Trimma havremoppen!

[Faehrengaust]

Hästar....

Hästar i rollspel får mig alltid att tänka på Holy Grail och kokosnötterna. I de flesta spel så är hästen en grej man köper för ett summa pengar och sedan snabbar den upp resandet och underlättar bärandet av grejer. Det är allt (ibland finns det någon regel om hästar i strid).

Om det är det enda man vill ha i spelet så är det lika bra att ersätta hästar med flygande mattor. Man köper dem för en påse guld och de snabbar upp resandet och bär saker. Det är mycket ballare att flyga runt på en matta än att åka havremoppe.

Men, om man nu vill ha med hästar, så kanske man ska anstränga sig lite för att få de intressanta i spelet.

Om vi ser på hästar i verkligheten så har de ett gäng grundläggande egenskaper:

• De behöver äta och dricka. Olika hästar behöver olika mycket mat och dryck vilket kan vara en intressant egenskap.
• De behöver vila och sömn
• De flesta hästar är ömtåliga och blir sjuka eller halta ibland.
• De är olika starka, uthålliga och snabba (svårt att få allt!)
• De ger olika mängd status/respekt åt ägaren
• De är individer med egenheter, både positiva och negativa
• De kan tränas på olika sätt

Nu kanske någon tänker att vi är på väg mot grundegenskaper, färdigheter och hela faderullan. Men, nej, usch, det är inte alls dit jag vill komma.

Vad jag föreslår är ett system där en häst fortsätter att snabba upp resandet, ger en ökad transportförmåga, etc. men även behäftas med ett gäng egenskaper. Lite av typen Fördelar och Nackdelar. En del av egenskaperna är uppenbara medan andra bara kan upptäckas av kunnig köpare (lämplig färdighet eller bakgrund). Att bli lurad i hästaffärer kan vara mer av regel än undantag om man inte kan sin sak.

Exempel på positiva egenskaper:

• Lättriden
• Lugn (kan även vara negativt i vissa fall)
• Snabb
• Uthållig
• Bra hoppare
• Tålig
• Ståtlig
• Tillgiven
• Modig
• Ledarhäst
• Tål kyla/värme
• Bra vakt (vaknar lätt och varnar när fara hotar)
• Tränad på X
• Gosig

Exempel på negativa egenskaper:

• Rymmare, dvs specialist på att ta sig loss från grimma
• Bitsk
• Dålig i magen (ni skulle bara höra megapruttarna som en av hästarna i dotterns ridskola släpper)
• Temperamentsfull
• Rädd (Eventuellt för något speciellt)
• Matvrak
• Svårriden
• Dåliga hovar (får lätt sprickor på hårda underlag)
• Halvblind
• Ful
• Fryser lätt
• Gillar inte att simma
• Problem med andra hästar
• Lerig (gillar att rulla sig i lera)
• Högljudd, dvs gnäggar i tid och otid
• Stel (dvs kräver extra mycket uppvärmning)
• Skygg för främlingar, dvs vill bara bli riden av en känd ryttare

Positiva egenskaper höjer priset på hästen medan negativa sänker. Men hästhandlare försöker så klart att dölja negativa egenskaper.

Att lära känna en häst är en process som tar lite tid och att skapa ett bra band mellan häst och ryttare borde ge någon fördel i spelet.

Att ha en Tålig, Tillgiven men Halvblind häst är mycket mer stämningsfyllt än att ha en anonym Havremoppe. Om man sedan hittar på ett bra namn, ett par beskrivande ord och kanske en påhittad hästras så har man en helt plötsligt något som man kan fästa sig vid. Det behövs inte så mycket.

Eller så väljer man mattorna, det är ju trotts allt roligare att sväva fram...

---

Samma sätt att använda egenskaper kan även tillämpas för andra djur och även för utrustning.

 

[Cybot]

Även om man ibland vill ha ett riddjur med stats.

Folk som har spelat OSR med mig vet vilken förkärlek jag har för Stridsgetter med dålig personlighet. Till den graden att i en ovanligt dödlig dungeon så blev stridsgeten min karaktär för en stor del av dungeonen.

 

[God45]

Även om man ibland vill ha ett riddjur med stats.

Folk som har spelat OSR med mig vet vilken förkärlek jag har för Stridsgetter med dålig personlighet. Till den graden att i en ovanligt dödlig dungeon så blev stridsgeten min karaktär för en stor del av dungeonen.

Din getter är awesome!

Jag är lite inne på det spåret överlag. Hästen är där bara för att vi rör oss fortare och det ser coolt dark fantasy ut. Men jag bryr mig inte ett skit on hästen. Tills den har stats. Ger hästen mig en rejäl bonus på något får den ett namn och jag bryr mig. För jag vill inte bry mig! Hästarna är där för de är genre passande men jag bryr mig inte och blir lite irriterad om någon vill att jag bryr mig. Men har den en gratis stomp attack eller ger mig en bonus till att lansa folk är jag plötsligt intresserad.

Så… Jag tror inte på traitsen. Gå med fulla stats eller gå fullt fluff.

 

[Zire]

Hästar blir kul när de har personlighet. Den ska spelas av spelledaren som en SLP. Den har egna åsikter och känslor, och ägaren kan läsa hästen och ordlöst kommunicera med den. Den kanske tycker synd om någon, skrattar åt något som sker, är rädd för röda tygstycken, älskar lila morötter, plågades av sin uppfödare men rymde när en blixt satte eld på stallet. RP räddade den från två orcher som tänkte äta upp den, den räddade RP från döden genom att dra ut honom från ett förbannat tempel. Tillsammans har de dragit land och rike runt och de är båda avbildade som en staty på stadens torg. När hästen dödades av häxmästarens bödel så svor RP att han inte ska vila förrän häxmästaren och hans anhang har besegrats. Hans sista ord innan den döde häxmästarens klinga släckte livet på honom, gick till hans trogne springare vars hovar ska föra honom till den andra sidan...

 

[Quadrante]

Gillar när djuren är nästintill vanliga rollpersoner, åtminstone personligheter. Fanns en rolig D&D-tabell för hästars särdrag som jag inte hittar nu.

Men det krävs inte så mycket för att man ska kunna spela på det. Kanske är den avundsjuk på andra hästar, får hicka av äpplen, har tjurrusningar, älskar att vinna och så vidare.

 

[Sömniga Isaac]

Hästar blir kul när de har personlighet. Den ska spelas av spelledaren som en SLP.

Det här, vi alla i gruppen blev väldigt investerade i en vädur när vi gav den en personlighet och lite eget driv. Helt plötsligt övergick det här djuret från ett föremål till en levande varelse med personlighet som alla i gruppen blev investerade i. Den blev en del av gruppen där spelarna började tala med bocken om varför de var tvungna att lämna den efter ibland, samtidigt som det nästan skapades lite mytbildning omkring bockens affärer och företeelser när gruppen inte var i dennes närhet.

Samma sak tänker jag bör vara giltigt för en häst. Att det krävs en aktiv vilja att göra den till mer än bara ett föremål i rollpersonernas äga. Ge den en personlighet som @Zire säger och låt den bli en del av gruppen. Låt den visa på egen vilja, egna mål och ha en egen personlighet som lyfter in och lyfter fram övriga rollpersoner på olika sätt.