Nekromanti Trenden "Mer Våld Till Minderåriga"

[Hartland]

Det vill säga att våld tonas ner så att man kan pressa åldersgränser och nå ut till en bredare publik.

Bra eller Anus?

Och hur länge har den pågått egentligen?
Tänkte på die hard serien då det var den som nu senast kom till sinnes och fick mig att tänka på den. Medan ettan och tvåan är grova så känns det endå tydligt att våldet tonats ner till trean och att den har gjorts mer barnvänlig. Sen om åldersgränsen åkte ner för det vet jag inte.
Vet i alla fall att det finns filmer som gör det här men kan inte komma på nån på rak arm.

/Hartland - är emot våldsminsking i syfte att nå bredare publik

 

[hraufnir]

Jag är fullt för att även yngre personer, redan från små barnsben, inte bör hindras från att se sådant som våld. Av etiska skäl kan man undanhålla pornografi (mest för att det är mkt jobbigt för föräldrarna att prata och diskutera det) men jag är fullt övertygad om att inga ungar är så dumma att de inte förstår, om pappa eller mamma säger "Det här är på låtsas, se där han reser sig igen" om de ser filmen med barnen, och vips kan barnen njuta av filmerna som den underhållning de är.

Jag tror detta med skräck, våld och liknande är något som våran socialisation har tagit fram som något hemskt... (det är hemskt... eller hur? *blink blink*) då jag vet att min syster vid åldern 4-5 år satt och såg på några skräckisar med mig och min mor, där min mor blev mest berörd, min syster minst. Hon hade nämligen inte referenspunkterna som sade att de där överväxta skalbaggarna var hemska.

Vad fiskar jag efter här: Jo visst är det så att det gamla talesättet stämmer: "familiarity breeds contempt". Skulle man visa för mycket våld för barn kanske de skulle bli för vana vid det och de skulle inte tycka att våld är så hemskt. Men sen kan man ju tänka detta då: Vilken 12årig kille som ser Jet Li, Stevem Segal, Rocky osv. tycker inte att det är coolt att slåss? Hade de tyckt att det var lika coolt om de hade sett filmerna 7 år tidigare?

Jag är för ett förhållningssätt där vi frånhåller våra unga så lite som möjligt, men lägger ner tid på att informera dem, istället för att bli USA och sätta förbud på allt som inte passar kyrkohögern... (vi har iofs ingen sådan här men ändå!)

Som svar på frågan: Nej, jag tycker det är fel att sänka våldsnivån för att sänka åldersgränsen, hellre behålla våldsnivån och sänka åldersgränsen. Ungarna får ju se skiten ändå, varför bekymmra sig så mkt?

 

[magoo]

Jag är fullt övertygad om att inga ungar är så dumma att de inte förstår, om pappa eller mamma säger "Det här är på låtsas, se där han reser sig igen" om de ser filmen med barnen, och vips kan barnen njuta av filmerna som den underhållning de är.

Jag tror - eller jag är säker på att det du skriver är helt fel. Små barn har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Därav åldersgränsen för de yngsta (barntillåten resp 7 år) Jag håller min son (3 år) så långt borta från våld som möjligt (han får bara se barntillåtna och av mig godkända filmer och TV) eftersom jag har märkt att han blir mycket illa berörd av det, han tycker inte alls att det är något "häftigt". Jag vet inte om du har barn, men att trösta en pojke som är ledsen över att folk är elaka mot varandra är något jag inte gärna gör, det är ju inte så att han aldrig kommer att upptäcka våld, däremot behöver man ju inte introducera det med modersmjölken.

Att bli mamma har fått mig att inse många saker, bland annat hur mycket skit och smörja som visas på TV (och hur bra SVT är) som knattar får se helt ensamma - jag tror inte att de blir känslokalla robotar av det men jag tror heller inte att det är utvecklande för dem på något sätt.

Däremot håller jag med om att vuxenfilmer inte ska mesifieras för att passa barn, en tydlig och strikt åldersgräns är att föredra så får de som inte villse våld välja bort den. Att slopa åldersgränserna tycker jag är dumt.

