Jag är försiktigt hoppfull. Jag kan ändå tycka att det kanske blir gött om Sauron kommer som en komet. Kom det t.ex. inte en komet innan pesten? Och så vidare. Järtecken på himlen etc -- ursäkta att jag inte har de korrekta referenserna längre — ett halvt liv sen jag läste Silmarillon. Men jag tror att jag gillar det här.
En sak som slår mig när jag läser den här tråden, och kollar på senaste trailern, är att när det visuella funkar i en viss typ av ”realistisk” fantastik, så finns det ofta en rätt tydlig historisk förlaga, som saker både är hämtade ur, och som de mer eller mindre diskret pekar emot: Star Wars originaltrilogi är som bekant väldigt mycket andra världskriget, och i LotR finns det väl många olika referenspunkter — Gondor känns som Byzans, som någon har nämnt — fast jag har alltid tänkt dem mer som italienare, romare, liksom modellsnygga med prydliga mustascher — riddarna ser ju ut som argentinska fotbollsspelare i rustning — och Rohirrim är kanske en sorts vikingar till häst, och hoberna är britter, och Isengårdsorcherna tycker jag — alltså helt och hållet en lekman — Isengårdsorcherna har en sorts reneässansstil i rustningar och vapen — något modernt och lite kantigt som ibland nästan rör sig mot första världskriget.
Hursomhelst. Jag upplever att när filmer och serier hamnar fel i det estetiska, när de tar fel ton och landar i en känsla av billiga kostymer, så är det nästan alltid för att de lämnar de historiska förlagorna och hittar på fritt, eller kör något mer "allmänt".
Jag kan lite grann känna att alverna i LotR ibland är ute och slirar i det där, med opraktiska coneheadshjälmar och alldeles för blanka, plastiga rustningar, och så Legolas, som väl bär nån sorts Errol Flynndräkt, egentligen, som jag minns det lite elakt sen jag såg filmerna, så sent som förra året sista gången — jag ser dem vartannat år säkert, och Legolas har väl lite skogsfärgade kläder och en sorts långkalsonger, och det ser ju bra och praktiskt ut, med massa spännen och ett krokigt svärd och alltihop, precis såna kläder en odödlig skogsninja antagligen skulle ha på sig på ett äventyr, men det ser ändå lite — påhittat ut. Eller? Det är liksom inte riktigt förankrat i en värld. Om ni fattar. I en weltanschauung. Om man jämför det med Rohirrim som har slingrande drakar täljda i trä på hustaken och vill förenas utan skam med sina förfäder som var stora krigare och rider ut i strid och skriker "Death", och så vidare, eller hoberna som röker pipa och har små västar i granna färger och äter tre mål mat innan lunch och har en massa lustiga sånger — det där hänger liksom ihop alltsammans på något mycket djupt liggande plan som hamnar bortom det ”uttänkta” just därför att det mer eller mindre är hämtat ifrån den gamla luggslitna verkligheten. Det kanske bara är jag.
Men ja, möjligen känns den här serien pyttelite "alvisk", i kläder och vad heter det, produktionsdesign. Liksom — vad hittar man för referens till hur allt såg ut tiotusen år innan originalfilmerna? Eller är det trettiotusen år? Jag minns inte, som sagt. Många år. Ska de se lite allmänt antikt ut då? Det går ju inte heller, eftersom Midgård inte har en historisk utveckling på det sättet. Men det verkar som att de kör lite på det här och där — folk har lite böljande, skimrande tyger och 3d-printade, snygga grejer.
Jag vet inte. Det är inte ett klagomål så mycket som en tanke om en svårighet de väl har ställts inför.
Jag har någonstans sett konceptmålningar av Numenor som vagt egyptiskt, faktiskt — alltså bara lite, bara en nyans av ”det forntida Egypten”, i det där andra, det som väl är mer åt medeltidseuropa, trots allt— men jag tyckte nog att det funkade, till exempel.
Men det kan nog ändå bli bra detta, tror jag.