Tirakerna - Fahnens tankar och idéer (mastodont)
Jag använder mig själv tyvärr inte speciellt ofta av tiraker och under mina snart sju år som eonspelare har antalet tirakiska karaktärer kunnat räknas på ena handen. Jag har dock i de senaste mötena med tiraker givit små antydningar och pekningar mot att tiraker är så mycket mer än vilda bestar (vilket rollpersonerna, och i viss men mindre mån även spelarna, tror). Snart kommer tiraker att utgöra ett permanent (åtminstone för en tid) inslag i slpgruppen som följer rollpersonerna. Jag tänker berätta allt om mina tiraker för er och vi börjar vid tirakiska underraser. Jag reserverar mig mot felstavade namn då jag inte har tirakmodulen till hands och kan se hur namnen ska stavas. Jag kan också varna för att min bild av tiraker inte är riktig färdigspikad ännu och innehåller vissa små konstigheter. Därtill så skiljer sig inte alla mina idéer från tirakmodulens och en del saker är bara upprepningar av vad som står i den. Den här texten fokuserar främst på tiraker som lever i stamsamhällen. Så kan jag ju nämna direkt att gällande det tirakiska folkets ålder jag kör på det som står på sidan 6 i tirakmodulen och inte den där urtrista faktatexten ifrån Drakar.
Jag tycker att det här med att alla tiraker antingen är raserna frakk, bazirk eller manarkh är löjligt. Det står ju dessutom i tirakmodulen att det finns tiraker som inte tillhör de tre ovan nämnda släkten utan kort och gott är tiraker. Jag tycker den här biten om tiraker bara är konstig och krånglig och ologisk. Istället så använder jag dem som tirakernas egna ord för att beskriva hur tirakerna lever. Tex kan manarkh betyda typ ”Den som lever med andra (folk)” frakk ”nomad” och bazirk ”sjöfarare” men det här är inte heller något jag är riktigt klar över. Antagligen är dessa ord så pass gamla att de över tiden kortas ned med tiden men de tirakiska folken känner till innebörden.
Angående olika typer av tiraker, underarter eller vad man ska kalla dem, så finns det såklart det med. Det vore konstigt om ett av Mundanas äldsta och mest spridda släkten vore totalt homogena språkligt, kulturellt och etniskt. Jag har dock en idé om att klassificeringen har med att göra varifrån tirakerna kommer rent geografiskt. Men inte heller här är jag riktigt klar över hur den funkar men den kommer förhoppningsvis att vara bättre än den nuvarande med bazirk/frakk/manarkh/övriga. Dock är tirakerna trots sin stora spridning förvånansvärt homogena, tex talar de språk som stammar från ursakhra, de flesta dyrkar mahktah och har shamanistisk religion samt har matriarkiska samhällsordningar men såklart med variationer och olikheter. Dock påstår jag att tiraker är mer homogena än tex människor. Den största skillnaden mellan tiraker och tiraker är språket. De flesta stammar talar sin egen variant av sakhra och ibland förstår inte ens grannstammar varandras språk fullt ut, därav uppfinnandet av det gemensamma teckenspråket. Här skulle jag vilja berätta mer om mina olika typer av tiraker och vad som skiljer dem åt och vad som länkar dem samman mer detaljerat men jag är som sagt inte klar över detta och därtill är det här övergripande och generell text.
Angående de olika typer av tiraker som finns (gurd, tirak och trukh) är jag inte förtjust i den idén heller. Istället för att låta det vara i princip tre olika raser som lever tillsammans är tirakerna ett folk och ett släkte. Namnen gurd, tirak och trukh anger istället bara tirakens storlek och lynne. Att sedan gurder föder gurder och trukher föder trukher är naturligt eftersom man ärver egenskaper av sina föräldrar. Sedan tillkommer såklart sociala skillnader mellan grupperna, och vad som förväntas av dem. Den generella regeln kan sägas vara ungefär att eftersom tiraker uppskattar styrka och stor fysisk storlek tillskrivs stora starka individer andra positiva egenskaper medan små tiraker (gurder) negativa egenskaper såsom dumhet. Eftersom en gurd antas vara dum (av andra tiraker) så blir den också det eftersom den behandlas på ett sådant vis.
