Nekromanti [trad] Sällskaplighet, sammanhållning och banter

[krank]

Spoiler

Okej, det här är alltså inte en tråd om ett spel som heter trad (även om det vore awesome) utan en tråd om hur man skulle kunna fixa det här i en tradspelskontext snarare än indie/forgespelskontext. Jag har inget emot lärdomar från den sidan skranket, men jag vill helst inte ha svar av typen "spela X istället", där X är ett indiespel.

TL;DR - Tradspel, inte indiespel.

Spoiler

Idag, eller tekniskt sett igår nu, spelledde jag >Human. Vi har en superhjältebas där rollpersonerna bor och som de basar för, och ett antal SLP:er som också bor där. Jag blev inte helt nöjd med interaktionerna mellan rollpersoner och SLP:er, och det kom liksom aldrig igång. En av spelarna beskrev det som att SLP:erna kändes ganska "privata". Och det gjorde de nog.

TL;DR - Det gick inte så bra med SLP-umgänget när jag spelledde.


Hur gör ni, om ni vill ha igång lite känsla av sällskaplighet? Få igång lite banter, lite hemvandhet, lite att man känner varandra och pratar? Har ni fått till det, och vad gjorde ni då? Vad tror ni är bra saker att öva på? Det här med improviserat vardagligt umgänge är nåt jag själv gillar som spelare, och som jag vill bli bättre på som SL. Delvis fattar jag att det handlar om övning, att jag borde göra det mer och oftare. Men jag vill gärna ha pointers, idéer, övningar och sånt.

 

[Ram]

Två korta handfasta:
Skapa karrikatyrer. Låt Bud Spencer och Terrance Hill, Helan och Halvan, 91:an och 87:an glida in och ut i scener, tjafsandes med varandra om oviktigheter och låt dem be om spelarnas åsikter.

Skapa The friendly guy or gal. En genuint genomtrvlig person som frågar hur alla mår, hjälper till med allt och som berättar små korn om alla andra.

Generellt: Visa att slp har särdrag och svagheter, enkla och handfasta. Komplexiteten kan vi skala av löken sedan.

 

[Genesis]

Jag brukar ibland sätta en bra småpratskontext där folk gör någonting samtidigt som de konverserar. De kanske äter eller spelar poker. Dels kan man dryga ut samtalet och spela ut lite med gester – släng fram kort på bordet, säg "Jag höjer med femtio", beröm biffen eller knalla iväg en bit och häll upp ett glas och fråga om någon annan vill ha – och dels så blir det svårare för rollpersonerna att bara dra därifrån, eftersom de är mitt uppe i något.

 

[Ögat]

- Jag tycker att skillnaden mellan bra och dåligt ofta är om det var spelarna som sökte upp SLPn eller SLPn som sökte upp spelarna.

- Jag brukar placera rollpersonerna i en social situation (typ en middag, en fest eller så) och skicka fram mina SLP en efter en för att göra olika trevare.
en är skrytig (å då sa jag till schejken - vet du va? Jag tar båda!)
en är beundrande (jag förstår att du får höra det här hela tiden men... du är min absoluta favoritförfattare)
en är inställsam (smakade allting bra? har du trevligt?)
en är konfliktsökande (ursäkta MIG, men jag tror bestämt att vi har ett kö-system här)
osv.
Då kan spelarna välja vem de vill interagera med, beroende på humör.

- När vi sätter igång presenterar jag scenen: ni är hos mme Duval för en välgörenhetsgala för invalida barn. Sen får alla introducera sin rollperson, även om de är samma som förra veckan, och berätta vad de gjort sen senast. Då har rollpersonerna något att prata om så fort de ses: hur gick det på solvalla? vann du?

- Fira en födelsedag. Det är alltid kul. Eller ännu hellre: planera ett firande. En överraskningsfest! Då blir det smussel och vänligt intrigerande, eftersom det måste hållas hemligt för mme Duval att kollegorna håller på att skramla till en moccamaster.

 

[Sodivra]

- Jag tycker att skillnaden mellan bra och dåligt ofta är om det var spelarna som sökte upp SLPn eller SLPn som sökte upp spelarna.

