Ond bråd död
Swashbuckler
Vilka serier är egentligen riktigt god litteratur och bör läsas av alla? Skriv kort om vad som gör just din favoritserie så bra.
Nekromanti Tips på kvalitetsserier?
- Thread starter Ond bråd död
- Start date
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Sandman av Neil Gaiman.
Handlar om drömguden och hans förehavanden. teckningsstilen är inte så "vacker" utan känns mer som modern konst i bland, men den är stämmningsfull. Det är texten som är det riktigt bra och hela serien känns på något sätt mer som en lång dikt.
I love it.
Handlar om drömguden och hans förehavanden. teckningsstilen är inte så "vacker" utan känns mer som modern konst i bland, men den är stämmningsfull. Det är texten som är det riktigt bra och hela serien känns på något sätt mer som en lång dikt.
I love it.
Zenith. Människor med superkrafter. och nazister. Och cthuloida varelser från bortom vår verklighet. Gick i Magnum när det begav sig, var jävligt läskig då och håller fortfarande. Rätt svår att få tag på i albumform dock, pga rättighetstjafs.
The Authority. Mäktiga supervarelser som bestämmer sig för att superkrafter gör att man har en förbannad skyldighet att göra världen till en bättre plats, inte bara spöa ficktjuvar och veckans maskförsedde fåne. Våldsamt och bra.
Ultimates. Alternativa Avengers, som är trasiga människor inombords. Våldsamt och mänskligt. Asbra.
Doom Patrol. X-men är inte misfits. De här är misfits. De fula, krumma och mentalsjuka. Sinnessjukt bra och psykedeliskt. Köp albumen som skrevs av Grant Morrisson.
Hellblazer. Tjurig och less före detta punkrockare som också råkar vara magiker. England och contemporary horror och samhällsskildring och magi.
Planetary. Svår att riktigt beskriva, men den handlar om en grupp som egentligen inte så mycket spöar skurkar som de är arkeologer som tar reda på hur saker Egentligen Ligger Till...
The Invisibles. Magiska superhjältar, verklighetskaos och flum. Kanske det bästa Grant Morrisson gjort, tycker jag. Det var filmatiseringen av den här som fegade ur och blev The Matrix.
Preacher. Våldsam och rolig, om prästen Jesse Custer som får makten att få folk att göra vad han säger och bestämmer sig för att leta upp Gud för att skälla ut honom.
The Boys. Om gruppen "vanliga typer" som håller rätt på och spöar upp "capes", alltså superhjältar.
Automatic Kafka. Dekonstruktion av superhjältegenren, i en värld där robotar också är människor. Med mänskliga svagheter. Cool som fan.
Animal Man av Grant Morrisson. Politiskt radikal och jävligt cool.
Global Frequency. Om en organisation bestående av extrordinära individer med speciella expertiser, som kallas in när något hotar världen och som ingen annan vill ta ansvar för. Mitt rollspel Null State är pretty much Global Frequency: The RPG.
Promethea. I en lite framtida värld, komplett med superhjältar och skurkar, får en kvinna plötsligt kraften hos en litterärt fokuserad gudinna, Promethea. Och börjar prompt utforks avad i helvete det betyder; gränsen mellan det litterära och det verkliga och drömmar och magi; sephirotiska träd och fiktiva personligheter och så vidare i en enda jävla röra. Som är awesome.
Transmetropolitan. Vet du vem Hunter S. Thompson är? Inte? Se filmen "Fear and Loathing in Las Vegas". Den är biografisk, och huvudpersonen är Thompson. Transpetropolitan är Thompson fast med annat namn och i en scifivärld.
Watchmen. Trogen tjänare. I en värld där typ ingen har superkrafter men en del ändå drar på sig dräkt och slåss... En jävligt bra dekonstruktion av de psykologiska aspekterna av det här med att vara kostymklädd hjälte.
IDW's Transformers. Framför allt de första årens produktion är riktigt, riktigt bra. Från Infiltration fram till... Ja, vem vet. Egentligen är det fortfarande riktigt bra, även om det blev mindre sammanhängande när Furman inte fick skriva längre...
Det är nog allt jag kommer på just precis nu. Men jag är mycket ouppdaterad.
