Nekromanti (trams) Love X-Men

[Nightowl]

Jag har nämnt det förut, men set-upet i den allra äldsta X-Men skulle bli en alldeles utmärkt sådan där haremskomedi typ Love Hina - en ensam tjej kommer till en skola med bara killar, som alla prompt blir mer eller mindre kära i henne - detsamma gäller för övrigt skolans lärare (jodå, Charles Xavier, den fulingen, hade ömma känslor för Jean Grey i början). Eller ja, Bob Drake/Iceman sade "Blö! Tjejbaciller!" första gången han såg Jean, enligt Claremont, men varje god haremskomedi behöver en Liten Syster också.

Jag antar att serien skulle fokuserat mycket mer på bilder av pojkarna i duschen efter Danger Room-sessioner men det är uppoffringar man får ta!

Erik

(Jag glömde detta när jag postade detta på ett annat forum också... Till alla Marvel-zombier: jag vet att Beast inte var fullt lika djurlik på den tiden, men jag kunde inte motstå frestelsen att göra honom till en manlig catgirl. Sådetså.)

 

[Rising]

Rätt okej, fast X-men var så extremt osexiga fram till att Rachel dök upp.

Rachel är grym, spröd och har ett struligt förflutet; perfekt för romantik.

Ororo skall inte ha några väderkrafter. Hon är mycket sexigare som känslokall punkartuffing än som töntig väderhäxa.

Rogue skall fortfarande vara lite besvärlig och inte riktigt accepterad i gruppen; och hon skall inte ha det jättesvall av lockar hon senare skulle få. Det var då hon var som sexigast.

Och Colossus skall ha blivit förälskad i Secret Wars och stöta från sig Kitty; som skall söka tröst hos Illyana (som har en mörk demonisk sida; perfekt för tjejsex eller åtminstone sexuella anspelningar och spänningar)

Och don't get me started on New Mutants. Alla tjejer är ju sexiga där.

Wolfsbane har den perfekta blandningen av förmåga och attityd för romantik; timid katolsk skolflicka med en vild, djurisk och instinktiv vargförmåga; som ibland tar överhanden över hennes ageranden. Perfekt.

Karma har förmågan att ta över andras handlingar. Hur utpräglad är inte den förmågan för att användas i romantiska eller sexuella syften? Tanken svindlar...

Och Mirage är den perfekta ledarinnan. Tuff apache med förmågan att frammana illusioner av det personer frukar eller önskar mest? Hur skulle hon reagera om hon använde den förmågan på någon vars önskningar var våta drömmar om henne? Det är liksom upplagt för fanfics med söta ungdomliga känslostormar och kärleksyttringar.

Och Magma... Har lite lökig bakgrundshistoria, men ett eldigt temperament och en unges bångstyrighet (som visade sig tydligt i Wildways) passar ju perfekt ihop med hennes eldförmåga.

Å så är det bara tre killar som får dela på alla dessa kvinnor; där man får låtsas vara både den tafatta och lite klumpige killen (=Cannonball), den angstige, melankoliske grubblaren (=Cypher) och den coole, lättsamme exotiske liraren (=Sunspot). Något för alla!

Ja minsann... Den uppställningen var the shit. Sedan blev det mest konstigt. What's the deal med Cable och Bishop, liksom? Vem vill låtsas vara dem? Jag fattar inte riktigt vad som hände efter det.

Det är rätt konstigt att läsa nya X-Men-serier nu förresten. Jag såg någon konstig serie där Scalphunter var en av de goda, Emma Frost är tydligen någon boss för de goda nu för tiden, och Beast ser ut som någon sorts blå jättehamster. Man ba' "öh, what the hell? Jag blev positivt överraskad av Emma Frost, men resten hajar jag inte. Man ser en Sentinel och vet inte vad man skall tro. Kanske är det så där Iron Man ser ut nu för tiden, liksom; eller så kanske de är goda och hjälper X-men slåss mot superskurken Kurt Wagner. Liksom. Öh... Jag vet inte vad jag vill ha sagt. I själva verket tycker jag nog det är häftigt att återkomma till X-men efter ett långt avbrott. Wikipedia hjälper en del, också.

