Nekromanti Trudvang Chronicles

[Rangertheman]

Vad är det som är dealbreaker för dig?

Kvalitetsbristerna och språket

 

[Vimes]

Jag tror inte man ska döma Trudvang efter DoD Retro. Det senare var en tämligen ogenerad cash grab, Trudvang får jag intrycket av att RM genuint bryr sig om.

 

[Platon]

Låt mig tillägga; alla säger att de gör snygga produkter. Må så vara. Retro hade ju fantastiska illustrationer av Egerkrans. Men Trudvang Chronicles är, även estetiskt, en av de MINST tilltalande produkter jag någonsin haft vanäran att hålla i min hand. Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk hela tiden hävdar att den är snygg. Bilderna är fina, men det är ju till 95% gamla bilder vi redan sett. Men hela trycket, layouten och fonten är KATASTROFAL. Det är skrivet med stort radavstånd, glassigt tjockt vitt papper och icke-stämningsfullt rakt av. Det är, totalt sett, inte snygga rollspelsböcker. 0 känsla i dem. Så inte ens det argumnetet håller för T chronicles tyvärr...

 

[Björn Wärmedal]

Platon: är det Trudvang Chronicles som ser ut så? Jag har egentligen bara sett DoD6 (den reviderade) och Jorges Bestiarium, och de är ju faktiskt snygga på riktigt.

 

[Platon]

Ja, dom var skitsnygga. Men Trudvang C är kanske dem tråkigaste layoutade rollspelsbok jag sett på 20 år.

Edit; la till ”chronicles” i inlägget.

 

[Khan]

Efter att ha läst om några av de gamla böckerna ser jag inte Trudvang på samma positiva sätt längre. Nu pratar jag om de gamla, gamla som kom till DoD6+, inte till TC. Som jag förstår det är flera av dem översatta rakt av med endast mindre uppdateringar (Vildhjarta tex, Osthem var på kicken nyss) och borde vara någorlunda relevant ändå.

Jag är skeptisk till sättet de presenterade info på. Jorges var fantastiskt och jag skulle inte bli förvånad om den och ZZ tittade på varandra en hel del när de skrevs, så lika de är i strukturen. Men Osthem, tex. är inte bra skriven. Idéerna de förmedlar är skitcoola, men texten är för tung och lång och svårnavigerad, saknar register och viktiga saker om världen kan gömma sig mitt inne i en paragraf som är en och en halv sida lång. I liten text.

Systemet har jag medvetet lagt åt sidan, när jag spelar i Trudvang kommer jag använda Hjältarnas Tid istället.

Men det här var inget jag tänkte på när jag spelade Trudvang på gymnasiet. Då såg jag rakt igenom problemen och njöt av känslan av Trudvang. Det finns i mitt tycke inte en enda svensk fantasyvärld som har en så tydlig identitet där man kan peka på "Trudvang" vs "icke-Trudvang". Det är otroligt mycket bra värld i de där böckerna. Men för att komma åt dem måste man i vuxen ålder ha rejält med tid och ork att ta sig igenom träiga texter. Själv har jag inte det längre. Tyvärr.

För att spela i Trudvang har jag skaffat mig Vildhjarta och konstboken. Det räcker, tror jag. TC är jag inte sugen på, men kanske skaffar en konstbok som bygger på den utgåvan om de släpper en sådan.

 

[Botulf]

Skaffade nyligen monsterboken till Trudvang Chronicles. Statsen ser ut att vara semi-kompatibla med gamla DoD:Trudvang boxen. Men några regelböcker blir det nog aldrig från Riotminds igen för min del.

Nya monsterboken Jorgi´s Bestiary är en trevlig bok att bläddra i på bilderna. Rent fysiskt är av god kvalitet och verkar rätt robust. Dock tryckt på glansigt papper och har inte alls samma mysiga känsla som det mer robusta pergamentliknande bakgrunden i gamla versionen. Mycket text som beskriver varelserna har kortats ned vilket jag är lite kluven till. Det ger ett lite spartanskt intryck. Ogillar att man bara återanvänt omslaget från Likstorm. Inga bilder av Bergting men det var väntat. Finns ett par väldigt fina bauerska fyrfärgsbilder.