Jag antar att alla vet hur en tirak ser ut och ur de skiljer sig storleksmässigt, så jag bemödar mig inte med att beskriva detta. Generellt sett är tiraker större, starkare och tåligare än andra folk. Även gurder är starkare och tåligare än människor. Tiraker klarar i regel olika fysiska påfrestningar såsom kyla, gift, mat- och vattenbrist bättre än andra folk. På grund av att tiraker i så många generationer levt hårda liv i vildmarken kan de även tillgodogöra sig föda som är otjänlig hos de flesta andra folk, såsom rått kött, giftiga bär och växter samt mat som är lätt skämd. Tiraker behöver också mer föda än tex människor, men tack vare sina förmågor att kunna äta det mesta kan tiraker lever i områden som inte skulle hysa en större samling av andra folk. En vanlig missuppfattning är att tiraker äter en diet uteslutande bestående av kött, denna missuppfattning är vanligast bland människor. Den kommer av det faktum att tiraker har vassare tänder och en del till och med har betar. Sanningen är dock att tirakers diet till stor del är vegetarisk, även om animalisk föda är mer uppskattad.
Tiraker har större fertilitet än andra folk och kvinnorna blir lättare gravida. Tiraker föds i kull, i regel om 2-4 ungar men även större kullar förekommer är det väldigt ovanligt. Då och då föds tiraker ensamma vilket anses vara konstigt och inte sällan ett dåligt tecken. Tiraker är även mer okänsliga för inavel än andra folk. De kan föröka sig med sina halvsyskon utan större risk för negativa effekter av inavel. Det är en av anledningar till att tiraker sällan bryr sig om vem som är deras syskon på fädernet och också en förklaring till varför isolerade tirakstammar kan överleva. Tiraker kan föröka sig med sina halvsyskon både på fädernet och mödernet men att skaffa barn med sin bror (på mödernet, tiraker räknar inte sina fars barn som syskon annat än sina kullsyskon och om modern har flera kullar med samma man) anses olämpligt och konstigt, men det är sällan förbjudet.
Tiraker anklagas ofta för att vara korkade vilket inte är sant. Sant är dock att de är våldsammare och mer enkelspåriga än människor. Tirakisk sed påbjuder dessutom att man slåss om man är oense istället för att diskutera fram en lösning. Detta eftersom tiraker hyllar den starkes rätt och det är de starkaste som satt reglerna. En vanlig missuppfattning är dock att en stark men oerhört dum individ med lätthet kan nå en framstående position. Det är inte omöjligt att en korkad individ når makt men i regel blir dessa inte särskilt långvariga på sin post – eftersom tiraker lever ett utsatt liv har de inte råd med att låta sig styras en idiot.
En grundläggande grej i tirakisk mentalitet och kultur är matriarkatet. Alla tiraker hyllar sin moder. Ju äldre en kvinna är och ju fler barn hon har desto mer respekt och vördnad åtnjuter hon. Få tiraker skulle någonsin säga emot sin mor och ännu mindre sin mormor. Systrar åtnjuter viss makt över sina bröder och kan förbjuda honom olika saker. Att säga emot sina kvinnliga släktingar är något av ett tabu bland manliga tiraker och de som är allt för bångstyriga brukar straffas. Tiraker anser kvinnor mer värda än men och kvinnorna är de som har de högsta positionerna i stammen, med undantag för shamanen och krigsorganisationen. Kvinnor är förvisso välkomna att delta i krigståg men tiraker är öppna med att kvinnor är för värdefulla för att offras i krig, varpå den stora majoriteten av soldaterna är män. Men när kvinnor väl ingår bland krigarna brukar dessa ha mycket enklare att nå framstående positioner än männen. Det är inte heller ovanligt att kvinnor har större andel än männen i bytet vid plundring och sjöröveri. Men de högsta befälen brukar i regel vara män. Att tiraker anser kvinnor förmer än män leder till många kulturkrockar och missförstånd vid kontakt med andra folk. Tiraker utgår från att kvinnor i sällskapet är ledaren och vänder sig till henne först vilket skapar problem vid möte av folk från en patriarkal kultur. Många tiraker föraktar andra folk som behandlar kvinnor sämre än männen. Denna grundläggande syn på könen bidrar också till tirakers förakt mot dvärgar – vad de flesta tiraker vet finns inga dvärgiska kvinnor och ett folk utan kvinnor måste vara sämre än ett folk med kvinnor.
