Nekromanti Två spelare,färska på rollspel. Tankar?

[ekofest]

Hej.
Tänkte initiera två vänner med erfarenhet från dataspel och annan nördkultur men ej från rollspel.Har själv spelat en del rollspel men inte jättemycket faktiskt.
Tror det blir bekvämast för dem att vi bara är tre personer, hoppas köra kopparkronan men iallafall det förlovade landet.
Eftersom de bara är två är jag orolig för hur de ska kunna agera i alla sorters situationer och undrar vilka färdigheter jag bör "trycka på dem"
Varande dataspelare har de ju hum om olika roller i gruppen vad gäller strid, tank, helare rouge osv. Hur tänker ni andra där? med tanke på att de bara är två?
I rollspel finns det ju också andra sorters scener. Problemlösning och sociala utmaningar.(Lite av rollspelens unikum, enligt mig så det vill man ju gärna visa upp) Jag har spelat lite gumshoe och gillar tanken på att det ska gå ganska lätt att få ledtrådar, så jag vill lätta upp de möjligheterna. Viktiga färdigheter där? Lärd verkar bra att ha och häxsyn verkar vara så rolig så den vill man ju inte missa (givet att det passar med karaktären) . Kontaktnät verkar också vara ett lätt sätt att "dra in dem" i världen
Jag tänker att jag också vill rekommendera dem någon ritual som källa till ledtrådar, askans berättelse andesbesvärjare och besätta verkar vara bra källor till ledtrådar.
Det blir ju en del erfarenhetspoäng när man börjar räkna på det...Ska jag ge dem fler erfarenhetspoäng att handla för i början?
Har funderat på möjligheterna att ha hjälpredor eller kontakter som kan sköta supportroller, typ en helare i strid eller liknande, men är osäker på hur lätt det är för nya spelare att sköta flera roller..
Kom gärna med tankar eller erfarenheter från att introducera folk och små grupper. Tack på förhand


Just det! Har ni tips på mål för rollpersonen och spelgruppen som är rätt så "rakt på" och lättspelade? (tänker förstås att vad spelarna är sugna på är viktigast, men ändå...)

 

[Korpa]

Nu är jag inte insatt i själva rollspelet, men om jag var du hade jag övervägt möjligheten att spela med dina två nybörjarvänner och en erfaren person. Som ny kan det vara lättare att fatta om man kan tjuvkika på någon som vet hur det funkar.

 

[PjåtrimKaj]

Har funderat på möjligheterna att ha hjälpredor eller kontakter som kan sköta supportroller, typ en helare i strid eller liknande, men är osäker på hur lätt det är för nya spelare att sköta flera roller..

Jag skulle inte låta spelarna sköta fler än en rollperson. För det första blir det nog för mycket att tänka på, och för det andra tycker jag personligen att det minskar känslan av rollspelande. Det blir svårare att komma in i sin egna karaktär när man måste ta ansvar för båda.

Du kan testa att själv styra en SLP som följer gruppen. Min erfarenhet säger däremot att sällan blir bra. Det slutar med att gruppen (och du) glömmer bort SLPn, bortsett från när man kommer på att "Ja juste, Hugbert har ju Förmågan "Lärd"! Då kan ju han fixa det här!"
Sedan glöms Hugbert bort igen...

Just det! Har ni tips på mål för rollpersonen och spelgruppen som är rätt så "rakt på" och lättspelade? (tänker förstås att vad spelarna är sugna på är viktigast, men ändå...)

Typiska Symbaroum-mål är väl saker som...
Skatter och rikedomar. Davokar är trots allt känd för dessa.
Kunskap. För vissa är kunskap den största skatten, och i Davokars ruiner finns många antika artefakter att studera.
Alverna och Järnpakten. Man är aldrig ensam om att hata alver i Yndarien. Å andra sidan finns det några som står vid deras sida.
Prios. Skuggans makt är stor, men Prios ljus kan blända även den starkaste stjärna. Står du i tjänst hos Honom, eller gör du vad som helst för att få tysta en storkäftad präst?

 

[ekofest]

Jag skulle inte låta spelarna sköta fler än en rollperson. För det första blir det nog för mycket att tänka på, och för det andra tycker jag personligen att det minskar känslan av rollspelande. Det blir svårare att komma in i sin egna karaktär när man måste ta ansvar för båda.