The Authority. Mäktiga supervarelser som bestämmer sig för att superkrafter gör att man har en förbannad skyldighet att göra världen till en bättre plats, inte bara spöa ficktjuvar och veckans maskförsedde fåne. Våldsamt och bra.
Ultimates. Alternativa Avengers, som är trasiga människor inombords. Våldsamt och mänskligt. Asbra.
Doom Patrol. X-men är inte misfits. De här är misfits. De fula, krumma och mentalsjuka. Sinnessjukt bra och psykedeliskt. Köp albumen som skrevs av Grant Morrisson.
Hellblazer. Tjurig och less före detta punkrockare som också råkar vara magiker. England och contemporary horror och samhällsskildring och magi.
Planetary. Svår att riktigt beskriva, men den handlar om en grupp som egentligen inte så mycket spöar skurkar som de är arkeologer som tar reda på hur saker Egentligen Ligger Till...
The Invisibles. Magiska superhjältar, verklighetskaos och flum. Kanske det bästa Grant Morrisson gjort, tycker jag. Det var filmatiseringen av den här som fegade ur och blev The Matrix.
Preacher. Våldsam och rolig, om prästen Jesse Custer som får makten att få folk att göra vad han säger och bestämmer sig för att leta upp Gud för att skälla ut honom.
The Boys. Om gruppen "vanliga typer" som håller rätt på och spöar upp "capes", alltså superhjältar.
Automatic Kafka. Dekonstruktion av superhjältegenren, i en värld där robotar också är människor. Med mänskliga svagheter. Cool som fan.
Animal Man av Grant Morrisson. Politiskt radikal och jävligt cool.
Global Frequency. Om en organisation bestående av extrordinära individer med speciella expertiser, som kallas in när något hotar världen och som ingen annan vill ta ansvar för. Mitt rollspel Null State är pretty much Global Frequency: The RPG.
Promethea. I en lite framtida värld, komplett med superhjältar och skurkar, får en kvinna plötsligt kraften hos en litterärt fokuserad gudinna, Promethea. Och börjar prompt utforks avad i helvete det betyder; gränsen mellan det litterära och det verkliga och drömmar och magi; sephirotiska träd och fiktiva personligheter och så vidare i en enda jävla röra. Som är awesome.
Transmetropolitan. Vet du vem Hunter S. Thompson är? Inte? Se filmen "Fear and Loathing in Las Vegas". Den är biografisk, och huvudpersonen är Thompson. Transpetropolitan är Thompson fast med annat namn och i en scifivärld.
Watchmen. Trogen tjänare. I en värld där typ ingen har superkrafter men en del ändå drar på sig dräkt och slåss... En jävligt bra dekonstruktion av de psykologiska aspekterna av det här med att vara kostymklädd hjälte.
IDW's Transformers. Framför allt de första årens produktion är riktigt, riktigt bra. Från Infiltration fram till... Ja, vem vet. Egentligen är det fortfarande riktigt bra, även om det blev mindre sammanhängande när Furman inte fick skriva längre...
Det är nog allt jag kommer på just precis nu. Men jag är mycket ouppdaterad.
Bone av Jeff Smith
De tre kusierna Fone, Phony och Smily Bone som är nån slags ben-varelser har fördrivits från sin hemstad efter någon typ av muthärva där Phony försökte bli borgmästare. De hamnar i en avskärmad dal full av drakar, råttmonster, stridsmunkar och ko-kapplöpningar. Otroligt snyggt tecknad och värlskriven allåldersserie.
Airav G. Willow Wilson & M.K Parker
Blythe är en flygvärdinna med magistersexamen i psykologi och höjdrädd.
Zayn är James Bond och prinsen i Princde of Persia.
Quetzacoatl är den befjädrade ormguden.
Amelia Earhart är Amelia Earhart.
Tillsammans åker de till länder som inte finns och plockar isär verkligheten i sina minsta beståndsdelar.
100 Bullets av Brian Azzarello & Eduardo Risso
En dag dyker den mystiska Agent Graves upp med en väska, i väskan ligger obestridliga bevis på att någon har förstört ditt liv, en pistol och 100 kulor som inte går att spåra.
Men vem är Graves och varför gör han det här?
Chew av John Layman & Rob Guillory
Efter att 20% av jordens befolkning dött i fågelinfluensan är kyckling förbjudet att äta och FDA är världens mäktigaste myndighet.