- Jag brukar placera rollpersonerna i en social situation (typ en middag, en fest eller så) och skicka fram mina SLP en efter en för att göra olika trevare.
en är skrytig (å då sa jag till schejken - vet du va? Jag tar båda!)
en är beundrande (jag förstår att du får höra det här hela tiden men... du är min absoluta favoritförfattare)
en är inställsam (smakade allting bra? har du trevligt?)
en är konfliktsökande (ursäkta MIG, men jag tror bestämt att vi har ett kö-system här)
osv.
Då kan spelarna välja vem de vill interagera med, beroende på humör.

- När vi sätter igång presenterar jag scenen: ni är hos mme Duval för en välgörenhetsgala för invalida barn. Sen får alla introducera sin rollperson, även om de är samma som förra veckan, och berätta vad de gjort sen senast. Då har rollpersonerna något att prata om så fort de ses: hur gick det på solvalla? vann du?

- Fira en födelsedag. Det är alltid kul. Eller ännu hellre: planera ett firande. En överraskningsfest! Då blir det smussel och vänligt intrigerande, eftersom det måste hållas hemligt för mme Duval att kollegorna håller på att skramla till en moccamaster.

Seconded! Så här spelledde jag mycket Nobilis.

Skvaller är en grym grej. Låt en SLP börja snacka med en RP om vad en annan SLP eller RP har gjort. Skvaller är en mänsklig instinkt!

 

[solvebring]

Folk har skrivit bra skit här. Bra skit är då främst: mat, kallprat, skvaller. Alltså, komplicera det inte. Tänk enkelt och gör det enkelt.

"Hey, krank! Jag och Rogga tänkte dra ut och dra en pizza. Det är ingen som har handlat så det finns typ ägg och lök hemma. Vi tänkte höra om du ville hänga på eller om du behöver ha nåt medköpt?"

"Fan, det var gott det här! Någon som har lite plats över för lite glass?
Men... Är inte det inte Annikas glass?
Äsch, vad gör det. Jag köper ny glass åt henne. Förövrigt ska hon bara hålla käften, hon är fan skyldig mig mer än en skål glass.
...Blablabla!"

Alltså, tänk vardag, tänk ditt liv i de mest banala rutinerna, tänk hur lunket brukar gå i en skolmatsal, tänk hur det brukar låta på familjemiddagarna, tänk hur det låter på en pubrunda med gänget. Tänk inte längre än vad näsan räcker helt enkelt och gör sådant som folk gör mest. Nej, det blir inte stereotypt eller kliché, för vår egen vardag är stereotyp och kliché. Vi följer mönster mer eller mindre och vi gör ingenting speciellt, och tja, vi äter rätt ofta när man tänker efter på vad man brukar göra tillsammans - äta, film, äta, spela spel, äta, gå på krogen, äta, ha sex, äta, ta en dagstur, äta osv.

Fast... Fast... Fast jag tror att mycket handlar om din inställning också. Du måste finna nöjet i att spela vardagsscener. Du måste hitta ditt fun i att spelleda det. Det är ju som det brukar vara, att om man inte gillar att spela någonting så gör man det sällan bra.

Sedan är detta ett ypperligt tillfälle att låta spelarna ta kommando. Berätta ledande så att du för in saker på sådant som rör hemmet, som inredning, trivsel, rengöring och sådant. Lämna sedan över till dem och låt dem beskriva. Peta i det de säger och ställ frågor, försök att få dem att etablera så mycket som möjligt om just de här sakerna. Trivsel tycker jag är viktigt. Känner de sig hemma eller är de olyckliga här? ... Det kommer att säga en hel del om hur de uppträder här och det kanske även säger en del om deras samtalsämnen och relationer?

Vad gäller att få in kommande intriger och sådant så peta in påminnelser, magkänslor, och sådant, och låt bekymren bryta sig in i hemmets härd genom nyheter, drömmar och sådant. Att någon råkar kläcka "Minns ni" eller "Har ni tänkt på" kan vara ett järtecken.

/solvebring som uppskattar vardagsscener och sådant.

 

[Nässe]

Tycker allt i den här tråden är bra.

Två tankar till:

Fråga spelarna vad rollpersonen och X brukar prata om, och gå sen igång med det. Eller fråga när de träffas, och varför.

