luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,869
The Inmates are Running the Asylum
The Inmates are Running the Asylum är det första och förhoppningsvis även sista rollspelet från DeBracy Games. Spelet ges ut som pocket med ett grällt omslag och svartvit inlaga på billigt papper vilket får mig att tänka på knarkhyllningen The Heroin Diaries och sådana där taffliga solospelsböcker som fanns på 80-talet.
Skådeplatsen för spelet är Church Hill Asylum utanför Jackson, Mississippi. Det beskrivs genomgående med klichéer: slitna dagrum, ödsliga korridorer, gallerförsedda fönster och blinkande lysrör. Som en lam ursäkt för att stoppa in diverse ”häftiga” droger, maskiner m.m. utspelar det sig dessutom i någon slags dystopisk framtid som ändå känns mycket 50-tal. Tänk dig De 12 Apornas Armé och Johnny Mnemonic korsat med Gökboet och Shutter Island.
Spelarna axlar här rollen som några av patienterna på The Asylum. Istället för att ha grundegenskaper och färdigheter som i normala rollspel beskrivs rollpersonerna med en uppsättning svagheter och styrkor så som beroenden, självskadebeteenden, schizofreni, klärvoajans och immunitet. Målsättning är sedan att göra tillvaron så dräglig som möjligt, lite som Nyckeln till Frihet för psykfall.
Själva The Asylum beskrivs väldigt ojämnt, delvis klichéartat men åtminstone komplett och delvis knappt alls vilket gissningsvis är ett affärsmässigt upplägg för att kunna släppa olika supplement längre fram. Det finns också beskrivningar av ett antal spelledarpersoner – föreståndare, psykologer, sköterskor, vaktmästare och andra patienter – som alla tycks ha olika agendor. Spelskaparna har dock inte orkat utveckla det hela till några ordentliga scenarion utan allt är mest en massa lösa trådar som tillsammans med diverse spridda antydningar – tydligen finns det gamla gravvalv under jord, ett antal sköterskor som smyger in i den vildvuxna parken vid fullmåne samt en Dr Byron som får leveranser av märkliga paket till det östra tornet – ger spelet ett ytterst halvfärdigt intryck.
För att säga något om spelsystemet så är det uppbyggt kring två sexsidiga tärningar för att avgöra om handlingar lyckas eller ej, samt en kortlek för slumphändelser relaterade till tidigare nämnda styrkor och svagheter. På det hela taget finns det dock inte så mycket regler. Hur en strid går till beskrivs t.ex. på två ynka sidor. Även här har spelskaparna alltså låtit latheten ta över.
Sammanfattningsvis är The Inmates are Running the Asylum ett riktigt ruttet rollspel. Varför skulle någon vilja spela ett psykfall som hasar omkring i mjukisbyxor istället för en modig riddare eller mäktig magiker på drakjakt liksom?
The Inmates are Running the Asylum är det första och förhoppningsvis även sista rollspelet från DeBracy Games. Spelet ges ut som pocket med ett grällt omslag och svartvit inlaga på billigt papper vilket får mig att tänka på knarkhyllningen The Heroin Diaries och sådana där taffliga solospelsböcker som fanns på 80-talet.
Skådeplatsen för spelet är Church Hill Asylum utanför Jackson, Mississippi. Det beskrivs genomgående med klichéer: slitna dagrum, ödsliga korridorer, gallerförsedda fönster och blinkande lysrör. Som en lam ursäkt för att stoppa in diverse ”häftiga” droger, maskiner m.m. utspelar det sig dessutom i någon slags dystopisk framtid som ändå känns mycket 50-tal. Tänk dig De 12 Apornas Armé och Johnny Mnemonic korsat med Gökboet och Shutter Island.
Spelarna axlar här rollen som några av patienterna på The Asylum. Istället för att ha grundegenskaper och färdigheter som i normala rollspel beskrivs rollpersonerna med en uppsättning svagheter och styrkor så som beroenden, självskadebeteenden, schizofreni, klärvoajans och immunitet. Målsättning är sedan att göra tillvaron så dräglig som möjligt, lite som Nyckeln till Frihet för psykfall.
Själva The Asylum beskrivs väldigt ojämnt, delvis klichéartat men åtminstone komplett och delvis knappt alls vilket gissningsvis är ett affärsmässigt upplägg för att kunna släppa olika supplement längre fram. Det finns också beskrivningar av ett antal spelledarpersoner – föreståndare, psykologer, sköterskor, vaktmästare och andra patienter – som alla tycks ha olika agendor. Spelskaparna har dock inte orkat utveckla det hela till några ordentliga scenarion utan allt är mest en massa lösa trådar som tillsammans med diverse spridda antydningar – tydligen finns det gamla gravvalv under jord, ett antal sköterskor som smyger in i den vildvuxna parken vid fullmåne samt en Dr Byron som får leveranser av märkliga paket till det östra tornet – ger spelet ett ytterst halvfärdigt intryck.
För att säga något om spelsystemet så är det uppbyggt kring två sexsidiga tärningar för att avgöra om handlingar lyckas eller ej, samt en kortlek för slumphändelser relaterade till tidigare nämnda styrkor och svagheter. På det hela taget finns det dock inte så mycket regler. Hur en strid går till beskrivs t.ex. på två ynka sidor. Även här har spelskaparna alltså låtit latheten ta över.
Sammanfattningsvis är The Inmates are Running the Asylum ett riktigt ruttet rollspel. Varför skulle någon vilja spela ett psykfall som hasar omkring i mjukisbyxor istället för en modig riddare eller mäktig magiker på drakjakt liksom?