Nekromanti This is living...

[kängtrollson]

Jag vill börja med att påpeka att jag hatar Tv-reklam så till den milda grad att jag ibland helt seriöst funderat på att slå en hammare genom bildröret när en långfilm avbryts för att visa att jag måste köpa den nya deon för att visa att jag är en man som bryr mig om mind hud och liknande saker. Jag måste också påpeka att jag inte ens ser mycket på TV.

Så ser man Playstation 3 reklam den sin slogan "This is living"...
Där gick jag sönder tror jag. NEJJJJJJJJ: ATT SPELA PLAYSTATION 3 ÄR FAN INTE ATT LEVA!!! Det är fan den mest sorgliga slogan jag hört. Datorspel och Tv-spel i all ära, båda alternativen är rolig och trevlig underhållning, men det känns sorgligt att veta att det finns snorisar som sitter halva sitt liv framför dumburken och blir feta i stället för att göra något vettig. Du har ingen praktisk nytta av att kunna spela "Guitar hero" felfritt om du plötsligt skulle vilja lira i ett band. "Life won´t wait". (Rancid).

Dagen sura gubbe inlägg

 

[krank]

Trots att jag spenderar omkring 90% av min vakna tid framför datorn, så håller jag med på de flesta punkter. Jag hatar också reklam (det är därför jag inte kollar vare sig film eller tv-serier på TV längre. Som 26-åring har jag redan sållat mig till gruppen människor som mest kollar SVT's riksdagsdebatter på TV). Att spela PS3 är inte att leva. Skitfånigt är det. Att spela rollspel är att leva, det vet ju alla =)

Nå - jag spenderar de resterande 10%%:en av min vakna tid med att antingen äta eller träna, så tjock blir jag tyvärr inte. Och jag spelar inte, jag är social (via forum etc), jag bildar mig (läser böcker, tidningar och faktasidor).

MEN - faktum är att om man skulle vilja starta ett band så kan man mycket väl begagna sig av sin Guitar Hero-gitarr. Det är inte svårt att koppla den till en dator och nyttja den som en mycket simpel midi-grej nämligen.

 

[Lindenius]

Face it…

…ni börjar bli gamla.

//erik. välkommen till klubben

 

[walium]

Datorspel räddar liv!

Hur ska kidsen annars lära sig hur man överlever ett anfall ifrån en arg älg?

 

[Rising]

Du har ingen praktisk nytta av att kunna spela "Guitar hero" felfritt om du plötsligt skulle vilja lira i ett band.

Du har faktiskt inte så stor nytta av att kunna spela gitarr om du vill få hög poäng i guitar hero heller.

det känns sorgligt att veta att det finns snorisar som sitter halva sitt liv framför dumburken och blir feta i stället för att göra något vettig.

Kanske, men om jag fick välja mellan att antingen ägna ett liv åt att bara ha kul med spel, kultur och lekar å ena sidan; eller att bara ägna mig åt "vettiga" saker (tjäna pengar, utbilda mig, träna mig, göra en insats för världen, sätta min prägel på historien, whatever) så tycker jag det första låter bättre.

Själv kan jag varken lira gura eller guitar hero, men om jag skulle göra det så skulle jag göra det för dess egen skull. För att det var roligt. Inte för att jag skulle lära mig en färdighet som tillät mig att spela med ett band. En sådan inställning är inte "liv" för mig, utan "jobb", och jag tycker enbart det är meningsfullt att jobba för att man måste det för att kunna leva. Att jobba för att sedan ägna sig åt en hobby som i princip bara är att betrakta som ett extrajobb... Nä. Det är främmande för mig.

Så, nä, jag är nog på tjockisarnas sida i det här fallet.

(Om du nu inte menade att det skulle vara en jättestor skillnad på olika lekfulla aktiviteter, såsom att "jamen det är ju okej att spela riktig gitarr, men meningslöst att spela guitar hero", då jag respektfullt måste meddela att du är fånig)

 

[Sanjuro]

Re: Datorspel räddar liv!