Förresten är Atom Family i Mutants & Mastermindvärlden Freedom City allt vad Fantastiska Fyran borde ha varit. (Reed Richards kombination av personlig stil + superförmåga den sämsta någonsin i seriehistorien. Liksom; "jättesmart vetenskapsman. Hur skall vi förstärka det karaktärsdraget med en superförmåga? Vad sägs om att göra honom till en gummigubbe?") Hade verkligen velat se Atom Family tecknas av John Byrne och göra allt det häftiga som lökgruppen Fantastiska Fyran fått vara med om.

 

[Nightowl]

Det är rätt konstigt att läsa nya X-Men-serier nu förresten

Jag har läst dem längre än dig, vad tror du jag tycker? Jag läser ärligt talat inte ens X-serier längre. När jag läser Marvel blir det något annat. Senaste gången jag köpte en Marvel-tidning var det en tjock pocket med gamla Claremont-serier, som kom ut på svenska när jag var typ 15 eller så (dvs 20 år sedan). Hellfire Club... det var RIKTIGA skurkar, det!

Erik

 

[Rising]

Senaste gången jag köpte en Marvel-tidning var det en tjock pocket med gamla Claremont-serier, som kom ut på svenska när jag var typ 15 eller så (dvs 20 år sedan).

Ja, jag köpte den också! Fast det var ännu bättre för mig; för jag började läsa X-serier (jag var mer en Hulken- och Spindelmannen-kille innan dess) med Secret Wars, typ; och fick därför njuta av att se Kittys och Dazzlers första framträdande - vilket jag alltså tidigare inte sett.

Sedan fick jag ett supermarvelsug och spenderade en tusing på gamla Mega Marvel-tidningar som publicerats efter att jag slutat läsa superhjälteserier; och nu är jag helt mutant-tokig. Det finns en massa balla nya bekantskaper (Domino är min nya favvo) att göra. Tyvärr har jag också tvingats inse att jag var mycket duktigt på att plocka pärlorna bland svinen (öh...) som ung; för rätt många serier var riktigt crappiga. Mutantmassakern som började så bra slutade som rent skräp, och Infernosagan var rena rama blajet förutom när X-men slogs mot Freedom Force; och en av mina favvosar; Longshot; var bara häftig i början. Nu när jag läser om hur X-Men till slut spöade Mojo så känner jag bara att det är ett extremt pinsamt antiklimax, och att han vill ha barn med subban Dazzler gör mig bara arg, eftersom jag alltid fantiserade om hur han skulle bli ihop med den snygga Spiral (=som jag oftast var när vi lekte superhjältar). Och Shatterstar (eller vad han nu heter) suger gammal buljong.

Öh... Det här blev inte riktigt sammanhängande... Ja ja, jag tycker iaf att superhjältar är ashäftigt igen, det var väl mest det. Avengers; dem fick man inte läsa mycket om när jag var liten. Det slog mig nu; när jag köpte nya serier. Jag gillade alltid Vision's utseende som barn, men jag tror inte att några Avengers-serier publicerades här i Sverige på den tiden. Man fick typ nöja sig med korta glimtar av dem när de hjälpte FF att spöa Galactus eller när de kom för att gratulera Hulk när han fick amnesti. Det är först nu jag kunnat läsa riktiga Avengers-serier, och få se Vision på riktigt för första gången. Och ja; han är rätt häftig. Synd bara att det är så många fjantar i det gänget.

Förresten är John Byrne nästan ännu bättre som författare än som tecknare, i min mening. Och vem tuschade i Asgårdstriologin, om inte Mike Mignola (såg jag i morse)! Se där.

Och förresten så är den tredje X-men-filmen mycket bättre än den andra. Äntligen får man se lite mer av Kitty; och filmversionen av Callisto är trés hot! Jag saknade bara lite mer Colossus, en Rogue som faktiskt kan flyga och banka skiten ur folk, samt Niles Crane som Beasts yngre bror; då hade allt varit perfekt.

/Rising
skriver inte ens något som kvalificerar som "inlägg" längre, utan pluddrar bara en massa för att han har ett pånyttfött extremt barnsligt engagemang för hans älskade superhjälteserier.