När jag var i Las Vegas på bröllopsresa häpnade jag över de spel som ungarna spelade i barnrummen, bland annat ett där man skulle dra mot en revolverman i full storlek och skjuta ihjäl honom *(på ett realistiskt sätt), mycket populärt hos både ungarna och papporna. Helt sjukt! Men man piper bort alla "hemska" ord som "ass" och annat i TV...

 

[Hartland]

Tja... startade egentligen inte tråden för att diskutera om våld till barn var rätt eller inte men den duger den också

Men jag förstår vad båda menar. Och är nog mer tvungen att hålla med den senare skribenten. Att vara helt utan censur för barn kan jag tänka mig är väll att ta i. Dock kan jag önska att det var med filmer som det är med spel i vis mån. Butiken kan inte hindra en tioåring från att köpa det senaste GTA't. Det är inga krav på butiken på den unkten som jag förstår det men många gör det i alla fall av MORALISKA skäl. Kan inte bara film åldrar vara en rekomendation? Nog för att alla utom 15+ gränsen är lite flytande i och med att man kan gå med en förälder så det nuvarande systemet funkar nog kanske rätt ok.

Men däremot är jag helt emot att man gör våld mindre verkligt eller att man abstraherar det för att man ska nå en ungre publik och där med tjäna mer pengar.
Inte bara i film egentligen.
'Skulle vara kul med ett ultra-realistiskt spel där man iklär sig rollen som en psykopat som mördar folk och huvudmålet är kanske att döda någon specifik medan det allmäna målet är att inte åka fast. Du kan mörda vem du vill underspelets gång bara du inte lämnar spår efter dig. Ofren gråter, ber och skriker när du gör dom illa. Nån kanske slåss tillbaka men de flesta ger sig direkt och hoppas på det bästa.
Det roliga med ett sådant spel skulle nog inte vara spelet i sig självt utan mera hur människor skulle välja att spela det. Kanske lite som Postal 2 men mer realistiskt och så humorlöst som endast en grå oktober dag i New York kan vara. Skulle normala spelare döda en person som dom såg mitt på gatan bara för att dom kunde? Eller skulle de gå direkt till "slutet" och göra det som spelet gick ut på?
Rama skriken skulle ljuda högt och ungdomar skulle skylla sina (själv)mord(s)tankar på det.
Att helt enkelt göra ett spel så pass mycket emot den normala normen att en onsynlig moralisk linje paserades i förhållande till hur pass nära man kan simulera verkligheten.

Men nu börjar jag snudda vid att OTa i min egna tråd.

Jag önskar att man kunde säga vart ens och andras tollerans nivåer för våld gick.
Som här om kvällen så var lite kusiner hos mormor. De hade en GC och Smash Bros Melee. Jag hade varit där tidigare i veckan och spelat lite. Så jag tänkte nu att jag tar med mitt PS2 och tar med mig lite variation till dom. Jag packar ihop mina saker och när vi ska fara så säger jag till mamma vad jag tar med mig. Hon blir lite anti mig ett tag då hon anser att Tekken är betydligt våldsammare än Melee.
Jag funderar på saken och finner att jag egentligen inte håller med men att resonemanget endå låter troligt då våldet liger på en mindre abstrakt nivå.
Som notis kan tilläggas att rekomenderade åldersgränsen för Melee ligger på 11 medan Tekken på 15 och Soul Calibur 2 på 18! Skilnaden mellan SC och Tekken är att i SC har man vapen samt att (IMHO) våldet är mer abstrakt.
Melee passade då (enligt min mamma) bra för min 6 åriga kusin och hans äldre systrar men tekken olämpligt. SC sa jag inget om, inte heller bushido blade (aegigt gammalt psx spel) men SXX1 hade nog passat.
För egentligen? [humor] Är det inte lika illa att tutta i en sexåring att han kan hoppa ner tio våningar utan att dö som att att kan få/ge en knytnäve?[/humor]

Vad anser ni? Är Tekken mycket värre än Melee?
Är die hard 3 värd ålderssänkningen i förhållande till kvalitets förlust?
Hur gick det egentligen med stämningen av postal 2?
Kommer Lassie att komma hem?
Var Moonestone till räckligt våldsamt för att bli portat ur flertalet länder när det kom?
Svaret på dessa och många fler kommer i.... Nästa in lägg hoppas jag för jag vet inte =p

/Hartland - ser nu hur lätt det är att låta sig föras med och skriva långt - man svamlar

 

[Feuflux]

"Mer Våld Till Minderåriga" (jag lär bli OT häri)

Först en applåd till magoo, det är alltid kul att läsa saker från nån som har verklig erfarenhet av saker istället för teorier (ni andra behöver inte bli förolämpade av det här hoppas jag).