Life imitating art imitating... life?

Sanjuro, förvirrad.

 

[kängtrollson]

Om man vill bli ihågkommen efter sin död som en person som spelade mycket dator? Eller vill man åstakomma någonting nånsin? Tro mig, när jag var 11 år ville jag inget hellre än att äga ett sega 8 bitar och spelar både Ps2 och gamla Amigaspel (på en Amiga) så jag fördömmer inte tv-spel. Jag anser dock att Tv-spel är underhållning inte någnting som för en sund människa bör vara deras liv. I efterhand så är jag glad att Morsan tvingade oss att vara ute och leka i stället för att spela tv-spel hela dagarna. Jag är inte på något sätt en sportfantast, de enda sporter jag hållt på med är Streetbasket och Boxning och jag tycker inte att man behöver ägna sitt liv åt att försöka "bli någontin".
Men...
Enligt mig vill man nog som vuxen kunna tänka tillbaka på när man som yngre:Åt levande sniglar, försökte hoppa över det leriga diket och trillade i, måla de om cykel utan lov, råkade bada med kläderna på i februari, smygrökte bakom skolan, slog sig fördärvad i skateboard rampen för att man påstod att man kunde åka, Smygdrack jummen folköl på en klassfest och diskuterade musik, spelade Drakar och Demoner i en sunkig källare, försökte få ihop saker och ting med den där tjejen eller killen man gillade, tittade på motorsågsmasakern och inte sov på en vecka och mycket mer.

Eller?

 

[kängtrollson]

Ja, det är sant, men en leksakskeyboard för 300 hanterar nog general midi bättre.

 

[Rising]

Jag anser dock att Tv-spel är underhållning

och

I efterhand så är jag glad att Morsan tvingade oss att vara ute och leka i stället för att spela tv-spel hela dagarna

...går inte riktigt ihop.

Du tycker inte att vara ute och leka är underhållning?

Enligt mig vill man nog som vuxen kunna tänka tillbaka på när man som yngre:Åt levande sniglar, försökte hoppa över det leriga diket och trillade i, måla de om cykel utan lov, råkade bada med kläderna på i februari, smygrökte bakom skolan, slog sig fördärvad i skateboard rampen för att man påstod att man kunde åka, Smygdrack jummen folköl på en klassfest och diskuterade musik, spelade Drakar och Demoner i en sunkig källare, försökte få ihop saker och ting med den där tjejen eller killen man gillade, tittade på motorsågsmasakern och inte sov på en vecka och mycket mer.
Eller?

Allt du nämner nu är ju underhållning, mofo. Eller menar du att det skulle vara okej att minnas hur man tittade på motorsågsmasakern och blev rädd, men inte att man spelade Silent Hill och blev rädd? Vad är det för skillnad?

Annars håller du ju med Sony, om du nu menar att underhållning är livet.

 

[ripperdoc]

Man blir ingenting av att vara ute att leka heller, inte i större utsträckning än att spel är utvecklande. Men givetvis ska man göra något av sitt liv. Att skaffa välstånd kan vara det, att skapa och bli ihågkommen en annan. Man kan skaffa båda via spel.

Själv spelar jag aldrig datorspel längre och lirar väl en halvtimme PS3 i veckan. Det är inte tillräckligt lockande längre.

 

[krank]

Intressant nog, tycker jag, så är det fullständigt acceptabelt för vuxna män att vara helt uppslukade av fotboll eller hockey - nu snackar vi inte spela själva, nu snackar vi betala hutlösa summor för att gå på matcher, spendera mängder av kvällar i veckan åt att sitta med polarna och dricka öl och skrika åt TV'n när favvolaget gör mål, hålla reda på sinnessjuka mängder matchstatistik och onödigt vetande, vilka lag som vann vilket mästerskap vilket år och tack vare vilken spelare...