 

[Nightowl]

Hämnarna

Avengers; dem fick man inte läsa mycket om när jag var liten.

Inte när jag var liten heller. Som du säger var dom mest utfyllnad i andra serier. Men å andra sidan är ju Hämnarna ett gäng grundat av folk som liksom blivit över från andra serier...

Beast var såklart ballast av Hämnarna; han var min favorit när han var liten för han var stor och stark OCH smart, det får andra superhjältar inte riktigt vara. Han citerade Kafka för superskurkarna och uppfann molekyler OCH spelade bordtennis med fötterna. Och Beast ser en brudjävel; han raggar som fan!

Annars var det ganska mycket mörv i Hämnarna, just för att dom liksom samlar dom som blev över. Det kom ut några MegaMarvel med Avengers för ett par år sedan, och då var Hawkeye gapig och bluecollarsuperhjälte och jätteball. Men... ja Vision och Scarlet Witch har ju balla krafter, men häxan har ju den fånigaste hatten i världshistorien och jag gillar dom inte som figurer alls.

Erik

 

[Rosen]

Secret Wars, typ; och fick därför njuta av att se Kittys och Dazzlers första framträdande - vilket jag alltså tidigare inte sett.

Dazzler - disco-mutanten?? Jösses, överlevde hon discodöden?
(Hon förekom nån gång eller två i svenska Spindelmannen-pocketar i slutet av 70-talet, fö.)

Jag gillade alltid Vision's utseende som barn, men jag tror inte att några Avengers-serier publicerades här i Sverige på den tiden.

Nej; jag läste Marvel från -77, typ, och ungefär fram till Secret Wars (det allra sista nummer av Spiddes tidning jag köpte hade en blurb om att "i nästa nummer börjar vi köra serier av en ny spännande tecknare som heter Todd McFarlane!"), och även under de åren var Avengers alltid bara omnämnda eller tittade fram i nåt hastigt gästspel.
Vision dök upp på egen hand i ett gammalt Spidde-album en gång - minns inte vad historien handlade om längre, men den var tecknad av John Romita när han var som bäst.

--
Åke

 

[Nightowl]

Dazzler var ganska aktiv i X-serierna ganska länge, jo. Jag vet inte vad hon gör idag. Fast jag tror hon inte längre använder dom där skridskorna hon hade på fötterna när hon slogs...

Vision dök upp på egen hand i ett gammalt Spidde-album en gång - minns inte vad historien handlade om längre, men den var tecknad av John Romita när han var som bäst.

Vänta, var det då han slogs mot Diablo, FF's gamla alkemist-skurk? Som summonerade elementarer? Eller var det Iron Man som...

Erik, senil

 

[Dimfrost]

X-Men [OT]

Jag började läsa Marvel 87-88 så vi har väldigt lika referensramar. Det är väldig kul att läsa ditt pladder.

Det är rätt konstigt att läsa nya X-Men-serier nu förresten. Jag såg någon konstig serie där Scalphunter var en av de goda, Emma Frost är tydligen någon boss för de goda nu för tiden, och Beast ser ut som någon sorts blå jättehamster. Man ba' "öh, what the hell? Jag blev positivt överraskad av Emma Frost, men resten hajar jag inte. Man ser en Sentinel och vet inte vad man skall tro. Kanske är det så där Iron Man ser ut nu för tiden, liksom; eller så kanske de är goda och hjälper X-men slåss mot superskurken Kurt Wagner. Liksom. Öh... Jag vet inte vad jag vill ha sagt. I själva verket tycker jag nog det är häftigt att återkomma till X-men efter ett långt avbrott. Wikipedia hjälper en del, också.

Dessutom läser jag viss Marvel nu också, så jag kan fylla i en del. Det gäller att läsa samlingsalbum av någon bra författare om man vill ha bra serier. Till exempel kan jag rekommendera New X-men av Grant Morrison, som nog tar upp 5-6 album (jag läste dem i den svenska tidningen, det var det sista jag läste innan jag en gång för alla tröttnade på den vedervärdiga översättningen; det var åtminstone ungefär hälften så dyrt som på engelska). Det är där Emma Frost går över till X-men och Beast blir mer vilddjurslik. Sedan introduceras en massa nya mutanter som jag inte gillar speciellt mycket, men det hela är väldigt välskrivet och har massor av bra idéer. (Dock inte lika mycket som Grant Morrison brukar ha. Du måste verkligen läsa hans andra serier, de är väldigt knarkiga och borde passa dig. Han brukar helt seriöst använda sina trippar som inspiration när han skriver. Bäst är bland annat Invisibles (avslutad serie, 7 album) och All-Star Superman (pågående serie, kommer varannan månad, har kommit ut 5 nummer hittills).