Tirakers känsla för lojalitet och heder är paradoxala. Tiraker är mycket lojala, ofta till döden, mot sin mor, sin familj, mot stammen och mot sina vänner. Att förråda någon ur dessa grupper är ett svårt brott mot Mahktahs bud. Men mot individer man inte har något band med har man inga skyldigheter. Det är inte på något vis fult att ljuga och lura främlingar bland tiraker. Det är inte heller fult att stjäla utan tirakers syn är att offret får skylla sig själv som inte vaktade sina ägodelar bättre eller så motiveras det av att den nye ägaren hade bättre användning av stöldgodset än den förre. Man får dock inte stjäla saker av sina vänner eller sin familj, även om de tirakiska samhällena saknar ofta uttalade regler mot att stjäla av vänner och familj så brukar sådant beteende betraktas som socialt oacceptabelt. Nästan alla tirakiska regler och lagar grundar sig i den starkes rätt, få handlingar betraktas som brott om de sker mot svagare individer då det inte ligger något fel i att behandla en svag individ illa.
Tiraker är av naturen aggressivare än de flesta andra folk och har därtill en större könsdrift. Detta leder till att tiraker är mer fysiska än andra folk. De flesta tirakiska känslor yttrar sig i fysiska handlingar. Blir en tirak arg klipper hon till föremålet för sin ilska, blir hon glad kramas hon. När tiraker möter en vän eller familjemedlemmar brukar de, speciellt om de inte träffats på länge, omfamna varandra och pussas. Även mer våldsamma hälsningshandlingar förekommer såsom att nypas, bitas eller slåss lite ”lätt” eftersom tiraker är starkare och hårdhäntare än andra folk kan det bli obehagligt för icke-tiraker att bli hälsade på på ett tirakiskt vis.
De flesta tiraker ogillar dessutom ensamhet. Detta tar sig uttryck i att tiraker gärna sover tätt samman. De flesta tiraker delar dessutom sängplats med minst en annan tirak, även under plundringståg. Man gör det mesta i par eller grupp. Att söka ensamhet brukar ses som ett tecken på sorg, eller att man är konstigt. Ett utav tirakernas hårdaste straff är uteslutning ur stammen och bli dömd till att leva ett liv i ensamhet, vilket är det flesta tiraker fruktar mest av allt. Tiraker är, tvärtemot många fördomar, ett kärleksfullt folk. Vänskap är mycket viktigt för tiraker och inget man tar lättvindigt på. Det enda som går före vännerna för en tirak är familjen och främst hennes barn. När tiraker känner stark vänskap till en annan individ kallar de inte sällan personen för saker såsom bror, syster eller moder. Att bli kallad familj av en tirak man inte har blodsband till är en stor heder. Givetvis tar sig tirakiska ömhetskänslor uttryck på ett tirakiskt vis och kan uppfattas konstigt och inte sällan brutalt bland andra folk.
Tiraker hyser dock sällan amorösa känslor för andra specifika individer, det vill säga kärlek. Ett talesätt som tydligt visar den tirakiska synen på kärleksförbindelser är ”kärlek varar för stunden, släktskap varar för evigt”. Om två tiraker förälskar sig i varandra tar det sig uttryck i stor ömhet gentemot varandra och, om de är av olika kön, inte förökar sig med någon annan. Dock lever de sällan ihop och tiraker saknar äktenskap.
Många folk har starka fördomar mot tiraker och negativ bild av tirakerna. En del rykten är faktiskt inte grundlösa. I regel diskrimineras i människosamhällen och accepteras överhuvudtaget inte i alviska och dvärgiska samhällen. Tiraker som lever bland människor hyser inte sällan en bitterhet över att de behandlas illa, eftersom de ändå inte förväntas uppföra sig hederligt så gör de inga försök att göra det heller. Såklart finns undantag och det finns tiraker som nått makt och status bland människor, men de är i klar minoritet. Tiraker är sällan individualister och alla är beredda att offra sig för stammens bästa. Intressant nog är tiraker som lever utanför tirakiska samhällen ofta lätt egoistiska och egocentriska. Detta kan komma sig av att eftersom ingen tänker på tiraken måste hon tänka på sig själv. I en stam finns alltid någon som bryr sig om en. Det de flesta tiraker räds mest är att inte få komma till Mahktah efter sin död. Det de räds näst mest är ensamhet.