Men det är av någon anledning mer "barnsligt" att spendera motsvarande tid med att spela Final Fantasy, komma ihåg namn på marvelfigurer, eller träffas ett par kvällar i veckan och spela rollspel.

Skillnaden mellan att vara barn och att vara vuxen handlar om förmåga att ta ansvar och planera. Jag anser mig vara relativt vuxen vid det här laget - 26 år gammal, pluggar till lärare, håller i detta nu på och säljer av större delen av min samling transformersleksaker - men innebär det att jag ser någon anledning att ge upp rollspel, TV-spel eller liknande? Inte en chans. Det finns folk som dedikerar hela sin fritid åt sport, eller att skapa konst (teater, böcker, etc). Min fritid är dedikerad åt datorn, TV-serier och rollspel. Jag ser egentligen ingen anledning - alls - att se mina intressen som mindre värda än vilken Svenssons som helsts sportnörderi.


Jag har en bror. Han är född 87. När han var liten drömde han om att bli fotbo9llsproffs. Idag tränar han och dömer småkisar på fritiden, åker på matcher, spenderar hutlöst med pengar på sport av alla slag. Skulle aldrig drömma om att missa en titelmatch, då bokas allting av. Han har ett jobb (inte fast) - han jobbar inom äldrevården när han behövs. Han bor hemma hos mina föräldrar.

Och av någon anledning avses han av nån jävla anledning mer "vuxen" i sina intressen etc än vad jag gör. Kan inte nån förklara det för mig?

 

[w176]

Jämförelse med böcker

Jag håller delvis med, inte för att tv-spel är tv-spel utan jag tycker det kan vara lika illa med något kulturellt accepterat som böcker.

Häng med på jämförelsen. Böcker är kul men man har rätt ofta lika mycket nytta av dem som Guitar hero, å andra sidan kan man ha nytta av dem men det kan man med spel också (språkträning, fakta, logisktänkande, reaktionstider, abstrakttänkande osv kan alla förbättras genom spelande.) Både spel och böcker kan dock erbjuda berikande upplevelser i tanken.

Att bara läsa böcker dygnet runt förtvinar också din kropp. Att bara läsa dygnet runt isolerar dig socialt och får dig att missa en massa saker i livet i praktiken. Och jag känner faktiskt ett par sådana bokmissbrukare. Har varit det också. Eller för den delen finns det de som missbrukar att se på film dygnet runt. Jag känner till och med en fiskemissbrukare.

Ändå tycker jag att spel, böcker, film och även fiske kan bara otroligt berikande och de definitivt kan ha ett värde i livet, men jag tycker de ska balanseras upp med att man även ska ha ett liv i övrigt.

 

[krank]

Re: Jämförelse med böcker

Jag måste erkänna en sak - nämligen min okunnighet.

Jag vill gärna att någon definierar två saker åt mig, så får jag se om de betyder något eller om det bara är ord folk svänger sig med...

De ord/uttryck jag har svårt att sätta fingret på i sammanhanget är "nytta" respektive "ha ett liv".

"Nytta" i min ordbok är nämligen relativt - att man kan använda något man lärt sig i något sammanhang - att man kan använda något man läst i en bok när man spelar rollspel, till exempel. Ibland får jag intrycket av att andra menar annan "nytta", där det verkar ingå något skumt ideal där allting egentligen handlar om att skaffa sig ett arbete, familj med mera.

Och "ha ett liv" - det har jag väl så länge jag inte är död?

 

[w176]

Re: Jämförelse med böcker

Nu erkänner jag att jag gjorde lite fel argumentationsmässigt när jag slängde omkring med värde ord lite hur som helst.