 

[APM]

Riotminds gör snygga böcker, men de skriver oerhört dåligt (extra dåligt på engelska!) och de gör oerhört dåliga regler. Det har de ingen som helst insikt i själva heller, så de tar inte in den hjälp de hade behövt. Därför är deras grejer rätt oanvändbara, tyvärr. Numera är allt dessutom taffligt layoutat (en gång i tiden hade de Dante till sådant, och då var det förstås bra).

Ja, jag tycker att den här bristen på självinsikt (att tex inte bry sig om att man gör sexistiska äventyr och dåliga regler) och oviljan att vara tillmötesgående mot sina fans (som att inte hålla saker i produktion, och därmed trissa upp andrahandsvärdet) är så satans osympatisk. De har en stor skara hängivna fans som de inte verkar uppskatta över huvud taget, som om det vore en självklarhet att deras produkter säljer.

Som sagts tidigare: de har knutit an till fruktansvärt talangfulla konstnärer men mer än så har de inte. Utan illustrationerna har de noll (i mitt tycke). Jag tycker Trudvang som koncept är intressant (fornnordisk järnålder med massa mytologi) men att just läsa Bergquists tolkning av detta är jag väldigt ointresserad av.

 

[avatarex]

Bilderna är fina, men det är ju till 95% gamla bilder vi redan sett.

Trudvang Chronicles är skrivet på engelska med en tilltänkt publik som till stor del inte sett bilderna innan.

Jag har egentligen bara sett DoD6 (den reviderade) och Jorges Bestiarium, och de är ju faktiskt snygga på riktigt.

Håller med om att det är riktigt snygga böcker! Deras dåvarande formgivare Dan Algstrand (mer känd som Dante och mindre känd som Hipster Pokémon) gjorde ett kanonjobb och satte en ny standard för hur rollspelsböcker ska se ut. Nuförtiden har de andra formgivare och Dante har gjort andra ännu snyggare böcker såsom Äventyrsspelsboken.

---

Sen tror jag att formgivningsfrågan kompliceras lite av att folk lägger in olika i vad som är bra formgivning. Det antyds här i tråden (och på andra ställen för den delen) att det finns de som kopplar ihop att snygga bilder per definition innebär snygg layout. Å andra sidan finns det en massa saker som formgivningsexperter (och wannabes) bryr sig om som inte vanligt folk lägger samma vikt vid. "Alla" kan se att en bild är snygg, men långt ifrån alla bryr sig nämvärt om avstånd mellan rubrik och brödtext, avstavningar samt skillnaden mellan binde- och tankstreck.

 

[Dante]

[…] (en gång i tiden hade de Dante till sådant, och då var det förstås bra).

Jag har egentligen bara sett DoD6 (den reviderade) och Jorges Bestiarium, och de är ju faktiskt snygga på riktigt.

Håller med om att det är riktigt snygga böcker! Deras dåvarande formgivare Dan Algstrand (mer känd som Dante […]) gjorde ett kanonjobb och satte en ny standard för hur rollspelsböcker ska se ut. Nuförtiden har de andra formgivare och Dante har gjort andra ännu snyggare böcker såsom Äventyrsspelsboken.

Aww, you guys!

 

[illspecko]

Öh, eftersom trådskaparen faktiskt efterfrågade erfarenheter av TC och ingen annan verkar ha gjort annat än att bläddra i böckerna och irriterat sig på andra versioner av RM:s rollspel så kanske det är dags för någon som faktiskt har spelat TC att kommentera.