Du kan testa att själv styra en SLP som följer gruppen. Min erfarenhet säger däremot att sällan blir bra. Det slutar med att gruppen (och du) glömmer bort SLPn, bortsett från när man kommer på att "Ja juste, Hugbert har ju Förmågan "Lärd"! Då kan ju han fixa det här!"
Sedan glöms Hugbert bort igen...

Ja. Tack. Jag har inte heller goda erfarenheter av när SL styr medhjälpare.

Typiska Symbaroum-mål är väl saker som...
Skatter och rikedomar. Davokar är trots allt känd för dessa.
Kunskap. För vissa är kunskap den största skatten, och i Davokars ruiner finns många antika artefakter att studera.
Alverna och Järnpakten. Man är aldrig ensam om att hata alver i Yndarien. Å andra sidan finns det några som står vid deras sida.
Prios. Skuggans makt är stor, men Prios ljus kan blända även den starkaste stjärna. Står du i tjänst hos Honom, eller gör du vad som helst för att få tysta en storkäftad präst?

Just det! kopplingar till pryos kyrka och åsikter om Alverna. De har ju båda en roll i kommande tistla fäste också. Bra där.

 

[Sopbil]

Du kan testa att själv styra en SLP som följer gruppen. Min erfarenhet säger däremot att sällan blir bra. Det slutar med att gruppen (och du) glömmer bort SLPn, bortsett från när man kommer på att "Ja juste, Hugbert har ju Förmågan "Lärd"! Då kan ju han fixa det här!"
Sedan glöms Hugbert bort igen...

Det finns en risk att en slp i spelgruppen glöms bort, men när det bara rör sig om två spelare tror jag att den risken minskar och jag tror att det kan vara värt det då det enligt mig är det bästa sättet att få in tips från spelledaren utan att behöva säga det rakt ut till ovana spelare, slp:n kan fungera som både som spelledarens röst och som en katalysator för att få igång samtal i gruppen.

 

[ekofest]

Nu är jag inte insatt i själva rollspelet, men om jag var du hade jag övervägt möjligheten att spela med dina två nybörjarvänner och en erfaren person. Som ny kan det vara lättare att fatta om man kan tjuvkika på någon som vet hur det funkar.

Jo, men för dem är det sociala det viktigaste. De är egentligen inte råpeppade på att spela. Jag har föreslagit det som ett alternativ på saker vi kan göra när vi umgås. Typ istället för att spela nåt brädspel.

 

[ekofest]

Det finns en risk att en slp i spelgruppen glöms bort, men när det bara rör sig om två spelare tror jag att den risken minskar och jag tror att det kan vara värt det då det enligt mig är det bästa sättet att få in tips från spelledaren utan att behöva säga det rakt ut till ovana spelare, slp:n kan fungera som både som spelledarens röst och som en katalysator för att få igång samtal i gruppen.

Just det. Det är en bra synpunkt.
En av spelarna är mer på och vill skapa en rollperson, har fått vibbar att han vill göra en mystiker kanske svartkonstnär. Då skulle han ju kunna ha någon underhuggare. Faller den SLPn bort allt eftersom i spel kan han kanske "pensioneras"

apropå SLP så skrattade jag åt exempelpersonen Fenya som hade en hatkärlek till sitt vildsvin

 

[Korpa]

Jo, men för dem är det sociala det viktigaste. De är egentligen inte råpeppade på att spela. Jag har föreslagit det som ett alternativ på saker vi kan göra när vi umgås. Typ istället för att spela nåt brädspel.

Ah, okej! Men kör hårt, isf!

 

[.113]

Antingen en sån där liten sidekick underhuggare som ändå har en bra personlighet, eller så en väl utvecklad SLP som är intressant och fyller sitt syfte. Så länge man gör en intressant karaktär med tydliga åsikter är det lättare att komma ihåg den som SLP.

Men en underhuggare kan ju lätt vara någon som inte tar så mycket plats, går fram och tar hästen utan att man ber om det, viker ihop kläderna osv.. Men fortfarande så för att inte glömma bort att den gör de där sakerna så gäller det att spela och utveckla det också. I värsta fall går det ha någon sorts påminnelse, t.ex. en lapp med han/hennes namn skrivet i stora bokstäver framför sig när man spelar. Svårare glömma då

Det är dessutom som du är inne på ett bra sätt att få igång situationer och information utan att man själv behöver berätta det som en röst från ovan. Vilket fick mig att tänka på en rolig slp som just hör röster.. "Vi borde gå höger nu" "Ok... Hur vet du alltid sådana saker?" "Inte vet jag, en röst berättar det liksom bara." "Öhmm... Ok.."

