Nekromanti Tuffaste fantasyklyschan

Dilandau

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,997
Location
Stockholm
Vilken är, enligt er, den tuffaste, skönaste och roligaste klyschan fantasysammanhang?

Personligen är jag mycket förtjust i gammla mäktiga civilisationer som gått under och bara lämnat legender och ruiner efter sig. Enorm magisk kunskap som gått förlorad, bländande konst som reducerats till grus av tidens tand, hjältedåd som för alltid glömts bort. Helt enkelt den klassiska Gyllene tidsåldern som gått förlorad.

Jag gillar även tanken på "supermänniskan". Ni vet, "världens bästa fäktare", "sfärernas mäktigaste magiker" eller "rikets bästa tjuv". Någon som bara är sjukt jä*la bra på det han gör och aldrig misslyckas i utövandet av sin profession. Men som däremod kan vara helt inept i andra sammanhang.

Låt klyschorna hagla!
 
Jag gillar den anspråkslösa främlingen som många tittar snett på ovetandes om att han/hon är ärkemagiker eller kungaättling (typ Aragorn) eller något mindre mindre osannolikt, men ändå oväntat. Alla hemlighetsfulla främlingar, ni vet dom som sitter i de dåligt upplysta hörnen på värdshusen, är roliga.
 
En helt vanlig jävla dvärg

Det finns få saker inom fantasy som är så utsatta för kliché som dom stackars dvärgarna. Dom lyckas bannemig aldrig vara någonting annat än öldrickande skäggiga stolta jävlar.

Detta är ju iofs en oändlig källa till elaka skämt, men det kanske är lite gammalt :gremblush:

/Naug, skulle vilja att nån gjorde något åt dvärgarna.
 
Den kringvandrande äventyrargruppen...

Jag är nog mest förtjust i den klassiska äventyrargruppen som består utav individer med alla möjliga slags yrken och raser. Helst så ovanliga kombinationer som möjligt. Helst ska dom också resa runt så mycket som möjligt, så att spelmiljöerna kan variera.

Sedan så är jag väldigt fötjust i übermäktiga magiker. Båda onda och goda sådana.

Små pittoreska byar med halvsluskiga värdshus, djupa skogar och stora, mäktiga städer tycker jag är rätt häftiga. Men även det "mörka riket"™ (stället där den ondeskefulla härskaren bor) tycker jag om.
 
Hmm. Mycket bra fråga. Följande är nog de som ofta dyker upp, men det finns en oändlig radda fler, är jag rädd.

*"Snälla rädda oss - du är vår enda chans!"

(Särskilt när det åtföljs av "Vi gör vad som helst för dig!" och sedan "100 guld för svärdet".)


*"Du är den utvalde".


*"Ni ska göra det, det, det, det och det. Varför? För att det står så i manus..." (Alltså, alla otroligt fåniga saker som hjältar springer omkring och gör utan någon särskild anledning.)


*Överdådiga namn: "Den mörka skogen, de uråldriga bergen etc."
 
Leta Ingredienser

Typ, man ska tillverka en speciell medicin, brygd, elixir, trollformel, ritual, hokus pokus whatever, och äventyrarna måste åka runt och leta reda på diverse konstiga ingredienser, som alla är skitsvåra att få tag på. (Typ, "en hörntand från den eldsprutande pingvinhydran från vulkanbergen") Sedan är det bara att resa runt och försöka skaffa grejerna.

(I japanska datorrollspel har de en liknande variant som heter "Leta Kristaller")

Den bästa ingrediensletningen fanns i de tecknade avsnitten av Ewokerna, där de skulle hämta tre ingredienser; en stjärtfjäder från någon jättestor fågel, en grunka från solroskrigarnas by och så var det något annat som hade med läskiga amfibieödlor att göra. Solroskrigarna var iaf bäst.

Överhuvudtaget så är fantasyberättelser nästan alltid att jämföra med roadmovies. Åka runt, runt, träffa märkvärdiga personer, åka, åka, anlända till konstigt delmål, åka, åka, osv.

/Rising
 
Den bortglömda rasen som bara huvudpersonen känner till... gärna så ska de leva under bergen också.

Gudar som mer eller mindre är kompisar. :gremsmile:

Utvald av gudarna. :gremwink:

När gudarna springer runt och larvar sig på marken... :gremsmile:
 
Är nog inne på Trobergs linje om en überstor barbar med räcerstora vapen, vilket han är skitbra på.
Sen så har vi väll alla raser t. ex alver & sånt som är iof ganska klyciga...
 
När jag tänker efter...

...så är nog begreppet "fantasy" i sig den största klyschan. För alla vet ju trots allt genast vad du pratar om, och har direkt bilder på uråldriga slott, lummiga skogar, spetsörade filosofer och primitiva grönhyade folkslag.

Fantasy är en klyscha i sig.
 
Kolla in Lilla Staden vid Berget [ANT]

Ett fantasyäventyr av Arvid som är i stort sett bara fantasyklyschor, fast lite tillvridna, liksom.
Det går att ladda hem en ofullständig version här.
 
Alla lättklädda flickor

Alla lättklädda krigarflickor!
Ackegård-variant: lättklädda barfota flickor, som traskar runt i skog och mark och lera utan att nånsin bli smutsiga om fötterna.

Annars diggar jag också de enorma städerna som av nån anledning brukar stå mitt ute i ingenstans, med hundra mil av karg stäpp och öken utanför stadsmuren. Och bara en väg som leder dit.

--
Åke
 
Ackegård-variant: lättklädda barfota flickor, som traskar runt i skog och mark och lera utan att nånsin bli smutsiga om fötterna.

De är ju alver :gremsmile:

//Eris
 
Okej, men...

...handlar LSVB verkligen om fantasyklyschor, bara för att det är fantasy? För jag trodde det handlade om en stad efter en ondskefull, industriell process, nämligen.

/Mogz, [color:\\"green\\"]gör reklam på rätt sätt...[/color]
 
'Du kommer förstå när tiden är inne'

- DEN repliken är bara så klyschig!

Liksom "hur skall jag döda draken?"
"Du kommer förstå när tiden är mogen, mitt barn"

Liksom, varför säger de inte bara:

"Det vill jag inte förklara, för det skulle ju betyda att du kan förbereda dig på ett vettigt sätt för uppgiften, och då blir det inget spännande när du väl kommer dit, för den här intrigen är så tunn att den skulle smulas till bitar om huvudpersonerna kunde förväntas ha någon aning om vad de höll på med."

/Rising
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top