Åldersgränser är inget jag har någon koll på egentligen, jag är över dom så skit samma. Men det var lägre åldersgräns på Die Hard 3 alltså? (Hoppsan, det visste du ju inte, nevermind...) En skillnad jag iaf tänkte på när jag såg den rullen var att Bruce med jämna mellanrum torkade av allt blod han fått på sig för att bli någonsånär respektabel igen. I ettan och tvåan blev han kontinuerligt jävligare och jävligare genom hela filmen för att i slutet se ut om en krigshjälte special. Jag gillade inte trean riktigt vad gällde den biten. Heroes take no breaks.

Minns inte ålder på mig men nån gång så såg jag en film där en man i en scen förvandlades till en varulv. Det blev mardrömmar i en vecka på det. Inte våld utan skräck, men jag får väl försöka använda det jag kommer på... man har andra referensramar. Inte fan fattade jag att det låg en massa skadade soldater, massakrerade människor, förstörda städer bakom krig när jag hittade farsans dubbelklassiker (från 50/60-talet gissar jag på) om andra världskriget. Jag tyckte bara det var häftigt med stridsvagnar och grejer och hejade på tyskarna eftersom alla verkade vara mot dom. (Så ni som tror jag tagit efter Rising med att heja på underdogsen har helt fel )...

Ett annat gammalt tv-minne förresten, jag började gråta under ett barnprogram där tre rövare misshandlade en polis som fick vingla hem med kläderna i trasor och blåmärken. Rövarna var huvudpersonerna men jag hejade på polisen jag (det gör jag fortfarande... så gissa min sympatinivå för våldsamma gatudemonstranter). Dessutom är tre mot en jävligt fegt (såvida trion inte är mooks då är det fegt åt andra hållet). Där handlade det inte om naturtroget våld alls utan om en tecknad cikel där det dök ut händer ifrån osv... ni vet.

Vilket för in mig på Batmanserien från 60-talet. Det här var det bästa som någonsin visats på tv och jag var fullkomligt fast. Måste ha varit runt 5-6 år. Det var en väldigt repetitiv serie, ett slagsmål (BIFF, POW, CHOCKROSA) varje program som slutade med att Batman och Robin knockade skurken = ny skurk nästa program eller fångades och sattes i en fälla = flykt nästa program. Barn gillar rutiner. Har ett kusinbarn som sett Buzz Lightyear-filmen femtioelva gånger men inte tröttnat... och när jag satt med en kvart var det enda jag kunde tänka på: 1) Satan vad mycket hetsiga kidsunderhållningen är idag. Explosioner åt höger och vänster, snabb musik. Stress stress. 2) Fan vad lattjo att killarnas axelpartier är fem gånger bredare än tjejernas midjor.

Fast både Batman och Buzz kör med verklighetsfrämmande våld. Folk blir inte skadade av träffar och om den premissen är klar för ungarna så är det ingen fara att titta (såvida de inte bryter ihop som mesFeu vid polismisshandeln). Att sätta ungarna framför Dödligt Vapen med elchockstortyr (i filmen alltså, inte ungarna) och liknande är en annan grej... det får gärna vänta några år.

Nu ska jag avsluta med dataspelsåldersgränser:
Settlers3: 3-10,11-14, 15-17, 18+ var alla godkända. Lycka till att få en treåring att fatta spelet dock...
Diablo2: 15+ var ok. Här spelar man i förlängningen en massmördare så sure... jag kan dock inte se hur det skulle vara traumatiskt för en 11-åring att svärda ner onda monster.
Starcraft: 15+ ok. What? Jaja... det finns säkert någon motivering.
Leisure Suit Larry 6. 15+ Det kan inte vara den amerikanska åldersgränsen va? De måste ha 18 där. Man kan ju för fasen se halvnakna damer i dassig upplösning.