Jag har precis börjat spelleda TC, men har konverterat de regler och fördjupningar som behövs för att spela kroppsdelpoäng, som verkar funkar bra. Mina preliminära tankar kan sammanfattas såhär:

1. Den nya färdighetsmotorn med Skills/disciplines/specialities är en enorm förbättring från DODT(det enda DoD-version som jag har erfarenhet av sedan tidigare), och det är ett system som jag föredrar gentemot t.ex D&D5E. Detta nya system balanserar upp vissa problem och obalanserade sätt att utveckla sin karakatär som jag tyckte DoDT hade, t.ex att de olika färdigheterna var lite inkonsekvent breda eller supersnäva.

Vid vår första spelkväll var hade vi en gammal DoDT-veteran och två som aldrig spelad något DoD-system tidigare runt bordet. Veteranen fann sig direkt med de nya reglerna och "nybörjarna" lärde sig grunderna ganska fort, jag tyckte inte jag behövde hålla någons hand.

2. Detta är det första systemet som jag spellett på egen hand, och det är förståss möjligt att jag "Inte vet bättre" p.g.a detta, men jag tycker inte det har känts speciellt bökigt, speciellt med tanke på att jag har valt att öka komplexiteten genom att lägga till delar av det äldre regelsystemet som jag saknade.

Det som kan kännas övermäktigt i början är vid karaktärsskapandet, när man ska lista ut hur mycket det kostar att uppgradera olika färdigheter och vilka nivåer av disciplines och specialities som är mest kostnadseffektivt, men med en väl påläst SL så tror jag det kan gå ganska bra (det var inte jag när vi skapade karaktärer). Det finns också fansidor på internet som gör det otroligt mycket enklare att hålla koll på hur mycket experience man använt och vad det kostar.

3. Böckerna är snyggt designade, och världen Trudvang står fortfarande som starkt som min absoluta favoritvärld i fantasy. Andra har kommenterat mycket negativt om korrekturen, och där kan jag väl hålla med om att det lyser igenom en del svengelsk meningsuppbyggnad, men tycker personligen inte det har varit ett problem att läsa. Det är iaf inte "oerhört dåligt", och personligen inte en dealbreaker för mig.

Eftersom det verkar finnas en mycket negativ inställning till RM:s regelsystem och jag uppenbarligen är i minoritet som tyckte om att spela DoDT så tänkte jag väl passa på att slänga ut en egen fråga, vad är det ska man använda sig av istället som också använder sig av något som påminner om Stridskapacitet och kroppsdelpoäng?

 

[luddwig]

Stridskapacitet

Av ren nyfikenhet, hur fungerar det i TC?

 

[illspecko]

Av ren nyfikenhet, hur fungerar det i TC?

Nästan precis som i DoDT, man får SP av färdigheten Fighting och diverse Discipliner och specialities. Kategorierna för olika typer av SP är lite mer finfördelad nu, och var en sak som jag först trodde skulle vara lite onödigt bökigt, men det har inte kännts av alls när vi spelat. Rollpersoner och monster har ungefär samma nivåer av SP som i DoDT.

 

[luddwig]

Nästan precis som i DoDT, man får SP av färdigheten Fighting och diverse Discipliner och specialities. Kategorierna för olika typer av SP är lite mer finfördelad nu, och var en sak som jag först trodde skulle vara lite onödigt bökigt, men det har inte kännts av alls när vi spelat. Rollpersoner och monster har ungefär samma nivåer av SP som i DoDT.

Jag har inte spelat Trudvang så om du ids, förklara gärna regelmekaniken helt kort.

 

[illspecko]

Jag har inte spelat Trudvang så om du ids, förklara gärna regelmekaniken helt kort.

Förenklat så får man en pool av stridspoäng att använda på din runda för att göra attacker, pareringar, förflyttning och handlingar under din runda.
Så om din krigare har t.ex 20 SP, så kan han välja att använda 15 sp till att göra en attack, och måste slå 15 eller under för att lyckas med denna. Resterande 5 SP kan antingen användas till en till attack, eller att spara dessa SP till att parera ifall du blir attackerad. Så ifall något lyckats men sin attack mot dig senare i rundan så slår du på 5 eller mindre för att lyckas parera. Om du inte har kvar SP kan du inte parera.

