Nej, respektive nej. Men jag tycker om när fantasykulturer och -religioner känns unika, och detta görs bäst genom att mixa influenser från olika håll, och sedan röra ihop dem till en schysst (men rimlig) smet. Zombiedyrkan och höga hattar har vi sett i fantasy tusen ggr förr, men aldrig en religion som faktiskt tar tillvara de mer intressanta aspekterna av voodoo. Mûhad som det är just nu är på samma vis ett praktexempel på någon som tagit en shitload av ytliga attribut från Mellanösternkulturer och applicerat på en fantasykultur, men utan någon som helst förståelse för vad som utmärkte arabisk-iransk medeltidskultur -i verkligheten-. Detta gör att jag, när jag vill få in lite av de senare elementen för att skapa lite -riktig- Mellanöstern-känsla, och inte bara en ytlig chimär, hela tiden stöter på problem därför att Västlanden är försedda med inbyggda geografiska, historiska och konceptuella hinder mot det. Till exempel; utmärkande för Mellanöstern i vår värld var att det var ett blomstrande handelsområde för att det låg mitt i allt och geografiska förutsättningar såg till att karavanleder gick därigenom. Detta fungerar inte i Mundana eftersom det inte finns några geografiska skäl för karavaner att ta landvägen genom Mûhad, och därför är det mycket svårare att i Mûhad få till den färgsprakande mångfald och blomstrande stadskultur som utmärkte mellanöstern i vår värld; mhîmrätten, på samma vis, är ytligt sett en islam-rippoff, men utan några av de grejer som gör islam på medeltiden verkligt intressant, till exempel att det var en -ny- och inspirerad religion som precis upplevde en blomstringstid. Mûhad som beskrivet i Geografica bygger nästan uteslutande på lowest common denominator och small reference pools, och det är det -dåliga- sättet att skriva fantasy.För dig verkar kruxet, som så ofta, vara att du har en så mycket djupare och mer nyanserad bild av vad fenomenet är att den därför måste följa utvecklingen i vår värld väldigt mycket mer exakt.
Själv tycker jag just det är sådana tankegångar som leder till en plastig och billig form av fantasy, där exempelvis voodoo bara kan finnas som den finns i vår värld, dvs på ett par öar samkokad med en fantasyvariant av kristendomen.
Det är enorm skillnad på detta påstående och på det du tycks hävda att jag menar; jag vill ta tillvara -känslan- och -konceptet- som i min mening definierar voodoo, och är mer intresserad av detta än ytligt uppenbara och klyschiga attribut, och -detsamma- gäller då den "civiliserade" religion som jag menar att fantasyvoodoon bör vara synkretism av.Voodoos definierande drag i min mening är att det är en synkretistisk mix av kristendom och animism, och jag kan inte se hur man skulle kunna ta tillvara detta drag i Maktahtron. Vill man ha något voodoo-liknande behövs en konstitutionell, "civiliserad" religion som över tid mixats med mer "primitiva" föreställningar, och står i relation till mer ortodoxa varianter av den "civiliserade" religionen.
well, det finns ett tempel åt henne i Rayy iallafall, och artikeln ger just exempel på hur folk vallfärdar dit för att be till henne (vilket då har paralleller till tidigare dyrkan av Anahid på samma plats). Shahrbanu besatt inte "light of the walaya" dvs imamernas heliga ljus, men hon besatt kwarenah, perserkungarnas motsvarighet, och det tycks tämligen teologiskt signifikant, eftersom hon blev mor åt den fjärde imamen. Hon var inte heller en historisk figur, av allt att döma, utan rent legendarisk. Hur dyrkar man profetens fruar/Fatima på sätt som man inte dyrkar Shahrbanu?Ja och jag tycker det var ett dåligt exempel eftersom Sharbaanu, mig veterligen, är en historisk figur (som visserligen inkorporerats i shiitisk historieskrivning för att koppla ihop det persiska folket med profeten muhammed familj) och inte en figur som dyrkas i något större avseende (till skillnad från andra helgonfigurer som imamerna och kvinnliga medlemmar av profetens familj).
Jag kan inte säga mer om detta än att det går tvärtemot allt vad mina lärare på islamologikursen sagt; jag har basically redan redogjort för det händelseförlopp och perspektiv de beskrivit: Någon idé om Sunni som grupp fanns -inte- innan Shias framväxt, och Shia i egenskap av Shi'at Ali, alltså Alis parti, fanns rimligen som någon form av gruppering redan under konflikterna om vem som skulle ta över efter Muhammed.Att sunni islam utvecklades som en reaktion på shiismen håller jag inte med om, men givetvis formades den proto-ortodoxa sunnismen i reaktion och i mötet med en hel rad föreställningar.
Den sunnitiska teologin så som vi känner igen den idag utvecklades däremot före shia islam som vi känner igen den idag, när shiiterna började dyrka imamerna som ofelbara helgon-varelser var sunni-islam som teologi sedan länge etablerad.
Splittringen mellan sunni och shia du talar om (oavsett om man daterar den till Muhammeds död, Alis regeringstid eller Husseins martyrskap)är i många avseenden en anakronism, splittringen utvecklades förstås allt eftersom, men jag anser inte att man kan tala om shia islam som etablerad gruppering förrän kanske på 900-talet.
Nej, men den fick emfas iochmed bhakti-rörelserna som uppstår efter att islam börjat spridas till Indien.Föreställningen av att de hinduiska gudarna är aspekter av en "supreme being" är väl ingen ny föreställning?
