Nekromanti There are causes worth dying for, but none worth killing for

[God45]

[FONT=Times New Roman, serif]Jag har börjat spela en Pacifist i D&D kampanjen jag spelar i och det är jättekul "Ledsen, men min religion accepterar zombier som en livsform så jag kan inte anfalla dem heller...". För att kompensera för min brist på våld har jag byggt en superhelare/buffare/de-buffare och bidrar nog mer till gruppens framgångar än om jag hade spelat en mer balanserad karaktär. Det är också kul att kunna ta den moraliska höggrunden i alla interaktioner eftersom jag inte kan skada någon (4ed har ett feat som stunnar en ifall man attackerar någon) och på det sättet kunna förhandla med potentiella fiender som inte hade pratat med någon med ett vapen i handen.[/FONT]

[FONT=Times New Roman, serif]Så, har ni några upplevelser av att spela pacifistiska karaktärer i spel med mycket strider? Spelar ni spel utan strider i helt är det helt ointressant för den här tråden, det är en annan sak än att spela en karaktär som inte skadar andra även när där är våld som genomsyrar kampanjen.[/FONT]

 

[Krille]

Bäst funkar det i spel med konfliktresolution, där en konflikt är en konflikt är en konflikt, oavsett om den sker med vapen eller ord. I sådana spel kan pennan bli mäktigare än svärdet. De andra rollpersonerna kan fajtas med vapen, men jag tar itu med orden istället.

Bland spel med handlingsresolution (dvs spel som funkar som D&D) så har det gått bäst med Marvel Heroic Roleplaying, eftersom det spelet istället säger "en skada är en skada är en skada", oavsett om den härstammar från ett superslag, en kraftstråle eller en argumentation.

Det viktiga här är att spelaren ska ha ett praktiskt val. Valet att inte slå och slå är inte ett val, eftersom det är skittrist. Valet mellan att argumentera och att slå är däremot ett vettigt val, om argumentationen kan leda till någon praktisk effekt. Jag föredrar att den praktiska effekten är gelémässig snarare än GM fiat. Gelémässiga effekter kan spelaren förutse och välja mellan, och är alltså ett val som leder till en praktisk effekt. GM fiat är svårare och ställer krav på att man kan sin spelledare. Inte helt sällan är rätt val att tillfredsställa spelledarens smak, vilket inte nödvändigtvis är min i linje med rollpersonens karaktär, ståryns bästa eller vad jag vill.

Och det är här som Marvel Heroic Roleplaying elegant löser problemet: Mental Stress är lika mycket skada som Physical Stress, och jag kan utan problem ta värden som riktar sin effekt mot Mental Stress snarare än Physical. Det gör att min pacifistiska rollperson faktiskt har val som spelar roll i fajten och kan ta sig an överste Stryker personligen medan mina med-X-men slåss mot hans sentinels.

 

[Zappelina]

Det låter som en rolig grej att spela den enda pacifisten. Som Krille säger ställer det nog krav på spelledaren i ett spel som D&D. På ett sätt tänker jag att det är lite som att spela fia-med-knuff med schackpjäser. Å andra sidan låter det som att du har en aktiv roll med buff/de-buff och helning. Kanske ger det en extra krydda till striderna eftersom de inte blir lika självklara när din karaktär ibland kan tala er ur dem?

Själv har jag ingen erfarenhet av att spela pacifist, visst oduglig eller feg eller så men inte pacifist. Min erfarenhet är att om man prövar lite fia med knuff så blir schacket roligare.

 

[God45]

Det låter som en rolig grej att spela den enda pacifisten. Som Krille säger ställer det nog krav på spelledaren i ett spel som D&D. På ett sätt tänker jag att det är lite som att spela fia-med-knuff med schackpjäser. Å andra sidan låter det som att du har en aktiv roll med buff/de-buff och helning. Kanske ger det en extra krydda till striderna eftersom de inte blir lika självklara när din karaktär ibland kan tala er ur dem?

Själv har jag ingen erfarenhet av att spela pacifist, visst oduglig eller feg eller så men inte pacifist. Min erfarenhet är att om man prövar lite fia med knuff så blir schacket roligare.

Jag tänker mycket att det ställer krav på mig som spelare. Vi kör en 4core D&D kampanj som är blodig och fruktansvärd och jag bestämde mig för att göra en optimistisk helare. Om jag inte hade hjälp gruppen hade det inte varit en ok karaktär att dyka upp med i den här kampanjen. Vilket är anledningen till att jag byggt en super helare/buffare/debuffar karaktär. Så vill man göra något utanför mallen på det här sättet tycker jag att det ganska långt är ens eget ansvar att få det att fungera. Det är som att spela en väldigt direkt och våldsam karaktär i ett politiskt spel, det gäller att bygga den så man passar in i så fall och tillför något till spelet.

 

[Zappelina]

Ja, det är klart att det ställer krav på dig också, men det väljer du ju själv och det är väl det du är ute efter, att pröva vad som är möjligt inom reglerna?

Jag tänker att striderna också blir roliga eftersom du blir så nischad och bara kan göra vissa saker?

 

[God45]

Ja, det är klart att det ställer krav på dig också, men det väljer du ju själv och det är väl det du är ute efter, att pröva vad som är möjligt inom reglerna?

Jag tänker att striderna också blir roliga eftersom du blir så nischad och bara kan göra vissa saker?

Ja då det var därför jag gjorde det

Jag gillar att vara fokuserad på att hjälpa resten av gruppen och inte behöva rulla tärningar så jag tycker det är hur kul som helst att spela.