entomophobiac
Low Prep High Play
Book Seven: The World of Weyrth
Om det är något jag aldrig gillat i rollspel så är det långrandiga världsbeskrivningar av fantasivärldar. Särskilt den typ där någon tagit existerande namn och ord och kastat in dem som suffix och prefix i en slumpgenerator. Bryter vi isär Stockholm och Borås kan vi få Boholm och Stockås liksom - genialt! Lägg sedan på lite snicksnack om vem som handlar med vem, vad alla regenter heter, och lite mer eller mindre klumpigt generaliserande stereotypa citat som skall visa vad den genomsnittliga Boholmaren eller Stockåsaren tycker, känner, och tänker.
Sedan kommer religionsanalogerna till katolicism, islam, några antika polyteister, och så vidare, i en osalig röra. Och såklart alver, dvärgar, orcher, och så vidare, fast med fantasilösa ersättningsnamn (Gols är Weyrths orcher) som gör dem totally different from Tolkien genom att göra dem som Tolkien fast sämre.
Det här kapitlet är allt detta. Sextio sidor absolut nonsens som jag tror helt saknar intressenter. Ingen vill läsa någon annans halvdassiga Tolkienklon, för den som gillar det här materialet har redan skrivit sitt egna. Om det inte försämrade bokens bindning hade jag rivit ut sidorna och eldat dem.
Det enda som är användbart är slutet av kapitlet, som innehåller prislistor och tankar kring pengar, transporter, etc.
Det här kapitlet är för rollspel vad lightning bolt kid är för lajv.
Om det är något jag aldrig gillat i rollspel så är det långrandiga världsbeskrivningar av fantasivärldar. Särskilt den typ där någon tagit existerande namn och ord och kastat in dem som suffix och prefix i en slumpgenerator. Bryter vi isär Stockholm och Borås kan vi få Boholm och Stockås liksom - genialt! Lägg sedan på lite snicksnack om vem som handlar med vem, vad alla regenter heter, och lite mer eller mindre klumpigt generaliserande stereotypa citat som skall visa vad den genomsnittliga Boholmaren eller Stockåsaren tycker, känner, och tänker.
Sedan kommer religionsanalogerna till katolicism, islam, några antika polyteister, och så vidare, i en osalig röra. Och såklart alver, dvärgar, orcher, och så vidare, fast med fantasilösa ersättningsnamn (Gols är Weyrths orcher) som gör dem totally different from Tolkien genom att göra dem som Tolkien fast sämre.
Det här kapitlet är allt detta. Sextio sidor absolut nonsens som jag tror helt saknar intressenter. Ingen vill läsa någon annans halvdassiga Tolkienklon, för den som gillar det här materialet har redan skrivit sitt egna. Om det inte försämrade bokens bindning hade jag rivit ut sidorna och eldat dem.
Det enda som är användbart är slutet av kapitlet, som innehåller prislistor och tankar kring pengar, transporter, etc.
Det här kapitlet är för rollspel vad lightning bolt kid är för lajv.