Så hur skulle då detta fungera med det tidigare föreslagna moodoo som gemensam grund för marnakhtiraker i mänskliga samhällen?Voodoos definierande drag i min mening är att det är en synkretistisk mix av kristendom och animism, och jag kan inte se hur man skulle kunna ta tillvara detta drag i Maktahtron. Vill man ha något voodoo-liknande behövs en konstitutionell, "civiliserad" religion som över tid mixats med mer "primitiva" föreställningar, och står i relation till mer ortodoxa varianter av den "civiliserade" religionen.
Klassisk frågeställning: Ska man följa folks ytliga missuppfattningar/fördomar eller ska man utmana och berika dem? =)Evokee said:Fine, men du kanske borde förstå att det dom flesta andra tycker är intressant med voodoo är just det som i allmänhet förknippas med voodoo och att det därför kanske snarare är det som borde vara utgångpunkten för diskussionen snarare än dina egna väldigt helomfattande och djupare definitioner av voodoo.
Det gör ju saken ännu intressantare, med tanke på att många makthavare säkert inte är alltför glada i att marginaliserade tiraker organiserar sig under en kättersk blandreligion, oavsett hur lite den egentligen har att göra med risken för oroligheter i samhället.Det skulle väl i princip bli en rörelse som skulle kunna samla stora mängder tiraker under ett banér så att säga.
Tror att de isf skulle kunna bli en rätt stor maktfaktor tror jag.
Ingen orsak, jag gillar ju själv idén och får ofta egna idéer när jag bollar idéer med andra. Win-win situation, alltsåHm, man blir ju mer än lagom inspirerad nu. Tack som faen för idébollandet regmolar, precis den här typen av feedback jag behöver.
Är Kalabrien verkligen "ganska okänd"? Jag trodde det var nån form av major kulturregion i Europa, iallafall i avseende på mattraditioner. En googling på ordet ger fler träffar än "rollspel" och "aftonbladet".Jag bor i en ganska okänd italiensk region som heter Kalabrien
Fast jag har sett övertygande argumentationer för att kristendomen varit en religion som förkroppsligat anmärkningsvärt "kvinnliga" värden och koncept (det finns till exempel en tydlig tendens att kvinnor i kristenheten genom i princip hela historien varit de mest aktiva aktörerna i religionsutövandet, och kvinnors roll i spridningen av den tidiga kristendomen är ju avsevärd). Se tillexempel "Christianity - a very short introduction" av Linda Woodhead för ett intressant kapitel om detta. Detta utesluter ju självfallet inte att kristendomen -också- genomsyras av en djupt patriarkal tradition och föreställningsvärld, något boken också tar upp, i med ovan nämnda kvinnliga aktörers...komplexa...förhållande till en manlig gud - vad författarens analys kokar ned till om jag kommer ihåg rätt är typ att kristendomen är en sällsynt effektiv förtrycksmekanism i den att den ger kvinnorna agency och lockar med löften och upplevelser specifikt riktade till -deras- situation, men har stenhårda patriarkala parametrar som sätter upp oöverstigliga gränser för sagda agency.Men sen kom Kristendomen med deras tro på en gud med många manliga drag. Det man gjorde här var att man istället började dyrka Jungfru Maria istället eftersom det också var någonslags modersdyrkan.
Självfallet gjorde de det, det finns nästan alltid nån form av kontinuitet i religionsutövande. Nu har jag inga konkreta exempel dock, jag är mer insatt i Iran, men ute i isolerade byar och nomadläger har man liksom alltid dyrkat guden/djinnen i den där stenen, och det kommer man fortsätta göra, om än efterhand på nya sätt, när religioner byts ut.Ang. polyteism påverkan i andra länder kan jag nämna Egypten som ytterligare ett exempel. Arbetade tidigare där och där menade många egyptologer som jag lärde känna att gamla egyptiska seder levde kvar i Islam och i den egyptiska (koptiska) kristendomen.
Antika egypten är lite done to death, to be honest. Det finns lite egyptiskt stoff i form av "Zius fornkultur", men det skrivs mycket lite om denna - den gör sig faktiskt mer påmind bland Dakhû'r-nu-kamorferna - (ja...de är egypten-tema 3v1l ödlemän...Kollar du i gamla Fenix-artikeln om kamorferna så har kamorfen på bilden ett khopesh-svärd tex). Dock har ju momolanskan på klädbilderna i grundboken en Egypten-stylee-outfit, som tack och lov inte ser superklyschig ut, så jag kände att -nåt- behövde göras av detta. Momolan har därför en hel del inspiration inte så mycket från Egypten som Meroë och Nubien i allmänhet, vilket förhoppningsvis turns out awesome. Mûhad har kanske ett Egypten-element element i form av "De svunna kungarnas vila", en plats där de balsamerade liken av Zius fornkungar vilar sida vid sida med zhaniska kungar från före Mhîm på högar av guld, men den är i ärligheten namn mer inspirerad av nekropolen Shah-i-Zinda i Samarkand.Förresten Ymir du som skriver Västlanden. Inspireras någon av de länder åt den gamla egyptiska kulturen? Jag är helt besatt av gamla gravar och tempel eftersom jag guidat på såna platser så att få över de miljöerna till Eon skulle vara kul. Kampanjen Sylfens Vrede följer ju visserligen mycket av de banorna, men skulle vara kul att spela gravplundrare i en liknande egyptisk miljö också.