Nekromanti Träffområden i strid -Logiskt?

[Sodivra]

Nu känner jag mig färdig med den där grundegenskap/färdighets-delen så det kommer inga fler inlägg om det här på 'makar-forumet.. Åtminstone inte på länge.. /images/icons/wink.gif

Över till dagens ämne då, träffområden i strid! I mitt system (Ligger här) så påverkar alla skador hur bra du slåss i strid. "Skadevärdet" är ett mått på hur förhindrad du är i strid, (smärta, utmattning och skador på kroppen) och hur allvarliga skadorna egentligen är.

Träffsystem a la DoD och Eon, där man slår en tärning för att se var man ska träffa ska tydligen vara lite ologiska eftersom man inte viftar hejdlöst utan slår till där motståndaren har en blotta i sitt försvar i verkligheten. Visserligen kan det avgöras av en tabell var blottan finns, men chanserna för olika kroppsdelar varierar ju. Mest dramatiskt korrekt är ju ifall SL helt enkelt säger "han gör ett utfall mot sidan.." och sedan tar ev. skada i magtrakten. Men..! Arm- och -benskador är ju lite annorlunda. En armskada borde väl påverka ytterst lite när man använder benet och tvärtom. Dessutom är det ju rätt svårt att avlida från en ben eller armskada.. Så hur skall man lösa det här? Känns lite dumt att lämpa över sånt här ansvar till SL. Kanske spelaren ska få välja mellan kroppsskada eller.. öh.. lemskada? Lemskada är farligare i denna striden, kroppsskada är farligare i det långa loppet.. Eller blir det för mycket brädspel över det då?

På detta ämnet: Hur realistisk ska strid vara, och hur håller man den fortfarande intressant? Herr Nils berättade ju att strid sker "spontant" på forumet för ett tag sedan, men om man inte får välja manövrar, vad är det för mening med strid? Om man ska ha en massa manövrar och så kanske det blir "lite mening" (mer än tur med tärningar) men det blir ju också lite konstigt.. Hur göra? Det mest realistiska vore ju att slå en tärning för bägge parter, och sedan lämna det där. Men då skulle väl mina spelare göra uppror.. /images/icons/wink.gif

 

[Faehrengaust]

Träffsystem a la DoD och Eon, där man slår en tärning för att se var man ska träffa ska tydligen vara lite ologiska eftersom man inte viftar hejdlöst utan slår till där motståndaren har en blotta i sitt försvar i verkligheten.

Jo, det blir ju så. Olika vapen skiljer sig också, man träffar andra områden med ett stötvapen (spjut) än med ett huggvapen (yxa). För huggvapen upplever jag att träffar i huvet och axlarna är mycket vanliga medan stötvapen ofta tar i kropp eller möjligtvis ben.

Sen spelar stilen en stor roll. Om man är utrustad med svärd och sköld så blir man främst träffad i huvet och axlarna. Sedan (i något sånär fallande ordning) vänster ben, vänster sida av kroppen, höger arm, vänster arm (överarmen) och minst i höger ben. Har ingen statistik på det så jag kan inte säga att det är en absolut sann ordning.

Men slåss man med andra vapenkombinationer så blir träffarna annorlunda fördelade.

Det stora problemet kommer när man dessutom börjar slåss men flera motståndare, hästrygg (stön, va drygt) eller (o nej) monster med mysko kroppsbyggnad och anfallsmetoder.

Ska man lyckas täcka alla dessa möjligheter (+ de jag glömt eller utelämnat) så har man hamnat djupt ner i detaljträsket. Hur lösningen ser ut vet jag inte men jag skulle gärna se den /images/icons/smile.gif.

På detta ämnet: Hur realistisk ska strid vara, och hur håller man den fortfarande intressant?

Hur ska man göra stridsregler realistiska? Jag tror inte mer detaljer är den bästa lösningen, det blir väldigt sällan mer realistiskt med en massa detaljer. Det blir snarast ett strategispel och det ger inte en särskilt realistisk stämning till strid.

Det mest realistiska vore ju att slå en tärning för bägge parter, och sedan lämna det där. Men då skulle väl mina spelare göra uppror..

På sätt och vis vore det kanske det mest realistiska. Men jag håller med dina spelare om att det vore verkligen tråkigt. Lite taktiska valmöjligheter vill man ha för att det ska vara intressant ur en spelteknisk synvinkel.

Mitt tips/önskemål: Se till att stämningen i striden blir den du vill ha och att det är kul/spännande. Allt annat är sekundärt.

 

[Sodivra]

Åh just det ja..

Ska man lyckas täcka alla dessa möjligheter (+ de jag glömt eller utelämnat) så har man hamnat djupt ner i detaljträsket. Hur lösningen ser ut vet jag inte men jag skulle gärna se den
Ja, det är ju nästan obligatoriskt att SL helt enkelt avgör var smällarna landar, men hur balanserar man det? Jag funderade på ett system där man slog två tärningar: En avgjorde hur mycket skadan påverkade motorik, en som avgjorde hur mycket den påverkade fysik. Typ. Hög fysik, låg motorik: Benet. Låg fysik, hög motorik: Armen. Fördelen med detta var att SL:s ansvar försvann, det spelar ingen roll vad man väljer, effekterna blir dom samma ändå.. (Samma plus och minus) Nackdelen med detta systemet är ju att det fortfarande skiljer sig angående kritiska skador i lem/kropp, men det kan man ju anpassa efter tärningen, och leva med.. Det kanske spelarna kan ta och acceptera.

Mitt tips/önskemål: Se till att stämningen i striden blir den du vill ha och att det är kul/spännande. Allt annat är sekundärt.
Realistiskt strid kanske var ett dumt ordval.. Jag vill inte att det ska kännas orimligt helt enkelt. Jag strävar inte efter en perfekt simulering.

Åh, ja just det: Skadebalans! Hur mycket svårare bör det bli att agera efter en skada? Om det blir för svårt avgörs ju striden av det första hugget -Inte kul. Om det inte blir för svårt, då tar ju striden aldrig slut.. Hmmnja, detta vet jag ju förstås inte om det är ett problem eller ej.. Får speltesta lite mer först.. /images/icons/smile.gif

 

[Cybot]

Mina tankar(om någon nu vill höra)

Igentligen så spelar det ingen roll var man träffar.
En träff i benet kan reducera din förmåga att försvara och anfalla i och med att du knappast kan göra några längre stötar eller utmanövrera din motståndare. Samma sak med en träff i huvudet(blod i ögonen) eller armen.
Ja!! Armskador kan sänka din förmåga att springa på grund av smärta eller annat.
Det enda som behövs för att simulera skadorna är igentligen att man får minus på alla handlingar.

Det enda som igentligen spelar roll är:

1. Var det direkt dödande eller har det satt honom ur stridbart skick?
2. Hur mycket försämrar träffen hans strids/rörelse förmåga.
3. Hur mycket blöder det(blödandet kommer att orsaka ytterligare försämringar på alla handlingar efteråt och eventuellt leda till döden om han blöder för mycket).

 

[Sodivra]

Schysst!

Hurraaa! Herr Nils kommer till undsättning!
Jag funderade över det här med garden. Man skulle ju t. ex kunna dela upp kroppen i övre och nedre delen, med lemskador i nedre på benen och kroppskador på nedre i magen. Lemskador i övre på armarna och kroppskador på övre i bröstkorgen eller huvudet. Det stämmer ju rätt så hyfsat med det här iallafall, men de nedre fönstren är enbart benen eller? Mage innefattas av det övre fönstret? Hmmm, då kan man ju göra på två sätt:

1. Använda taktikkort som Krille har föreslagit, med olika garder. Nackdelen är att man behöver extra pryttlar för att spela..
2. Låta spelaren välja mellan hög eller låg gard.

Sedan är ju frågan: Hur mycket tillför det? Nu skiljer det sig en del från min originalidé, men det kanske är den här delen, att få välja garder, som är den roligaste. Dock så kan det ju ta en hel del tid extra att plocka med kort..

Och som svar på Cybots inlägg som han skrev medans jag skrev detta: (Som var: Skit i regional skada) Ur spelbarhetssynpunkt så är det ju praktiskt, men att det är LIKA jobbigt att springa med skadad arm som skadat ben låter lite skumt helt enkelt.. Men det är förstås.. Styrkekrävande armaktiviter lider väl lika mycket av ett skadat ben som en skadad arm? Kanske lika bra att köra på den grejen då.

En grej till: Nu kan man genom att minska sin "träff-chans", anstränga sig extra, öka;

*Skada
*Svårigheten att parera
*Svårigheten för motståndaren att ta över iniativet

Är det bra, forumister?
Hmmm.. Nu när jag tänker på det så ser jag två sätt det här kan utvecklas på:

1. Sifferbaserat. Att man kan leka med siffrorna hur mycket som helst tillåter simulering av all möjlig sorters strid. Detaljstrategi.
2. Manöverbaserat. Att välja manövrer och.. så. Sten-sax-påse-psykologi-taktik.

