Det här kanske en av de stora skillnaderna mellan de äldsta spelen och traddspel: att spelarna fick sätta sina egna mål (Istället för att gissa SLs plan). Nån smart person sa om gammelDnD att förvisso gör xp för guld att alla spelare och rollfigurer vill hitta guld, men det säger ingenting om vad man ska göra med guldet. Det får spelarna själva bestämma, och de besluten kommer att ha en stor påverkan på kampanjen när rollfigurerna kommer upp lite i nivå.
Haha, hundra procent medhåll! Inser också att en sak som inte riktigt går fram här är min reflexmässiga pepp på CT just här har en anledning som inte enbart är att jag själv gillar den utgåvan skarpt, utan att jag faktiskt hade skickat en dubblett av The Traveller Book jag hade till Nässe någon vecka innan. Hade kanske kunnat tydliggöra det perspektivet endel.
Helt klart ligger det något i det, för att inte tala om att välja bort guld för något annat. Vi måste rädda x skit i den där dungen vi fick tips om... x måste räddas!!! Själv tänker jag att det mer är kanske en affärsmodell som växer fram mer än en viss typ av spel. Just mer styrda äventyr, färdiga kampanjer, metaplots osv. Någon slags garanti för att en viss progression sker i berättandet för att kunna ge ut nästa äventyr i serien osv.