Ett problem för andra folk vid stridigheter är att tiraker inte räds döden, tvärtom brukar tiraker närmst ha en dödslängtan. Ett annat problem är att tiraker inte flyr eller överger sina vänner. Att ta tirakiska krigsfångar är dumt eftersom dennes stamfränder kommer att återvända för att hämta henne, om de har möjlighet. Därtill är tiraker mer benägna att slå ihjäl sina fiender än att ta fångar, oavsett om fienden är en adlig krigare eller en loppbiten bondräng. Enligt tirakisk synsättet är döden än nåd eftersom den besegrade trots sin förlust kommer till Mahktah och det är bättre att vara död i mörkret än att leva som slav. Detta rimmar givetvis illa med andra folks syn på medlidande och nåd därför uppfattas tiraker som grymma när de bränt ner en hel by och dödat alla som bodde i den. Vidare finns flera skräckhistorier om hur tiraker våldtar vackra människokvinnor eller älvor. Dessa används mycket ofta för att skrämma unga, speciellt flickor, att hålla sig inne om nätterna (och inte springa iväg och träffa pojkar/flickor och skaffa sig oäktingar, jag vet inte om ni har tänkt på det men ett tydligt exempel på det här med att skrämma folk för att inte träffa (sexuella) partners finns ju någon Emil i Lönneberga-film där Krösa-Maja säger att man ska hålla sig inne när det är fullmåne och säger (ungefär) ”så därför gör man bäst i att hålla sig inne när det är månsken” och ger Lina en menande blick). Bland människor och alver är synen på tiraker som våldtäktsmän väldigt starkt befäst. Men sanningen är att den är tämligen felaktig, förvisso förkommer våldtäkter men när de tiraker våldtar så är det i regel män som råkar illa ut. Det vanligaste är att tirakiska män våldtar andra män för eftersom de konstant går runt med sexuell frustration och därtill har ett aggressivt sätt. Att våldta kvinnor är tabu, speciellt tirakiska kvinnor, men det förkommer det med. Tirakiska kvinnor våldtar sällan eftersom om de vill stilla sina lustar kan de vraka och välja samt få hur många män de vill. Att tiraker våldtar alver är extremt ovanligt, helt enkelt därför att tiraker anser alver så pass oattraktiva att tanken på samlag med dem är oerhört äcklande för en tirak (typ tänk er själva att ha sex med ett djur, ett lik eller ett barn), det samma gäller dvärgar och misslor. Att historier om tirakers våldtäkter av alver förekommer friskt beror mer på påhittade historier och smutskastning än fakta.
Dock är människor potentiella sexpartners eftersom människor luktar attraktivt men en vanlig fördom bland människor är att tirakiska män åtrår människokvinnor, detta kommer sig antagligen av att människor anser tirakkvinnor så hiskeligt fula men för en tirak är det precis tvärtom för det mesta. Människors brist på kroppshår, att kvinnorna låter sig bli hunsade av män samt människors ”mjuka” sexvanor är avtändande för tiraker. Precis som att människor kan tänka sig ha sex med människo-/missleliknande tiraker kan tiraker tänka sig ha sex med tirakliknande människor. Tiraker har en synnerligen liberal sexsyn där de enda förbuden är att våldta kvinnor och barn (främst tiraker), i övrigt får allt för sig och det finns inga sociala regler om vem man har det med (tex någon av samma kön eller väldigt unga sexpartners) eller var man har det. Tiraker har gärna sex offentligt, dels för det är upphetsande och därmed trevligt för de andra tirakerna men så vill tirakiska män gärna visa upp när de har sex med kvinnor för de andra männen. Det tirakiska samlaget är betydligt mer hårdhänt och fysiskt än andra folks. Det gäller att visa sig stark även i sänghalmen. Att som icke-tirak ha sex med tirak kan bli en obehaglig upplevelse som lämnar både blåmärken och andra sår.
Gällande tirakers inställning till främmande folk varierar den från stam till stam. De flesta är väldigt territoriella och uppskattar inte när andra folk inkräktar på deras områden paradoxalt nog är de flesta också nyfikna på andra folk men anser att de ska hålla sig borta ifrån tirakernas område utan istället mötas på ”neutral” mark men enn del stammar är närmst xenofobiska gentemot andra folk. De ser ner på tex alver, människor och dvärgar eftersom de är mindre, svagare och inte har tirakernas goda reproduktionsförmåga. Andra tiraker minns stridigheter mot andra folk långt bak i tiden och räknar dessa som sina fiender. Men en hel del tiraker skulle kunna tänka sig idka handel eller samarbeta med andra folk om de erbjöd göra det, problemet är att få folk vill befatta sig med tiraker överhuvudtaget. Att alla tiraker hatar dvärgar och alver är en vanlig missuppfattning. Eftersom tirakiska samhällen sällan uppmuntrar långsinthet brukar hat gentemot andra folk dö ut efter varje generation om inte det förs mer bränsle till elden. De flesta tiraker har inte ens sett alver eller dvärgar och vet egentligen inget om dem. En del stammar minns alver och dvärgar som mytomspunna fiender och är närmst farliga sagofigurer. Andra föraktar dem för deras ynklighet. När konflikter uppstår mellan tiraker och alver/dvärgar brukar dock tiraken inte vara den som börjat bråka.
