Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,535
Häromdagen pratade vi i Vrållådan om tid i rollspel. Jag tänkte försöka utveckla den diskussionen lite.
För mig var en av de stora omsättningarna när jag gick över till indie att börja tänka i scener. En plan för scenen, en plats och att man klipper hårt från NU till SEN. Man behöver inte berätta hur ens RP går från slagsmålet där han fick bank till busskuren, väntar en kvart, tar bussen till sjukhuset, kliver av, går in och blir omplåstrad - utan man klipper direkt till när RPn sitter hos farbror doktorn och får ett bandage lindat runt knät.
I tradd är jag van vid ett mer diffust flöde av tid, en del av den allmänna simuleringen av värld snarare än fokus på simulering av drama. Tiden rör sig i ungefär realtid, utom när det blir strid eller man ska resa långa bitar. Men själva spelet sker utan fokus på när det ska ta slut, eftersom verkligheten inte följer dramatiska konventioner.
Är det här en allmän uppfattning, eller är jag ensam i min upplevelse här?
För mig var en av de stora omsättningarna när jag gick över till indie att börja tänka i scener. En plan för scenen, en plats och att man klipper hårt från NU till SEN. Man behöver inte berätta hur ens RP går från slagsmålet där han fick bank till busskuren, väntar en kvart, tar bussen till sjukhuset, kliver av, går in och blir omplåstrad - utan man klipper direkt till när RPn sitter hos farbror doktorn och får ett bandage lindat runt knät.
I tradd är jag van vid ett mer diffust flöde av tid, en del av den allmänna simuleringen av värld snarare än fokus på simulering av drama. Tiden rör sig i ungefär realtid, utom när det blir strid eller man ska resa långa bitar. Men själva spelet sker utan fokus på när det ska ta slut, eftersom verkligheten inte följer dramatiska konventioner.
Är det här en allmän uppfattning, eller är jag ensam i min upplevelse här?