Annars finns det en massa dataspel där fienderna är robotar istället för människor just för att det då bli okej med lägre åldersgränser. Maskiner får man döda men inte människor (nu kommer liftar-Marvin att bli ännu mer deprimerad). Var tusan var det jag läste om det här? Nånstans på idg.se tror jag.

Gah, frukost... och jag har svamlat järnet här så jag är troligtvis OT lite här och var. Förlåt för det.

 

[Joakim_UBBT]

För att börja med att svara på trådskaparen.
Sagan om ringen med fortsättning.
11 års åldersgräns OFMG för att prata internetska, eller vad ända inni helvete för att tala klarspråk.

Jag har en dotter som nu är elva år och vid släppet av LoR gick hon i åk 2 (7-8 år) och genast fick en del av barnen gå och se denna på bio. Jag 'tvingades' av omgivningen att låta henne se den just innan släppet av TT för att då hade faktiskt alla i hennes klass sett LoR och var på väg till TT. Jag kunde då göra ett aktivt val och bli den sura gubbe jag är och låta henne vänta tills hon var elva eller ge med mig. Här fick hennes omgivning välja före min principer.

Att göra så svider som f*n när man är förälder men men man måste kompromissa lite nu och då även om man tycker sig ha rätt.

IMO är 11års gräns på ringen-filmerna åt helvete! Det borde ha varit 15 år diiiiirekt så hade alla föräldrar som de facto tycker att halshuggningar, inälvsätande och stampkrossning av hugastora pelefanter inte är lämpligt för de som är elva (ner till 7 i målsmans närvaro)

För det är så att man mår inte bra av att se allt det våld som finns att tillgå i dagens smörgåsbord av filmer för barn. Sen att vissa tar åt sig mer eller mindre det vet vi. Filmer i sig ger barn saker som måste bearbetas på ett eller annat sätt.

Jag tror att barn som ser våld trubbas av MEN helt klara skall vi vara att barn som ser våld utövas på riktigt och blir utsatta som offer helt klart har det tyngst i form av avtrubbning och empatistörningar. Men man kan helt klart säga att för mycket intput ger en förändring av hur man ser på omgivningen. Om våld och ond bråd död är en naturlig del av livet så blir man en annan sorts människa än vad våra tv-spelsungar blir (jmf barnsoldater från valfritt land i kontinenten afrika)

[lite OT]
Jag är rätt formad av min omgivning som lagens väktare medans om man läser trådar på detta forum om strid, initiativ,kampkonster och skjutning så tycker jag att folk har läst för mycket skit/antar en massa saker som jag inte tycker har med saken att göra, det är helt enkelt inte som jag uppfattat det i min 'verklighet'. Lyckligtvis för regelskapare är kraven på realism inte så höga när det gäller rollspel vilket gör att vi alla kan spela och njuta med våra favorithjältar :]
[Slut på OT]

Slutklämm till hraufnir:

Ungarna får ju se skiten ändå, varför bekymmra sig så mkt?

Jag bestämmer vad mina barn får se, tyvärr så kanske kommer mina barn hem till dina barn och där får man se vad som helst eftersom du och jag tycker fundamentalt olika. Mitt förbud kan ge dem verktyget att säga "Nej, jag får inte för pappa" , medans de inte ens frågat utan bara använder mig som stöd för att slippa se något som de vet kommer att ge dem ont i magen.

Sen köper jag inte ditt snack med att barn inte har referenser, barn kan ta ohyggligt illa vid sig av saker som du och jag tycker är helt harmlösa medans andra saker inte bekommer dem. Det är inget generiskt utan ganska individuellt, men jag föredrar att inte chansa med mina barn utan ge dem en trygg uppväxt där jag är med som guide på färden för att slippa betala ett drygt pris senare (och så även mina barn)

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Jag ser konsekvensen av våld nästan varje dag och jag är övertygad om att om vi lät bli att glorifiera våld så skulle det bli mindre, kanske inte i antal men iaf i mängden våld mot en och samma person.

