intresse som tittare. I ”It” så var det barn som fler bortförda av Clownen Pennywise, I ”Storm of the century” var det öbor som blivit isolerade i en storm och som mördades av en främling, I den här historien är det en dubbelgångare som mördar barn och låter någon annan ta skulden.
Problemet med Kings grejer är för mig att det nästan alltid levereras en spännande premiss, men det fortsätter i långtråkiga dialoger och wisewords för att bara blir mer och mer skruvat så man när slutet väl kommer mest känner sig lurad på sin tid. Trots detta så får Kings filmer och serier ofta höga betyg.
Tänker jag närmare på det så har jag en liknande känsla för David Lynch produktioner. Twin Peaks hade en stark inledning men slutade med nån slags dvärg som pratade baklänges. Här finns det dock en annan slags (surrealism) och just surrealism i sin helhet kan vara ok (en favoritfilm är Meshes in the Afternoon från tidigt 40-tal) men mixen för mig yr och illamående.
The Outsider är ju bara cirka halvvägs, men jag får känslan att jag kommer bli besviken ”as f*ck” på avslutningen.
Är det någon som håller med, håller emot eller kan sätta en diagnos på mitt problem med dessa hyllade produktioner?
För att förresten sätta en rollspelsvinkel: Finns det inget rollspel med Stephen King tema ? Oneshots där det går övernaturligt mycket åt h-vete för folk?
Problemet med Kings grejer är för mig att det nästan alltid levereras en spännande premiss, men det fortsätter i långtråkiga dialoger och wisewords för att bara blir mer och mer skruvat så man när slutet väl kommer mest känner sig lurad på sin tid. Trots detta så får Kings filmer och serier ofta höga betyg.
Tänker jag närmare på det så har jag en liknande känsla för David Lynch produktioner. Twin Peaks hade en stark inledning men slutade med nån slags dvärg som pratade baklänges. Här finns det dock en annan slags (surrealism) och just surrealism i sin helhet kan vara ok (en favoritfilm är Meshes in the Afternoon från tidigt 40-tal) men mixen för mig yr och illamående.
The Outsider är ju bara cirka halvvägs, men jag får känslan att jag kommer bli besviken ”as f*ck” på avslutningen.
Är det någon som håller med, håller emot eller kan sätta en diagnos på mitt problem med dessa hyllade produktioner?
För att förresten sätta en rollspelsvinkel: Finns det inget rollspel med Stephen King tema ? Oneshots där det går övernaturligt mycket åt h-vete för folk?