Vilket är bäst? Intressant fråga faktiskt.. /images/icons/smile.gif

 

[Faehrengaust]

Skramlar vidare

Bra bilder!

Problemet som jag ser det är att strid i rollspel oftast inte är på plan mark och i duellform. I en strid med 5-10 deltagare i terräng tänker jag mig att det hela blir rätt kaotiskt (om man inte lyckas hålla formation) och att vinnaren inte är den som håller rätt garde utan den som rör sig smartast och håller bäst uppsikt över striden.

I SCA tyckte jag att det kom fram rätt tydligt. De som var bra i duell var inte nödvändigtvis bra i fältslag. Skillnaderna kunde vara stora. Själv var jag dålig i duell men över medel i fältslag och jag tror att ett av skälen var rörlighet (det var på den tiden man fortfarande var ung och kvick /images/icons/wink.gif).

Men det kanske finns speciella garder och tekniker för den typen av situationer också?

Finns det tekniker mot ryttare? Det vore intressant för jag har alltid undrat hur man går tillväga för att slåss mot en ryttare. Det kanske skulle kunna ge en liten hint om hur man slåss mot monster också.

Om det är stor skillnad mellan dueller och strider med många kombatanter så skulle det kanske vara intressant att ha något annorlunda regler för dom. Delvis för realism, men främst för att det ska kännas annorlunda. I duell kanske man använder någon garde system (sten-sax-påse som i Gemini verkar vara en bra metod) och i annan strid ett friare system. Då skulle man som spelare uppleva duellen som en kamp om position medan andra situationer upplevs som kaotisk (mindre kaotisk om man lyckas hålla formationer) strid.

/Faehrengaust, som ska vara med i helgens övningar i Uppsala

 

[Faehrengaust]

Om bonk

Åh, ja just det: Skadebalans! Hur mycket svårare bör det bli att agera efter en skada? Om det blir för svårt avgörs ju striden av det första hugget -Inte kul. Om det inte blir för svårt, då tar ju striden aldrig slut.. Hmmnja, detta vet jag ju förstås inte om det är ett problem eller ej.. Får speltesta lite mer först..

Det är en fråga om vilken typ av system du vill ha. Själv föredrar jag dödliga system där alla vapen har potentialen att döda på ett hugg. Men ibland vill jag spela hjältespel där hjältarna kan ta en hel del pisk förrän de faller (eller ens bryr sig). Det är helt en fråga om vad du vill uppnå med systemet.

Samma sak gäller egentligen kroppsdelar. I ett mer realistiskt, taktiskt eller detaljrikt spel tycker jag att kroppsdelarna ska vara med. Även om varje skada gör en generell mängd "ont" så finns det också olika effekter av träffar i kroppsdelar. En bruten arm och ett brutet ben innebär helt olika begränsningar. I ett hjältespel, dramatiskt spel eller ett spel där strid är oviktigt så bör man kanske inte ha regler för kroppsdelar, risken är att de skulle bli ett störande moment.

/Faehrengaust, med alla kroppsdelar intakta

 

[Genesis]

Känns lite dumt att lämpa över sånt här ansvar till SL

Tycker jag inte. Om spelaren har en 'kraftig benskada' och försöker springa är det ganska enkelt för SL att bestämma minus på förflyttning beroende på en mängd faktorer. Fördelen med detta är att det blir snabbt och dessutom realistskt, eftersom SL kan ta hänsyn till en mängd faktorer som inte regler kan. En robust dvärg med hög viljestyrka får antagligen mindre minus på förflyttning än en klen liten alvfjolla med låg smärttröskel.
Vad gäller träffområden så gillar jag när SL och spelare samarbetar. Spelaren säger vart han/hon vill anfalla, ex: "jag hugger mot huvudet". Om motståndaren precis har anfallt rollpersonens ben så kan SL ge lite minus för att det är svårt att hinna upp med svärdet, men detta kan kompenseras om motståndaren har en sköld, t ex.

 

[Sodivra]

Tycker jag inte. Om spelaren har en 'kraftig benskada' och försöker springa är det ganska enkelt för SL att bestämma minus på förflyttning beroende på en mängd faktorer.
Jovisst, men vad jag menade var att SL får avgöra var träffarna ska hamna..
SL: Du tar en träff i benet..
Spelare: Benet!? Men vafan, jag har ju skitbråttom härifrån nu kommer ju min RP döööööööööööö!