Anyways, gör karaktären intressant så glömmer du den inte lika lätt. En healer som har lite kunskaper säger inte så mycket, men Jorvas Järnskalle, den bästa helaren från Bryggdeby, vars smak för ölet är närmast ojämförbart och vars mor sägs varit ett troll, med en frispråkighet som når ständigt nya höjder.. Det blir svårare att glömma

 

[PjåtrimKaj]

Bara spelarna inte glömmer att ta beslut själva utav det. Så fort de kommer till ett vägskäl och frågar Hugbert vad han tycker. Det kommer alltid vara svårt för dig som SL att som en opartisk karaktär berätta för spelarna hurvida de ska gå vänster eller höger, när du egentligen vet vilken väg som är rätt.

 

[RasmusL]

Jo, men för dem är det sociala det viktigaste. De är egentligen inte råpeppade på att spela. Jag har föreslagit det som ett alternativ på saker vi kan göra när vi umgås. Typ istället för att spela nåt brädspel.

IMLTHO är rollspel rätt kass som "umgås"-aktivitet: antingen så gör man det eller så gör man det inte och när man gör det är det rätt opraktiskt att snacka skit om annat än det som händer i spelet. Jag vet att det finns åsikter som går isär här men om man frågar mig måste även de mest beer-n-pretzliga lirarna ha spelet som primärt fokus.

Ni har inte funderat på typ Castle Ravenloft, Wrath of Ashardalon, etc?

https://boardgamegeek.com/boardgame/59946/dungeons-dragons-castle-ravenloft-board-game

Det är brädspel men erbjuder taktisk och tematisk strid mot scriptat motstånd och går utmärkt att umgås kring.

 

[Rymdhamster]

Det beror så klart lite på hur blyg man är, men jag tycker att det absolut bästa sättet är att ta ett par erfarna, sympatiska rävar som gillar att spela lite lagom avslappnat och ha som grund i spelgruppen, utöver de nya. Då kan de nya hålla sig i bakgrunden i början om de vill, tills de ser "hur man gör" (Viktigt här är förståss att du som SL inte lämnar dem i bakgrunden helt och hållet. Se till att fråga dem vad de vill göra. Även om de bara svarar enkelt med "jag följer efter" så är det bra. Så länge de faktiskt ges en ordentlig chans att "komma in i leken" om och om igen så kommer det rätt vad det är att plocka upp bollen).

Exempel är bra grejer! Jag tycker också att något enklare utforska grottan/ruinen/gruvan och slåss mot lite goblins-typen av äventyr är bäst att börja eftersom interaktion med SLP:er i början kan vara lite svårgreppat (i min mening) och också rätt läskigt om man är lite blyg.

Efter att man fått pröva på reglerna lite och fatta beslut åt sin rollperson på nivån "åt vilket håll vill jag gå" så kan man slänga in en skadad handelsman de räddar från goblinerna som tackar dem och ber dem ta med honom till staden och lovar dem lite belöning så att man så att säga smyger in i SLP-interaktionen.

Pratet om goblins är så klart bildligt menat, men jag har ingen koll på Symbaroum.

 

[ekofest]

Bara spelarna inte glömmer att ta beslut själva utav det. Så fort de kommer till ett vägskäl och frågar Hugbert vad han tycker. Det kommer alltid vara svårt för dig som SL att som en opartisk karaktär berätta för spelarna hurvida de ska gå vänster eller höger, när du egentligen vet vilken väg som är rätt.

Exakt. Det får man nog gå igenom innan. Hugbert följer er, typ

 

[ekofest]

IMLTHO är rollspel rätt kass som "umgås"-aktivitet: antingen så gör man det eller så gör man det inte och när man gör det är det rätt opraktiskt att snacka skit om annat än det som händer i spelet. Jag vet att det finns åsikter som går isär här men om man frågar mig måste även de mest beer-n-pretzliga lirarna ha spelet som primärt fokus.

Ni har inte funderat på typ Castle Ravenloft, Wrath of Ashardalon, etc?

https://boardgamegeek.com/boardgame/...oft-board-game

Det är brädspel men erbjuder taktisk och tematisk strid mot scriptat motstånd och går utmärkt att umgås kring.

Jo, jag tänker att man håller isär aktiviteterna. "nu börjar vi spela och då kör vi på det tills vi avslutar".

Det är bra att ni tar upp såna här fallgropar, så kan jag etablera vissa förhållningssätt från början.

