Jag har en gnagande känsla av att åtminstone en av oss missförstår minst en av oss men med det förbehållet:
Vilket inte är något jag har några som helst intentioner att säga emot.
Sen är ju det påståendet lika gammalt som hobbyn självt. Redan första D&D fick den kritiken, och Drakar och Demoner fick den redan efter att första monsterboken gavs ut.
Jag har själv drivit eget tidigare (men i en helt annan bransch) och jag ser det på samma sätt som Måns. Man börjar i en liten skala och mest för att det är en kul grej. Man märker att fler och fler gillar det man gör och att man börjar tjäna pengar på det. Skall man ta steget vidare och göra verksamheten till sin huvudsyssla så måste man givetvis tjäna pengar på det. Dessutom tror jag att energin att göra det enbart för att det är kul tar slut någonstans längs vägen och man behöver även få en ekonomisk motivation. Jag ser inte på något sätt att det här är fel utan en fullständigt hälsosam del i att inte vara en planekonomi.
Denna kan ju inte länkas, eller läsas, för få gånger: https://hexjunkie.com/2021/03/03/the-commodification-of-imagination/
Bara för att jag blir omnämnd – faktum är att:
Fast det där stämmer inte.
Jag håller absolut inte med. Att alla hemmagjorda filmer, böcker skrivna av folk som inte blir utgivna, skolpjäser och fritidsgårdsband
Samtidigt tycker jag inte riktigt att det här med att slå och att folk ska bli intresserade måste vara så viktigt. Jag gillar när rollspelshobbyn är liten och lokal. Lite därför jag skriver på svenska också. Jag skaffar eller spelar sällan någonting om jag inte känner skaparen personligen, antingen genom att ha spelat med hen, eller i alla fall genom att ha snackat med hen på forumet. Jag har ingen relation till Fria Ligan och känner mig inte så intresserad av deras spel, utom kanske de som @Nässe har skrivit, för honom känner jag litegrann och jag tycker han är en skön typ. Jag har aldrig deltagit i en Kickstarter. Jag är inte så intresserad av Kopparhavets hjältar, men om @Måns skulle fråga om jag vill vara med på en omgång skulle jag vara fetpå, och kanske plocka upp spelet själv efter det. På samma sätt så tror jag att det är väldigt få som spelar mina spel utan att ha kommit i kontakt med dem genom Indierummet, där jag och mina vänner presenterar och lirar dem. Den delen av hobbyn är det som ligger mig varmast om hjärtat, och så kan Ligan och Wizards göra lite vad de vill, för min del. Och den lokala delen är också en där monetärt kapital blir mindre viktigt (men socialt kapital blir ju istället en grej, såklart).
Jag ser det som att jag har lyxen att inte bry mig om huruvida mina skapelser blir populära eller inte, men självklart så vill jag ju att folk gillar det jag gör. Och en vinkel på detta är att det är just detta som Riotminds har haft som filosofi hela tiden, att göra det de vill, damn the torpedens, vilket har setts som ... icke optimalt ... av många inbitna rollspelare.
Då ber jag om ursäkt.
Tack!
Nä, det är inte löjligt. Att driva ett företag för att tjäna pengar är inte definitionen av en "cash grab".
