Nekromanti Tv-Cirkeln: Game of Thrones
- Thread starter Conan
- Start date
Lite lösa tankar: jag skulle nog säga att en berättelse utgörs av både intrig och form, och att bägge påverkar hur berättelsen uppfattas. När man gör en tolkning till ett annat medium kan man lätt bibehålla intrigen, mens det är betydligt svårare att bibehålla formen, ofta omöjligt. Att läsa en bok och att se en filmatisering är skiljda upplevelser, eftersom medierna kräver olika former för berättelsen; LotR-böckerna och filmerna är två olika berättelser, även om de delar intrig. Baserat på diskussionen kring Ohlmarks jämfört med Tolkien är det väl samma sak där (kan inte tala av erfarenhet, då jag bara läst Tolkien).krank said:
På en vardagsnivå är det helt och fullt okej att låta en tolkning fundera som en jämlike till orginalet, då vi ändå mest bryr oss om intrigen. Men när man börjar nörda ner sig i berättelsen kommer formen och blir väldigt viktig, och med det blir det plötsligt viktigt att särskilja mellan olika berättelser, olika tolkningar av intrigen. Det finns en djupt rotad tradition i vår litteraturkritik att vilja gå tillbaka till ur-texten och se den som den definitiva berättelsen, som de andra förhåller sig till, form och allt. Att inte se ur-texten som definitiv blir liksom ett brott mot de oskrivna reglerna kring hur vi ser på litteratur. Huruvida det synsättet är rätt eller ej är väl vad diskussionen här handlar om.
Nå, det här är väl mer ett försök att förklara varifrån synsättet kommer, än att stödja det. Däremot tror jag inte att en tolkning kan ersätta originalet, för att man då antyder att det är samma berättelse; att däremot se en tolkning som likvärdig är en helt annan sak. För mig är det ärligt talat sak samma vilken tolkning man gillar, så länge man håller isär dem. För att försöka besvara din fråga, till sist: det man får ut av att läsa originalet är en annan berättelse, eftersom den skiljer sig till formen från de andra tolkningarna. Eller, i rollspelstermer: system matters.
Att Kodjo inte har läst LotR är inte för mig nåt problem. De driver ju uppenbart med titeln "fantasyexpert", och det är ju bara en roll Kodjo tagit på sig i programmet. Han behöver inte ha den kunskapen som vi vanligtvis antar att en "expert" ska ha. Det åsido har han ju uppenbarligen den fantasykunskap som krävs för att fylla rollen han har i TV-cirkeln. Jag tycker det är ett kul initiativ och ser fram emot att följa det.
Mer OT: Ohlmarks språk är mustigt så det räcker och det blir över. Och det kan man ju gilla.
Men man kan inte dra så många slutsatser om hur Tolkien skrev från hans version av Ringen. Ibland, eller rätt så ofta, använder Ohlmarks dubbelt så många ord per mening än Tolkien.
Om man läser nyöversättningen (om man läst Ohlmarks tidigare) av Ringen tänker man ofta "oj, jag minns inte att det här kapitlet var så kort". Det är två helt olika läsupplevelser. Den gamla utbroderande och egen, den nya trognare originalet och tajtare. Vad man gillar bäst är ju upp till var och en.
Men man kan inte dra så många slutsatser om hur Tolkien skrev från hans version av Ringen. Ibland, eller rätt så ofta, använder Ohlmarks dubbelt så många ord per mening än Tolkien.
Om man läser nyöversättningen (om man läst Ohlmarks tidigare) av Ringen tänker man ofta "oj, jag minns inte att det här kapitlet var så kort". Det är två helt olika läsupplevelser. Den gamla utbroderande och egen, den nya trognare originalet och tajtare. Vad man gillar bäst är ju upp till var och en.
För att parafrasera Stefan Diös, välkänd översättare av bland annat Kalle Anka-serier, om du vill läsa något av en författare, i det här exemplet Tolkien, så ska du läsa det på orginalspråket. Den texten som står i svenska översättningen är översättarens egna ord och egna texter. I många fall så kan hela meningar, eller som Arfert nämner i citatet ovan så kan kapitel bli långt mycket större än vad författaren menade att det skulle bli.Arfert said:
Inte sagt att jag inte tyckte illa om Ohlmarks översättning. Jag tror nog att han var/är(?) helt lyrisk över att få översätta Tolkien. Det är iaf vad jag väljer att tro på, för ingen annan förklaring duger till varför det är så mycket text.
Alltså, nej. Jag tänker inte ge mig härBlasphemy said:
. Kodjo sade skämtsamt att han var fantasyexpert och att han inte hade läst Tolkien. Det här ÄR ingen motsägelse. Han sade inte att han var Tolkienexpert, han sade fantasyexpert.På precis samma sätt som alla andra experter i världen har Kodjo läst referat av kända verk och han har läst vad Tolkien har inneburit för fantasy. Det är ju trots allt det som är relevant för en fantasyexpert. Att vara expert handlar om att förstå sitt område.
----------
Exempel:
Forskning har kommit ut som kategoriserat Sagan om Ringen och Tolkiens författarskap i alla möjliga variabler relevanta för området Fantasy.
Annan forskning tog reda på hur fantasyböcker skrevs innan respektive efter Sagan om Ringen och drar slutsatser kring det. Givetvis används tidigare forskning för att jämföra variabler, så det enda denna nya forskning behöver är att göra en analys kring andra böcker och därmed se likheter och avvikelser. Trilogin är inte nödvändig i denna forskning.
