Nekromanti Tid i fantasy

[skaraborgarn]

I Tolkiens värld går det flera tusen år och ingenting händer. den tekniska utvecklingen är senmedeltida och så är det med det.
Hur är det med tid egentligen i fantasy?
utspelas handlingen i miljöer där det är som hos Tolkien eller förändras samhället?
Ät tid viktig för spelmiljön eller något man inte tänker på?

 

[Jocke]

I game of thrones har de bronsålder i tusentals år, sen kom de på hur man byggde saker och sen glömde dom det. I Belgarion har mänskligheten, sen den skapades för några tusen år sen hittat på aningen bättre båtar - det finns ingen annan ras. I Adventure Time och Shanaraböckerna har undergången vart för så länge sen att det nuförtiden är en ”vanlig” fanatsyvärld. I
Conan är det bara en kort epok i mänsklighetens historia vi får se. I Discworld rör sig världen fram till tidigt 1800-tal men sen saktar den ner. Så man kan göra lite vad man behöver.

 

[God45]

Standard fantasy settingen är post-apokalyptisk. En gång i tiden var saker high magick och awesome. Sedan förstörde någon det för alltid och nu är saker mindre great. Därför det finns dungeons.

Men nej, tid är dumt och när mest ges en mytisk kvalité.

 

[skaraborgarn]

Vi pratade en gång jag och en som spelade och vi var lite av den åsikten att i en värld där magi finns finne inte behovet på samma sätt att hitta på nya tekniska innovationer.
Trollkarlarna kanske inte uppmuntrar folk att bygga tekniska grunkor?

 

[Jocke]

Jag har aldrig tänkt att våra naturlagar - med hur molekyler, evolution, bakterier eller sånt funkar har någon bäring i fantasy.

 

[skaraborgarn]

Jag har aldrig tänkt att våra naturlagar - med hur molekyler, evolution, bakterier eller sånt funkar har någon bäring i fantasy.

Jag låter nog som Anders Blix då jag sysslar med sådana frågor. Men det kan kanske vara kul med hjärngympa.

 

[entomophobiac]

Standard fantasy settingen är post-apokalyptisk. En gång i tiden var saker high magick och awesome. Sedan förstörde någon det för alltid och nu är saker mindre great. Därför det finns dungeons.

Jag har alltid upplevt den här grejen som ett uttryck för "det var bättre förr" hos författarna. Förr, när allt var enkelt, magi var mer magisk, svärden var vassare, alla hade jobb, och alverna hade spetsigare öron. Det är en av de saker jag har mest svårt för i fantasy överlag.

Personligen föredrar jag den typ av metodik som finns i Amber, där *allt* finns, men perfektionen—staden Amber—är mer medeltida av praktiska skäl (krut brinner inte, exempelvis) och därför är det alltid mer eftersträvansvärt att vara medeltida, eftersom alla vill vara som Amber för att Amber är coolast.

 

[Lightshy]

En av de bästa fantasy tids utvecklingen måste ändå finnas i Dragonriders of Pern böckerna.

Med risk för milda spoilers!

Det börjar som fantasy i största allmänhet med sin världs speciella tweek.
Efter några böcker görs det ett tidshopp bakåt till en närliggande tidsålder där man fattar att utvecklingen på visst sätt gått framåt från denna tidigare tidsålder till den i orginalböckerna.
Men det antyds också om något som hänt ännu längre tillbaka i tiden.
Sedan återgår böckerna till den ursprungliga tidsåldern och där börjar en tydlig utveckling framåt ske.
Genom geografisk undersökande och arkeologiska fynd visar det sig plötsligt att allt ingår i en scifi metaplott.
Något som för mig var ett av de häftigast aha momenten jag varit med om i en bokserie.

Sedan blandas det med Scifi/Fantasy

 

[God45]

Jag har alltid upplevt den här grejen som ett uttryck för "det var bättre förr" hos författarna. Förr, när allt var enkelt, magi var mer magisk, svärden var vassare, alla hade jobb, och alverna hade spetsigare öron. Det är en av de saker jag har mest svårt för i fantasy överlag.

Personligen föredrar jag den typ av metodik som finns i Amber, där *allt* finns, men perfektionen—staden Amber—är mer medeltida av praktiska skäl (krut brinner inte, exempelvis) och därför är det alltid mer eftersträvansvärt att vara medeltida, eftersom alla vill vara som Amber för att Amber är coolast.

Jag känner att just den typen av "HIMMLEN BRINNER, MORALEN ÄR ÖVER, DET ÄR SLUT!" Känslan är bäst. Fuck, jag skrev en bok om det med Vargåldern. Narrativen är slut och det finns ingen död av mening som narrativets död.

Men, sagt bättre än av mig:

Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.


Alla slåss mot alla av ingen anledning bortom nihilistiskt hat medan världen går under och inget av värde går förlorat är min favorit kampanjvärld.

 

[Jocke]

Jag låter nog som Anders Blix då jag sysslar med sådana frågor. Men det kan kanske vara kul med hjärngympa.

Det är ju inte som att det inte finns några regler, det är bara andra regler. Typ att evolution går jättefort, så att alver som bor vid strandkanten har gälar och simhud efter bara nån generation. Eller att ”halv” i halvalv betyder att det är en humaniod med alviska drag - inte en korsning av just alv och människa. osv.

 

[Jocke]

Skaraborgarn: och du har pratat alldeles för lite om din tjänstgöring utomlands för att låta som Blixt.

 

[Rymdhamster]

I tolkiens värld byggdes ju allt med magi, och magin håller sakta på att försvinna. Så de lever ju i en rätt "Mad max"-ig värld egentligen. Undergången är påväg.

I forgotten realms som ofta är än mer tekniskt avancerad bygger ju också typ allt på magi, och där sker det ju apokalypser med jämna mellanrum så folk får börja om från början hela tiden. Är det inte galna supermagiker så är det att magin bara försvinner hux flux, och sen kommer tillbaka.

 

[skaraborgarn]

Skaraborgarn: och du har pratat alldeles för lite om din tjänstgöring utomlands för att låta som Blixt.

Lämna Skaraborg? Aldrig!

Alverna bor vid Silverfallen.
Orcherna håller hus i Töreboda.
Halvlängdsmännen bor i Valle härad.

Draken på Kinnekulle vrålar.
Gastarna på Mösseberg vaktar en skatt.
Stråtrövarna på vägen upp mot Tiveden är mycket besvärliga sedan trollkarlen Stick slogs sig ihop med dem.

 

[ÅkeZorkh]

Det är ju inte som att det inte finns några regler, det är bara andra regler. Typ att evolution går jättefort, så att alver som bor vid strandkanten har gälar och simhud efter bara nån generation. Eller att ”halv” i halvalv betyder att det är en humaniod med alviska drag - inte en korsning av just alv och människa. osv.

Sånt kan man ju förklara med de facto existerande övervärldsliga krafter/gudar och så vidare.

Annars kan man ju tänka sig att exempelvis alver som lever för evigt inte har samma driv; samma ambition att göra avtryck i historien genom att uppfinna och så vidare. Vad vet jag.

 

[anth]

Tid gör allting komplicerat eftersom det tillför en fjärde dimension till de tre rumsliga - och vi människor har svårt att tänka i fler än två dimensioner.

Om vi ser på jordens historia: stenålder, brosnålder, järnålder, o.s.v.:
Den äldre stenåldern började för ett par miljoner år sedan.
Den yngre stenåldern började för c:a tiotusen år sedan
Bronsåldern började ett par tusen år före kristus.
Järnåldern började c:a år 500 f.Kr. och slutade med Vikingatiden c:a år 1000 e.Kr.

Problemet är att de olika åldrarna inte började samma år över hela världen, utan spreds och det kunde ta tusen år innan en ålder nått hela jorden.
Nästa problem är att utvecklingen accelererar:
Det är inte så stor skillnad mellan år 30000 f.Kr. och år 20000 f.Kr., men det är en jämrans skillnad mellan år 10000 f.Kr. och år 1.
Det är inte så stor skillnad mellan år 2000 f.Kr. och år 1000 f.Kr., men det är en jämrans skillnad mellan år 500 e.Kr. och år 1500 e.Kr.
Det är inte så stor skillnad mellan år 1300 e.Kr. och år 1400 e.Kr., men det är en jämrans skillnad mellan år 1850 e.Kr. och år 1950 e.Kr.
O.s.v.

Om man lägger en fantasy-kampanj under bronsåldern eller t.o.m. järnåldern är det inget problem om det går tusentals år utan att någonting händer.
Men många fantasy-världar envisas med att vilja lägga teknologin runt år 1400 e.Kr., på gränsen mellan medeltiden och renässansen - precis just som utvecklingen formligen exploderade.

Kort sagt: Fantasy har inget med verkligheten att göra så skit i att utvecklingen stannat precis före renässansen.
Du kan göra en karta där man ser hur långt utvecklingen nått i olika länder.
Men försöker du göra en karta hur utvecklingen spridits över tid får du problem. Du behöver istället flera kartor: en karta för varje utvecklingssteg - för vi människor har svårt att tänka i fler än två dimensioner.

 

[skaraborgarn]

Brukade alltid låta mina äventyr vara i någon slags 1400 tals inspirerad miljö. det blev praktiskt. Då finns alla rustningar och vapen. Helrustning blir inte helt lyckad om äventyren utspelas i någon slags Romarriket eller antikt Egypten.
På 1400 talet kan man ha både mäktiga feodalherrar samtidigt som man börjar ha en ordentlig myntbaserad ekonomi. Vill man kan man ha med boktryckarkonst.

 

[Jarl]

I Belgarion har mänskligheten, sen den skapades för några tusen år sen hittat på aningen bättre båtar - det finns ingen annan ras.

Fast de böckerna är ju en av de få fantasyserier som faktiskt har en förklaring till varför inget händer.

 

[skaraborgarn]

Fast de böckerna är ju en av de få fantasyserier som faktiskt har en förklaring till varför inget händer.

påminn oss varför inget händer. Inte läst böckerna på typ 20 år.

 

[Rymdhamster]

Tid gör allting komplicerat...

Det här var en sån där gång jag önskar att det fanns något lite starkare uttryck för gillande än att bara trycka på gilla-knappen. Och det finns det ju! =)

Jag håller med om att man strunta i verkligheten om man vill bygga en fantasyvärld. Det är ju fantasy. Men det gav sammtidigt inspiration till ett mer genomtänkt världsbyggande.

Om man exempelvis vill ha en mer renässansig värld, med lång historia passar det ju rätt bra att förlägga den lite i början av renässansen. Man kan då ha en ganska lång järnålder som just börjar närma sig slutet (kanske med en del isolerade fickor av bronsålder kvar här och där), medan renässansen har börjat vid kulturcentrat och kanske redan spridit sig till de störe handelsknutpunkterna.

Då har man också ett coolt verktyg som spelledare att gestalta civilisationen på. Ju närmare spelvärldens politiska centrum man kommer, dessto mer avancerat blir allting.

Det här var nog i alla fall månadens hitills mest inspirerande inlägg! Kanske Årets...

 

[Grisodlar'n]

Brukade alltid låta mina äventyr vara i någon slags 1400 tals inspirerad miljö. det blev praktiskt. Då finns alla rustningar och vapen. Helrustning blir inte helt lyckad om äventyren utspelas i någon slags Romarriket eller antikt Egypten.
På 1400 talet kan man ha både mäktiga feodalherrar samtidigt som man börjar ha en ordentlig myntbaserad ekonomi. Vill man kan man ha med boktryckarkonst.

På ålderns höst så har jag skrotat helrustningar och dylikt, för att hamna i någon slags fantasyversion av vår världs medeltid, runt slutet av 1100-talet och fram till typ mitten av 1200-talet, då tunnhjälmen var the hot shit. Möjligtvis har dvärgarna börjat banka fram helrustningar. Så det är mest ringbrynjor, kanske förstärkta sådana. Men i östra Altor är det mer lamell som gäller. Jag placerade min version av Undhagens Ärans Väg i Akrogal typ 900 år tidigare, ca 300 f.O. Då blev det mycket lamellrustning, mirror armour och sådant. Plus betydligt mer bronshantverk.