Nekromanti Tips, trick och metoder för att bli en bättre spelledare?

[Mutanten]

Jag kör en variant av Elins tråd:

Vilka tips, trick och metoder har hjälp dig bli en bättre spelledare? Berätta om något som hjälpt just dig bli en bättre spelledare.

I den här diskussionen är "bättre" helt och hållet subjektivt. Hobbyn är bred och innehåller många olika typer av spel och spelstilar. "Bättre" handlar i den här diskussionen om vad just du tyckt hjälpt dig.

 

[JJoghans]

Att lyssna på inspelningar av mina egna sessioner samt "actual plays" från andra grupper har fått mig att tydligare se vilka mina svagheter är. Till exempel försöker jag numera alltid se till att sessionen "rör på sig" - att den inte stannar upp för länge av någondera anledning, och att jag alltid har en aktiv roll i att föra händelserna vidare. Om det börjar bli såsigt krävs det att man tar tag i berättandet och engagerar spelarna.

 

[Mutanten]

Till exempel försöker jag numera alltid se till att sessionen "rör på sig" - att den inte stannar upp för länge av någondera anledning, och att jag alltid har en aktiv roll i att föra händelserna vidare.

Här tror jag att även det motsatta är ett tips dvs att inte stressa på spelarna om de har roligt även om de sysslar med "meningslösheter" sett till äventyret.

 

[pappa]

• Du är inte en historieberättare. Du är en lekledare, tillsammans är ni möjligen historieberättare men om du sätter dig vid bordet med planen att berätta en historia kommer spelarna känna att deras rollpersoner inte tillför något eller kan påverka din berättelse.
• Säg JA. Spelledarklyscha med mycket sanning i. Försök att aldrig säga "nej det går inte" till spelarnas kreativa idéer, säg hellre "ja, men...". Du vill uppmuntra att spelarna hittar på saker.
• Låt alla skina. Identifiera vad varje spelare tycker är kul att göra och vad hen vill att sin rollperson ska vara bra på. Krigaren har gjort sin roll för att hen vill att ni ska ha stridsscener, tjuven vill ha utmaningar där någon som kan dyrka lås eller hitta fällor behövs osv. På samma sätt vill spelare som beskrivit sin rolls bakgrund att den kommer användas på något sätt i spel.
• Få med alla. Se till så att alla får ta lika mycket plats runt bordet, även om någon eller några är mer högljudda än andra. Fråga den tysta spelaren vad hens karaktär gör.
• Handouts. Spelare älskar handouts (åtminstone de jag spellett). Brev, ledtrådar, kartor, småprylar som rollpersonerna hittar, bilder på SLPs och monster blir mycket mer minnesvärda om du ger ut dem fysiskt.
• Håll spelet igång Visserligen främst spelarnas uppgift, men se till att det inte blir tyst och trögt runt bordet. Sitter spelarna fast, fråga om de vill ha en ledtråd. Är det trögt, släng in ett random encounter. Ni har inte träffats för att sitta och stirra tyst runt ett bord.
• Spelarna ska ha kul. Din absolut viktigaste uppgift - spelarna måste ha kul och känna att de får ut det de vill av sessionen. Har de kul, har du kul
• Hemligheter är till för att avslöjas. Det finns ingen poäng med hemligheter och coola grejer om backstoryn om bara du som spelledare får känna till dem. Alla hemligheter måste förr eller senare under spelets gång avslöjas av spelarna.

 

[Mattis]

Dazumal: Tips på inspirerande actual plays?

 

[Magnus Seter]

Låt tärningarna bestämma.

Alltså, när jag började slå öppet och var tvingad att gå med det som tärningarna visar, blev spelet roligare, och jag utmanades att hantera situationerna som uppstod mer kreativt än att bara fuska med tärningarna.

/Magnus

 

[Mutanten]

Låt tärningarna bestämma.

Alltså, när jag började slå öppet och var tvingad att gå med det som tärningarna visar, blev spelet roligare, och jag utmanades att hantera situationerna som uppstod mer kreativt än att bara fuska med tärningarna.

/Magnus

Jag har funderat på att rulla tärning öppet. Ditt tips avgör saken.

 

[Magnus Seter]

Jag har funderat på att rulla tärning öppet. Ditt tips avgör saken.

Det är skitläskigt. Nyckeln till att göra det är att vara väldigt säker på att du som SL och spelarna kan hantera vad som händer om du slår perfekt för monstren. Alltså att de kan hantera det mentalt, att de köper konsekvenserna av detta beslut.

Sedan är det viktigt för dig som SL att inte sätta upp "DO or DIE" alltför ofta om du gör en sån sak (tycker jag, det finns de som tycker att man ska göra det). Alltså, det kan vara väldigt jobbigt att slå öppet om rollpersonerna dör varje gång en träffar.