Jo, har funderat på att köra descent, men är ändå mer sugen på att testa om det går att få till lite rollspel IRL. Annars har jag ett annat gäng jag spelar med via Skype, men det känns ibland lite....torrt.

 

[ekofest]

Det beror så klart lite på hur blyg man är, men jag tycker att det absolut bästa sättet är att ta ett par erfarna, sympatiska rävar som gillar att spela lite lagom avslappnat och ha som grund i spelgruppen, utöver de nya. Då kan de nya hålla sig i bakgrunden i början om de vill, tills de ser "hur man gör" (Viktigt här är förståss att du som SL inte lämnar dem i bakgrunden helt och hållet. Se till att fråga dem vad de vill göra. Även om de bara svarar enkelt med "jag följer efter" så är det bra. Så länge de faktiskt ges en ordentlig chans att "komma in i leken" om och om igen så kommer det rätt vad det är att plocka upp bollen).

Exempel är bra grejer! Jag tycker också att något enklare utforska grottan/ruinen/gruvan och slåss mot lite goblins-typen av äventyr är bäst att börja eftersom interaktion med SLP:er i början kan vara lite svårgreppat (i min mening) och också rätt läskigt om man är lite blyg.

Efter att man fått pröva på reglerna lite och fatta beslut åt sin rollperson på nivån "åt vilket håll vill jag gå" så kan man slänga in en skadad handelsman de räddar från goblinerna som tackar dem och ber dem ta med honom till staden och lovar dem lite belöning så att man så att säga smyger in i SLP-interaktionen.

Pratet om goblins är så klart bildligt menat, men jag har ingen koll på Symbaroum.

Tack för tipset, har testat att göra så en gång men tänkte testa så här för denna gång
Samtidigt är SLPinteraktionen en unik och givande grej med rollspel och jag vill ge dem smakprov på det. Några tips på hur man ska förklara det annat än att säga, "allt du säger säger din karaktär" och ""det går bra att stoppa tiden och fråga om du undrar över något"?

 

[PjåtrimKaj]

Några tips på hur man ska förklara det annat än att säga, "allt du säger säger din karaktär" och ""det går bra att stoppa tiden och fråga om du undrar över något"?

Visa, tror jag är enklast. Antingen genom något du själv visar, eller genom någon video på YouTube eller så.

 

[Jocke]

Jag tror inte på det där "allt du säger det säger din rollperson" grejen, det känns extremt begränsande. Särskilt för nån som inte är van att spela med mycket utlevelse.
Jag tror mycket mer på att fråga fram deltagandet. Om spelarna inte vet vad de kan göra, ge dem några alternativ. "Tänker ni börja med att säkra ingången till kryptan på något sett, kanske leta i terrängen så inga våralver ligger i nått lumpet bakhåll, eller lockar symbaroms glömda skatter så mycket att ni bara beger er ner i mörkret? "

 

[ekofest]

Jag tror inte på det där "allt du säger det säger din rollperson" grejen, det känns extremt begränsande. Särskilt för nån som inte är van att spela med mycket utlevelse.
Jag tror mycket mer på att fråga fram deltagandet. Om spelarna inte vet vad de kan göra, ge dem några alternativ. "Tänker ni börja med att säkra ingången till kryptan på något sett, kanske leta i terrängen så inga våralver ligger i nått lumpet bakhåll, eller lockar symbaroms glömda skatter så mycket att ni bara beger er ner i mörkret? "

Intressant.Det ska jag hålla i åtanke.
Iofs tänkte jag mest på sociala interaktioner som jag tycker får en höjd nerv på det sättet. Inte planeringsscener.

 

[RasmusL]