Låt det finnas små problem eller önskningar så att man har någonstan att driva det hela. I teater försöker man alltid hitta karaktärernas viljor, deras drivkrafter. När man inte hittat det så upplevs ofta scenen som långsam, platt och trevande.

Viljan behöver inte vara Att rädda jorden, utan kan handla om att
Få beröm av RP
Få medhåll om att Statoil är ett dumt företag som ni ska sluta handla av
Få er att äta middag på Macdonalds
Inte prata om X
Lukta på RPs hår
Få en rollperson att berätta om vad som hände på daten igår
Hitta ett tillfälle att berätta (skryta om) de snaskiga detaljerna i daten igår

Leta efter SLPs driv/ vilja i varje scen och ögonblick- då brukar allt lösa sig av sig själv, tycker jag i alla fall.

 

[Sodivra]

Kan man få till bra Tarantino-banter i rollspel tror ni?

 

[solvebring]

Kan man få till bra Tarantino-banter i rollspel tror ni?

Fast tja, vad är en Tarantino-banter?
... För att lyckas måste man ju veta vad man håller på det. Det fordrar ju att spelarna har en känsla för just sådana dialoger/scener.

 

[w176]

Involvera, involvera, involvera!

Gör SLPs som blir engaerade och involverade i det rollspersonerna gör, som bryr sig vad de tycker, och reagerar med känslor på vad rollpersonerna gör. Som vill ha deras åsikter, som skämtar och ställer akktiva frågor.

 

[krank]

Alltså, tänk vardag, tänk ditt liv i de mest banala rutinerna, tänk hur lunket brukar gå i en skolmatsal, tänk hur det brukar låta på familjemiddagarna, tänk hur det låter på en pubrunda med gänget. Tänk inte längre än vad näsan räcker helt enkelt och gör sådant som folk gör mest. Nej, det blir inte stereotypt eller kliché, för vår egen vardag är stereotyp och kliché. Vi följer mönster mer eller mindre och vi gör ingenting speciellt, och tja, vi äter rätt ofta när man tänker efter på vad man brukar göra tillsammans - äta, film, äta, spela spel, äta, gå på krogen, äta, ha sex, äta, ta en dagstur, äta osv.

Problemet här är att jag tenderar att dra mig undan sådant och inte känner mig alls bekväm i sådant...

(Vilket nog är en del av problemet här; om SL inte är en social typ och har dålig koll på vanligt folks sociala vardag så blir det svårt att spelleda en social vardag...)

 

[solvebring]

Alltså, tänk vardag, tänk ditt liv i de mest banala rutinerna, tänk hur lunket brukar gå i en skolmatsal, tänk hur det brukar låta på familjemiddagarna, tänk hur det låter på en pubrunda med gänget. Tänk inte längre än vad näsan räcker helt enkelt och gör sådant som folk gör mest. Nej, det blir inte stereotypt eller kliché, för vår egen vardag är stereotyp och kliché. Vi följer mönster mer eller mindre och vi gör ingenting speciellt, och tja, vi äter rätt ofta när man tänker efter på vad man brukar göra tillsammans - äta, film, äta, spela spel, äta, gå på krogen, äta, ha sex, äta, ta en dagstur, äta osv.

Problemet här är att jag tenderar att dra mig undan sådant och inte känner mig alls bekväm i sådant...

(Vilket nog är en del av problemet här; om SL inte är en social typ och har dålig koll på vanligt folks sociala vardag så blir det svårt att spelleda en social vardag...)

Alltså, jag är inte den socialaste typen jag heller. Sure jag har familj, iof, men det är en högst begränsad sfär.

Jag tror hur som haver att det finns saker att plocka från bara man vågar gå på det självklara - vardagen är trots allt till största delen ruskigt självklar. Det vardagliga lunket består av banala rutiner - det är ju det som är så skrämmande när de väl bryts! ... Planer som spricker helt... ... En olycka... ... Överraskningar... Chocker... Skrämmande som fan.

Men, åter till spåret.

Du har ju en mor och far och syskon mig veterligen. Du är uppväxt i en familj med flera familjemedlemmar. Använd dig av det. Använd dig av all denna grå massa av icke minnesvärd vardag och gör den minnesvärd.