Astonishing X-men bör vara den bästa pågående X-men-serien nu. Den skrivs av Joss Whedon och tecknas av John Cassaday, och är fokuserad främst som en fortsättning på New X-men (det finns ju alltid lite crossovers, men de är mycket mer restriktiva med sådant nu för tiden jämfört med förr, när man var tvungen att läsa alla titlar för att kunna hänga med och ständigt möttes av "Ej publicerat i Sverige" i de svenska tidningarna. Fan vad jag störde mig på det. )

Annars gillar jag Ultimates-titlarna riktigt mycket. Det är remakes på klassiska Marvelserier som har fått börja om från början. Ultimate X-men är riktigt bra i början men blir sämre efter hand. Ultimates (Ultimate Avengers) är bland det bästa jag har läst i serieväg. Och i Ultimate Fantastic Four finns faktiskt en vettig koppling mellan Reed Richards krafter och karaktär: även hans sinne kan tänja ut sig för att klara av vilket problem som helst. Dessutom är han inte alls lika trist som i det ordinarie marveluniversumet. (Inte för att jag har läst någon FF de senaste 15 åren eller så, men ändå.)

Hmm, du är visst inte den enda som kan pladdra.


/Dimfrost

 

[Dilandau]

Re: Hämnarna

Det enda jag minns av hämnarna är från ett nummer av "Hulken" i slutet av 70/början av 80-talet. De var ute i rymden och flängde och slogs mot The Leader (som jag antar kallades för "Ledaren"). Jag tyckte det var coolt för att Tor var med och att Hököga sköt massa konstiga pilar.

Men just nu tycker jag att World War Hulk verkar ballt.

 

[Örnie_UBBT]

Hämnarna? Försvararna!

Fast främst i kategorin "superhjältegrupper med överblivna hjältar" måste ju Defenders/Försvararna vara. Avengers/Hämnarna hade i alla fall Captain America och Hulk i sin starting lineup, de måste väl ändå betraktas som A-listehjältar. Defenders hade visserligen Hulk (igen!), men bara i en kvart, annars var medlemmarna typisk utfyllnad med namn som Namor, lågbudget-Batmankopian Nighthawk, Silver Surfer (min superkraft är existensiell angst!), Valkyrie (den kvinnliga Thor!) och Hellcat (den kvinnliga... vadå?). Senare medlemmar var ännu mer icke-essentiella, vad sägs t ex om Devil-Slayer och Moondragon? En period var Defenders också uppsamlingsplats för X-men-rejects, eftersom såväl Beast som Angel och Iceman varit med i Defenders.

Försvararna såg man väl ännu mer sällan i Sverige - jag minns att Valkyrian teamade upp med Spindelmannen i en gammal pocket från Atlantic, och något mer enstaka framträdande finns som suddig minnesbild i min hjärna.

Nej, Defenders är och förblir Marvels motsvarighet till "Celebrity Big Brother" och liknande.

hälsar
Örnie

 

[Nightowl]

Jag ser att någon läser Ultimate Marvel :D [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Nightowl]

Beg to differ

Ultimates (Ultimate Avengers) är bland det bästa jag har läst i serieväg.

Bläh. Ultimates är exemplet på något jag hatar; skrikig, ytlig och gjord för folk som är för fega att erkänna att läsa superhjälteserier, så de vill att de ska vara så lika actionserier som möjligt och mer "seriösa" och "realistiska". Skräp! Läs inte skiten!

rekommenderar
Sur-Erik

 

[Rosen]

Re: Hämnarna? Försvararna!

Försvararna såg man väl ännu mer sällan i Sverige - jag minns att Valkyrian teamade upp med Spindelmannen i en gammal pocket från Atlantic, och något mer enstaka framträdande finns som suddig minnesbild i min hjärna.