Fast jag kom på att jag kunde använda en gammal idé som funkar rätt bra.. Slå två skadeslag. Den ena är för motoriska färdigheter, sånt du har armar för, typ. Den andra är för fysiska färdigheter, uthållning, springa runt. Benen. Sedan behöver man säga att dom träffar i armarna eller benen om man inte känner för det, effekten blir ändå den samma.

Högre skada i motorik än fysik = Skada i armen
Högre skada i fysik än motorik = Skada i benen
Ungefär likadana = Kroppen

Sedan kan man göra så att om man får 0 i skada i det ena, men en högre siffra i det andra, så kan man lägga på specialeffekter: Typ halka, tappa vapnet, ragla baklänges.. Inga skador utan kortvariga chocker så att säga.. Eller täcks det in tillräckligt väl om det är en chans på 20 ungefär att man fumlar vid varje slag?
Jag känner mig rätt nöjd med det här systemet.. Tillsammans med att man kan "modifiera" sina attackera för att göra mer skada, vara svårare att undvika osv, kan man simulera vilka stridskonster som helst, som t. ex "Spyende svanens dans" eller vad fan som helst.. /images/icons/smile.gif

Vad gäller träffområden så gillar jag när SL och spelare samarbetar. Spelaren säger vart han/hon vill anfalla, ex: "jag hugger mot huvudet
Jo, och med det här systemet så kan man improvisera en del och det är fortfarande rättvist.. Det är tänkt att uppmuntra spelarna och SL att själva dramatisera striden. T. ex:

Spelare: Jag höjer yxan högt över huvudet och hugger till mot honom!
SL: (rullar tärningar) (aningen mer fysisk än motorisk skada) Hmmm, ok han försöker undvika ditt hugg. Du missar huvudet på honom, men träffar överkroppen rätt äckligt.

Istället för:
Spelare: Jag höjer yxan högt över huvudet och hugger till mot honom!
SL: Ok, du träffar i.. (rullar tärningar) ..benet?

Fattar ni? Nu kan man välja vilken kroppsdel man vill, rent speltekniskt gör det ingen skillnad.. Visserligen så borde inte en elak skada i benet vara lika farlig som en i bröstkorgen, men det går säkert att lösa.. /images/icons/smile.gif

 

[Vindhand]

Träffsystem a la DoD och Eon, där man slår en tärning för att se var man ska träffa ska tydligen vara lite ologiska eftersom man inte viftar hejdlöst utan slår till där motståndaren har en blotta i sitt försvar i verkligheten.

Om man verkligen vill så kan man ju tolka träffsystemen så... Det man träffade var det som råkade blottas. M.a.o: inget hugg på måfå. Det tar ju i.o.f.s. ifrån spelaren litet av styrningen av striden. Hans/hennes karaktär antas istället sköta det hela efter bästa förmåga...

Den tolkningen krossas naturligtvis ganska effektivt av regler för att "anfalla en särskild kroppsdel". Det antyder ju just att det vanliga sättet att anfalla skulle vara mer på måfå. Det går i.o.f.s. att helt enkelt ignorera de reglerna vilket löser problemet på ett brutalt vis

Den abstrakta lösningen har den definitiva fördelen att man slipper göra generella (och därmed ofta felaktiga) påståenden om hur striden funkar. Att "slå för blotta" är t.ex. inget bra alternativ då många anfall bygger på att skapa sin egen öppning (fint, hugg mot motståndarens vapen/sköld, knuff, o.s.v...)

Mest dramatiskt korrekt är ju ifall SL helt enkelt säger "han gör ett utfall mot sidan.." och sedan tar ev. skada i magtrakten. Men..! Arm- och -benskador är ju lite annorlunda. En armskada borde väl påverka ytterst lite när man använder benet och tvärtom. Dessutom är det ju rätt svårt att avlida från en ben eller armskada.. Så hur skall man lösa det här? Känns lite dumt att lämpa över sånt här ansvar till SL. Kanske spelaren ska få välja mellan kroppsskada eller.. öh.. lemskada? Lemskada är farligare i denna striden, kroppsskada är farligare i det långa loppet.. Eller blir det för mycket brädspel över det då?