Tony Chu som är agent på FDA och har en märklig förmåga: varje gång han tar en tugga av någonting så upplever han allt som maten har upplevt, vilket innebär att han nästan aldrig äter något. Tillsammans med en osannolik samling sidekicks så bekämpar han vampyrer, terrorister, kyckligsmugglare, utomjordingar, grod-kyckling-hybrider och sin gamle partner Mason Savoy.
De tre kusierna Fone, Phony och Smily Bone som är nån slags ben-varelser har fördrivits från sin hemstad efter någon typ av muthärva där Phony försökte bli borgmästare. De hamnar i en avskärmad dal full av drakar, råttmonster, stridsmunkar och ko-kapplöpningar. Otroligt snyggt tecknad och värlskriven allåldersserie.
Airav G. Willow Wilson & M.K Parker
Blythe är en flygvärdinna med magistersexamen i psykologi och höjdrädd.
Zayn är James Bond och prinsen i Princde of Persia.
Quetzacoatl är den befjädrade ormguden.
Amelia Earhart är Amelia Earhart.
Tillsammans åker de till länder som inte finns och plockar isär verkligheten i sina minsta beståndsdelar.
100 Bullets av Brian Azzarello & Eduardo Risso
En dag dyker den mystiska Agent Graves upp med en väska, i väskan ligger obestridliga bevis på att någon har förstört ditt liv, en pistol och 100 kulor som inte går att spåra.
Men vem är Graves och varför gör han det här?
Chew av John Layman & Rob Guillory
Efter att 20% av jordens befolkning dött i fågelinfluensan är kyckling förbjudet att äta och FDA är världens mäktigaste myndighet.
Tony Chu som är agent på FDA och har en märklig förmåga: varje gång han tar en tugga av någonting så upplever han allt som maten har upplevt, vilket innebär att han nästan aldrig äter något. Tillsammans med en osannolik samling sidekicks så bekämpar han vampyrer, terrorister, kyckligsmugglare, utomjordingar, grod-kyckling-hybrider och sin gamle partner Mason Savoy.
Ska och ska... Huvudpersonens personlighet är ju i princip ctrl+c ctrl+v på Thompsons. Så nog finns det likheter, och nog kan figuren Spider Jerusalem liknas vid Thompson.slanfan said:
Sedan vet jag inte om vi menar samma sak med "liknas". Att likna något vid något annat betyder ju inte att säga att de är exakt samma sak. Att säga att Star Wars är fantasy i rymden är ju inte felaktigt bara för att det inte finns drakar. Det är en liknelse för att skapa en grundförståelse för vilken sorts berättelse det rör sig om.
Jag började skriva ett inlägg med motiveringar, och stängde sedan fel flik i webbläsaren, så det försvann. I det här inlägget länkar jag till wikipedia istället.
(Flera av mina favoritserier, som Sandman, Chew, Doom Patrol, Watchmen etc. har redan rekommenderats, så de får trängas med varandra i den här parentesen. Resten av inlägget tar istället upp några serier som ännu inte har nämnts.)
Blacksad
Antropomorf kattdetektiv utreder dåligheter i detaljerade, akvarellmålade rutor.
Sleeper
En hemlig agent som infiltrerat en superskurkorganisation är fast där sedan hans chef -- den enda som vet att han är en infiltratör och inte en avhoppare -- hamnat i koma efter ett mordförsök.
Morning Glories
Begåvade ungdomar anländer till en internatskola där konstiga saker händer: mord, monster, hallucinationer och eventuellt tidsresor.
WE3
Tre militärskapade, cybernetiska mördardjur bestämmer sig för att rymma.
/tobias
(Flera av mina favoritserier, som Sandman, Chew, Doom Patrol, Watchmen etc. har redan rekommenderats, så de får trängas med varandra i den här parentesen. Resten av inlägget tar istället upp några serier som ännu inte har nämnts.)
Blacksad
Antropomorf kattdetektiv utreder dåligheter i detaljerade, akvarellmålade rutor.
Sleeper
En hemlig agent som infiltrerat en superskurkorganisation är fast där sedan hans chef -- den enda som vet att han är en infiltratör och inte en avhoppare -- hamnat i koma efter ett mordförsök.