I en gammal Spidde-pocket - de med groteskt nerkortad dialog - var han på västkusten och teamade upp med Angel mot, öh, några bovar i Defenders högkvarter (som höll på att falla i bitar pga byggfusk; en rätt kul twist för en superhjälteserie).

--
Åke

 

[Rising]

Re: Beg to differ

Jag har bara läst en Ultimateserie, det är den X-men-serie där Dazzler dyker upp för första gången i Ultimateversat (inte som discoartist den här gången, utan som punkartist med taskig attityd (Kitty ber om en autograf och Dazzler bara spottar i anteckningsblocket)). Jag tycker helt klart den versionen blev mycket bättre än Claremonts ursprungliga version. Det enda som stör mig som fan är att de återanvänder bilder i dialogerna, samt att dessa är lite konstigt berättade (de pratar med parenteser i pratbubblorna, bland annat). Annars har jag mest läst om Ultimates på Wikipedia, och vissa idéer tycker jag verkar mycket fetare än originalet; medan andra tycks lamare. Menar du att jag ska låta bli dem framöver?

 

[Troberg]

Re: Beg to differ

Det enda som stör mig som fan är att de återanvänder bilder i dialogerna, samt att dessa är lite konstigt berättade (de pratar med parenteser i pratbubblorna, bland annat).

Pratar inte du med parenteser? Jag har massor av dem när jag pratar, nästlade i så många nivåer att jag ibland glömmer var jag startade. En del tar det som oförmåga att hålla mig till ämnet, jag betraktar det som parenteser.

Jag ser förresten med viss lycka att jag lyckats korrumpera dig också till att använda nästlade parenteser i skrift... Muhaha!

 

[Ymir]

Dazzler var ganska aktiv i X-serierna ganska länge, jo. Jag vet inte vad hon gör idag. Fast jag tror hon inte längre använder dom där skridskorna hon hade på fötterna när hon slogs...

Nu är hon nån sorts misslyckad, avdankad popstar som hänger med Captain Britain och Juggernaut i 'New Excalibur'. Den är sådär, mest; gosiga Meggan är försvunnen i nån sorts kosmiskt tidsreva och Claremont (snubben som skrev gamla Excalibur i början och allt X-Men då det begav sig) hoppade av manusförfattandet pga sjukdom efter några nummer för att ersättas av nån förvirrad halvmesyr. Men men, vem vet, den kanske har potential eller nåt. Fast jag läser den bara för att jag väntar på att Meggan ska komma tillbaka; ingen dör ju permanent i superhjälteserier. Utom Bucky och Uncle Ben...och Magick, typ. Okej...Nucturne är kinda kool också.

- Ymir, sedan är ju superhjältar i England såå mycket koolare än superhjältar i USA

 

[Ymir]

Re: Hämnarna? Försvararna!

Fast hey, Defenders har alltid Dr Strange i sin lineup; och han var åtminstone A-liste hjälte under den psykedeliska eran . Dessutom vann jag en heroclixturnering med ett lag byggt runt honom häromveckan, så dissa aldrig Dr Strange

- Ymir, vilket du nu iofs inte heller gjorde...

 

[Nightowl]

Jag samlade av någon anledning alla delarna av The Cross-Time Caper. Claremont skrev hur det ursprungliga Excalibur dillade omkring mellan dimensionerna. Det var mäkta roande.

Erik, första gången jag någonsin medvetet letade efter baknummer av något

 

[Nightowl]

Re: Hämnarna? Försvararna!

Strange samlade honom, Surfer, Hulk och Namor till den första versionen av Defenders. Det är en JÄVLIGT mäktig grupp, även om Namor är lite beige om man jämför med The Sorcerer Supreme och Surfaren.

Erik

 

[Örnie_UBBT]

Hämnarna? Försvararna? Champions!

Minns detta äventyr relativt tydligt, men det var väl ändå inte Defenders utan kortlivade supergruppen Champions det gällde - Champions som bl a innehöll Angel, Iceman, Black Widow, Hercules, Ghost Rider och senare Darkstar. Eller minns jag inte alls så tydligt som jag tror?

undrar
Örnie