Jag gillar den "dramatiskt korrekta" lösningen att SL bestämmer. Som du säger är det dock litet taskigt att lämna denne utan stöd i en sådan vital (sic!) situation. Min favoritlösning på det är att göra ett enkelt grundsystem som ger skadans effekter i ren speldata och låta SL ta hand om resten. Om man får en skada som ger stora avdrag tog den säkert på en vital punkt. Får man en mindre allvarlig skada var det säkert ett köttsår o.s.v.

På så sätt får man det bästa av flera världar: ett entydigt regelsystem som avlastar sl, ett snabbt system som inte behöver högar med detaljpill, realistiska (i deltagarnas ögon) skador som passar bra i situationen.

Men..! Arm- och -benskador är ju lite annorlunda. En armskada borde väl påverka ytterst lite när man använder benet och tvärtom.

När jag använde kroppsdelar brukade jag helt enkelt göra så att en skadas avdrag dubblades för de handlingar som krävde att man använde specifikt den kroppsdelen. Har man ett hugg i benet som ger -4 på allt p.g.a. chock och smärta så innebär det alltså -8 om man vill hoppa längdhopp

 

[Vindhand]

Vad gäller träffområden så gillar jag när SL och spelare samarbetar. Spelaren säger vart han/hon vill anfalla, ex: "jag hugger mot huvudet". Om motståndaren precis har anfallt rollpersonens ben så kan SL ge lite minus för att det är svårt att hinna upp med svärdet, men detta kan kompenseras om motståndaren har en sköld, t ex.

Det är upplagt för gräl om olika avdrags rimlighet... jag kan höra gnället om "tunga vapen" respektive "tyngdpunkt och balans gör att..." redan nu...

 

[Vindhand]

Seminarium (ot)

Var det gäller garder och tekniker för fältslag så finns det en hel del, har tyvärr inte hunnit djup dyka i ämnet, men har som mål att hålla ett seminarier nästa vår i Stockholm/Uppsala trakten om detta med ca: 30 deltagare.

Är det något som är till bara för föreningens medlemmar eller skulle ni stå ut med en utövare av japansk hillebardfäktning (mig, d.v.s)? Det är kanske fel kultur men tidsperioden och användningsområdet kan ju passa ganska bra

 

[Vindhand]

man träffar andra områden med ett stötvapen (spjut) än med ett huggvapen (yxa)

Lägg därtill att man ofta kan hugga även med ett spjut (om bladet har egg snarare än bara spets) och att yxor kan ha en stötspets så får man riktiga problem både med träfftabell och skada

Sen spelar stilen en stor roll. Om man är utrustad med svärd och sköld så blir man främst träffad i huvet och axlarna. Sedan (i något sånär fallande ordning) vänster ben, vänster sida av kroppen, höger arm, vänster arm (överarmen) och minst i höger ben. Har ingen statistik på det så jag kan inte säga att det är en absolut sann ordning.

Jag har för mig att utgrävningarna vid visby uppvisade en kraftig överrepresentation av benskador... Jag vet inte riktigt hur man använder en sköld men är det inte svårt att täcka t.ex smalbenet på sköldsidan? Når man ned eller är man tvungen att använda svärdet i stället?

hästrygg (stön, va drygt)

Om man inte är girig kan man ju börja med att döda hästen... sedan är allt mycket lättare...

 

[Vindhand]

Re: Schysst!

En grej till: Nu kan man genom att minska sin "träff-chans", anstränga sig extra, öka;

*Skada
*Svårigheten att parera
*Svårigheten för motståndaren att ta över iniativet

Det låter ju bra... i.o.f.s. kan det leda till att folk inför varje anfall sitter och funderar på hur de får de bästa oddsen. Det skulle både kunna slöa ned striderna och förvandla det till en tävling i statistik mellan stridsdeltagarna.

Ett sätt att lindra det är kanske att strunta i minskningen av "träff-chansen" och istället skyffla spelmekanikkvanta _mellan_ de tre faktorer du tar upp. M.a.o. skulle man alltid använda samma träffchans (yttre omständigheter oräknat) men justera vad en träff innebär. T.ex skulle man kunna öka skadan på bekostnad av de övriga faktorerna (sikta på känslig punkt?), minska skadan för att behålla initiativet (kvickt anfall?) eller liknande...

2. Manöverbaserat. Att välja manövrer och.. så. Sten-sax-påse-psykologi-taktik.

Problemet blir att det lyfter ut striden från att vara mellan karaktärerna till att vara en mental strid mot SL.