Tiraker är ett utav Mundanas äldsta folkslag. De fanns på Mundana innan åtminstone människor och jag tror själv att de är äldre än både alver och dvärgar. Under historiens lopp har tiraker och tirakisk kultur nått både toppar och dalar. Tiraker har liksom andra folk haft högkulturer av olika slag. Dock är tirakernas historia dåligt känd bland människor. Detta beror delvis på tirakernas egna sätt att behandla sin historia (mer om det nedan) samt att få andra folk är intresserad av tirakisk historia. Därtill negligeras ofta tirakerna som släkte. Få folk erkänner tex att tiraker skulle vara förmögna att bilda egna riken. Mundana är dock rikt på tirakiska fornlämningar och en hel del av dem är kända även bland människor. Många av dessa lämningar efter tiraker återfinns dock på platser som sällan besöks av andra än tiraker och ibland inte ens det. De tirakiska fornlämningar som fanns där folk idag lever har gått samma öde till mötes som den mesta andra äldre bebyggelse – när nytt folk flyttat in har man rivit det gamla och byggt nytt på samma platser. Tiraker har även utsatts för systematisk utradering ur historien så skedde tex under Zargans folkmord av tirakerna i riket. Man lätt inte bara döda dem utan därtill förstörde man alla dokument som framställde tiraker positivt och för att legitimera en utrotning av tiraker bedrev man en lång smutskastningskampanj mot dem där tiraker utmålades som våldsamma, ohederliga och farliga bestar. Att tirakiska samhällen i dagsläget är mindre utvecklande än andra folks beror dels på att tiraker drabbades synnerligen hårt vid senaste mörkret. En annan stor orsak var att tirakerna fördrevs från de bördiga markerna och jagades till världens kanter av andra folk, främst människor. Därtill saknades starka ledare, en nödvändighet för att ena tiraker.
I senare historia är tirakerna främst kända för sina krigståg, de såkallade tirakkrigen. Utöver det första riktades krigen främst mot dvärgarna. Under det första tirakkriget anföll tirakerna i princip alla som kom i deras väg. Därtill lyckades de få alver och dvärgar att börja kriga med varandra genom lura alverna att dvärgarna höll på att starta ett nytt krig. Varför tirakerna plötsligt enades för att föra krig mot omgivande folk eller vem som låg bakom listen att få alver och dvärgar att kriga igen är okänt, liksom vem som ledde stammarna vid denna tid. I andra folks historieskrivning anges Manarkh, Bazirk och Frakk vara de som lett tirakerna vid tidpunkten för första kriget, vilket tirakerna själva ofta med en axelryckning förklarar som missförstånd. Efter att till en början ha varit mycket framgångsrika förlorade tirakerna i slutändan kriget.
Det andra tirakkriget startades av dvärgar. Dessa anföll den tirakiska bosättningen Kiaz då de ville komma åt de tirakiska gruvorna. Kriget blev ett misslyckande för dvärgarna, mycket tack vare tirakernas ledare binderakken Thaar och shamanen Nifel Hålöga. Att tirakerna lyckades marschera ostört genom människoriken kan te sig som ett mysterium. Man får då betänka att de flesta riken är tämligen glesbefolkade (vi känner alla till Mundanas fuckade demografi…) och de flesta människors reaktion på att tusentals beväpnade tiraker rörde sig mot dem var att fly till närmsta borg, bomma igen porten och hoppas tirakerna skulle dra vidare istället för att anfalla dem. En del makthavare, främst i Jargien, gick så långt att de gjorde uppgörelser med tirakerna i utbyte mot att tirakerna fick fri lejd genom området skulle de inte anfalla människor, en del gick till och med så långt att de lät tirakerna köpa vapen av dem – något som bidrog till frostiga relationer med dvärgarna. Intressant nog höll merparten av tirakerna sin del av avtalet och någon storskalig plundring av människobosättningar förekom inte.
En nagel i ögat för dvärgarna är att kriget till stor del avgjordes av att tirakerna ledsnade på att belägra dvärgfästen och istället återvände hem.
Det tredje tirakkriget startades av tirakerna och blev för dem ett stort misslyckande. De förlorade de områden som de vunnit i andra tirakkriget. Intressant nog dök Thaar, vilken antagits vara, och rimligen borde ha varit, död, upp och enade återigen stammarna. Kriget slutade ändock med ett tirakisk misslyckande. Det var också senaste gången tirakerna enades storskaligt för att föra krig.
Gällande tirakiska influenser så tänker jag mig att de faktiskt sträcker sig mer än att tiraker betraktas som tjuvpack, rövare och mördare eller bestar och monster från vildmarken. Eftersom tiraker är så pass gamla lär de ha uppfunnit och uträttat en hel del saker. För att ge ett exempel så tänker jag mig att tirakerna faktiskt är de som först domesticerade hönan samt att tiraker från takalorr upprepade gånger gjort uppfinningar inom båtar och sjöfart som fått stor genomslagskraft hos främst människor. Få vill dock erkänna att tiraker som upphovsmän och ger hellre erkännandet till en annan människa.
Tirakerna nedtecknar inte sin historia. En gång i forntiden hade de ett eget och allmänt spritt skriftspråk men av någon anledning gick det förlorat och i dagsläget saknar tirakerna ett eget skriftspråk, åtminstone vad man känner till. Här och var återfinns inskriptioner på sahkra men ingen har hittills lyckats tyda dem. Ett annat stort problem för folk är tirakernas tidsangivelser. Då tirakerna inte räknar år och för kortare tidsangivelser räknar månvarv använder de betydligt mer oprecisa tidsangivelser såsom ”När Thaar var binderakk” eller ”När de första trollen vandrade i skogen”. Sedan är tirakerna föga intresserad utav olika bedrifter de utfört såsom upprättande av städer, riken eller kunskap de var först med att förvärva utan istället berättar man om forna drottningar, krig, hjältar och om tiden när Mahktah vandrade på Mundanas jord.
En annan grej som skiljer tiraker från mer civiliserade folk är att de inte håller så noga koll på vem som är deras förfäder mer en några generationer bakåt i tiden – alla tiraker är i slutändan ändå Mahktahs barn och någon finare förfader finns inte. I de fall där en tirak håller koll på sin släkt långt bakåt i tiden är det nästan uteslutande på moderns sida. Vem ens far är eller var är i regel helt ointressant för en tirak.
Det tirakiska samhället utgår ifrån familjen. Med familj menas i regel en äldre tirakkvinna, hennes systrar samt deras döttrar och barnbarn. Familjen styrs i regel av den äldsta eller den starkaste kvinnan. Dessa brukar dela tält och leva samman hela livet. Söner tillhör alltid sin moders familj och det är lika vanligt att de bor med sin familj som att de har ett eget tält. Inte sällan delar tirakiska män tält med sina bröder och kusiner. Stammens styrs i sin tur av den starkaste kvinnan, kallad trokka. Hela det tirakiska samhället genomsyras av den starkes rätt och att kvinnan är överordnad männen. Trokkor regerar i regel med obegränsad makt men i vissa stammar återfinns styrande råd, vilka utgörs av stammens dugligaste medlemmar. Eftersom Mahkthatron påbjuder att den starkaste styr stammen hävdar dessa stammar istället kollektivets styrka. Tirakiska samhällen är strikt hierarkiska och baserar sig på godtyckligt på trokkans vilja samt familjens skicklighet inom områden såsom hantverk, jakt och strid. Lägst status i tirakernas samhälle har slavar vilka saknar alla former av rättigheter och får behandlas hur som helst utav sina ägare. Slavar utgörs utav de svagaste individerna eller sådana som hyser egenskaper vilka föraktas bland tiraker såsom sterilitet. En del tiraker håller slavar från andra folk, främst människor. I tirakmodulen (tror jag det är) står det att alviska och dvärgiska slavar inte hålls för att de hellre dör än slavar åt de ”underlägsna” tirakerna. Jag finner detta löjligt och opassande. Jag tror dock att det inte är lika ofta som tiraker får tillfälle att tillfångata dvärgar och alver.