Morning Glories
Begåvade ungdomar anländer till en internatskola där konstiga saker händer: mord, monster, hallucinationer och eventuellt tidsresor.
WE3
Tre militärskapade, cybernetiska mördardjur bestämmer sig för att rymma.
/tobias
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,554
Sleeper är superbra och utspelar sig i samma universum som the Authority och Planetary gjorde vid den tiden. Detta var när Wildstorm universumet var det bästa serieuniversumet som fanns.
Jag vill rekomenderar Thunderbolts Marvels serie som handlar om superskurkar som låtsas vara superhjältar, upptäcker att de gillar det och försöker reformera sig. Det är en extremt bra serie som är bra från början till slut. Och som sedan foetsätter vara bra när de skriver en fortsättning
Nummer 76-81 handlar om en helt annan grupp och är ganska dåliga men förutom de 5 nummerna är ALLA Thunderbolts serier värda att läsa.Jag vill också rekomendera DC:s Suicide squad som handlar om b-list superskurkar som amerikanska regeringen använder som Black-ops styrkor mot betalning. Jag rekomenderar dock att du läser från början av V1 och sedan läser fram till nya 52. Handlingen är ihållande under hela den tiden och du kommer vara vilse om du hoppar in i mitten. Och sedan suger serien efter nya 52 rebooten.
Man kan bryta av lite med Alan Moore och Warren Ellis också, tycker jag. De har alla tre en del inte-speciellt-bra grejer, men deras dåliga grejer är typ som vanliga författares bra grejer.Jocke Kofot said:
Anarchclown
Swashbuckler
Seven Soldiers of victory: Som allt med Grant Morrison så är det krångligt att förklara, men bra.
Astro City av Kurt Busiek. Skiljer sig från andra hjälte serier genom att fokus ligger på att utforska hur det egentligen är att leva i en värld av superhjältar och hur attityder gällande super krafter förändras mellan generationer.
Bomb Queen av Jimmie Robinson. Mest för den är så bisarr och skön.
Bomb Queen av Jimmie Robinson. Mest för den är så bisarr och skön.
Sandman, den har blivit omvänd men den är för mig en ohotad favorit.
Fables, det känns inte som om den blivit gjord om det inte vore så att Sandman bröt ny mark för den att frodas på ett decennium innan den dök upp. Fabelvärldarna - de är många - håller på att tas över, en efter en, av en okänd fiende. Flyktingar från kriget spiller över till vår värld, och i New York har en hemlig koloni varit etablerad sedan länge. Intriger tar vid, inte minst mellan människolika "fabler" och de som inte kan integrera sig lika lätt (de tre små grisarna, till exempel). Tänk lite Changeling och lite Vampire, med Snövit som furste och Stora stygga vargen som sheriff.
Thorgal, serien som fick mig att fortsätta köpa Fantomen. Finns tyvärr utgiven på svenska utanför den serietidningen, men danskarna har översatt och givit ut allt (förutom det finns den på originalspråket franska). Thorgal är vikingafantasy, strålande berättad och illustrerad sådan.
Fables, det känns inte som om den blivit gjord om det inte vore så att Sandman bröt ny mark för den att frodas på ett decennium innan den dök upp. Fabelvärldarna - de är många - håller på att tas över, en efter en, av en okänd fiende. Flyktingar från kriget spiller över till vår värld, och i New York har en hemlig koloni varit etablerad sedan länge. Intriger tar vid, inte minst mellan människolika "fabler" och de som inte kan integrera sig lika lätt (de tre små grisarna, till exempel). Tänk lite Changeling och lite Vampire, med Snövit som furste och Stora stygga vargen som sheriff.
Thorgal, serien som fick mig att fortsätta köpa Fantomen. Finns tyvärr utgiven på svenska utanför den serietidningen, men danskarna har översatt och givit ut allt (förutom det finns den på originalspråket franska). Thorgal är vikingafantasy, strålande berättad och illustrerad sådan.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Eftersom du säger "riktigt god litteratur" så blir urvalet snävt. Många andra har nämnt riktigt bra serier, men hur mycket jag än älskar tex Preacher och The Boys vet jag inte om jag skulle kunna kalla det "riktigt bra litteratur" (inte menat som en diss till Krank eller andra som nämnt dem...). Dock ska man läsa dem ändå.