Med nytta menade jag att något du har användning av i ett annat sammanhang som inte är relaterat till de första. (Att man har nytta av att ha spelat en FPS när man ska spela ett annats FPS är ganska självklart, utan jag menar något annat som öhm,,, När du tar jägarexamen)

Med "ha ett liv" menade jag det i bemärkelsen "ha ett socialt liv". med detta menar jag mellanmänskliga kontakter och känslomässiga relationer samt att en ganska stor del av dessa sker IRL i person. Dock lägger jag igen värdering i vilka det är eller vad ni gör. Sitter ni och spelar super smash bros tillsammans i soffan det en del av ditt sociala liv utöver spelandet. Samt att sociala kontakter ingår i din vardag

 

[krank]

Re: Jämförelse med böcker

Nu erkänner jag att jag gjorde lite fel argumentationsmässigt när jag slängde omkring med värde ord lite hur som helst.

Äh, jag tyckte om det - det gav mig en ursäkt att angripa värdeord som i såna här sammanhang ofta slängs omkring utan att folk faktiskt verkar ha tänkt efter så mycket.

Akademiker får ofta skit för att de använder "krångliga ord" som "ingen förstår". Intressant nog använder akademiker ganska sällan ord som inte är ganska väldefinierade, medan däremot "gemene man" använder en hel del ord och uttryck som inte alltid håller vid närmare granskning... =)

Så, ta inte mitt inlägg som ett angrepp mot dig eller vad du skrev - jag håller ju med dig, på många sätt.

Med nytta menade jag att något du har användning av i ett annat sammanhang som inte är relaterat till de första. (Att man har nytta av att ha spelat en FPS när man ska spela ett annats FPS är ganska självklart, utan jag menar något annat som öhm,,, När du tar jägarexamen)

Här uppstår skalbarhetsproblem. Man har nytta av att ha spelat Quake när man spelar t.ex Painkiller, och man har nytta av att ha spelat FPS när man spelar vissa tredjepersonsactionspel (dvs såna som mest är FPS fast man har kameran snett ovanför karaktären)... Men jag förstår hur du menar.

Med "ha ett liv" menade jag det i bemärkelsen "ha ett socialt liv". med detta menar jag mellanmänskliga kontakter och känslomässiga relationer samt att en ganska stor del av dessa sker IRL i person. Dock lägger jag igen värdering i vilka det är eller vad ni gör. Sitter ni och spelar super smash bros tillsammans i soffan det en del av ditt sociala liv utöver spelandet. Samt att sociala kontakter ingår i din vardag

Ah, dåså - "ha ett socialt liv" och "ha ett liv" är inte riktigt samma sak, men nu förastår jag vad du menade. Andra brukar kunna mena andra saker (ha ett liv = ha ett arbete, ha en familj, gilla sport...?)

Jag håller i stort sett med dig, förutom just IRL-delen. Det finns gott om folk som helt saknar socialt liv utanför MMORPG's och internetforum, och jag tycker inte att det egentligen finns någon anledning att se ner på detta förfarande. De lär sig sociala koder och sätt att interagera med andra människor, dvs kunskaper de kanske inte kunnat skaffa sig IRL. Och vissa trivs helt enkelt inte med det unmgänge som finns tillgängligt IRL - bor man i en mindre by eller så, är utbudet av IRL-umgänge begränsat.

 

[kängtrollson]

Tja, det hela handlar väl om att leva i verkligheten eller i den falska verkligheten. Det är trevligt att leva i den falska verkligheten ibland, men man skall inte förtränga att det finns en riktig värld man kan smaka på och riktiga människor man kan umgås med.
Givetvis så handlar lekar också om att underhålla sig själv, men man lär sig konsekvenserna av dumheter när man leker "in the real world"...

Så att inget smart arse påpekar det. Konsekvenser som att man kan inte bör kasta granater inomhus i GTA och sådana konsekvensers betydelse hör inte hit.

Jag har polare som inte gör annat än att jobba och spela WoW. De brukade spela Rollspel med oss andra, man kunde gå ut och ta en öl, man brukade spela musik ihop med dem och de brukade ha flickvänner. Jag saknar er

Klart att dessa träffar människor på nätet, men eftersom de enda de gör (vad jag har förstått av samtal med dem) är att de planerar olika raider i spelet och de inte träffar människorna de lirar med in person
så undrar man ju lite hur det står till...