Du har gått i skolan, du har haft kompisar - mer eller mindre under olika perioder i livet, sånt är ju livet, du är lärare, du åker på konvent, och än bättre - du har sett massor med filmer, TV-serier etc.

Kort sagt, räds inte för erfarenhet av sådant. Du har sett samliv av olika typer under hela ditt liv, omedvetet liksom ofrivilligt har du tvingats studera din omvärld. Du kan minnas föräldrarnas gräl, dina och brorsan bråk, kusinens dumma kommentarer, skolkamraternas ytliga snicksnack, kollegernas meningslösa kallprat under slöstunderna i lärarrummet.

... Strunta i hur insatt du egentligen är. Härma på bara. Det är ingen som märker om du kör på självupplevd vardag eller iakttagen såpavardag. Det är skrämmande nog nästan samma sak.

Mitt tips är kort sagt: Bara gör! Sluta tänka, sluta göra sak av det. Det är plain fucking vardag vi snackar om. Börjar man konstla den är det inte längre plain fucking vardag och den kommer att kännas mer konstgjord istället för tvärtom.

Nån behöver köpa mjölk. Orkar jag? Nej...
FAN! Det är stopp i toaletten...

... Någon annan får fan ringa. Jag kan hålla mig. Det är fan inte mitt fel...

Tjena! Läget? Tack bra. Schysst väder, va?
Har han har gjort slut med honom?!
Nämen, oh, va - har de där har fått barn?

Suck! Skönt att bara slappa. Åh nej, inte han!
Tråkiga Arne tror att influensan är på gång...
Bea har haft en skitdag och låter det gå ut över alla andra... Kul! Kul att se dig också, fitta.
... Ja, röj på bara. Mina öron blöder men okej. Usch, jag vill bara sova. Måndagar, jag hatar måndagar. Döda mig.
Vad sa de? Att Kim skulle städa ur kylskåpet men sket i det? Alla är arga på honom/henne. Konstigt! Not. Han/hon ser inte sitt eget misstag och skyller ifrån sig. Bortskämda skit!

Dagdrömma... Snubben i tidningskiosken och Mostafa från falafelstället snackade om en storm i Seattle. Det lät heltskumt. Varför har inte nyheterna sänt det? Har jag bara missat det?
Varför ser nyhetsankaret så svettigt ut, eller börjar jag bli paranoid? Äsch, åh, tårta!
Visst, slå dig ned bara. På TV ikväll? Vet inte.

/solvebring som tror att krank kommer att göra ett kalasjobb bara han slappnar av mer. ... Förövrigt vet han inte varför han skrev den där kursiva texten ovan. Bara gjorde det.

 

[Vicotnik]

Kan inte låta bli att lägga mig i hoppas det inte gör något krank.

Nu vet jag inte rikigt ifall du har funderat/tänkt på vad de slp'er på basen anser om våra karaktärer. Om du inte har tänkt på det så bör du nog fundera igenom det. Eftersom om det inte har en direkt åsikt om oss så kommer det bli svårt för dem att interagera med andra eftersom de inte vet hur de ska bete sig mot de andra karaktärerna.

 

[krank]

Kan inte låta bli att lägga mig i hoppas det inte gör något krank.

Nu vet jag inte rikigt ifall du har funderat/tänkt på vad de slp'er på basen anser om våra karaktärer. Om du inte har tänkt på det så bör du nog fundera igenom det. Eftersom om det inte har en direkt åsikt om oss så kommer det bli svårt för dem att interagera med andra eftersom de inte vet hur de ska bete sig mot de andra karaktärerna.

De HAR åsikter. Men inte så starka, och jag har inte lagt ner så mycket tid som jag borde på att fundera ut sådant. Det är definitivt en av de saker jag kommit på att jag borde fixa mer med, i och med den här tråden...

 

[w176]

Alltså, tänk vardag, tänk ditt liv i de mest banala rutinerna, tänk hur lunket brukar gå i en skolmatsal, tänk hur det brukar låta på familjemiddagarna, tänk hur det låter på en pubrunda med gänget. Tänk inte längre än vad näsan räcker helt enkelt och gör sådant som folk gör mest. Nej, det blir inte stereotypt eller kliché, för vår egen vardag är stereotyp och kliché. Vi följer mönster mer eller mindre och vi gör ingenting speciellt, och tja, vi äter rätt ofta när man tänker efter på vad man brukar göra tillsammans - äta, film, äta, spela spel, äta, gå på krogen, äta, ha sex, äta, ta en dagstur, äta osv.