Arkham Asylum: A Serious House on a Serious Earth, Grant Morrison och Dave McKean
NYT bestseller, litteraturpriser, hardcover. Dessutom är det visuell konst också. GM själv kallar det för "Bruce mardröm". Fruktansvärt bra. Kanske det bästa seriealbumet som någonsin släppts. (ett album)
Watchmen, Alan Moore. Borde inte behöva någon introduktion. (ett album)
Doktor Sleepless, Warren Ellis. Warren Ellis utforskar transhumanism, futurism, hemliga sällskap. Smärtsamt oavslutad. (13 lösnummer av planerade 16 ute)
Signal to Noise, Neil Gaiman. Min favorit bland Gaimans saker. (ett album)
Tekkonkinkreet, Taiyō Matsumoto. Två missanpassade ungar i en våldsam stad och ett samhälle som inte vill veta av dem. (3 volymer)
Usagi Yojimbo, Stan Sakai. UY innehåller bitvis fantastiska berättelser. Även om den story som sträcker sig mellan album och lösnummer är bra så är det allra bäst i de små korta, enstaka nummren som blir som ett slags noveller.
Flera av de nämnda herrarna har släppt andra riktigt bra grejjer. Morrisons The Invisibles, Moores ... typ hela katalog, Ellis Crecy, Black Summer, Transmet mm...
Sen har vi ju också den här sidan från Alan Moore's Whatever happened to the Man of Tomorrow?, som bara denna sida borde räknas som fantastisk litteratur:
När Grant Morrison senare dödade Batman skrev faktiskt Neil Gaiman en hyllning till Moores Whatever Happened to the Man of Tomorrow?, med sin Whatever Happened to the Caped Crusader?. Den är också bra.
Arkham Asylum: A Serious House on a Serious Earth, Grant Morrison och Dave McKean
NYT bestseller, litteraturpriser, hardcover. Dessutom är det visuell konst också. GM själv kallar det för "Bruce mardröm". Fruktansvärt bra. Kanske det bästa seriealbumet som någonsin släppts. (ett album)
Watchmen, Alan Moore. Borde inte behöva någon introduktion. (ett album)
Doktor Sleepless, Warren Ellis. Warren Ellis utforskar transhumanism, futurism, hemliga sällskap. Smärtsamt oavslutad. (13 lösnummer av planerade 16 ute)
Signal to Noise, Neil Gaiman. Min favorit bland Gaimans saker. (ett album)
Tekkonkinkreet, Taiyō Matsumoto. Två missanpassade ungar i en våldsam stad och ett samhälle som inte vill veta av dem. (3 volymer)
Usagi Yojimbo, Stan Sakai. UY innehåller bitvis fantastiska berättelser. Även om den story som sträcker sig mellan album och lösnummer är bra så är det allra bäst i de små korta, enstaka nummren som blir som ett slags noveller.
Flera av de nämnda herrarna har släppt andra riktigt bra grejjer. Morrisons The Invisibles, Moores ... typ hela katalog, Ellis Crecy, Black Summer, Transmet mm...
Sen har vi ju också den här sidan från Alan Moore's Whatever happened to the Man of Tomorrow?, som bara denna sida borde räknas som fantastisk litteratur:
När Grant Morrison senare dödade Batman skrev faktiskt Neil Gaiman en hyllning till Moores Whatever Happened to the Man of Tomorrow?, med sin Whatever Happened to the Caped Crusader?. Den är också bra.
Kom på en till!
Young Liarsav David Lapham
En skröna om ungdomar i New York; Danny gillar Saidie, Saidie är helt skvatt galen sen en skottskada i huvudet, sen blir det komplicerat. Ta tex de märkliga pinkertondetektiverna som verkar vilja mörda Sadie och hennes vänner..
Lika delar Girls och David Lynch (eller kanske How i met your mother och Philip K Dick) med The Clash, tidiga Yeah Yeah Yeahs och David Bowie som soundtrack.
Young Liarsav David Lapham
En skröna om ungdomar i New York; Danny gillar Saidie, Saidie är helt skvatt galen sen en skottskada i huvudet, sen blir det komplicerat. Ta tex de märkliga pinkertondetektiverna som verkar vilja mörda Sadie och hennes vänner..
