Vilken är, enligt er, den tuffaste, skönaste och roligaste klyschan fantasysammanhang?
Personligen är jag mycket förtjust i gammla mäktiga civilisationer som gått under och bara lämnat legender och ruiner efter sig. Enorm magisk kunskap som gått förlorad, bländande konst som reducerats till grus av tidens tand, hjältedåd som för alltid glömts bort. Helt enkelt den klassiska Gyllene tidsåldern som gått förlorad.
Jag gillar även tanken på "supermänniskan". Ni vet, "världens bästa fäktare", "sfärernas mäktigaste magiker" eller "rikets bästa tjuv". Någon som bara är sjukt jä*la bra på det han gör och aldrig misslyckas i utövandet av sin profession. Men som däremod kan vara helt inept i andra sammanhang.
Låt klyschorna hagla!
Personligen är jag mycket förtjust i gammla mäktiga civilisationer som gått under och bara lämnat legender och ruiner efter sig. Enorm magisk kunskap som gått förlorad, bländande konst som reducerats till grus av tidens tand, hjältedåd som för alltid glömts bort. Helt enkelt den klassiska Gyllene tidsåldern som gått förlorad.
Jag gillar även tanken på "supermänniskan". Ni vet, "världens bästa fäktare", "sfärernas mäktigaste magiker" eller "rikets bästa tjuv". Någon som bara är sjukt jä*la bra på det han gör och aldrig misslyckas i utövandet av sin profession. Men som däremod kan vara helt inept i andra sammanhang.
Låt klyschorna hagla!