Hej.
Tänkte initiera två vänner med erfarenhet från dataspel och annan nördkultur men ej från rollspel.Har själv spelat en del rollspel men inte jättemycket faktiskt.
Tror det blir bekvämast för dem att vi bara är tre personer, hoppas köra kopparkronan men iallafall det förlovade landet.
Eftersom de bara är två är jag orolig för hur de ska kunna agera i alla sorters situationer och undrar vilka färdigheter jag bör "trycka på dem"
Varande dataspelare har de ju hum om olika roller i gruppen vad gäller strid, tank, helare rouge osv. Hur tänker ni andra där? med tanke på att de bara är två?
I rollspel finns det ju också andra sorters scener. Problemlösning och sociala utmaningar.(Lite av rollspelens unikum, enligt mig så det vill man ju gärna visa upp) Jag har spelat lite gumshoe och gillar tanken på att det ska gå ganska lätt att få ledtrådar, så jag vill lätta upp de möjligheterna. Viktiga färdigheter där? Lärd verkar bra att ha och häxsyn verkar vara så rolig så den vill man ju inte missa (givet att det passar med karaktären) . Kontaktnät verkar också vara ett lätt sätt att "dra in dem" i världen
Jag tänker att jag också vill rekommendera dem någon ritual som källa till ledtrådar, askans berättelse andesbesvärjare och besätta verkar vara bra källor till ledtrådar.
Det blir ju en del erfarenhetspoäng när man börjar räkna på det...Ska jag ge dem fler erfarenhetspoäng att handla för i början?
Har funderat på möjligheterna att ha hjälpredor eller kontakter som kan sköta supportroller, typ en helare i strid eller liknande, men är osäker på hur lätt det är för nya spelare att sköta flera roller..
Kom gärna med tankar eller erfarenheter från att introducera folk och små grupper. Tack på förhand


Just det! Har ni tips på mål för rollpersonen och spelgruppen som är rätt så "rakt på" och lättspelade? (tänker förstås att vad spelarna är sugna på är viktigast, men ändå...)

Jag vet att du är inne på ett skrivet äventyr men det finns fortfarande mycket värdefullt att ta med sig som spelledare från detta:

Listen & Ask Questions, Don’t Plan When you’re the GM, don’t try to plan what will happen. Instead, ask questions—lots and lots and make them pointed toward the things you’re interested in. Like, Cyrus gives Naomi an order within earshot of Lady Blackbird, but the Lady’s player doesn’t register it right away. Naomi goes to follow the order. So I ask Lady Blackbird’s player, “How do you react when the Captain orders your bodyguard around? Is that okay with you?” And then, when it’s totally not okay, “What do you say to him? What do you say to Naomi?” and a few more like that and everyone is yelling at each other and rolling dice to impose their will.

Also ask questions like:

“Does anything break when you do this crazy maneuver?”

“The fire probably spreads out of control doesn’t it?” “That sounds like a bold plan. What’s the first step?”

“Do the two of you end up somewhere quiet together? Does something happen between you?”

“Do you know anything about the Crimson Sky rebels? What are they like? Is it normal for them to be this far into the Empire?”

Keep that going at a steady pace and the game flies along pretty well. Part of the job of the GM is listening to what the players say, catching it, turning it around and looking at it, and seeing if there’s anything else to be done with it.

The GM’s jobs: listen and reincorporate, play the NPCs with gusto, create interesting obstacles, and impose conditions as events warrant (especially when rolls fail).


Say Yes, Look For the Obstacles
By default, characters can accomplish anything covered by their traits. They’re competent and effective people, in other words. It’s no fun to ask for a roll when there’s no cool obstacle in the way. Just say yes to the action, listen, and ask questions as usual. But also, be on the look out for the opportunity to create obstacles as the action develops. Because you’re asking leading questions and listening closely, they’ll be all over the place, so it won’t be too hard to spot them. Obstacles can be people (pirates, goblins, imperials, citizens, nobles), weather, monsters (sky squid, flying eels), situations (fires, falling, being shot at, chases, escapes) or anything else you can imagine. If a character tries something not covered by their traits, that’s an obstacle right there: lack of experience and training. Lots of fun things can go wrong when you don’t know what you’re doing! Also, players will sometimes try things they’re bad at so they can fail and add dice to their pool. It’s a fine move for them and it gives you the chance to create more trouble, so everyone wins.

Conditions
A condition constrains what the player should say about their character. It’s a cue to tell the GM and players to pay attention to that thing and use it as material for the developing fiction. Gaming is just us saying stuff to each other, right? So you’re like, “What do I say now?” and you look down and go, “Oh, I’m angry. I’ll go be angry at someone then. ‘Snargle! Why aren’t we at Nightport yet, you shiftless layabout?!’” For the GM, the conditions can create opportunities or give permissions. “You’re Injured, right? The Void Spiders can smell blood. They swarm right at you, ignoring the others.” Sometimes a condition will become an Obstacle in its own right, calling for a roll to deal with it.

http://www.onesevendesign.com/ladyblackbird/lady_blackbird.pdf

 

[RasmusL]

Personligen gillar jag när spelledaren gör äventyren personliga och reinkorporerar det spelarna gör, säger och vill i historien så som beskrivs ovan.