Mitt försök att förklara Mundos resonemang: Låt oss säga att det finns en hypotetisk användare som heter Anders och är man. Låt oss säga att Anders läste Åsas inlägg och blev lite varm inombords för att det är en kvinna som säger vad som låter som bra saker. Exakt vad hon säger är inte så viktigt men det låter bra så Anders likar utan att reflektera särskilt mycket över innehållet.
Det här betyder att Anders inte egentligen lyssnade på Åsa eftersom Åsa är kvinna. Specifikt Anders, alltså. Det betyder inte att alla som gillade Åsa gjorde det för att hon var kvinna eller (ännu värre) att det Åsa sa inte var så märkvärdigt egentligen. Det Mundo säger är bara att han misstänker att
en del av uppskattningen som bemötte Åsa inte sprang ur det hon sa, trots att det hon sa var bra. Man kan fundera på i hur stor utsträckning det här stämmer men i den mån det stämmer så är det dåligt.
Men Åsa (och andra kvinnliga medlemmar) har ju också bemötts med en hel del hat, säger ni. Hur går det ihop? Om vi tittar på en del av det där bra inlägget hon skrev så skrev hon (och som Dante tog upp litegrann):
Det är en del i problematiken med en grupp där i runda slängar 80% eller mer består av ett kön, en hudfärg etc. De som inte motsvarar den dominerande gruppens egenskaper, oavsett vilka de är, blir behandlade som tokens. Tokens i sin tur gör att den marginaliserade gruppen antingen tvingas "köpa" de existerande förutsättningarna eller att de på annat sätt pressas in i stereotyper för att den dominerande gruppen inte skall känna sig obehaglig till mods. Det finns forskning på ämnet tokens, den mest kända forskaren heter Rosabeth Moss-Kanter. Hennes artikel heter Some Effects of Proportions on Group Life: Skewed Sex Ratios and Responses to Token Women
Så, minoriteter (som kvinnor) stoppas i fack och så länge de håller sig inom fackens ramar så är det inga problem men om de går utanför så möter de motstånd. Om vi ska prata specifikt om kvinnor så är stereotypen (obs, stereotypen stämmer inte nödvändigtvis överrens med verkligheten) att de är snälla, glada, lugna, anpassliga, diplomatiska och allmänt smidiga. Den kvinnliga könsrollen är i mångt och mycket konstruerad för att män ska få göra lite vad de vill.
Så länge som kvinnor är snälla och glada så tycker vi om dem. Om de framför kritik men är tillräckligt lågmälda/finkänsliga/vältajmade så blir de ignorerade (kanske med inslag av nedlåtande "men vad gulligt att hon försöker säga saker/kan tänka lite själv"). Och om de framför kritik på ett högljutt och uppenbart sätt så kommer man mota tillbaks henne i fållan.
Det här tror jag, mer eller mindre, är västerländska mäns defaultbeteende gentemot kvinnor inom mansdominerade sfärer (sen varierar det så klart från person till person och från situation till situation). Utan väldigt mycket träning så kommer man i mer eller mindre mån att bete sig så här. Du (ja, du!) beter dig förmodligen mer i linje med det här än du vill erkänna.
Jag tror att en del i att få ett bättre forumklimat är att öka medvetenheten om det här så att folk kan börja rannsaka sig själva.
Och ja, jag förstår att det är jobbigt att erkänna att man är sexist men det är för att man inte vill rucka på bilden av sig själv som en juste person. Men att ljuga om sig själv inför sig själv för att rädda sin egen självkänsla, är det verkligen så en juste person gör?
Übereil, som i viss mån säger vad andra redan sagt eftersom han började skriva det här för en timme sedan