 

[Vindhand]

Re: Seminarium (ot)

Jag kommer att lägga ut instruktioner på hur du bygger en säker sparring naginata eller dylikt påhemsidan.. Någon gång under vintern (har inte tid nu under sommaren)

I.o.f.s. sparras vi för jämnan med de naginator vi redan har (ek-skaft, bambu-"blad") utan alltför stora dödssiffror... men det bygger kanske på de begränsningar som gjorts inom stridsteknikerna

Jag ser fram emot det

 

[Vindhand]

Re: Seminarium (ot)

Shinai (Katana av bambu) eller Naginata med böjt bambu blad. Är på tok för lätta för att representera de vapen som användes i forna dagar.

Aha, det är så du menar... Mjo, det kan nog stämma... Min naginata väger typ 8 hekto

Tekniker och kroppsförflyttning skiljer sig rejält mellan tex. Kendo(bambu svärd) och Bujutsu (stål katana).

Naginata ligger (imho) något närmare sitt ursprung än Kendo... Det är delvis därför det är så mycket roligare

Vad det gäller säkerheten så är det inge större fara med varken shinai eller bambu naginata (har den något eget namn?)

Nope. Det finns en variant som är helt i ek (för kata) som heter naginata-ki men bambuvarianten kallas rätt och slätt naginata. Förvirrande men sant

så länge man har skydd för ögonen eller undviker ledbrytande tekniker mot armar eller ben med skaftet.

Någon typ av rustning även för kroppen är nog ganska bra... Det är ju ändå solid ek i skaftet vilket kan göra ganska ont. Det kanske inte blir _permanenta_ skador i.o.f.s...

Det löser sig säkert... man har ju ett år på sig att bygga utrustning... Det skall som sagt bli mycket kul

 

[Danohrq]

"Dessutom är det ju rätt svårt att avlida från en ben eller armskada"

Pulsåder?
Vanlig förblödning av skärsår?
Förövrigt så ger obrukbara armar en betydlig försämring av balansen. Försök att binda fast en arm och hoppa runt lite på plats så kommer det att gå upp ett ljus.

Har själv sett en hockeykompis förlora 3 liter blod på 2 minuter av ett skridskosnitt på underarmen. Utan läkare på plats hade han varit stendöd....

Jag vet att det är drygt att citera och påpeka fel i tankegångar, men lite kul är det.
hehe

 

[Faehrengaust]

Jag har för mig att utgrävningarna vid visby uppvisade en kraftig överrepresentation av benskador... Jag vet inte riktigt hur man använder en sköld men är det inte svårt att täcka t.ex smalbenet på sköldsidan? Når man ned eller är man tvungen att använda svärdet i stället?

Jo, det är svårt. Lite beroende på sköldtyp också iof. Men en överrepresentation av benskador är nog helt logiskt för även om jag (helt subjektiv bedömning på minimal erfarenhet) upplever att träffarna mest tar i huvet så är det också huvet som oftast är bäst skyddat. Smalben däremot var antagligen sällan skyddade på de krigare som begravdes i Visby.

Jag tyckte att det enklaste sättet att skydda benet var att flytta på det /images/icons/wink.gif. Eller om man hade en lite längre sköld så kunde det pareras med skölden men då sänker man den vilket inte är så trevligt.

Om man inte är girig kan man ju börja med att döda hästen... sedan är allt mycket lättare...

Kanske skulle införa det som en regel. Man måste döda hästen först för att underlätta reglerna för SL /images/icons/smile.gif.

 

[Vindhand]

Jo, det är svårt. Lite beroende på sköldtyp också iof. Men en överrepresentation av benskador är nog helt logiskt för även om jag (helt subjektiv bedömning på minimal erfarenhet) upplever att träffarna mest tar i huvet så är det också huvet som oftast är bäst skyddat. Smalben däremot var antagligen sällan skyddade på de krigare som begravdes i Visby.

Jepp... och i krig är det mycket trevligare att först hugga av någon foten och sedan döda det som finns kvar när det kolapsat av smärta än att slåss "renhårigt"

Jag tyckte att det enklaste sättet att skydda benet var att flytta på det

Det kan fungera... Jag ogillar det av en rad anledningar...

Kanske skulle införa det som en regel. Man måste döda hästen först för att underlätta reglerna för SL

Japp. De får väl visa litet god vilja

 

[Cybot]

Re: Skulle ha viljat lägga till en kev-väst[ANT]

Brutna revben är aldrig kul.