 

[hraufnir]

Jag svarar här, men svarar till båda som svarat på mitt inlägg.

Jag ser att jag var luddig och otydlig då jag skrev mitt inlägg. Jag skall bryta ner vad jag faktiskt menar:
1. Jag menar INTE att man skall propsa på att ungarna ser våld och sådant.
2. Jag menar INTE att det är bra att barn får sitta ensamma framför teven och tugga våld.

Det jag menar är: Hellre än att förbjuda ditt barn att se filmen du sitter och ser, låt barnet sitta med dig och se, så kan du förklara filmen när barnet ser det. Låt barnet bli rädd i din närvaro hellre än att bli rädd om den kommer över det senare själv, ensam eller med en kompis. På samma sätt som jag tycker att det är bättre att låta barn (ungdomar i detta fall) testat alkohol hemma under kontrollerade former, hellre än att vehemnt förbjuda det och därmed öka risken att ungen springer iväg med kompisarna och dricker hembrännt.

Där jag som förälder säger:" Javisst får du se "Hack.slash'n'burn" med mig, men den innehåller mycket våld och ond bråd död. Är du säker på att du vill se det? " Och faktiskt låter mitt barn välja själv.

På samma sätt som jag vill öka personers eget deltagande i sitt liv, öka ansvarstagandet i livet. Säga till dem: Det är ditt ansvar! Du gjorde ett val, stå för det. (detta bör iofs inte implementeras i allt för unga år i ett barns liv, men det bör komma gradvis redan tidigt...)

 

[Joakim_UBBT]

Blev lite OT detta...

Jag förstår din goda vilja till att öka folks (barns) inflytande över sitt eget liv men jag håller dock inte med.

Alla de val som barn måste göra leder imo inte till något bättre, jag tycker att valfriheten är ett dåligt sätt att vara den goda föräldern. Om barnet inte har förstått begreppet konsekvens så kommer barnet ofta att göra dåliga val som för stunden verkar bra. Detta är i dagens samhälle ett JÄVLIGT stort problem då begreppet handling-konsekvens verkar vara på utdöende.

Ex.
Att äta gargantuösa mängder godis är något min 2½-åring skulle välja före köttbullar och potatis. Barnet vet inte om konsekvensen. Min gissning är att hon med höga glädjetjut skiter i vad farsgubben säger och vräker i sig snask medans köttbullarna kallnar. Ska jag då lät henne käka godis tills hon spyr och sen trösta henne med att hon minsann lärt sig något bra och att hon ska vara glad för att hon själv valt det?

Min 11-åring skulle nog glatt välja att se film till kl 00.00 före läggdags varje skoldag i veckan. Ska jag då först förklara att hon bör inte göra det för att det skulle påverka hennes inlärning dåligt men att hon väljer själv. Konsekvensen av det dåliga valet upptäcker hon då hon ska välja gymnasium och kan jag då trösta henne med att hon fick ju faktiskt själv välja hur hon som 11-åring ville ha det när hon skulle välja in till gymnasiet.

Jag förstår precis vad du åsyftar med en aktiv och engagerad förälder men jag tycker i alla fall inte att det funkar så. Särskilt inte om barnen är flera och i olika åldrar.

Fö att 'träna hemma' på att dricka sprit är väl ett gechäft om något. Ska du följa med om ungdomen vill gå hemifrån då och se till att konsekvenserna inte blir så stora. Nej ge fan i att hälla i ungarna spriten, det kommer dom att få nog av hursomhelst. Finns inget rim och reson i att ge dom sprit hemma och tro att det skulle vara bra. Du pratar om sådana idealsituationer med rationella val medans jag ser ur min synvinkel på de barn som definitivt inte behöver mera sprit i sina liv, det får de nog av från sina föräldrar.

Ju mer sprit vi dricker desto fler unga män på sjukhuset, barn och kvinnor i hemmet slagna [OT men jag surnade till lite]

 

[magoo]

Det jag menar är: Hellre än att förbjuda ditt barn att se filmen du sitter och ser, låt barnet sitta med dig och se, så kan du förklara filmen när barnet ser det. Låt barnet bli rädd i din närvaro hellre än att bli rädd om den kommer över det senare själv, ensam eller med en kompis. På samma sätt som jag tycker att det är bättre att låta barn (ungdomar i detta fall) testat alkohol hemma under kontrollerade former, hellre än att vehemnt förbjuda det och därmed öka risken att ungen springer iväg med kompisarna och dricker hembrännt.