Lika delar Girls och David Lynch (eller kanske How i met your mother och Philip K Dick) med The Clash, tidiga Yeah Yeah Yeahs och David Bowie som soundtrack.
Kurosagi Corpse Delivery Service är om en ett gäng universitetsstudenter utan framtid* som bestämmer sig för att starta företag där de hjälper döda människor uppnå sina sista önskninar. Det hjälps av att flera av dem har lite udda förmågor - hitta lik med slagruta, balsamering(obs, Japan), kanalisering av "utomjording"... och en av dem kan tala med och väcka döda till liv tillfälligt, en s k Itako.
Serien är lite mer tematiskt vuxen av sig än många jag läst, och om man läser den översatta mangan så är översättningskommentarerna från översättaren/editorn längst bak i varje volym underhållande.
*de går på en lågprestige-högskola med inriktning mot buddhister/shintoister, där de flesta har framtida jobb som präster, begravningsentrepenörer etc "inom familjen" som väntar på dem när de går ut.
Serien är lite mer tematiskt vuxen av sig än många jag läst, och om man läser den översatta mangan så är översättningskommentarerna från översättaren/editorn längst bak i varje volym underhållande.
*de går på en lågprestige-högskola med inriktning mot buddhister/shintoister, där de flesta har framtida jobb som präster, begravningsentrepenörer etc "inom familjen" som väntar på dem när de går ut.
Ymir
Liten kantbaron
Blade of the Immortal
Fullständigt ohotad, ett påfrestande irriterande bevis för mig som skribent att det finns människor som både kan teckna förstklassigt OCH skapa fantastiska berättelser. Tvi vale. BotI är en bitterljuv story förlagd till Edo-periodens Tokyo, om en rebellisk ronin som förbannats med odödlighet och måste hjälpa en samurajdotter att hämnas på den rebelliska svärdsskola som mördade hennes föräldrar, men allt blir snart väldigt komplext eftersom hjältarna och skurkarna är mer lika än olika varandra; bisarra misfits i skuggan av Edos stagnerande, hierakiska och patriarkala samurajsamhälle. BotI är, utöver att vara den manga någonsin som klarar en genus- och normkritisk granskning bäst, otroligt vacker, extremt historiskt korrekt, samtidigt som den tar sig friheter på precis rätt ställen (karaktärsdesign, attityd, dialog), och är full av groteskt komplexa karaktärsporträtt som driver dramat.
Bokurano
En mechamanga som snabbt visar sig vara ett socialrealistiskt tonårsdrama om (döds)ångest. Fuckar up hela genren än mer totalt än Neon Genesis Evangelion gjorde back in the day; man skulle kunna se Bokurano som något som tar NGEs premisser vidare ett steg, och renodlar dem till något mindre flummigt.
Thorgal
Samma skäl som Bunny angav; fantastiskt illustrerad av Rosinski, och manusförfattaren Jean Van Hamme är en mästare på klurigt berättande, särskilt vad tidsparadoxer anbelangar. Om ni bara ska läsa ett enda album, läs 'Alinoë' ('Laengslens magt' på danska), som är relativt fristående och briljant.
Berserk
En pseudoeuropeisk historical fantasy-manga om en före detta legoknekt som battlar inre och yttre demoner; jag kan inte förklara för noggrant för jag har bara läst ett par volymer hittils, men är stenhårt fast. Berserk börjar svagt, men efter två volymer slungas man in i en -elva- volymer lång flashback som verkligen griper tag med en lysande varm och samtidigt hänsynslös skildring av allt som ledde upp till seriens nutid. Som vanligt är det komplexa karaktärsporträtt, gripande karaktärsdynamik, oväntade och obarmhärtiga plottwists samt historiskt korrekthet (as in, extrem attention to detail vad gäller senmedeltida prylar, kläder, krigföring etc) som griper tag i mig. Men även huvudpersonen griper tag, ett osedvanligt nyanserat porträtt av en trasig antihjälte, som tillochmed är bättre än skildringen av protagonisten i Blade of the mmortal.
Excalibur
Den bästa X-Men-serien; fokuserar på Captain Britain med crew (Nightcrawler, Shadowcat, Meggan, Phoenix) och är i två långa omgångar lysande tecknad av Alan Davis och författade av Chris Claremont. Karaktärsdynamiken är underbar, med några fantastiska dramatiska höjdpunkter (som Captain Britains svartsjuka när Nightcrawler raggar på hans naiva älvafru), men höjdpunkten är surrealistiska äventyr i konstiga dimensioner och den bisarra brittiska humorn ("Hmm...interesting...the atmosphere is on fire").
Vimanarama
En trepartare av Grant Morrison där en brittisk-pakistansk yngling snubblar in i Ultrahadeen, ett gäng bisarra vediska superhjältar som måste rädda världen från ärkeskurkar från Atlantis. Totalt bisarr, superskön, och med muslimer och indoiransk/arabisk mytologi i centrum. Awesome.
Valhall
Hands down den bästa skandinaviska serien, och en av de bästa som någonsin gjorts. Otroligt vältecknad, charmig och fyndig tolkning av de fornnordiska gudasagorna. Oden i Valhall är DEN definitiva Oden, Loke i Valhall är DEN definitiva Loke; den här serien är måttstocken alla andra tolkningar av fornnordisk mytologi måste jämföras med, och ingen annan har hittils varit i närheten av dess awesome.
Les Compagnons du crépuscule
'Skymningens följeslagare', i likhet med Thorgal svår att få tag på på svenska (men gammal Alvglans/Epix/nånting-översättning finns); danska är antagligen räddningen om man inte behärskar franska (men engelsk fanöversättning är teoretiskt möjlig att få tag på, jag har den nånstans i Sverige). Extremt stämningsfull bretonsk medeltidsfantasy av François Bourgeon, som också gjort den utmärkta 'Les Passagers du vent', som utspelar sig i Karibien på 1700-talet.
La Quête de l'oiseau du temps
En annan fantastisk gammal fransk-belgisk fantasyserie, utgiven way back when i Sverige under titeln 'Roxanna' i tre album. Finns också på engelska och danska. Har mer cartoony stil, men svart och bisarr humor och massor av stämning och bra idéer.
Nofret
En dansk äventyrsserie förlagd till bronsålderns högcivilisationer runt medelhavet, vilket i sig är otroligt awesome. Groteskt historiskt korrekt, ofc, och som många andra av de europeiska serier jag rekommenderat med en kvinnlig protagonist. Also, kvinnlig författare/tecknare, olikt alla andra serier här. Mycket läsvärd, och finns i stort på svenska (brukar ligga och skräpa på alla bibliotek).
Subnormality
Den bästa (och konstigaste) av alla webbserier, med oräkneliga odödliga strippar som Randy's Hobby Store, Emperor of the Universe, Mr Parsons. Subnormality står ut på grund av sin udda, detaljistiska och stundtals knarkiga teckningsstil, sin extrema genus- och normmedvetenhet, och sina oändliga dialoger som oftast leder fram till cyniska och surrealistiska poänger.
Something Positive
Internets mest cyniska punchlines, sen 2001.
Fullständigt ohotad, ett påfrestande irriterande bevis för mig som skribent att det finns människor som både kan teckna förstklassigt OCH skapa fantastiska berättelser. Tvi vale. BotI är en bitterljuv story förlagd till Edo-periodens Tokyo, om en rebellisk ronin som förbannats med odödlighet och måste hjälpa en samurajdotter att hämnas på den rebelliska svärdsskola som mördade hennes föräldrar, men allt blir snart väldigt komplext eftersom hjältarna och skurkarna är mer lika än olika varandra; bisarra misfits i skuggan av Edos stagnerande, hierakiska och patriarkala samurajsamhälle. BotI är, utöver att vara den manga någonsin som klarar en genus- och normkritisk granskning bäst, otroligt vacker, extremt historiskt korrekt, samtidigt som den tar sig friheter på precis rätt ställen (karaktärsdesign, attityd, dialog), och är full av groteskt komplexa karaktärsporträtt som driver dramat.
Bokurano
En mechamanga som snabbt visar sig vara ett socialrealistiskt tonårsdrama om (döds)ångest. Fuckar up hela genren än mer totalt än Neon Genesis Evangelion gjorde back in the day; man skulle kunna se Bokurano som något som tar NGEs premisser vidare ett steg, och renodlar dem till något mindre flummigt.