Så det måste hanteras, så att slaget kan få konsekvenser för striden eller storyn som inte alltid innebär att rollpersonerna dör. Ibland ska/kan det hända, men det blir skitjobbigt om det är alltför ofta. I alla fall om det är orättvisa effekter, som att en level 1 gubbe träffar en level 20 gubbe som ger 200 poäng i skada när en tål 8 HP.

/M

 

[Ond bråd död]

Jag är förundrad över att man ens överväger att inte rulla öppet.

 

[Magnus Seter]

Jag är förundrad över att man ens överväger att inte rulla öppet.

För mig var det så det spelades de första fem åren. SL skulle slå tärningarna dolt för att kunna "styra" resultatet. Det tog lång tid innan jag började fundera på att det inte behövde vara så. Vanans makt och allt sånt. :grin:

 

[Mutanten]

För mig var det så det spelades de första fem åren. SL skulle slå tärningarna dolt för att kunna "styra" resultatet. Det tog lång tid innan jag började fundera på att det inte behövde vara så. Vanans makt och allt sånt. :grin:

Det främsta orsaken till att jag inte har kastat tärning öppet är att jag har velat ha möjlighet att reglera resultatet till rollpersonernas fördel. Men det är slut med det nu.

 

[JJoghans]

Dazumal: Tips på inspirerande actual plays?

Visst! Jag kan förvisso inte påstå att jag är välbevandrad i actual play-poddarnas träsk, så det kan hända att det finns mycket bättre poddar att tanka än dessa. Jag lyssnar främst på skräck-pods, så de jag har fastnat för kör CoC eller relaterade avarter. Det finns två som jag tycker har högre underhållningsvärde än de flesta:

Skype of Cthulhu: http://www.cthulhu.me/
: Det här är min favorit - framför allt för att det är väldigt lite nonsens (online-spel lämnar inte mycket utrymme för det), så det är lätt att hänga med. De har även hyggligt korta sessioner (ca 2h). Spelarna i SoC känns å andra sidan inte så engagerade i sina karaktärer och tenderar att meta-spela en del (med ett undantag).

The Unspeakable Oath Actual Play: http://theunspeakableoath.com/home/tag/actual-play/
: Jag gillar nivån av inlevelse hos de flesta av spelarna här, men de avsnitt som är inspelade kring ett bord blir ganska "tjattriga" och det är därför stundvis svårt att hänga med. Trots detta kan jag rekommendera t.ex. "Operation Downside".

 

[Herr Nils]

Hydror
För varje sak som spelarna är på väg att lösa, introducera minst två nya trådar av olika typ. Har de just tagit död på en torped som kallas kannibalen känd för att hemsökt kloakerna , så lämna det inte där. Se till att han har en ring med ett vapenmärke tillhörande en mäktig ätt, ett brev som är svårläst på grund av allt levrat blod och den senaste middagen som inte riktigt gått vidare. Ju fler trådar spelarna kan dra i, desto mer kan de visa vad de gillar och vad som intresserar dem.

Gör upp små listor med saker de kan hitta på brottsplatser eller där de kan tänkas titta.

Befolka din värld
Introducera minst 3 NPC varje gång, de skall minst ha ett namn och syssla. Dessa kommer att bygga en väv av fiender, vänner, konkurrenter, hjälpredor och partners. Låt dem hjälpa spelarna och även behöva hjälp. Även den mest barskrapade dungeon, piffas lätt upp med en intrig mellan några NPC som samtliga är beträdda att bjuda över varandra för att få blodstenen.

Skapa mängder av NPC som du lätt kan plocka fram och använda. Använd mind-maps för att hålla koll på dem.

Skörda så sent du kan
Ju längre tid en plantering får växa till sig desto bättre blir den. Var inte för ivrig att skörda mysterierna. Här vänder jag mig mot vad vissa idag förespråkar, att om det finns information så skall den lämnas till spelarna omedel bumms(ibland via motprestationer av olika poäng typer). Jag är av annan åsikt. Låter man spelarna slå upptäcka slag och de misslyckas så ligger det där och gnager, något som är guld värt för dig som SL. För du har ju redan följt mitt råd att skapa minst en till tråd vidare. Oförklarade saker aktiverar spelarnas egna fantasi, de kommer att börja hitta mönster som du aldrig tänkt på och som visar sig vara geniala. Med tiden så märker du att dina olika trådar kan bindas ihop och ju mer de gäckat spelarna desto mer nöje känner de när de lyckas nysta upp hemligheterna, så undvik att låta dem snubbla på lösningar bara för att de chansar, det förstör dina förberedelser och minskar nöjet av upptäckten.