Problemet här är att jag tenderar att dra mig undan sådant och inte känner mig alls bekväm i sådant...

(Vilket nog är en del av problemet här; om SL inte är en social typ och har dålig koll på vanligt folks sociala vardag så blir det svårt att spelleda en social vardag...)

Fusklösningen är at ha karaktärer som är nyfiksna och intresserade och goda lyssnare som kan hålla en gång en konneversation med rätt frågor, ett par skratt och uppmuntrade kommentarer.

 

[krank]

TRÅDNEKRO!!!

På lördag ska jag äntligen spelleda More than Human igen, kampanjen som fick mig att starta den här tråden. Det har varit ett lååååångt uppehåll.

Följande är min plan inför lördag:

- Minska antalet SLP:er jag behöver hålla reda på samtidigt. Just nu är det tre RP och fem SLP, vilket blir för mycket för mig, känner jag. Så jag ska försöka hitta anledning för tre av fem SLP:er att åka iväg och göra annat.
- En hel del av vardagsgnabbet handlar om vardagskonflikter. En av ganska få sådana konflikter jag har riktig hands-on erfarenhet av är att ha olika uppfattningar och ambitionsnivåer vad gäller hur ofta man bör diska (har bl.a bott ihop med en som använde argumentet "man diskar saker när man använder det, och om nån annan vill diska oftare så tänker inte jag stå ivägen"). Jag ska försöka pilla in några såna grejer. Använda sånt jag själv varit med om =)
- Jag har en tanke om att innan spelmötet börjar, i samband med mina vanliga "portaler", ställa några frågor där alla spelarna får fundera och sedan räcka upp handen om det passar in på deras RP. De blundar samtidigt, så ingen av dem kommer att få reda på om det ens är någon i gruppen som räckt upp handen. Frågor som "vem av er är det som dricker mjölk direkt ur paketet", "kan det hända ibland att du tar mat ur kylen utan att kolla vems det är, och den inte säger nåt", "brukar du försöka undvika att vara den som tar ut soporna", såna grejer. Och sen bestämmer jag också om en eller flera av SLP:erna har samma ovanor...

Tanken jag har är alltså dels att begränsa så jag får färre SLP:er som kan få mer screentime, och dels försöka få in lite saker att interagera kring. Små, töntiga, vardagliga saker.

Sen har jag också funderat på några saker SLP:erna kommer att göra - och en del av de sakerna kräver rollpersonernas hjälp, eller riskerar att irritera rollpersonerna, etc.



Jag ska försöka att inte överdriva =) Det ska ju inte gå från en samling introverta artiga miffon till världens mest dysfunktionella kollektiv över en natt... Men jag har också accepterat att jag inte kommer att gå från att vara en SL som har svårt för att gestalta SLP:er till att vara asbra på det över en natt. Så jag testar, och lovar mig själv att försöka spela mer istället, så att jag får in övning. Jag har alltid varit dålig på sånt, men nu har jag helt lagt av mig...

 

[slanfan]

Håll nere antalet pratande SLP per situation är mitt enda förslag eller tips.
Tarantino (som nämndes) har ju väldigt få "bra" dialoger där 8 pers snackar i kors...

 

[Eksem]

Ja, att få till det här antar jag:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Z-qV9wVGb38"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/Z-qV9wVGb38" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Jag tycker att det är med sådant snack hyggligt ofta när jag spelar, även om det inte skulle vara i närheten av lika elegant/intressant för utomstående betraktare förstås.

 

[krank]

En grej jag nog ger upp på inför den här lördagen men som definitivt ska funderas på inför framtiden är: Vad i helvete vill spelledarpersonerna?

Alltså, aktiva aktörer är all well and good, men jag har lyckats samla ihop sex (!) stycken typer som visserligen har utseende och personlighet, men de har mycket lite vad gäller planer eller saker att fylla sina dagar med, projekt etc.

Tur att jag inte tänkt lägga speciellt mycket krut på det här den här gången...