Cassius said:
Varför tror du att kvinnor kom sist in på arbetsmarknaden? Jag tänker att det är ett resultat av att stora delar av kvinnorsarbete är och har varit oavlönat. De är ju inte direkt så att kvinnor kom senare inpå på arbetsmarknaden i sin helhet. De kom senare in metallindustrin, i de reproducerande sektorerna har de ju alltid varit närvarande. När arbetet var förlagt till hemmet så arbetade ju kvinnor i samma utsträckning som män men då avlönades de sämre i och med att de i praktiken inte ägde något.
Med arbetsmarknaden avses avlönat arbete, och kvinnor kom inte ut där på bred front förrän kring andra världskriget. Det skedde då företrädesvis i vissa yrken, och dessa yrken hade då låg status och låg lön. Dessa yrken har fortfarande låg status och låg lön, men idag är könsfördelningen mindre extrem, vilket svarar för att löneklyftorna mellan könen minskat. Löneklyftorna mellan yrkena kvarstår dock.
Så, om man ska lösa kvinnornas problem så gäller det "Utbilda er och gör karriär inom bra betalda yrken".
Däremot, ska man lösa klassproblemet, så är det en fråga om att minska löneklyftor.
Cassius said:
Arvsrätten slog undan benen för kvinnligt ägande osv.
Javisst, men det kan man inte skylla på idag.
Cassius said:
Självklart är klassproblematiken de mest härskande problemet. Jag menar att dessa rör sig kors och tvärs igenom frågan. Arbetsdelningen på macro och micro nivå visar ju att de ekluderas ur stora delar av samhället. Ta t.ex högre positioner inom akademin, kvinnor utbildar sig i mycket högre grad än män men trots det så innehar de mycket färre positioner på universitetet. Detta gäller män som kommer från lågutbildade hem, per capita är de underrepresenterade på universitetet. Det är ett samhällsproblem ur forskningssynpunkt.
Jag håller med dig i fakta här, men inte i slutsatser.
Anledningen till att vi ser färre kvinnor i samhällstoppen är att förändringar sker långsamt. Det tar tid att arbeta sig upp. Eftersom kvinnor tidigare varit mindre benägna att utbilda sig längre så är det färre kvinnor som arbetat sig upp på de posterna. Hur många kvinnor i högre studier vi har idag har ingen effekt på hur många vi har i ledande position idag, den effekten kommer om 30-40 år eller så. Den fördelning vi ser idag motsvarar hur folk utbildade sig för 30-40 år sedan.
Det är alltså inte en medveten exkludering, såvitt jag kan se.
Det är ungefär som att man inte ser effekten av minskad spädbarnsdödlighet i hur många som finns på arbetsmarknaden förrän efter sådär 20 år.
Cassius said:
Lön är ett av problemen men de svarar ju inte på våldet mot kvinnor eller mängden självskade beteende. Jag märkte att de bitarna som jag nog skulle påstå är de värsta effekterna av könsmaktsordningen inte fick någon vidare plats när du gick igenom mina inlägg. Det är rent utsagt förjävligt att den farligaste platsen för min syster(enligt statistiken) är hennes eget hem.
Du skrev tidigare att detta gällde män också, det stämmer inte. Hemmet är inte den farligaste plasten för män. De blir såklart utsatta för brott men inte våld. Våld blir män utsatta på gatan av andra män. Män blir mördade av andra män.
Det är alltid störst chans att det är en närstående som är förövaren vid våldsbrott, oavsett kön. Artikeln från BRÅ motsäger inte det, och Aftonbladet betraktar jag som en väldigt opålitlig källa (och den motsäger iofs egentligen inte heller det).
När det gäller självskadebeteende så finns det också bland både män och kvinnor, men i olika former. Män tenderar att vara mer utlevande, super, slåss, idrottar, kvaddar bilar och liknande självskadebeteenden.
Återigen, statistiken blir konstig om man inte tittar på alla varianter som förekommer, utan bara tittar på ena sidans typiska beteenden.