 

[Ram]

Krossa tryggheten. Ha en spelledarperson som ger dem uppdrag, hjälper dem när de är i knipa och liknande och ta sedan livet av denne. Låt spelarna vara en del av en mäktig gruppering och spräng sedan deras bas. Ställ världsbilden på ända genom att låta terroristerna vara de goda och den sida som spelarna spelat för vara den onda. Bugg upp en trygghet och ta sedan bort den.

 

[Rickard]

Var spelare för andra spelledare och se hur de spelleder. Sök upp spelledare med nya sorters spelstilar. Sök upp dessa på konvent. Läs, men även testa, spel som inte är vad du brukar spela.

Ha diskussioner efteråt med dina spelare. Ställ frågor som inte kan besvaras med enbart Ja/Nej eller "Det är bra".

 

[Inkognito]

• Låt alla skina. Identifiera vad varje spelare tycker är kul att göra och vad hen vill att sin rollperson ska vara bra på. Krigaren har gjort sin roll för att hen vill att ni ska ha stridsscener, tjuven vill ha utmaningar där någon som kan dyrka lås eller hitta fällor behövs osv. På samma sätt vill spelare som beskrivit sin rolls bakgrund att den kommer användas på något sätt i spel.

Denna punkt sätter spelaren som vill spela gruppens helare/läkare i ett helt nytt ljus! En sån Judas!

 

[pappa]

Denna punkt sätter spelaren som vill spela gruppens helare/läkare i ett helt nytt ljus! En sån Judas!

Absolut. Men hur kul är det att spela en läkare/helare om man aldrig får rädda livet på sina polare?

 

[Rymdhamster]

Absolut. Men hur kul är det att spela en läkare/helare om man aldrig får rädda livet på sina polare?

Välidgt roligt? I alla fall så länge det finns gått om andra saker att göra. Jag menar... man måste inte få döda sina polare bara för att man spelar krigare. Det räcker med att man får döda något. Eller i alla fall slå ner något.

 

[pappa]

Välidgt roligt? I alla fall så länge det finns gått om andra saker att göra. Jag menar... man måste inte få döda sina polare bara för att man spelar krigare. Det räcker med att man får döda något. Eller i alla fall slå ner något.

Jag tror att en spelare som spelar krigare vill döda monster, en spelare som spelar magiker vill lösa problem genom att trolla, och en spelare som spelar helare vill finnas till hands om någon blir sjuk eller skadad. Visst, det behöver inte vara rollpersonerna som behöver vård, men är det det känner helaren nog mer att hen gör någon skillnad för gruppen.

 

[krank]

Egentligen är det ju såna tips jag fyllt spelledarkapitlen i mina rollspel med, men jag kan väl slänga ut ett par grejer här också kanske. Mest handlar det ju för mig om förberedelser -- om att hitta sätt att förbereda effektivt och slippa improvisera alltför mycket.

- Jag har börjat använda tabeller med hemligheter. Varje kampanj behöver ett gäng hemligheter nämligen, och det gäller att hålla alla levande efter att de introducerats, jonglera dem liksom. Så jag har tre kolumner -- "Ej introducerade", "introducerade" och "avslöjade/avslutade". När en hemlighet först hintas om flyttas den från kolumn 1 till 2. Varje gång den därefter hintas om flyttas den till toppen av kolumn 2. När den avslöjats flyttas den till kolumn 3. Det gör att jag hela tiden kan kolla i kolumn 1 eller längst ner i kolumn 2 för att hitta material till nästa äventyr -- "Nu har jag inte hintat om vem som egentligen är Lukes pappa på länge, kanske dags igen..."

- Som ovan, med SLP:er. Där den tredje kolumnen snarare är "död". Samma sak vad gäller fräschören -- vill jag ha inspiration kollar jag i kolumn 1 och nedre delen av kolumn 2.

- Återkommande från den andra tråden: synka förväntningarna. Var tydlig med vad för sorts kampanj det är. Det är sällan kampanjkoncept spånas gemensamt men alla ska vara med på tåget. Om någon är av avvikande åsikt kan man ta diskussionen innan istället för att det ska drabba spelandet senare. Mycket bättre.

- Fråga om feedback, gå inte i försvarsställning när den kommer. Fråga "vad fungerade minst bra under dagens spelmöte" och bemöt inte det spelarna klaga på utan anteckna, nicka, fundera senare. Släpp prestigen; går man i försvarsställning kommer spelarna inte att våga ge mer feedback efter ett tag.

- Bejaka spelarpåhitt inom rimliga gränser. Skriver spelarna brev eller krönikor eller hittar på saker utanför spel, ta gärna med det in i spel. Lyssna in vad som intresserar dem och försök att få med mer av det.

- Man måste faktiskt inte ha med strid överhuvudtaget om man inte tycker att det passar äventyret/kampanjen.