Det finns ju flera olika skolor i sådana här frågor - innan jag blev förälder hade jag fantasier om hur det skulle vara att uppfostra ett barn i kamratligt samförstånd, nu har jag mer och mer utvecklats till en diktator

Min filosofi i de här frågorna är att min son säkert får uppleva diverse otäckheter ensam eller tillsammans med kompisar. Det hör till livet att testa gränser av olika slag. Jag vill dock aldrig på något sätt ge min tillåtelse till att tänja på gränserna. Att säga - se inte våldsfilm, det är farligt, det får du bara göra om jag ser den med dig - känns dubbelmoral. Ang alkohol gäller för mig detsamma - ingen alkohol hemma, jag är själv beredd att låta bli att dricka för att vara ett föredöme. Jag är hellre en trist mammig mamma än en kompis - för att skydda mina barn och ge dem trygghet.

 

[magoo]

Re: "Mer Våld Till Minderåriga" (jag lär bli OT hä

Åldersgränser på film är ibland skumma - svenska "komedier" brukar ju t ex vara barntillåtna eller från 7 år fastän de är nattsvarta och innehåller mängder av bråk mellan föräldrar, något av det mest skrämmande som finns för barn att uppleva.

Den bästa åldersgränsen är 18 år för dataspelet Phantasmagoria. Jag fnös åt åldersgränsen men höll vid 30 års ålder på att kissa på mig av skräck när jag spelade - fy fasen vad otäckt det var!!!

 

[Eva Florén]

Vargtantens tankar (smått OT)

Eller... ja om OT-halten får ni fundera över. Men i alla fall.

Jag hade själv en överaskande upplevelse häromdagen (ja det går att lära gamla hundar sitta). Satt och såg på något gammalt avsnitt av Par i Brott (ja... det är en gammal dog serie med Bruce Willis, något mer?) och slogs plötsligt av hur lite våld som faktiskt förekommer i den. Jag vill minnas att jag en gång i tiden faktiskt själv tyckte den var lite väl slagsmålsaktig ibland, men inte nu längre. Min insikt var att jag blivit tillvand till våld. Ja, nu är inte det så förvånande, jag har de senaste femton, tjugo åren tuggat i mig väldigt mycket våld. Jag kom att reflektera över att jag själv finner att skräcken i Alien och andra filmer inte på samma sätt skrämmer mig. Nog för att jag fortfarande hoppar till.

Sedan insåg jag i plötsligt klarsken varför jag tycker illa om filmer som Onde Up on a time in Mexico, Kill Bill och liknande. De är BARA våld, nästintill ingen som helst handling. Varför reagerar jag så illa på dessa och inte på andra?

Jag vill påstå att våldet i dagens filmer har eskalerat och då inte bara sett ur vad som är tillåtet ur barnens synvinkel. Die Hard-filmerna som var Hard Core när de kom, är en barnlek (förlåt uttrycket) om man jämför med dagens filmer. Att det sätts för låga ålderstillåtningar är något som i det här sammanhanget skrämmer mig. Är det möjligen så att även vår svenska "censur" har blivit mer avtrubbad???

Jag har det uppenbarligen och jag hade för mig att "censuren" arbetade med en policy som har varit konstant???

 

[Nightowl]

Re: "Mer Våld Till Minderåriga" (jag lär bli OT hä

Åldersgränser på film är ibland skumma - svenska "komedier" brukar ju t ex vara barntillåtna eller från 7 år fastän de är nattsvarta och innehåller mängder av bråk mellan föräldrar, något av det mest skrämmande som finns för barn att uppleva.

En unge vars föräldrar jag känner älskar tecknat pangpang på TV och försöker tjata sig till att se spelfilmspangpang med jämna mellanrum. Han är 7 nu tror jag. Det hemskaste han sett var den där julkalendern med Pelle Svanslös som någon gav honom på video. Ett huvudtema är ju mobbing, och det finns Månsar i verkligheten; han har mött dom. Robotar och monster finns inte i sexårs/skolan varje dag.