Thorgal
Samma skäl som Bunny angav; fantastiskt illustrerad av Rosinski, och manusförfattaren Jean Van Hamme är en mästare på klurigt berättande, särskilt vad tidsparadoxer anbelangar. Om ni bara ska läsa ett enda album, läs 'Alinoë' ('Laengslens magt' på danska), som är relativt fristående och briljant.
Berserk
En pseudoeuropeisk historical fantasy-manga om en före detta legoknekt som battlar inre och yttre demoner; jag kan inte förklara för noggrant för jag har bara läst ett par volymer hittils, men är stenhårt fast. Berserk börjar svagt, men efter två volymer slungas man in i en -elva- volymer lång flashback som verkligen griper tag med en lysande varm och samtidigt hänsynslös skildring av allt som ledde upp till seriens nutid. Som vanligt är det komplexa karaktärsporträtt, gripande karaktärsdynamik, oväntade och obarmhärtiga plottwists samt historiskt korrekthet (as in, extrem attention to detail vad gäller senmedeltida prylar, kläder, krigföring etc) som griper tag i mig. Men även huvudpersonen griper tag, ett osedvanligt nyanserat porträtt av en trasig antihjälte, som tillochmed är bättre än skildringen av protagonisten i Blade of the mmortal.
Excalibur
Den bästa X-Men-serien; fokuserar på Captain Britain med crew (Nightcrawler, Shadowcat, Meggan, Phoenix) och är i två långa omgångar lysande tecknad av Alan Davis och författade av Chris Claremont. Karaktärsdynamiken är underbar, med några fantastiska dramatiska höjdpunkter (som Captain Britains svartsjuka när Nightcrawler raggar på hans naiva älvafru), men höjdpunkten är surrealistiska äventyr i konstiga dimensioner och den bisarra brittiska humorn ("Hmm...interesting...the atmosphere is on fire").
Vimanarama
En trepartare av Grant Morrison där en brittisk-pakistansk yngling snubblar in i Ultrahadeen, ett gäng bisarra vediska superhjältar som måste rädda världen från ärkeskurkar från Atlantis. Totalt bisarr, superskön, och med muslimer och indoiransk/arabisk mytologi i centrum. Awesome.
Valhall
Hands down den bästa skandinaviska serien, och en av de bästa som någonsin gjorts. Otroligt vältecknad, charmig och fyndig tolkning av de fornnordiska gudasagorna. Oden i Valhall är DEN definitiva Oden, Loke i Valhall är DEN definitiva Loke; den här serien är måttstocken alla andra tolkningar av fornnordisk mytologi måste jämföras med, och ingen annan har hittils varit i närheten av dess awesome.
Les Compagnons du crépuscule
'Skymningens följeslagare', i likhet med Thorgal svår att få tag på på svenska (men gammal Alvglans/Epix/nånting-översättning finns); danska är antagligen räddningen om man inte behärskar franska (men engelsk fanöversättning är teoretiskt möjlig att få tag på, jag har den nånstans i Sverige). Extremt stämningsfull bretonsk medeltidsfantasy av François Bourgeon, som också gjort den utmärkta 'Les Passagers du vent', som utspelar sig i Karibien på 1700-talet.
La Quête de l'oiseau du temps
En annan fantastisk gammal fransk-belgisk fantasyserie, utgiven way back when i Sverige under titeln 'Roxanna' i tre album. Finns också på engelska och danska. Har mer cartoony stil, men svart och bisarr humor och massor av stämning och bra idéer.
Nofret
En dansk äventyrsserie förlagd till bronsålderns högcivilisationer runt medelhavet, vilket i sig är otroligt awesome. Groteskt historiskt korrekt, ofc, och som många andra av de europeiska serier jag rekommenderat med en kvinnlig protagonist. Also, kvinnlig författare/tecknare, olikt alla andra serier här. Mycket läsvärd, och finns i stort på svenska (brukar ligga och skräpa på alla bibliotek).
Subnormality
Den bästa (och konstigaste) av alla webbserier, med oräkneliga odödliga strippar som Randy's Hobby Store, Emperor of the Universe, Mr Parsons. Subnormality står ut på grund av sin udda, detaljistiska och stundtals knarkiga teckningsstil, sin extrema genus- och normmedvetenhet, och sina oändliga dialoger som oftast leder fram till cyniska och surrealistiska poänger.
Something Positive
Internets mest cyniska punchlines, sen 2001.