Hur mycket SP man kan lägga på en attack bestäms av dina färdigheter, så du kan ha t.ex 10 fria SP, att lägga hur du vill samt 10 SP låsta till olika handlingar, t.ex 4 SP i Armed combat, 4 SP i Two weapon fighting osv osv.

 

[Rymdhamster]

Eftersom det verkar finnas en mycket negativ inställning till RM:s regelsystem och jag uppenbarligen är i minoritet som tyckte om att spela DoDT så tänkte jag väl passa på att slänga ut en egen fråga, vad är det ska man använda sig av istället som också använder sig av något som påminner om Stridskapacitet och kroppsdelpoäng?

Låter som att Fantasy täcker stridskapacitet rätt väl. Dock saknas kroppsdelspoäng. Kan möjligen husreglas in rätt enkelt beroende på hur komplexa regler man vill ha.

Men en anledning till att folk inte gillar DoDT kan ju vara att de inte gillar just stridskapacitet och kroppsdelspoäng

 

[luddwig]

@illspecko. Tack för beskrivningen. Intressant att höra hur Riotminds utvecklat sina regler efter DoD6, som är det sista jag testat. Dock låter det nya systemet alldeles för pilligt för min smak.

Och som Rymdis säger, det påminner om stridstärningarna i Fantasy! OSG, men där är det pölar av T6:or.

 

[illspecko]

Tack för beskrivningen. Intressant att höra hur Riotminds utvecklat sina regler efter DoD6, som är det sista jag testat. Dock låter det nya systemet alldeles för pilligt för min smak.

Det förstår jag! Men i praktiken så tänker man ju inte så mycket på det; spelare och SLP:er BÖR ha förberett färdiga stridshandlingsalternativ (Det finns en specifik ruta för detta på karaktärsbladet), så man kan t.ex ha en färdig fördelning av SP för en "reckless attack"-runda där man lägger allt krut på flera attacker, en sekvens där man börjar med en tung parering och det som blev över till en attack, en "försiktig attack"-runda där man gör en ganska säker attack och sparat ganska mycket till pareringar. Lite förberedelse gör att man inte behöver sitta och kalkylera SP varenda runda.

Rymdhamster: okej, så det är ett system som du började använda istället för DoDT/TC för att du tyckte det var bättre? Vad finns det mer för fördelar med Fantasy?

 

[Rymdhamster]

Rymdhamster: okej, så det är ett system som du började använda istället för DoDT/TC för att du tyckte det var bättre? Vad finns det mer för fördelar med Fantasy?

Jag har aldrig använt DoDT, det enda som intresserat mig med det spelet är bilderna.

Fantasy! är ett lättförståerligt, lättmoddat, regellätt rollspel.

 

[Khan]

Det förstår jag! Men i praktiken så tänker man ju inte så mycket på det; spelare och SLP:er BÖR ha förberett färdiga stridshandlingsalternativ (Det finns en specifik ruta för detta på karaktärsbladet), så man kan t.ex ha en färdig fördelning av SP för en "reckless attack"-runda där man lägger allt krut på flera attacker, en sekvens där man börjar med en tung parering och det som blev över till en attack, en "försiktig attack"-runda där man gör en ganska säker attack och sparat ganska mycket till pareringar. Lite förberedelse gör att man inte behöver sitta och kalkylera SP varenda runda.

Det där låter väldigt mycket som deras sista regelmotor på svenska, DoDT i lådan. Jag spelade med den ett halvår eller så och tyckte det var alldeles för mycket micro management i förhållande till vad man fick ut av det. Har du någon koll på äldre versioner av Trudvang och kan kommentera skillnaden mellan dem och TC?