Och... Jag pratar alltså om Socialt liv och att leva i verkligheten ibland, den värld där det gör ont att slå i huvudet.

Det handlar väl om att leva ett socialt och lärorikt liv och inte bara konsumera färdigpacketerad underhållning. Givetvis håller jag med om att det samma gäller böcker och filmer. Men till böckernas försvar så måste jag säga att de kräver ett lite större mått fantasi än vad som krävs för att kunna uppskatta Quake.
Jag var nog inte heller tillräckligt tydlig när jag postade mitt första inlägg, men först och främst handlar det inte om vuxna människor som väljer att spela tv-spel, utan om växande barn som behöver andra upplevelser än Dator och film.





Och sedan handlar det här inte om att vinna en diskussion, eller märka ord. Man kan väl Spela Silent Hill istället för att se skräckfilmer, datorspel är som jag tidigare sagt inte en "Farlig Bov" som måste undvikas till varje pris.
Det är inget fel på playstation 3 i sig, men mitt inlägg handlade om marknadsföring som säger att ett TV-spel är "Att verkligen leva".
Det tycker inte jag, men det är tillåtet att inte hålla med mig.

 

[Rising]

mitt inlägg handlade om marknadsföring som säger att ett TV-spel är "Att verkligen leva".
Det tycker inte jag, men det är tillåtet att inte hålla med mig

Well, det är inte mycket till diskussion, jag tror att jag förstår vad du menar. Men jag tror att ditt inlägg handlar mest om att du saknar dina kompisar, eftersom det är så motsägelsefullt att i ena stunden prata om vikten av autencitet och i nästa förorda rollspel, eller att prata om vikten av att vara social och i nästa stund förorda böcker.

Jag ser på Playstationreklamen lite på samma sätt som teknikmagasinets "meningen med livet"-slogan. Det är roligt och har självdistans; och är mycket intressantare än om man bara skulle prata om tekniken i sig, eller (ännu värre) vara grabbig eller pubertal.

Fast det säger ju sig själv att David Lynchs "welcome to the third place" är den bästa Playstationreklamen någonsin.

 

[kängtrollson]

Om du förstår vad jag menar så borde du inte tycka jag är motsägelsefull. Rollspel är förbannat kreativt och socialt och Att göra Tv-spel är Förbannat kreativt, men kanske inte så socialt. Det hela handlar ju om att inte ägna sitt liv åt att konsumera färdigpacketerade intryck. Men jag tycker inte man skall ägna hela sitt liv åt att läsa böcker eller spela rollspel heller.

Sedan har jag en förbannat stor distans till mycket jag häver ur mig osså

 

[Wyldstorm]

(hoppas alla kan melodin)
~De' ska va' gött å leva, annars kan det kvitta..~

 

[Evil Peter]

Men till böckernas försvar så måste jag säga att de kräver ett lite större mått fantasi än vad som krävs för att kunna uppskatta Quake.

Lite skevt uttryckt då du först nämner en kategori och sedan ett specifikt, enskilt exempel i en annan kategori. Det finns väldigt enkelspåriga och dumma böcker och det finns dataspel som kräver massor av fantasi. Quake tillhör inte direkt den kategorin så det känns lite billigt att välja just det som exempel.

Annars kan man ju lika gärna säga att dataspel gör personer kapabla att ta tag i saker själva jämfört med *slumpmässig dum bok* som bara lägger fram allt på ett fat.

Detta är inte ett argument för att dataspel är allt man ska hålla på med. Fast jag tänker heller inte säga vad folk borde göra då jag är väl medveten om att livsmål skiljer sig oerhört och min åsikt ska inte prackas på andra, så länge de inte förstör för sin omgivning (vilket brukar regleras med landets lagar).