Vuxnas regler för barn rör oftast vad de själva är rädda att barnen ska se, inte vad som är bra för barnen.

Erik

 

[Big Marco]

Re: Blev lite OT detta...

Jag håller med - barn behöver inte föräldrar som är deras kompisar. De behöver föräldrar - med allt det innebär.

 

[Hartland]

Vrider på frågan: Grad av verklighet (i våld)

Tack till alla skribenter i tråden. Vissa delar har visserligen blivit ganska OT men ämnet om hur barn tål eller inte tål våld är en närligande fråga och titeln kan ha förvanskat meningen lite.
Till det bättre dock.
OT:andet blev betydligt mer intressant än bara raka svar på min fråga hade blivit.
Men nu i syfte att endå få min fråga riktad åt rätt håll igen så vrider jag lite på frågeställningen och hoppas på minst lika många svar igen.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

Trådstarten handlade om vad jag ser dom en trend att tona ner våld för att nå bredare publk. Vad man menar med tona ner kan man läsa som man vill. Att man censurerar det, att man gör det mer abstrakt eller, som redan nämts, låter våldet utövas över nån som det är "ok" att vålda på. Exempelvis just robotar eller som i carmagendon 3 (tyskverion) som istället för fotgängare har Zombies med grönt blod.

Vilken abstraktions grad på våld gillar ni? Ska det vara så verkligt som möjligt (Oz) nästan verkligt (Die Hard1) ned tonat på grund av distansiering till offren (standard action) eller ned tonat på grund av rättfärdigande (robotar, mm) eller vad?
Vad skulle ni tycka om man skulle göra våldet verkligare i er favorit film (av de som innerhåller våld) eller göra det mer abstrakt/censurera en del.
Som levande exempel kan man faktiskt ta Buffy. Femmas dag gående censurerade version (abstrahering/våldsminskning genom censurering) mot det oklippta versionen på kvällarna. De som mottar våldet är i och för sig abstraherade till vampyrer men tilräckligt mänskliga för att de ska välja att censurera "pålningen" av dom, vilket är allt som jag har märkt har tagits bort.
Och för att inte göra framtida OT:ande lika OT: Tror ni att ett barn som ser den censurerade verionen av buffy skulle ta mycket illa vid sig om de såg den ocensurerade?

Jag personligen är för mindre abstrakt våld, att man ska mänsklig göra offren. Bara för att visa att det inte är kul att vare sig slå eller bli slagen.
Teoretiskt sett i alla fall.

/Hartland - mins inte när han började se på våld, men har aldrig tagit illa vid sig av det

 

[Joakim_UBBT]

Re: Vrider på frågan: Grad av verklighet (i våld)

Skulle nog gärna själv se filmer som innehåller realism, vilket aldrig kommer att hända för det är osnyggt och brutalt.

Om man tittar på de åldersgränser vi har så tycker jag att de klart förflyttats sig till att tillåta mycket mer än förr, på gott och ont. Vare sig Harry potter eller sagan om ringen har rätt åldersgränser. Sen att föräldrar inte har vett att säga till är ju allt som oftast deras eget fel.

Abstrakt våld är våld hursomhelst. Barn kan ha en tendens att inte se det abstrakta i en film utan ta till sig vad som visas ändå oavsett vem som är mottagare av våldet. Däremot så ogillar jag starkt att filmer allt som oftast gör förövarna till ohyggligt brutala sällar som det är okej att döda på de mest bestialiska sätt för att de är just onda.

Att ha olika versioner är jag lite kluven till.
Å ena sidan kan man nå en bredare publik... å andra sidan är det ju samma story, slut och sensmoral.

Jag är även av åsikten att censur och klippning förstör oerhört mycket av filmen vilket gör att jag förespråkar styrning från de vuxna mer än censur (vilket iof blir censur, men jag vill fortfarande ha mitt fria val som vuxen vilket paradoxalt jag inte vill ge barnen ^^)

Mera styrning och mindre fria val är melodin för framtiden, sug på den alla liberaler