Tirakiska samhällen saknar rättssäkerhet och egentliga lagar. Vid en konflikt mellan två tiraker brukar det hela avgöras med en tvekamp och den som segrar anses ha rätt, den som förlorade saknar i regel rätt att hämnas utan tvingas foga sig i tvekampens utgång. Tiraker har en ”öga för öga”-mentalitet och praktiserar blodshämnd. Dock är man i regel mer försiktig med sina vedergällningar mot individer inom den egna stammen – att skada sina egna är dumt då det gynnar ens fiender. Tiraker har dock ett överutvecklat sinne för hämnd och när en tirak ska hämnas får den i regel med enkelt med sig stora delar av sin stam, och när det gäller att hämnas speciellt känsliga saker såsom ett barns död sluter oftast hela stammen upp bakom den som söker hämnd.
Tiraker livnär sig på väldigt olika saker. Den större delen lever i jägar- och samlarsamhällen i Mundanas vildmark. Tiraker som lever vid större vattendrag brukar ägna sig åt fiske i stor omfattning. Nästan alla tiraker som kommer åt ägnar sig dessutom åt plundring, även bosättningar som lever långt ifrån andra folk brukar ge sig ut på plundringståg. Generellt uppstår dessa plundringståg när stammen vuxit sig stor och man behöver mindre munnar att mätta, samtidigt är det en chans att vinna ära och rikedom för unga tiraker. Dessa plundringståg är oftast väldigt jobbiga för omgivande folk då tirakerna är mycket svåra att stoppa och rör sig i en terräng där de har fördel. Därtill är tirakerna mestadels aktiva nattetid vilket försvårar ytterligare att jaga ikapp och nedkämpa dem.
Få tiraker ägnar sig åt jordbruk, oftast därför att de lever i områden där marken inte lämpar sig för odling. Inte heller många stammar håller sig med någon form av boskap, men det är inte lika ovanligt som jordbruk. I de fall tiraker håller sig med djur rör det uteslutande om djur såsom grisar, getter och andra djur som är anpassningsbara och framförallt kan äta det mesta. De få gånger tiraker har tex kor är det i regel stöldgods som äts upp.
En vanlig missuppfattning är att alla tiraker som bor vid havet ägnar sig åt sjöröveri. De flesta stammar saknar faktiskt resurser att segla långväga utan har bara små fiskebåtar. Men de drar sig inte för att plundra fartyg som går på grund vid deras vatten och att bli strandsatt på en strand där det lever tiraker är ett av de sämsta områden man kan bli strandsatt på.
Tiraker sprider sig i regel genom att när en stam blir för stor vandrar delar av den iväg, mestadels män men även kvinnor. Dessa vandringar kan bli väldigt långa och farliga eftersom tirakerna måste röra sig genom andra folks riken. När de väl funnit ett lämpligt område brukar de göra våldsamt anspråk på platsen. Det finns ingen återvändo och de dör hellre. En del misslyckade migrationståg ombildas till härjarband eller legoknektförband.
Tiraker har även väl utvecklade ”sociala skyddsnät”. Tvärtemot vad tirakmodulen säger hävdar jag att tiraker i den mån de kan tar hand om sin gamla. Eftersom tiraker hyllar sin moder in absurdum så finns det ingen logik att en tirak skulle få fördriva sin moder bara för hon blev gammal. Jag tänker mig istället att äldre tiraker uppskattas eftersom de besitter stora kunskaper inom sitt värv. Få tiraker blir dock på grund av tirakernas hårda liv gamla och gamla tiraker betraktas som starka. Jag tänker mig även att tiraker tar väl hand om sina sjuka och handikappade, även fast det rimmar lite illa med tirakernas fascistiska ”den starkes rätt”. Eftersom tiraker gillar kroppsskador som uppstår vid fysisk kamp kan jag tänka mig att det är status bland tiraker att vara lemlästad efter strid. Den som vågar ge sig på fienden/bytet på ett sådant vis att det är fara för den egens säkerhet hyllas som modig, eftersom det finaste sättet att dö på bland tiraker är i strid. Istället för att fördriva denna individ blir den närmst hjälteförklarad. Jag tänker mig även att tiraker tar hand om de barn som föds handikappade. Tyvärr överlever sällan de tiraker som föds med allvarliga fysiska handikapp och många får problem i vuxen ålder eftersom de på grund av sina handikapp ofta har låg social status även om de faktiskt sällan trakasseras (det här behöver jag motivera men min tanke är här att ställa tirakernas ömhet mot människors systematiska mobbning, utfrysning och förakt av handikappade och därmed frågan om vem som egentligen är obildad, brutal och elak). Tiraker som föds med mentala handikapp tas oftast väl hand om helt enkelt för de anses vara barn och tiraker älskar sina barn. Att sätta ut sina barn i skogen är oförlåtligt, det är bättre att dö tillsammans med sina barn än att leva utan dem. Även om tirakisk uppfostran ofta är hård och väldigt fysisk är den sällan elak. Det är en moders plikt att visa sina barn stor ömhet och att vara grym mot sina barn är skamligt, även om man självklart måste lära dem att livet är grymt. (Den här biten är jag verkligen inte klar över utan min önskan är att försöka förena tirakernas fascistiska tendenser med värme och kärlek, vilket är knepigt att få till bra).
Så gott som alla tiraker dyrkar Mahktah, även de som konverterat till andra religioner. Inom Mahktah-dyrkan finns egentligen bara handfull regler och tabun. De främsta tabuna som finns är det mot demondyrkan och samröre med demoner samt det mot feghet. Vem som helst kan förenas med mörkret efter döden (dvs Mahktah) oavsett hur den sett ut eller levt sitt liv såvida personen inte befläckat sig med demondyrkan eller feghet. Mahktah påbjuder den starkes rätt väldigt väldigt mycket, och de flesta tirakstammar lever faktiskt inte upp till påbuden till 100 % utan är mer praktiska och anpassningsbara men de dyrkar ändå sin gudinna hängivet. Mahktah är främst en krigs- och fruktbarhetsgudinna. Enligt tirakiska tro kan inte enskilda tiraker kontakta Mahktah, med undantag för shamaner, utan böner måste ske kollektivt. Det vanligaste sättet att visa sin vördnad inför Mahktah och be henne skänka mod, styrka och fruktbarhet är att ställa till med en stor fest. Beroende på exakt vad man ber om förekommer olika aktivteter såsom när man ber om mod är kamplekar vanligare emedan under fruktbarhetsfester är sexuella aktiviteter vanligare. Det är även viktigt att en shaman närvarar och ser till att allt går rätt till. Utan shamanen, som är Mahktahs språkrör och länk till sina dyrkare, kan inte tirakerna kontakta Mahktah eller Mahktah tirakerna.
Det förekommer nästan inga helgedomar bland tiraker. Det förkommer dock att tiraker tillverkar statyer av Mahktah som oftast porträtteras som en vacker, havande kvinna med en yxa i handen. Andra vanliga motiv är olika dwarkkas eller helt enkelt saker av symbolisk natur såsom fallossymboler eller kullar som ska väcka associationer till havande kvinnor. Grottmålningar och liknande är vanligt och dessa målningar visar ofta viktiga händelser i stammens historia liksom religiösa händelser och den tirakiska mytologin.
En intressant aspekt av tirakernas hängivenhet till Mahktah är när de konverterar till andra religioner. Tiraker är förhållandevis öppna för andra gudomar och anpassar sig lätt. Ett problem för missionärerna är dock att tiraker vägrar överge Mahktah utan hennes roll ändras så hon passar in med den nya religionen. Ett exempel är i Cermira där daak-präster med framgång konverterat tiraker till daaktro (detta trots att daak-kyrkan säger att tiraker är oheliga om jag inte missminner mig men det är något jag inte kör på själv) men där tiraker vägrat överge Mahktah utan givit henne en helgon- och eller undergudsroll samt envist kallar helgonen för ”dwarkkas”. Överlag är tiraker även toleranta mot andra religioner, såvida de inte är positiva till demoner så tillåts de på tirakiskt territorium.
Jag tror jag fick fram det jag ville. Om ni ser något ni tycker är konstigt så ifrågasätt gärna eftersom jag behöver få testa mina idéer och mina resonemang. Slutligen hoppas jag det här inlägget inte snor allt för mycket uppmärksamhet men det är ju iaf relevant till ämnet.
, tirakmodulen säger ju rent ut att tiraker är äldre än människor och antyder att de ev skulle kunna ha funnits längre än både alver och dvärgar. Människor är väldigt nya i mundana, de har bara funnits i sisådär 2-3 eoner. 
) 
Mm, jag lägger det till tidslinjen ovan nu. 
.