Kodjo läser forskningen och förstår begreppet fantasy och vet olika inriktningar och kan dra slutsatser kring begreppet fantasy. Trilogin är alltså numera överflödig för experter på begreppet Fantasy.
Så här fungerar all forskning och så här skapas kunskap, och om inte forskare anses vara experter inom sina områden vet jag inte vad en expert är.
------------
Det verkar som att ni vill att alla experter ska uppfinna hjulet en gång till, men det är ju oftast väldigt onödigt.
(För sakens skull skriver jag som om Kodjo faktiskt var expert och att det hela inte var ett skämt.)
Det funkar inte så. Läser man litteraturkunskap av nåt slag (och fantasy var litteratur senast jag kollade) så måste man läsa böcker. Och en j-la massa. Om man inte numera bara behöver googla på romaner och inte läsa dem, vad vet jag...
Man Mountainman
Storsvagåret
I beg to differ.Evokee said:
Fantasy må vara episkt och ha hämtat en inte försumbar portion inspiration från de klassiska eposen. Men eposen var något som definierade en kultur, som talade om platser, personer och händelser som var meningsfulla för åhörarna. De hade en betydelse för identitet och självförståelse som väldigt få kulturyttringar i vår fragmenterade tid ens kommer i närheten av.
Jag tycker inte att fantasy nödvändigtvis är oförtjänt av respekt. Men att jämföra det med iliaden, ett verk som markerar början av den västerländska litterära traditionen, är, om uttrycket tillåts, ett hån. Fantasyns möjlighetsbetingelse är snarare en tid som är raka motsatsen till det antika Grekland där iliaden diktades (eller det forntida England där beowulfeposet föddes) -- en tid som förlorat sina rötter och sin identitet, förlorat själva behovet av dessa ting, som inte förstår sig själv och som inte vill förstå sig själv, och därför kan tillåta sig att sväva ut i vilka påhitt som helst som kittlar dess fantasi.
Fantasy är en grej bland andra. Man kan ta det på allvar om man vill, men för de allra flesta, t.ex. för stora delar av SVT:s publik, är det bara underhållning utan djupare innebörd, och jag tycker därför att det är helt rätt av SVT att behandla det på det viset
Jag ser visserligen inte fantasy som endast litteratur, men visst. Jag vet att det ingår gamla klassiker när man pluggar litteraturvetenskap, men det betyder inte att du inte kan vara expert på litteraturvetenskap utan att ha läst dem. Det är ju hur de är skrivna och vilken inverkan på samhälle och övrig litteratur som är det relevanta, inte vad som står i böckerna. Har någon annan skrivit hur böckerna är skrivna och vilken inverkan på genren, övrig litteratur och samhället de har haft så behöver du inte ha läst böckerna för att få veta det. Jag har dock inte läst litteraturvetenskap, och möjligen är det undantaget som bekräftar regeln
(När jag tänker på det tycker jag att det är konstigt att lägga tonvikten på skönlitteraturen och inte vid den forskning som producerats i litteraturvetenskap, eftersom det är forskningen som kommer vara viktigast ju längre in i ämnet studenterna tar sig)Du snackar om litteraturhistoria, vilket är ett fält inom litteraturvetenskapen. Lejonparten av littvet handlar om att läsa texter för att lära sig analysera och skapa en egen uppfattning om dem, och argumentera för den - den historiska kontexten är viktig, men texten i sig är viktigast. Är det något som utmärker samtida littvet är det väl oviljan att erkänna att det finns någon definitiv tolkning av en text, och forskning om texter presenteras i regel som åsikter att ta ställning till, inte som sanningar. En expert inom littvet är alltså inte bara någon som kan litteraturhistoria, utan någon som också är bekant med en mängd analytiska infallsvinklar, analyser av texter och som är duktig på att analysera litteratur.Mukwa said:
En fundering, inte nödvändigtvis riktad mot dig:GnomviD said:
Vad är det man är expert på, om man är fantasyexpert?
Är man en form av litteraturvetare?
Eller är man mer av en kulturhistoriker? Eller är man en sån som har koll på en populärkulturell genre?
Liksom, innan vi vet vilka krav vi ställer på någon som kallar sig expert är det väl en god idé att bestämma oss för vad vi lägger i expertskapet?
Liksom, JAG ser nog inte en fantasyexpert som en litteraturvetare i första hand, utan snarare någon som har bra koll på fantasyns historiska utveckling, symbolism, vilka grenar som finns, vilka filmer-spel-serier-rollspel-böcker som finns...
...och i den betydelsen upplever jag att man kan ha extremt bra koll på fantasyn som fält utan att ha läst Tolkien.
(En lite OT-tanke och konstig jämförelse som slog mig: Om man kan spelleda M:UA utan att veta hur katastrofen såg ut, så borde man också kunna vara fantasyexpert utan att ha plöjt Härskarringen på originalspråk...)
//Krank, funderar på att trycka upp en "Fantasyexpert"-t-shirt till Gothcon...
Det jag strukit under skriver jag under på.Dante said:
För övrigt så förstår jag inte trådens stora fokus vid Tolkiens prosa, eftersom den inte tycks mig alls lika stilbildande som hans dramaturgi och alla de fantasytroper han destillerat fram.
Man Mountainman
Storsvagåret
Framför allt har han kanske gjort mer än någon annan för att influera världsbyggandets estetik och rentav befästa världsbyggandet som en självständig genre.Bunny said:
